Dag Hammarsköld

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:

Det finns många svenskar som sitter på höga poster i det globala samhället, överhuvudtaget är Sverige ett relativt framstående land inom de flesta områden, med tanke på vår ringa storlek.
Frågan är dock om någon någonsin kommer tilldelas ett lika prestigefyllt och ärofyllt uppdrag som den person jag valt att inrikta denna uppsats på.
Dag Hammarsköld måste ses som en av de allra största inom den svenska politikens historia. Även om Generalsekreteraren för Förenta Nationerna inte har någon reell makt och inte kan ge direkta order som regeringar är ansvariga att följa så väger dennes ord mycket tungt i diplomatiska förhandlingar.
Att få möjligheten att skriva om honom är oerhört intressant då jag (och förmodligen de flesta andra) inte har någon som helst aning vem denna man är – mer än på ett ytterst ytligt plan. Namnet Dag Hammarsköld får nog klockor att ringa i de flesta svenskars huvuden, men jag tror det är mycket få som har någon större kunskap om vem han var som person och vad han utförde under sin tid som chef för världens största politiska organ.
Jag ska därför i detta arbete försöka ge en enkel men tydlig bild om hur Dag Hammarsköld skötte sitt ämbete och hur han var som person (enligt de källor jag använt mig av).
Det ska även bli intressant att få en inblick i hur en enorm organisation som FN fungerar och hur arbetet är fördelat.
För även om det har gått drygt 40 år sedan Hammarskjöld avled och därmed, logiskt nog, lämnade sin post så ser det mesta i FN ut som det alltid har gjort.

Ett genis unga år:

Dag Hammarsköld kom till världen den 29 juli 1905 som son till en högt uppsatt politisk tjänsteman, vid namn Hjalmar Hammarsköld, som 9 år efter sonens födelse skulle komma att inta posten som Sveriges statsminister.
Modern Agnes Hammarsköld växte upp i Stockholm som dotter till chefen för den kungliga fångvårdsstyrelsen och var den som tog det största ansvaret i hushållet medan Hjalmar sysselsatte sig med arbete.
Familjen bodde under Dags första levnadsår i Köpenhamn då Hjalmars arbete var förlagt till den svenska ambassaden men då han 1907 utsågs till Uppsalas landshövding kom Dag att spendera sin barndom på Uppsala slott. Dag har också själv i efterhand kommit att betrakta det magnifika slottet som sitt barndomshem.
Enligt uppgifter från familjemedlemmar var Dag ett artigt och beskedligt barn som redan tidigt utvecklade stort intresse för växtlighet och natur, en fascination som skulle komma att följa honom under återstoden av sitt liv.
I och med faderns ställning och kontaktnät hade Dag redan i början av sitt liv förmånen att få stifta bekantskap med högt uppsatta och intellektuellt betraktade ämbetsmän, vilket säkerligen var stimulerande för honom och hans förmåga att tillgodogöra sig information.

Dag fick redan tidigt i sitt liv påbörja en gedigen utbildning, då föräldrarna anlitade en privatlärarinna för att undervisa Dag då han fyllt sex år.
Lärarinnan reagerade tidigt på Dags intellekt och beskrev honom som en pojke med sällsynt lätt för att lära.
Vid elva års ålder började den unge Dag studera vid Uppsala högre allmänna läroverk där han fortsatte prestera studiemässigt exemplariskt och visa intresse, vilket sålunda ledde till att han gick ut med absoluta toppbetyg i så gott som varje ämne. Också under skoltiden beskrevs Dag som en oerhört flitig och trevlig kamrat om än något reserverad.

Dag skulle därefter ta sin konfirmation och resa iväg på studieresa till Cambridge innan han återupptog sina studier, denna gång på Uppsala universitet. Han inriktade sig där på det franska språket och nationalekonomi. Även här lyckades Dag utomordentligt bra och han erhöll en examen förbluffande snabbt.

Under dessa år lade alltså unge Dag grunden för vad som skulle komma att bli ett fantastiskt liv med en spikrak karriär.

Vägen till toppen:

Då nationalekonomi intresserade Hammarsköld fortsatte han med studier inom detta område med avsikten att fördjupa sina kunskaper. Som tidigare fortlöpte utbildningen utmärkt och efter att ytterligare en gång tillgodogjort sig kunskaperna som krävdes för en examen erbjöds han jobb som biträdande sekreterare vid arbetslöshetskommittén, detta var första gången Dag på allvar fick möjligheten att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiskt arbete. Dag fortsatte att prestera på en hög nivå och befordrades efter en kort tid till förste sekreterare inom myndigheten.

Efter detta fullbordade Dag sin akademiska karriär genom att 1933 ge ut doktorsavhandlingen ”Konjukturspridningen” och tillförärades sedermera titeln som doktor i nationalekonomi.

Dag fortsatte att i snabb takt stiga i graderna och satt under 1930 och 40-talet på ett flertal höga poster. Han var exempelvis riksbankssekreterare mellan åren 1935-1941 och avancerade sedan till riksbanksfullmäktige 1941.
Han satt också som kabinettssekreterare på Utrikesdepartementet under slutet av 40-talet där han var delaktig i hur Sverige la upp sin ekonomiska strategi efter de tunga krigsåren.
Dag var även svensk delegat inom OEEC, förkortning för ”Oganization for European Economic Cooperation”. Detta var ett uppdrag som skulle visa sig spela en viktig roll för Dags fortsatte karriär, då det var genom OEEC arbete gentemot Förenta Nationerna som dess tjänstemän fick upp ögonen för honom.
Han hann även med att arbeta som konsultativt statsråd (liktydligt med en ministerpost) i Tage Erlanders regering mellan 1951-1953, dock utan att vara bunden till något särskilt politiskt parti.

Då Dags far Hjalmar avled 1953 valdes Dag in som ersättare för sin far i Svenska Akademin, där han tilldelades stol nummer 17.

Dag mot Generalsekreterarposten:

Norrmannen Trygve Lie var först att sitta på den prestigefyllda posten som chef för Förenta Nationerna, ett ämbete han dock var tvungen att lämna 1952 då han uttryckt ett för starkt stöd för USA i frågan om Koreakriget och till följd av detta tappat allt förtroende från motstående part, Sovjetunionen. Situationen med att ha en av världens supermakter emot sig blev till sist ohållbar och när även Trygves närmsta medarbetare började ifrågasätta honom valde han att lämna sitt uppdrag.
Det var nödvändigt att snabbt och effektivt finna en passande ersättare och sökandet tog genast fart och flertalet namn diskuterades, utan att FN:s säkerhetsråd lyckades enas. Det behövdes någon som kunde accepteras av de inblandade parterna i Koreakriget, någon som på ett neutralt sätt kunde förhandla med både öst och väst.
Valet föll då till sist på svenske Dag Hammarsköld, som var utmärkt lämpad på det sättet att han dels kom från Sverige, som var politiskt oberoende i konfliktfrågan, dels att han behärskade både engelska, franska och tyska flytande.
Att han också satt med i den Svenska regeringen utan att vara knuten till något politiskt parti och därmed bestämda åsikter spelade också in.

Frågan diskuterades aldrig personligen med Hammarsköld och han blev förvånad då beskedet nådde honom, han accepterade dock erbjudandet och reste till New York för att den 10:e april svära generalsekreterarnas ämbetsed i generalförsamlingen. Någon som inte var vidare förtjust över det faktum att en svensk skulle komma att ta över sin post var Trygve Lie som gav ämbetet den korta men träffande beskrivningen ”världens omöjligaste jobb”.

Hammarsköld inledde sitt arbete på ett mycket lugnt men vänligt sätt, då han tillexempel började med att skaka hand med alla medarbetare i FN huset, vilket tog flertalet veckor att genomföra. Dag lyckades också på ett bra sätt att strukturera upp det kaos som rådde under denna tidsperiod genom omorganisering, vilket omfattade att rensa bort onödiga mellanchefer ge tjänstemän nya arbetsuppgifter och dylikt.
Detta effektiviserade organisationen och drog även ner kostnaderna.
Hammarsköld var även bestämd på den punkten att ingen utomstående myndighet skulle ha rätt att ta del av FN:s arbete genom tvång, något som Trygve Lie hade gett FBI tillåtelse att göra. Dag lyckades mota ut de federala agenterna ut organisationen och uppmanade också medarbetarna att inte lämna ut uppgifter, såvida det inte rörde sig om misstankar om brott.

Dag lyckades även under sin tid som Generalsekreterare hålla en god relation med medierna, samtidigt som han försvarade den organisation han företrädde, som ofta utsattes för massiv kritik. Detta lyckades han med genom att använda sig av sitt välutvecklade intellekt när han uttalande sig för världen, då han oftast inte kom med vare sig nya eller kontroversiella tillkännagivanden.

Denna första hektiska period var alltså starten på Dag Hammarskölds arbete som FN:s högste chef och en tid där den svenske statsministersonen skulle spela en stor roll inom den internationella politiken.

Dags åstadkommanden:

Dag var inblandad i flertalet diplomatiska förhandlingar under sin tid inom FN organisationen. En av dessa händelser, som också blev en av de mer uppmärksammade var då 11 amerikanska stridsflygare tillfångatogs av kineserna under slutet av Korea kriget, då Kina ansåg att de hade inkräktat på Kinesisk mark.
Detta väckte upprörda känslor i USA och FN gavs det tunga ansvaret att se till så att situationen kom till en framgångsrik lösning.
Situationen var komplicerad på det sättet att Kina inte var medlemsland i FN och att några diplomatiska förbindelser med USA inte existerade.
Efter noga överväganden utsågs Dag Hammarsköld som den mest lämpade att leda förhandlingarna och han började med att skriva ett brev till Kinas dåvarande premiärminister Chou En-lai där han uttryckte sin önskan om att situationen skulle lösas på ett fredligt sätt.
Brevet gav önskad effekt och Dag bjöds in för fortsatta förhandlingar i Kinas huvudstad Peking.
Hammarsköld kom att utveckla en god relation med premiärministern under samtalen och efter månader av ideligt överläggande och brevväxlande kunde de enas om en lösning där fyra fångar släpptes i ett första skede. Det kom dock inte att dröja länge innan resterande tillfångatagna fick lämna Kina och det på självaste Dag Hammarskölds födelsedag.
Detta var första gången Dag fick visa upp sin mycket effektiva diplomatiska taktik internationellt.

Dag Hammarsköld var också i högsta grad involverad i bildandet av den FN ledda styrkan UNEF som skickades till Egypten under Suezkrisen* för att hålla konflikten under kontroll.


*Var en konflikt gällande byggandet av en stor damm nära staden Assuan i Egypten. Landet hade lovats ekonomiskt stöd för byggandet av dammen av USA samt Storbritannien, som dock i sista stund drog tillbaka sitt bistånd. Detta upprörde de Egyptiska ledarna som satte Suezkanalen i blockad för fartyg med utländsk last. Detta sågs inte med blida ögon och både Storbritannien och Frankrike reagerade genom att skicka ner egna trupper till området, för att försöka återta kanalen. Dag Hammarsköld kritiserade starkt detta agerande och tyckte det var ytterst olämpligt av två respekterade stater att ge sig in i en konflikt utan FN:s samtycke.
Fredsstyrkan gjorde dock ett utmärkt jobb i regionen och lyckades till sist med konststycket att få fram en fredlig lösning på situationen. Styrkan stannade dock kvar i området som gränsvakter lång tid efter det att de inblandade staterna lämnat Egyptisk mark.

Dag var självfallet inblandad i flertalet andra internationella dispyter som krävde diplomatiskt agerande från FN:s håll och han skötte sitt uppdrag på ett så bra sätt att han omvaldes till Generalsekreterarposten 1957.

Sista resan:

Efter det att Kongo 1960 blivit självständig från Belgien utbröt en del oroligheter, till större delen beroende på att landet inte ännu var redo för självstyre.
Situationen blev till slut så pass komplicerad att FN bildade ännu en fredsstyrka, till stor del tack vare Dag Hammarsköld, vars uppgift var att resa till Kongo och skilja diverse motståndsgrupper åt. Fredsstyrkans insatser blev även denna gång lyckade, men då stridigheterna fortsatte reste Hammarsköld själv till Kongo 1961 för att personligen försöka bringa ordning i landet.
Hammarsköld lät meddela en av huvudmännen bland upprorsmakarna att han ansåg att de borde träffas och natten mellan den 18:e och 19:e september lyfte ett plan med svensken under mycket strikt hemlighållna former mot Zambia där mötet var tänkt att hållas.
En mil innan det att planet skulle gå ner för landning kraschade farkosten ner i djungeln och fattade eld. Alla utom en amerikansk tjänsteman avled omedelbart, även han miste dock livet i sviterna av de skador han ådrog sig vid olyckan.
Det har länge spekulerats i vad som orsakade olyckan och konspirationsteorierna är många, vissa menar tillexempel att planet utsattes för beskjutning från lokala motståndsgrupper. Den mest sannolika förklaringen är dock att piloten missbedömde höjden de befann sig på och att detta ledde till kraschlandningen.

Dag Hammarskölds kropp återfanns i välbehållet skick och han fick en tv sänd statsbegravning i Sverige innan det att han begravdes i familjegraven på Uppsala gamla kyrkogård.

Hammarsköld tilldelades också Nobels fredspris postumt efter sin död 1961 för sina insatser gällande världsfreden.

Dag som ledare och person:

Att Hammarsköld var intellektuell råder det inget tvivel om, han var också blyg i den mån man kan vara det med ett så krävande arbete att sköta. Han var dock inte rädd för att kritisera dem han tyckte inte skötte sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt och enligt medarbetare var han en mycket krävande chef.
Han var noggrann i sitt arbete och övervakade noga organiseringen av arrangemang, allt för att se till att de kunde hållas utan att några missöden inträffade. Han var mycket självdisciplinerad och kunde arbeta långa perioder med krävande arbetsuppgifter utan att det tröttade ut honom eller att han tappade greppet om situationen.
Då Dag inte heller hade någon egen familj kunde han lägga all sin energi på de uppgifter hans ämbete krävde av honom.
Han läste i stora kvantiteter av de ämnen som intresserade honom och han var alltid oerhört påläst i de frågor som upptog hans tid som Generalsekreterare.
Även texter av det lite mindre formella slaget intresserade honom och han var en stor entusiast av både svensk och utländsk poesi och litteratur.
Ett annat intresse relaterat till litteraturen var Dags passion för att tyda och översätta invecklade texter. Då planet Dag befunnit sig i söktes igenom hittades ett av de verk han för tillfället var sysselsatt med, den svenska översättningen av boken ”Ich und Du” skriven av Martin Buber.

Efter Hammarskölds död hittades även en bok med nedpräntade dikter och anteckningar från Dags liv, något som alltså kunde liknas vid en slags dagbok. Den titel som Hammarsköld gav boken var ”Vägmärken” och den har utgivits i ett flertal upplagor efter hans död.

Dag levde hela sitt liv med en tro på Gud, om en än svårtydd sådan. En av de biografiförfattare som försökt sig på att förstå Dags personlighet och tro är Mats Svegfors med boken ”Dag Hammarskjöld- den förste moderna svensken”.

Vid sidan av arbetet var även Dag en mycket hängiven friluftsmänniska och han uppskattade långa vandringar i de svenska fjällen. Han fascinerades också av de alla de främmande kulturer runt om i världen som arbetet gav honom möjligheten att få uppleva och följa på nära håll.

Även om Hammarsköld var otroligt kultiverad och intellektuell, besatt ä...