Genmodifierade Möss-Knockoutmöss

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

GENMODIFIERADE MÖSS
(knockoutmöss)

Genen är en sekvens av DNA som har att göra med de ärftliga egenskaperna. Eftersom nästan alla de funktioner som man har i kroppen är ärftliga, t.ex. medfödd blindhet och medfödd lamhet, kan man säga att generna styr hela din kropp. Det generna gör är att ”säga” cellerna vad de skall göra, förutom när man är ett embryo då de även styr hur du växer. Alla ca 30 000 olika gener finns i alla celler i kroppen men beroende på vad cellen skall göra är de flesta av dem inaktiva.
Som synes på bilden är en gen endast en liten del av den mycket långa DNA-molekylen. Man kan också se att resten av DNA:t ligger ihopvikt, de delar som är ihoprullade används inte och kommer troligen inte heller att användas eftersom de styr en funktion som cellen inte behöver i sitt naturliga tillstånd. Självklart är bilden mycket förenklad men det är faktiskt så att DNA-molekylen har de ”delar” som inte används ihoprullade.

När man slår ut dessa gener, än så länge ganska mycket på måfå, får man reda på vilka gener som styr vad i kroppen och kan därmed, i framtiden, veta vad som är fel om någon t.ex. är blind vid födseln. Det som tekniken mest används till idag är att ge möss olika sjukdomar till möss för att sedan kunna testa olika metoder för att bota dessa sjukdomar, t.ex. kancer.

På hösten, 1960, satt Oliver Smithies och Mario R. Capechi vid vart sitt universitet i USA och funderade på hur de skulle kunna förändra en människogen för att sedan kunna ”sätta” tillbaka den i en människa igen. Det de inte visste var att 47 år senare skulle de upptäckter de kom att göra tillsammans med engelsmannen sir Martin Evans skulle belönas med ”Nobelpriset i Medicin eller Fysiologi”. Egentligen är det fel att säga att de tre forskarna jobbade tillsammans. Faktum var att Oliver Smithies och Mario Capechi gjorde ungefär samma upptäckter samtidigt och dessa kompletterades senare med sir Martin Evans och resultatet blev den metod för uppbyggandet av embryonala stamceller som används vid ”framställning” av genmodifierade möss.

1960 gjorde Smithies en upptäckt som gjorde förändring av gener möjligt. 1985 lyckades han och hans team föra in DNA i en cell utan att den stötte bort den. Samtidigt som detta, arbetade Capechi tålmodigt med att föra in DNA direkt i cellkärnan, detta gjorde han med mycket liten glaspipett. Han utvecklade senare ett system som avgjorde om cellen gick att modifiera eller inte. Evans arbetade vid den här tidpunkten med att skapa en variant av, den mänskliga sjukdomen, Lech-Nyhams syndrom, för att överföra den till möss, för att senare kunna hitta ett botemedel för denna sjukdom. Detta lyckades han aldrig med men dock att föra in infekterade celler i musembryon så att de, som vuxna utvecklade syndromet. Han kallade dessa celler för embryonala stamceller. Dessa celler hade dock vissa fel. De utvecklade mutationer av olika gener och kunde därför inte användas i Capechis och Smithies arbeten. Genast började därför alla tre forskarna ”rätta” till de muterade generna (de första proverna som de amerikanska forskarna fick av Evans celler flög evans själv över med, han hade två stycken provrör i bröstfickan på sin skjorta hela flygresan). Smithies och Capechi började genast med att leta upp och eliminera den muterade hprt-genen (en gen som är drabbad av Lech-Nyhams syndrom) och när de gjorde detta kom de på en metod som gjorde det möjligt att slå ut vilken gen man ville i de embryonala stamcellerna.

Att slå ut en gen i en embryonal stamcell hos t.ex. en mus gör att musen kommer att förlora de egenskaper som genen i fråga styrde över, t.ex. om man slår ut en gen och musen blir blind märker man att den specifika genen har med synen att göra. Att man kan ta reda på vilka gener som har med vad att göra gör att man vet vilka gener man behöver ersätta eller åtgärda. Att kunna åtgärda alla de förut obotliga (det är ännu en lång väg kvar till att lyckas åtgärda och ge nya gener till människor, speciellt etiskt sett) sjukdomar. Just nu jobbar forskarna med att kartlägga alla mänskliga gener i en form av encyklopedi. Eftersom det finns ca 30 000 olika gener och det är inte så att det finns en gen för synen och en för handen och en för benet utan det finns flera olika gener bara för synen och alla har en speciell uppgift, men nästan alla behövs för att du inte skall bli helt blind.
DNA.
DNA är det som styr hur du ser ut och hur du fungerar. Det är i dessa DNA-strängar som man förändrar när man skapar de embryonala stamcellerna. Att förändra dessa DNA-strängar är inte alltid det lättaste, snarare är det väldigt svårt. Det man gör är att ”klippa” av några baspar (DNA består av två stycken olika baspar, A-T och C-G, detta betyder att A och C sitter på ”ena sidan” medans G och T finns på den andra, dessa krokas sedan ihop med varandra som ett blixtlås och bildar baspar, dessa baspar kan endast sitta ihop på detta sät och därför bildas alltid DNA som ser exakt lika dant ut som det ursprungliga, det som finns i den första cellen) och sedan ”klistra” in dem på en ny sekvens eller sätta in dem på ett annat ställe i den frekvens de tas ifrån.
ETISKT
Att förändra dessa naturliga ”delar” av levande varelser är extremt kontroversiellt. Exempelvis den katolska kyrkan och djurrättsaktivister för en kamp mot framställandet av dessa konstgjorda djur. Människorättsorganisationer är faktiskt också emot, trots att de utvecklas för att hjälpa människor. Detta troligen för att de är rädda för att tekniken senare skulle kunna användas på människor. Faktum är att tekniken kommer att användas för att bota sjukdomar och defekter som idag inte går att göra något åt. Det man skulle kunna oroa sig för är att någon skulle kunna använda metoden för att skapa en elitmänniska som kan ingå i en armé eller vara en oslagbar idrottare. Forskarnas avsikt med tekniken, tror jag, är att man skall kunna bota obotliga sjukdomar och handikapp. Påven ansåg i ett tal att ”mirakel utfördes av Jesus, vi vanliga människor skall inte försöka oss på något liknande eller att förändra Guds vilja”.
Det kan tyckas lite löjligt att vi skall styra våra liv och handlande efter vad religionen säger, men han har faktiskt en poäng. Är vi verkligen menade att leka Gud? Hur många männoskor kan den här planeten klara av utan att vi ”förökar-ihjäl” oss själva?
Jag tror inte att jorden klarar så mycket mer över huvud taget. Snart kommer en tidpunkt när vi inte kan vara fler människor än vad vi är och då måste vi göra något åt saken. Därför är det inte odelat positivt att komma på nya mediciner för alla sjukdomar och problem. Men å andra sidan, vem skall bestämma vilka som skall leva och vilka som skall dö.

En som ”tog på sig ansvaret” för detta var faktiskt Adolf Hitler. Det kanske är så att mänskligheten behöver en komplett galen idiot lite då och då som ”håller populationen nere”. I naturen finns det liknande ”fenomen” t.ex. när en lejonhanne tar över en ny flock dödar han alla ungar som inte är hans. Han gör detta för att kunna föra sina egna gener vidare i nya ungar, detta kan han inte göra om det finns för många ungar i flocken, maten skulle helt enkelt inte räcka till. Samma sak gäller även för mänskligheten, till slut blir vi för många och maten kommer inte att räcka till. Då kommer det kanske (hur grymt det än låter) att behöva en ”lejonhanne” som dödar de ”överflödiga”.



De flesta människor på jorden skulle inte vilja ta på sig ansvaret för att gallra bort dessa överflödiga. Dock skulle ingen vilja vara den, eller känna den, som blir bortgallrad. Den ekvationen går inte riktigt ihop. För att gardera sig mot denna problematik är nog den enda lösningen att se till att uppfinna motmedel mot eventuella krig, pandemier och naturkatastrofer. Därför tycker jag att man kan jämföra ”försvarande arméer”, forskare och meteorologer med varandra, de har liknande uppgifter som faktiskt har med varandra att göra. De arbetar för att skydda människor. Därför anser jag att ett land som Sverige (som har ett försvar som mest är inriktat på att agera defensivt) borde amordna dessa grupper och därmed uppnå mer.

Men nu tillbaka till de modifierade små rackarna. De huvudsakliga användningsområden som skulle kunna komma ifråga när tekniken utvecklas tror jag är: Medicin, idrott (dopning) och möjligtvis för att kunna skapa en perfekt människa som...