August Strindberg

2 röster
4810 visningar
uppladdat: 2008-05-21
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
August Strindberg

Johan August Strindberg föddes 1849 i Stockholm, där han även växte upp. Hans mamma Ulrika, som han stod mycket nära, dog i tuberkulos när han var 13 år, och August och hans bröder blev ensamma med sin mycket stränga far, ångbåtskommissionären Carl Oskar Strindberg. Efter hennes död gifte pappan om sig med deras hushållerska, som inte var särskilt omtyckt av sina styvbarn. I tjänstekvinnans son, en självbiografisk bok om sin uppväxt skriver han ”Hon, styvmodern, var vänlig mot sin man, hård mot styvbarnen, mjuk mot sitt barn, stod på tå för husvärden, neg för läsarprästen, log mot de mäktiga, grinade mot de vanmäktiga”. Mycket på grund av sin fars hårda uppfostran var August ett väldigt känsligt barn, som grät mycket, och fick öknamn för det. Han kände sig redan från början missförstådd, och han upplevde att både mamman och hans far hade sina favoriter bland syskonskaran, men att han inte var någons favorit.

På 1800-talet var samhället betydligt mer uppdelat i samhällsklasser än vad det är idag, och om man var född i arbetarklassen, som var den lägsta samhällsklassen, så kunde man nästan var säker på att man inte skulle ha möjlighet till att studera till t.ex. läkare eller präst. Augusts far tillhörde borgarklassen, och därför var det närmast självklart att hans son skulle studera vid universitet.. Han började läsa till läkare, men hoppade av för att istället börja med estetiska studier i Uppsala. 1870 uppförs hans första drama ”Fritänkaren” , efter det fick han ett kungligt stipendium för att fortsätta sina estetiska studier. 1872 blir han ovän med estetikprofessorn, och August flyttar tillbaka till Stockholm, där han försökte försörja sig som frilansande journalist på bl. a dagens nyheter. Under tiden skriver han pjäsen ”Mäster Olof”, som blir refuserad av kungliga teatern. Han tog det mycket hårt. Ett par år senare börjar han arbeta som bibliotekarie.

I början av 1870-talet träffar han och blir förälskad i den gifta finlandssvenska kvinnan Siri Von Essen. Hennes man är öppet otrogen, men innan de skiljer sig har hon och August haft ett hemligt förhållande ett bra tag. Siri drömde om att bli skådespelerska, och Strindberg försökte uppfylla hennes dröm. Han skrev en pjäs särskilt för henne, men trots hans insatser blev hennes karriär inte särskilt långvarig, hon hade inte någon riktig talang. De gifter sig, och får under sitt 14 år långa, stormiga förhållande tre barn. Barnen betydde väldigt mycket för honom, och det var saknaden efter dem han tyckte var svårast med skilsmässan. Han var en mycket flitig brevskrivare, och ca tiotusen av hans brev finns bevarade. I ett brev efter skilsmässan skriver han ”Säg barnen många gånger, att hur mörkt det än ser ut, så vakar jag över dem, och huru länge jag än kan bli tvungen att vara ifrån dem, så skola vi ses igen. [..] Be dem att icke glömma mig! [..] Nu är jag utfattig, (jag har utmätning av länsman om måndag), sjuklig och trött, men jag har ändock hoppet kvar, hoppet att få se mina barn igen, och de voro min enda glädje i livet!” I boken ”En dåres försvarstal” skildrar hans deras förhållande, boken blev mycket skandalomsusad, på den tiden var det inte vanligt att hänga ut sitt privatliv så detaljerat.

Han var både en av de mest hatade, men också beundrade på den tiden. Han hade väldigt kontroversiella åsikter, och drog sig inte för att vara politiskt inkorrekt. Han har blivit klassad som en kvinnohatare, dock inte helt oförtjänt, i en artikel skrev han ” Finns det någon så elak, småaktig, lumpen, hård, hjärtlös som kvinnan?”. Trots det så gifte han sig aldrig med en underlägsen kvinna, tvärtom så var alla hans fruar arbetande, och särskilt Siri fann sig aldrig i den rollen som Strindberg ville att hon skulle ha, vara hemma och ta hand om hushållssysslor, hon kämpade för kvinnors rättigheter, och drog sig inte för att gå på maskerad och klä ut sig till man, till sin makes stora förtret. Innan sina giftermål var hans kvinnosyn annorlunda, han tyckte att kvinnor skulle ha en värdig plats i samhället, och han var en av de tidigaste förespråkarna för kvinnlig rösträtt.

Han var socialist, och han skildrar bl.a. sitt förakt mot överklassen i boken ”Röda rummet” från 1879, boken blev hans litterära genombrott. Ett av hans mest upproriska verk var den lilla boken ”En katekes för underklasen”, en bok som handlar om att det mesta i samhället gynnar överklassen. Han skriver ”Vad är politik? Statskonst, eller överklassens konst att hålla underklassen under sig”. Hans mor var tvärtemot hans far en enkel arbetarflicka, Strindberg poängterade ofta detta, bl.a. genom titeln till den självbiografiska boken ”Tjänsteflickan son”.
Hennes spartanska härkomst inspirerade Strindberg under hela hans liv.

Efter skilsmässan från Siri Von Essen flyttar han till Berlin, där han inleder ett kort äktenskap med Frida Uhl, tillsammans får de dottern Kerstin.
1894 flyttar han till Paris och åren där blev en brytpunkt i hans liv. Under tiden i Paris blev han en internationellt erkänd dramatiker och författare.
Tiden där kallas för Infernokrisen, han var psykiskt instabil och inledde ockulta studier. Hans slutsats blev att livet är en helvetesvandring redan på orden. Hans verk brukar skiljas åt som skrivna innan infernokrisen, då han skrev naturalistiskt, realistiskt och anarkistiskt, och efter, då han ändrade stil till expressionistiskt och surrealistiskt.

Efter Paris flyttar han till Sverige igen.. Han gifter sig med en 29 år yngre kvinna vid namn Harriet Bosse, de fick dottern Anne-Marie, som dog så sent som 2007, vid en ålder av 105 år!
De skiljer sig, och efter detta äktenskapet lever han ensam för resten av sitt liv. Dock så fortsätter han sitt skrivande. Många av hans senare verk präglas av religion, något som han inte alls trodde på innan infernokrisen.

Strindberg är en av våra största dramatiker och författare, och många anser att han var mycket före sin tid. Till hans största verk hör ”Ett drömspel”, en abstrakt pjäs vars handling är svårbeskrivbar, men temat genom hela pjäsen är ”Det är synd om människorna”.
Vad många inte vet är att Strindberg även var en konstnär, i Paris umgicks han i konstnärskretsar med bland andra Edvard ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: August Strindberg

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Magdalena Rundgren [2008-05-21]   August Strindberg
Mimers Brunn [Online]. http://mimersbrunn.se/article?id=9966 [2017-11-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in