EU:s utvidgning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Alla europeiska demokratier kan bli medlemmar i EU. Vissa politiska, ekonomiska och administrativa krav måste vara uppfyllda för att ett land ska kunna bli medlem i EU. Kandidatländer skriver ett medlemsavtal med EU som ska godkännas av alla inblandade parter. Det sker ofta genom folkomröstningar.
Ansökan för att bli kandidatland
Alla europeiska länder som respekterar principerna om frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten kan ansöka om att bli medlemmar i EU. Det finns ingen klar definition av vad som menas med ett europeiskt land. Ansökan om medlemskap gäller alltid EU som helhet. Ofta är ansökan om att bli medlem i EU en del i en lång process av anpassningar till EU och dess regelverk.
Länder som vill bli medlemmar i EU ska ställa sin ansökan till ministerrådet. För att ansökan ska bli godkänd krävs ett enhälligt beslut. Innan ministerrådet kan fatta beslut krävs att det hör efter med kommissionen om vad den anser och att Europaparlamentet ger sitt samtycke.
Om ministerrådet godkänner ansökan får landet status som kandidatland till EU. För att kandidatlandet ska kunna bli medlem i EU krävs dessutom att det uppfyller Köpenhamnskriterierna, en samling politiska, ekonomiska och administrativa krav.
Kraven för att ansöka om och upptas som medlem i EU anges i EU-fördragets artikel 49.
Förhandlingar leder till medlemsavtal
När EU bedömer att kandidatlandet uppfyller det politiska Köpenhamnskriteriet om demokrati och mänskliga rättigheter kan landet inleda förhandlingar med EU om medlemskap. Förhandlingarna syftar till att sluta ett medlemsavtal om villkoren för medlemskapet. Det land som innehar ordförandeskapet i ministerrådet redogör för medlemsländernas förhandlingsposition och ger kommissionen i uppdrag att sköta förhandlingarna med representanter för kandidatlandet. Kommissionen kontrollerar också regelbundet att kandidatlandet uppfyller de krav som det har åtagit sig att uppfylla under förhandlingarna.
Resultatet av förhandlingarna med kandidatlandet blir ett medlemsavtal (anslutningsfördrag) med EU. Avtalet syftar till att fastställa villkoren för landets förhållande till EU och de anpassningar som krävs i kandidatlandet för att uppfylla EU:s fördrag. I medlemsavtalet finns också de eventuella övergångsregler eller undantag från EU:s gemensamma regelverk som landet har beviljats.

Medlemskap och folkomröstning
Medlemsavtalet måste godkännas av de inblandade länderna för att träda i kraft. Europaparlamentet ska också godkänna att landet ansluts i enlighet med avtalet. När stats- och regeringscheferna har undertecknat det gemensamma avtalet ska både kandidatlandet och medlemsländerna godkänna det enligt respektive lands grundlag.
Köpenhamnskriterierna
Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993 antog stats- och regeringscheferna tre grundläggande kriterier som ett europeiskt land måste uppfylla för att antas som ny medlem i EU. De kallas därför för Köpenhamnskriterierna.

1. Det politiska kriteriet Stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter.

2. Det ekonomiska kriteriet En fungerande marknadsekonomi med förmåga att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen.

3. Det administrativa kriteriet Förmåga att klara av de skyldigheter som följer av medlemskapet, inklusive en anslutning till målen med den politiska, ekonomiska och monetära unionen.
Beroende på vad som sägs i ländernas grundlagar kan det krävas en folkomröstning för att godkänna avtalet. De nationella parlamenten eller andra organ i både medlemsländer och kandidatländer kan besluta att en folkomröstning ska hållas även om författningen inte kräver det. Det vanliga är att kandidatlandet håller en folkomröstning för att godkänna dess medlemsavtal med EU.


Turkiet
Turkiet är ett kandidatland och förhandlar om att bli medlem i EU. Krav på respekt för de mänskliga rättigheterna är en viktig fråga under förhandlingarna. Oenighet kring Cyperns självständighet har lett till att förhandlingarna till viss del stannat av. EU och Turkiet har sedan 1996 en tullunion.
Cypernfrågan skapar problem i förhandlingarna
Efter att tio länder inträtt som nya medlemmar i EU den 1 maj 2004 måste EU:s och Turkiets tullunion omförhandlas. I augusti 2005 skrev Turkiet på det protokoll till Ankaraavtalet som utvidgar avtalet om tullunion med Turkiet till att omfatta de tio nya medlemsländerna i EU. Samtidigt deklarerade Turkiet att detta inte innebär att Turkiet erkänner medlemslandet Cypern, som är ett av de nya medlemsländerna.
Turkiets deklaration resulterade i en motdeklaration från EU:s sida där EU:s medlemsländer förklarade att Turkiets uttalande inte har någon inverkan på Ankaraavtalet. Ett erkännande av samtliga medlemsländer i EU är en nödvändig del av anslutningsförhandlingarna.
Mot bakgrund av konflikten kring Cypern beslöt ministerrådet den 11 december 2006 att delvis avbryta förhandlingarna om Turkiets medlemskap i EU.
EU kommer inte att öppna upp för förhandlingar inom de områden som berörs av Turkiets restriktioner mot Cypern. Konkret handlar det om förhandlingar kring fri rörlighet för varor, etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster, finansiella tjänster, jordbruk och landsbygdsutveckling, fiskepolitik, transportpolitik, tullunionen och yttre förbindelser.
De områden där förhandlingarna fortgår kommer inte att avslutas innan Turkiet uppfyllt sina åtaganden.
Egna tankar
Fördelar: Det blir inge krig mellan EU länderna för att det ingår i deras avtal. Och man går inte emot EU:s avtal. Man slipper ha pass när man åker mellan vissa EU länder. Det kan vara skönt att slippa bära på sånt och då kan man inte tappa bort det. Man kan åka mellan alla EU länder för att studera och jobba på samma villkor i länderna. Transporterna mellan länderna ökar för att man får åka genom alla länder. Länderna får bidrag till de grejer som länderna be...