Babels Hus- utdrag - Antologi 2 ( Bok och Web )

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kunde många farliga fel komma från slarv och försummelse i arbetet ? ” Primus Svensson hade inte lyckats skrapa ihop en enda poäng, bara ett frågetecken under rubriken ” Skada el. sjukdom ”. Och ändå hade han drabbats av en solklar hjärtinfarkt.” (s 63).

Primus Svensson var en patient som hade legat på intensivvårdsavdelningen för en hjärtinfarkt och när krisen var över hade han flyttats till en vanlig avdelning i P.C. Jersild roman “ Babels hus ”. Efter ett gräl som hade hänt mellan tre kandidater i kandidaternas rum på grund av vem av dem som borde skriva Svenssons journal , bestämde sig en av dem som hette Martina Bosson att göra det. ”Jag skriver den hellre själv.” , sa Martina (s 56). I detta utdrag ur romanen som återgavs i “ Antologi 2 från 1950 till idag ” ( Bok-och-webb 2006 ) fick vi vara med kandidaterna under en vanlig dag i deras liv.

Handlingen utspelades under en kort tid en halvtimme till en timme och var förlagd till Karolinska sjukhuset. “ Genom de tonade fönstren kunde man se höghusen i Årsta.” ( s 54 ). Eftersom författaren jobbade som läkare under flera år innan han sadlade om till författare hade hans personliga livserfarenhet gett honom en unik förmåga att ge målande beskrivningar av miljöer men i detta avsnitt dominerade miljöskildringen inte berättelsen utan fanns med som en bakgrund bara.

Huvudpersoner var Martina Bosson och Primus Svensson. Bipersoner var Carl Bertelskjöld, Lars-Ola Borg och Juan Bosco som berättaren beskrev honom ” Med. Kand. Juan Bosco var ofta sjuk. Han var flykting från Chile.” ( s 55 ). Vi fick inte veta hur Primus såg ut men Martinas yttre skildrades. ”… hon såg så frisk ut : ganska kraftig utan att vara tjock, blont hår och röda kinder…en bred spalt mellan framtänderna.” ( s 54 ). Martinas känslor och tankar skildrades i detalj genom att författaren med hjälp av tankereferat och frågor lät läsaren förstå vad som rör sig i Martinas inre. ” Att hon aldrig lärde sig, lärde sig att man inte förändrar någonting genom att ta på sig andras arbete ! ” …” Vilka slags läkare skulle Bertelskjöld och Borg bli ? ” ( s 56 ) och ” Allt kändes dumt och fel. ” ( s 57 ).

Språket i texten var vardagligt och normalprosa men här och var förekom talspråksformer. ” Skit i henne.” ( s 55 ), ” Skit i Bosco.” … ” Glöm inte att känna honom i anus.” ( s 56 ) och ” Nej jävlars !” ( s 60 ). I denna berättelse fanns det rikligt med dialog mellan personerna och berättaren var en allvetande berättare.


Huvudteman var etik och patientbehandling. Hur skulle Martina behandla Primus ? ” Hur skulle hon titulera honom ? ” ( s 57 ). Textens huvudmotiv var hur patienterna behandlades av kandidaterna och vad det var för etiken i sjukhuset. Dialogen mellan Bertelskjöld och Borg visade deras försummelse i arbete och hur de pratade om patienterna som journaler. ” Ska vi dra ?”… ” Poker är ju för fan hopplöst på två, ”… ” Nej det åkte jag dit på sist. Inte tändstickor. Då kan jag lika gärna gå och skriva journalen med det samma.” … ” Jahaja ! Vi har ju just bytt avdelning. Då börjar man på ny kula. Du kan inte räkna dina gamla journaler.” , grälade Bertelskjöld och Borg ( s 54 ).

Dessutom, uppenbarade texten att patienterna behandlades som objekt oavsett deras kondition genom forskning. ” Varje infarktpatient skulle intervjuas efter ett särskilt stressformulär. Det ingick i ett forskningsprojekt …” ( s 61 ). Och även om Martina inte hade förstod några frågor i stressformuläret fyllde hon i alla information om Primus. ” Hon tvättade händerna och högg i med stressformuläret. En del frågor förstod hon inte riktigt avsikten med; formuläret var en direktöversättning från en amerikansk förlaga.” ( s 62 ).

Andra motiv i texten var bristen i erfarenheten hos kandidaterna. ” Hon kollade pupillerna och gjorde ett försök att se ögonbottnarna, men det var svårt … Hon fick inte in skärpan ordentligt, såg bara något gult och rött skymta. Hon gav upp.” … ” Lungundersökningen blev inte fullständig eftersom hon inte fick resa honom upp. ” ( s 61 ) och när Martina slog reflexerna, ” kom hon aldrig säkert ihåg om stortån skulle peka uppåt eller neråt ” ( s 62 ) . Och hur uppsynen saknades över kandidaterna. ” … hon hoppade över palpationen av ändtarmen och prostata … skrev hon : Prostata normalstor, normal konsistens … Det var förfalskning. Hon undrade över hur många av hennes kamrater som ibland fuskade på samma sätt, som skrev in aldrig gjorda undersökningar.” ( s 62 ).

Budskapet i detta utdrag ur P.C. Jersild roman är att en patient är en människa inte bara en journal att fylla i och att erfarenheten är jätteviktig och man måste ta varje chans för att ök...