annons
×

Den Industriella revolutionen i Sverige

56 röster
Ge betyg
42752 visningar
uppladdat: 2006-12-07
Eric Randau

Eric Randau 23 år

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning
En industriell revolution är när ett land går över ifrån t.ex. bondesamhälle till ett industrisamhälle. Men under årens gång kan man säga att det har varit flera industriella revolutioner i Europa, tre var i tidigmodern tid och modern tid. Det var när man gick ifrån bondesamhälle till industrisamhälle och vidare till ett samhälle med massproduktion och sedan över till ett IT-samhälle, och det är det samhälle vi lever i idag. En industriell revolution sker inte över en natt, utan det tar flera decennier. Jag har tänkt skriva om den revolutionen som ägde rum i slutet utav den tidigmoderna tidsåldern, dvs slutet av 1700-talet, hela 1800-talet och början utav 1900-talet.
Det var när Väst-, Mellan- och delar av Östeuropa övergick ifrån bondesamhälle till industrisamhälle. Det hela började i Storbritannien på 1700-talet, men jag har valt att skriva om revolutionens utveckling i Sverige.
Hur levde man före och efter revolutionen?
Vad var skillnaden mellan de båda livsstilarna?
Varför uppkom revolutionen?
Varför uppkom revolutionen vid denna tid?
Finns det förtag idag, som grundades redan då?

Avhandling
År 1818 är hela 90 % utav den svenska befolkningen lantbrukare/bönder, och Stockholm hade endast 70 000 invånare. Sverige var också på den tiden ett utav världens fattigaste u-länder. Dom få som levde i Stockholm på den tiden bodde i nuvarande Gamla stan, Norrmalm och Södermalm. Utanför dessa bostadsområden låg verkstäder, men också de som var mycket fattiga bodde där. På den tiden var man inte så noggrann, så man slängde faktiskt skräpet på gatorna, bara några få slängde skräpet på dom få sopberg som fanns tillgängliga. Det gjorde man nog för man inte visste hur mycket det skadade miljön.
Men sedan i slutet av 1800-talet och början utav 1900-talet var Stockholm en mycket stor industristad. När man närmade sig Stockholm vid den tiden så fick man se en fabriksstad med skorstenar som det strömmade svart rök ut ur. Man hade flera stora fabriker t.ex. Ericssons telefonfabrik och Bolinder. Och Sverige var inte längre ett fattigt u-land, utan hade utvecklats till ett utav världens rikaste i-länder. Och endast 45-50 % utav den svenska befolkningen lantbrukare/bönder, och Stockholm hade nu hela 320 000 invånare. Men hur hade det blivit så?
Den industriella revolutionen började i Sverige på 1830-talet, då öppnade nämligen de första svenska fabrikerna. Den första fabriken fanns i Älvsborgs län och det bestod utav ett mekaniserat väveri. Men vi ska också tacka britterna för våran utveckling, för brittiska maskiner var ifrån början gjorda utav trä, och trä var något Sverige hade gott om. Det i sin tur skapade många sågverk (eftersom dom ville ha färdig sågade brädor, bjälkar och stolpar) dom ville lite senare också ha tjära och järn eftersom man började tillverka maskinerna i järn. Det gjorde man, eftersom maskinerna tålde betydigt större påfrestningar då. Man fick också ”beställningar” på svensk havre, den ”beställningen” kom ifrån både Engelska transportföretag och ifrån den Fransk armen. Det gjorde dom eftersom båda var i ständigt behov utav mat till sina hästar, och den svenska havren höll också mycket hög klass.
Alla dessa branscher öppnade stora jobbmöjligheter, havrebranschen öppnade stora möjligheter i Skåne, eftersom det var där man sådde och sålde nästan all den svenska havren. Och därför var det ingen slump att den första affärsbanken i Sverige öppnade i Ystad, Skåne år 1830. När havren öppnade jobbmöjligheter i söder, öppnade träindustrin jobbmöjligheter i Göteborg och främst i Värmland. Det var för man avverkade och sågade till virket i Värmland och man skickade iväg virket till Storbritannien via Göteborgshamnen. Och på allt detta arbete tjänade Göteborgarna mest, och det blev inte bättre utav att de rika Göteborgarna lurade dom fattiga på att sälja sin skogsmark billigt. Sedan var dom jordlösa och de rika blev ännu rikare när de sålde sin skogsmark dyrt.
Allteftersom den Storbritanniska maskinproduktionen ökade behövde dom större kontroll över exporten utav råvarorna. Så man skickade ut affärsmän och experter för att modernisera och effektivisera tillverkningen/utvinningen utav råvaror. Detta gällde såklart också Sverige, som fick hjälp med att ”piffa upp” Göteborgshamnen och sågverken. Men efter ett tag började såklart skogarna i Värmland ta slut, och då fick man flytta det mesta arbetet till Västernorrland och skogarna runt omkring Sundsvall. Och den jordlösa arbetskraften sökte sig självklart till de nya arbetsplatserna i norra delen utav landet. Efter ett tag slutar sågverken drivas på vattenkraft och börjar istället drivas utav ångmaskiner. Man byggde 100-talet ångsågar på sågverken runtomkring Sundsvall. Även om jobbet på sågverket var tufft och omfattade 12 timmar/dag 6 dagar i veckan drog sig många personer dit. Det var mycket tack vare lönen man fick, den låg nämligen på hela 1riksdal och 50öre i timmen, det var ungefär vad en lantbrukare tjänade på en hel dag. Alltså hade man inte svårt att få folk att jobba på sågverken, man hade så lätt att skaffa arbetare att man fyrdubblade Norrlands befolkning på endast 100år.
Mot slutet utav 1800-talet lärde man sig att förädla trävarorna, och mycket utav det förädlade trät blev till papper. Man kunde börja tillverka papper tack vare både gamla utländska uppfinningar, samt flera nya svenska uppfinningar och förbättringar på gamla maskiner. Pappersindustrin blev en braksuccé, och vid sekelskiftet emellan 1800- och 1900-talet bestod hälften av den svenska exporten utav trävaror t.ex. papper, bjälkar o.s.v. I början utav 1800-talet hade man också exporterat mycket järn och koppar. Men nya Engelska uppfinningar hade gjort den svenska utvinningen omodern, slö, dyr och ineffektiv, därför sjönk den svenska exporten. Men senare på 1860-talet kom man på hur man skulle modernisera de engelska uppfinningarna, och man gjorde det. Man byggde 140 nya järnverk istället för de 381 gamla, dessa nya större järnverk kunde utvinna upp till 10 gånger så mycket järn/dag, jämfört med de gamla. Och den svenska järnexporten var ännu en gång i världstoppen utav järnexport.
I mitten utav 1800-talet förbättrades de svenska kommunikationerna och man kunde resa och transportera varor snabbare. Detta var mycket tack vare att man byggde järnvägar inom Sverige. Den första normalspåriga järnvägen för passagerare och godståg kom år 1856 och gick mellan Örebro och Ervalla, loket som kördes där kallades ”Förstlingen”. Men järnvägen var väldigt sen i Sverige man låg långt efter länder som bl.a. England, USA, Danmark, Norge, Indien och till och med Kuba. Man var efter så många andra länder eftersom det fanns många riksstadsmän som var emot järnvägen, dom tyckte nämligen att Sverige var ”kanalernas förlovade land”. Ett argument som dom använde emot järnvägen, var att den troligtvis skulle bli både svårare och dyrare att bygga än Göta Kanal som hade tagit flera år att bygga.
Man varnade också för tågets oerhörda hastighet (40km/h), den varnades för eftersom man inte trodde att människor kunde andas i den hastigheten. Så man trodde att passagerarna skulle ligga avsvimmade i kupéerna när man kom fram till stationen. Det var också en läkare som sade att om man stack ut huvudet ur ett fönster i den svindlande hastigheten skulle man få allvarliga hjärnskador. Man fruktade också att tågen skulle göra svenskarna slöa, slappa, lata och likgiltiga. Men ändå blev det ett statligt projekt, när man byggde järnvägarna. För sådana stora projekt behövdes mycket pengar, och det hade Sverige inte så gott om. Så man blev tvingade att ta ett lån ifrån England, Frankrike och Tyskland. Dessa skulder fanns kvar ända fram till första världskriget (1914-1918). Men när tågen och rälsarna äntligen kom blev det nästan bara positiva reaktioner, men allt positivt har alltid något negativt med sig. I det här fallet var det bl.a. att det var svårt att göra tidtabeller eftersom man hade lokaltid i Sverige.
Det skiljde t.ex. 20-25 minuter mellan Stockholm och Göteborg. Så efter 15 års diskussion kom man fram till en gemensam tid för hela Sverige. Den tiden som bestämdes var den tiden som var nästan mitt i mellan Stockholm och Göteborg. Den tiden infördes vid midnatt den 1 januari år 1879, och med det var Sverige det första landet i världen som införde en gemensam tid för hela landet. Efter det att man hade infört den tiden började man få lön efter hur många timmar och minuter man jobbade per dag.
Men i början hade man svårt att hålla tiden eftersom det bara var de rika som hade råd med ett fickur, så man var tvungen att komma på ett system hur man skulle meddela befolkningen om hur mycket klockan var. Uppfinningsrik som man var på den tiden kom man på att man skulle vissla i en ångvissla (som hördes flera kilometer bort vid fint väder) vid några särskilda tidpunkter under dagen. På det sättet fick man redan på vad klockan var på sekunden. Mitt under denna moderniseringstid satte staten ännu en lag i bruk, den sade att man var tvungen att börja mäta i meter, kilogram m.m. Man gav befolkningen 10 år på sig för att vänja sig vid dessa mättekniker, innan detta hade man mätt i alnar, famnar, skålpund och dom andra gamla måtten. Dessa gamla mått hade man använt i hundratals år i Sverige, så det var inte lätt att gå över till det nya.
Allt efter det att kommunikationerna hade förbättrats så började man skicka mera brev eftersom man var tvungna att sprida nyheter, men också för att hålla kontakten med nya bekanta i övriga landet. Så år 1855 hade Sveriges första frimärke tryckts, det var ca 15 år efter Englands första frimärke. Redan då hade man ett mått efter hur tunga brev man fick skicka med ett sådant frimärke, det måttet hette Skilling Banco. Dom första frimärkena skulle vara gröna, men några få råkade man trycka gula. Och nu finns det bara ett enda känt sådant ”feltryckt” frimärke, och det frimärket är nu ett utav världens dyraste. Det såldes nämligen år 1998 för hela 14 000 000 kronor, alltså var det ett ”lyckat” misstag.
Allteftersom industrin blev större i Sverige startades det nya företag inom landets gränser. En del industrier byggde på en massa gamla uppfinningar/andra företags uppfinningar t.ex. ångsågverken. Men så fanns det också företag som grundades på helt nya uppfinningar, dom så kallade snilleindustrierna. Ett exempel på snilleindustri är Nobelföretaget, det grundades utav Alfred Nobel (1833-1896) och hans bröder. Dom grundade främst sin snilleindustri på Alfreds uppfinningar dynamiten, dubbelbaskrutet och ballistit, som var ett nytt rökfritt krut som användes som ammunition för vapen. Detta var inte det ända Alfred uppfann, under sitt liv uppfann han inte mindre än ca 355 olika saker.
Bröderna Nobel var t.ex. de första i världen som drog ett oljerör direkt från källan till exporthamnen, dom ritade också den första oljetankern som kallades ”Zoroaster” (det skeppet konstruerades senare i Linköping). Alfred blev en utav sin tids rikaste män, han lämnade efter sig inte mindre än 32 000 000 kronor.
En annan snilleindustri grundades på Thorsten Nordenfälts (1842-1920) och Helge Palmcrantz (1842-1880) flerpipiga kulspruta. Dessa kulsprutor blev standard hos den svenska armen år 1873. Thorsten uppfann även ubåtar som såldes internationellt till tillexempel Turkiet, dom här ubåtarna var som allt annat på den tiden, nämligen ångdrivet.
I slutet utav 1800-talet hade nästan all den svenska industrin gått ifrån hantverk och hemslöjd till produktion i fabriker. Detta skedde mycket tack vare snilleindustrierna, men en hjälp på traven var nog också när staten avskaffade kravet på pass när man reste utanför sitt eget län (1860). Innan dess hade ingen kunnat åka tåg utan pass, även om man strövade runt på landsvägarna utan pass blev man arresterad. Men när den lagen avskaffades blev Sverige ett mycket friare land, arbetskraften kunde då transportera sig till nya arbetsplatser utan större problem. En utav de riktigt stora företagen som också var tidigt var det Svenska Tändsticksbolaget, det grundades utav Johan Edvard Lundström (1815-1888) och hans bror Carl Frans Lundström (1823-1917). Dom grundade tändstickfabriken år 1845, sedan runt 1850 började man tillverka Gustaf Paschs (1788-1862) ”säkerhetständstickor” (uppfunna 1844). Den svenska patenten på uppfinningen upphörde redan 1859. Inte fören i slutet utav 1860-talet exploderade den svenska exporten, på bara några årtionden blev Sverige världsledande utav exporten av tändstickor. Detta ska vi inte bara tacka bröderna Lundström för, utan även Alexander Lagerman som låg bakom ritningarna till de svenska tändsticksmaskinerna. Och det lilla tändsticksföretaget som började i familjen Lundströms hus blev ett gigantiskt företag som under sin storhetstid levererade 2 400 000 tändstickor per dag/18 000 ton tändstickor per år (i slutet utav 1890-talet). Ytterligare 20 år senare var det Svenska Tändsticksbolaget utan tvekan störst i världen, dom hade faktiskt fabriker i alla världens delar. Detta blev ett stort internationellt företag, samtidigt som Nobelföretaget blev det.
Sverige som faktiskt inte hade varit i krig sedan 1600-talet hade blivit ett världsledande land på vapen tillverkning och export. Detta var bl.a. tack vare Dynamiten och den flerpipiga kulsprutan, båda var mycket eftertraktade ute i Europa på sin tid.
Men det var inte bara inom vapen och tändsticksindustrierna som Sverige startade snilleindustrier, även inom bl.a. telefon-, fyr- och spisbranschen. Lars Magnus Ericsson (1846-1926) var anställd vid en telegrafverkstad, han hade varit teknikintresserad ända sedan han hade varit liten. Nu när han var anställd på telegrafverkstaden plockade han isär varenda ny teknisk sak han kunde komma över.
När telefonen kom till Sverige för första gången (1877, på en demonstration i Stockholm) kom han över en telefon, han plockade isär den och gjorde de förbättringar han kunde göra. År 1884 presenterade han sin första väggtelefon, då presenterades även företagets första bordstelefon. Dom utrustades senare (1890) med handmikrofon och det blev en enorm succé. Lars lilla verkstad växte sig till en fabrik som i sin tur växte sig större, allt eftersom fabriken växte sig större fick man flytta till nya större lokaler.
Under Ericssons telefoners stortid på 1800-talet var det en multinationell jätte, man hade tusentals anställda. Och tack vare Lars och hans medarbetare blev Stockholm en utav världens mest telefontäta städer. Då förstod staten vilken tabbe man hade gjort som inte hade trott att telefonen skulle vara något att satsa på. När Lars var 56 år hade han styrt företaget i 26 år, vid det här laget var han både rik och utbränd, så han pensionerade sig och började ägna sig åt lite jordbruk på sin gård utanför Stockholm. Lars hade blivit utbränd mycket för att han hade styrt företaget helt själv, han hade också låtit varenda ny telefonmodell gå igenom honom. Han hade plockat isär varje modell som hade kommit ut på marknaden, det gjordes för att kolla så den höll den standard han begärde, han tyckte nämligen att allt skulle vara så perfekt som möjligt. Han hade alltid varit mycket blyg och tystlåten person, så efter sin karriär drog han sig tillbaka. Han kom inte ens till ceremonier där han skulle få pris för sina prestationer, allt p.g.a. sin blyghet. På hans gravsten stod det precis som han ville, nämligen ingenting. Hans motivering till det var ”Namnlös har jag kommit till världen och namnlös vill jag gå bort”.
År 1870 försörjde sig 15 % utav den svenska befolkningen på att arbeta på antingen en fabrik, verkstad eller i en gruva. Vid sekelskiftet hade befolkningen som jobbade på sådana här ställen nästan dubblerats. Detta skedde mycket tack vare att det startade flera nya snilleindustrier, det i sin tur fick befolkningen i storstäderna att öka dramatiskt. Tillexempel i Stockholm hade befolkningen stigit från ca 70 000 till ca 320 000 invånare. Det är en mer än fyra gånger så mycket och den utvecklingen skedde bara på ungefär 80 år. År 1897 öppnade man även ett industrimuseum i Djurgården (Stockholm), där visade man upp flera olika uppfinningar. Man visade bl.a. flera utav Ericssons telefoner, Palmcrantz flerpipiga kulspr...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Kommentera arbetet: Den Industriella revolutionen i Sverige

  Kommentera
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet


Källor för arbetet

Saknas


Källhänvisning

Eric Randau [2006-12-07]   Den Industriella revolutionen i Sverige
Mimers Brunn [Online]. http://www.mimersbrunn.se/den_industriella_revolutionen_i... [2014-11-24]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×

Senaste foruminläggen

annons

Ladda upp ditt arbete

Dela med dig, ladda upp ditt arbete och hjälp andra! Mimers Brunn söker ständigt nya arbeten på alla nivåer. Inget arbete är stort eller för litet för att ligga uppe på Mimers Brunn.

Ladda upp arbete

Senaste kommentarer

Mimers Brunn tipsar om

Efter gymnasiet

Efter gymnasiet börjar den första tiden som vuxen, vad ska man göra? Resa kanske? Jobba? Mimers Brunn hjälper dig! Efter gymnasiet

Nya medlemmar

Senaste inloggningarna