Imperialismen I Asien - Grupparbete

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

UPPSALA KATEDRALSKOLAN
Historia A HT-07


O. Ahlén, R. Ahlén, T. Söderman, X. Su.
Tiundagatan 61
Tfn 076 2345099








IMPERIALISMEN I ASIEN
En kort sammanfattning och redogörelse för Japans imperialism samt den västerländska
imperialismen i Asien och Indo-Asien.



Lärare: L. Örn



INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING.......................................................................3
1 IMPERIALISMEN I INDIEN.................................................4
DEN FÖRSTA KONTAKTEN....................................................4
OSTINDISKA KOMPANIET....................................................4
REFERENSLISTA.................................................................5
2 IMPERIALISMEN I KINA....................................................6
TIDIGARE KONTAKTER.......................................................6
DET BRITTISKA IMPERIET..................................................6 REFERENSLISTA.................................................................8

3 UPPROROREN...................................................................8
TAIPING UPPRORET...........................................................8
BOXAR UPPRORET.............................................................8
REFERENSLISTA.................................................................8

4 JAPANS IMPERIALSM.......................................................9
STARTEN PÅ IMPERIALISMEN...............................................9
UTVECKLINGEN..................................................................9
IMPERIALISMEN................................................................9
REFERENSLISTA...............................................................10


AHLÉN OSCAR – IMPERIALISMEN I INDIEN

AHLÉN ROBIN – JAPANS IMPERIALSM

SU XINGJIAN – IMPERIALISMEN I KINA

SÖDERMAN TRULS – DE DRABBADES LÄNDERNAS UPPROR



INLEDNING
”Imperialism, term som syftar dels på staters territoriella och ekonomiska expansion i historien (se kolonialism), dels på en uppsättning teorier som vill förklara orsakerna till denna expansionstendens, särskilt i dess moderna skepnad.” (Enligt NE)
Imperialismen har varit en viktig faktor för hur landsgränser är dragna idag. Ofta har områden hänsynslöst delats upp mellan länder, utan konsideration till lokalbefolkningen. Tag till exempel Afrikas gränser, hur kommer det sig att de flesta gränser i Nordafrika är sprikraka?
För att förstå imperialismens spår måste vi fördjupa oss i vad som egentligen skedde när imperierna byggdes upp och rasade samman. Denna redogörelse behandlar främst Japan som imperialist i Asien samt de länder som blev delar av imperier.
Indien är idag ett land där den ekonomiska utvecklingen sker explosionsartat, tillsammans med Kina står de inte bara för stora delar av produktionen och exporten av diverse varor; utan även för exporten av vad som är en av de viktigaste faktorerna för en lyckad produkt: ”Know how”. Japan har redan genomgått denna utveckling och är ett erkänt industriland.
Genom kontraktiska resonemang baserad på den fakta som presenteras i denna redogörelse, kan läsaren få en bättre förståelse för betydelsen av vissa historiska händelser.
Genom att granska fakta ser vi hur händelser flätas samman med varandra: i detta symbiotiska system är faktorerna beroende av varandra. Exempel: Opiumet var med och byggde upp det Brittiska imperiet i Kina, Opiumet i sig tillverkades i en annan del av det Brittiska imperiet: Indien.
Nuförtiden kan vi tro att Imperialiststaternas tid är över, men så är egentligen inte fallet.
Nutida imperialism leder sällan till militanta handlingar (Förutom USA:s ”krig mot terror”) och får därför föga uppmärksamhet av allmänheten, men den finns där.
USA inledde vid 2003 anfallet mot Irak. Bush utbytespolitik ”Oil for Food” i Irak ger individen tydliga signaler att regimen i USA är ute efter olja. Denna resursgirighet påminner allt för starkt om västerlandets skrupelfria utnyttjande av Afrikanska naturresurser under imperialisternas tid. Historien återuppenbarar sig i ett modernt sorgespel framför våra ögon.
Annars sker imperialismen främst på handelsnivå. Länder och konsortier använder inte längre vapen som påtryckningsmedel: knivar ersätts av dollarsedlar, pistoler av lönsamma avtal och bomber har bytts ut mot handelsembargon.
Imperialismen existerar inte i dagens värld? Humbug!

Xingjian Su med gruppen






IMPERIALISMEN I INDIEN

DEN FÖRSTA KONTAKTEN
Redan på 1500-talet började Portugiserna ledda av Manuel I kolonisera delar av Asien och därmed också Indien. Sjövägen till Indien som Vasco da Gama hittade år 1498 lade grunden för sjöfart och handel med Asien. Efter ett antal nya expeditioner ledda av Pedro Alvarez grundades fraktioner i Calicut och Cochin. Portugals planer var att lägga Indien under sin kontroll och därmed också säkra sjövägarna med resten av Asien. På 1600-talet började Portugiserna få konkurrens om handelsvägarna från bland annat Holländarna och Britterna som hade etablerat förbindelser med ”Kryddöarna” i bortre Indien. Mogulriket som hade grundats 1526 hade också fått fotfäste i Indien, framförallt i de Norra proviserna.


OSTINDISKA KOMPANIET
Ostindiska kompaniet grundades av Elisabeth I den 31 december 1600 och skulle komma att bli ett av de mäktigaste handelsbolag genom tiderna. Då kompaniet var ungt konkurrerade redan Portugiser och Nederländare om den så vinstgivande handeln vilket till stor del bestod av olika kryddor. För att främja den Brittiska handeln gavs Kompaniet monopol på all brittisk handel med Ostindien, vilket var större delar av Asien. Kompaniet kunde då börja en systematisk uppbyggnad av handeln genom att göra dyra investeringar i fartygsbygge, uppbyggnader av kontaktnät och handelsvägar. Vilket på lång sikt ledde till att de konkurrerade ut de andra kolonialmakterna. Till en början fokuserades kapitalet i enskilda handelsresor med allt eftersom att handelsförbindelser blev bättre, handelsstationer fler och säkrare kunde kapital spridas ut för att minimera förluster. En av de första handelstationerna i Indien som grundades var Surat, år 1612. Viktigare handelsplatser som grundades var Madras och Calcutta, 1641 respektive 1699.
De mest betydelsefulla varorna man förde med sig var bomull, socker, salpeter indigo och kryddor. Betalningen kom i form av ädelmetaller t.ex. guld, silver, järn och även mekaniska nyheter från industrins framfart. Man köpte även opium eftersom att det fungerade som betalningsmedel i Kina där man kunde handla siden och te. I 1600-talets slut hade Kompaniet fått nästan suveräna rättigheter och kunde sluta avtal med olika Indiska furstar, prägla mynt, värva trupper och bygga befästningar. Även lagar skrevs om för att efterlikna civilisationen i väst eftersom att sedvänjorna och traditionerna som redan fanns ej kunde tolereras. Grundmentaliteten var att den europeiska civilisationen var överlägsen all annan sorts kultur. Nu hade Kompaniet fått nya möjligheter att påverka då även erövringar i stor skala kunde utföras. Dock påstod sig aldrig Kompaniet att vilja göra territoriella expansioner utan endast vinstgivande verksamheter. Politisk administration och bankrörelser stod också på Kompaniets schema. Men detta kapitalistiska tänkande gick ut över jordbruket och industrin när det endast var råvaror som utvanns. Själva förädlingsprocessen gjordes i England där den Industriella revolutionen tagit fart. Arbetskraften utnyttjades hänsynslöst och det blev inte bättre av att en massa billiga Brittiska produkter vällde in i landet vilket hindrade inhemska tillverkningsföretag att bildas. Vid 1800-talets mitt lydde 1/5 av jordens befolkning under kompaniet som kontrollerade en landmassa som bestod av större delen av dagens Indien, Pakistan, Bangladesh, Burma, Sri Lanka, Singapore och Hongkong.
Den största framgången över de konkurrerande kolonialmakterna som kompaniet gjorde i Indien var år 1717, då Stormogulen befriade kompaniet från tull på varor som fördes in och ut ur den Bengaliska viken. Ostindiska kompaniet fick även inte bara makt från den energiska handeln med Indien utan också från de militärer som skeppades över.
Vid slaget vid Plassey 1757 besegrade den brittiska befälhavaren Robert Clive Nawaben av Bengalens mångdubbelt större arme. När väl Plassey var säkrat hade Ostindiska kompaniet tagit ett stort steg med att vara mer av en ockupationsmakt än ett handelskompani vilket stred mot deras principiella metoder.
Det Ostindiska kompaniets arme var från början en mycket blygsam samling trupper som nästan enbart var rekryterade från England. Uppgifterna var då att endast hålla handelsstationerna säkra men när kompaniets territorier utvidgades rekryterade man soldater ur den Indiska befolkningen. Efter flera århundraden av rekryteringar var faktiskt de Indiska soldaterna relativt lojala mot sina Brittiska befälhavare. Det som i början var en styrka på några hundra man hade nu blivit en flera hundratusen man stark armé. Militärmakten var uppdelad i 3 delar som tjänstgjorde på olika platser i Indien. De olika delarna var Bombay armén, Madras armén och den Bengaliska armén som hade en speciell insatsstyrka ”Punjab irregular force). Infanteriet bestod av regementen av 10 kompanier som bestod av 100 man. I varje kompani fanns det två Engelska och två Indiska officerare. Alla Brittiska officerare var utbildade vid Ostindiska kompaniets egen Krigsskola utanför London. En viss rangordning fanns dock alltid eftersom att den Bengaliska armén alltid hade en överbefälhavare ifrån de kungliga trupperna och i övrig ansågs sig vara eliten.
Vid slutet av Kompaniets livstid hade en stor förbittring skett bland Indierna som var trötta på det Brittiska styret. Inte bara folket i Indien var missnöjda, parlamentet var också missnöjda med hur Kompaniet hade styrt. Alltför mycket pengar ”försvann” och hamnade i fickorna på redan mycket rika män, erövringskrigens budget hade blivit större och de sammanlagda intäkterna hade också minskat. Kompaniet hade redan fått begränsade befogenheter som en följd av detta men själva gnistan kom inte förrän år 1857 då Britterna införde en ny typ av patroner till gevären. Ryktet spred sig att dessa patroner var insmorda med en blandning av gris och ko fett. Indierna som tjänstegjorde i armén, också kallade Sepoys var oftast hinduer eller muslimer. Enligt Koranen är gris ett orent djur och i den hinduiska tron är kon helig. Detta ledde till ett stort uppror genom hela bengaliska halvön. Det kom att kallas Sepoyupproret eller som i Indiska historieböcker (The Great Rebellion). Trots att upproret slog ner året därpå så bidrog det ändå till att det Ostindiska kompaniet fråntogs alla privilegier i Indien och istället underställdes den Bengaliska halvön den Brittiska kronan. Kort därefter utropade sig drottning Victoria till kejsarinna av Indien och landet blev en del av det Brittiska imperiet.¨
Efter maktskiftet i Indien började den utveckling som skulle leda till dagens Indien. Först och främst ökade det inhemska Indiska inflytandet över den Brittiska förvaltningen. Delar av befolkningen fick utbildning i England som de sen förde med sig och större delar av befolkningen lärde sig tala Engelska. Många Engelska ämbetsmän flyttade dit med sina familjer och folkslagen började beblanda sig mer än förut. Eurasier var en ny term som infördes vilket är en benämning för ett barn med en Brittisk far och en Indisk mor. År 1909 släppte England på sina befogenheter när de införde Morley-Mintoreformen vilken lät den Indiska befolkningen få mer vidgade funktioner i centrala och regionala förvaltningar. Det var dock inte förrän 1947 som Storbritannien släppte taget helt och Indien blev en självständig stat.


REFERENSLISTA:

Almgren, Lars – Alla Tiders Historia, Gleerups Utbildning AB, 2002
Swahn, Jan-Öjvind - Bra böckers Lexikon, Bokförlaget Bra böcker AB, 1988
Ostindiska kompaniet, Nationalencyklopedin
Brittiska Indien, www.wikipedia.se





IMPERIALISMEN I KINA


TIDIGARE KONTAKTER
Den forntida kontakten som Kina hade med resten av civilisationen byggde mestadels på exporthandelsförbindningar. Den mest betydelsefulla varan var utan tvekan silket. Kineserna hade så tidigt som 2000 f. Kr. börjat odla silkesmaskar för att sedan framställa siden av maskarnas kokonger. Silkestekniken spred sig med tiden; vid tiden av det Romerska rikets splittring behärskade bland annat Syrien konsten att odla silkesmaskar. Detta innebar att transportsträckan mellan väst och silkesproduktionen i öst minskade avsevärt.
Trots att kineserna nu inte längre hade monopol på sitt silke så uppehölls handeln.
Istället för att producera råvarorna (råsilke) blev kineserna bearbetare som exporterade mönstrade textiler. All denna handel skedde med araber som mellanhänder, sällan var det frågan om direktkontakt mellan Europa och Kina .
De få européerna som kom i kontakt med Kina (som då kallades för Cathay) rapporterade vid sin återkomst om ett land med en hög levnadsstandard och utvecklad teknologi samt vetenskap. Som exempel på den sociala ordningen berättas det om ett passystem som gällde vid resor mellan provinserna. Dessa system byggde på två pass, ett utfärdat av guvernören och ett från dennes ställföreträdare. Detta innebar att om en resenär dog kunde man snabbt ta reda på vem det var, och på så vis kunna kontakta dennes anhöriga .
Det är svårt att dra slutsatser om vem eller vilka som verkligen lade grunden för västerlandets kontakt med Kina. Men allmänt vedertaget är att två venetianska bröder, Nicolo och Maffeo Polo var de som inledde kontakterna som till slut skulle upplysa betydelsefulla namn såsom prins Henrys av Portugal, Diaz, Vasco da Gamas och Columbus. Mest känd är troligtvis Marco Polo, Nicolo Polos son .
Både spanjorerna och portugiserna var ute efter att vara de första att etablera sig i Kina. Portugiserna var först, och man kan fråga sig varför.
Tordesilla fördraget slöts i slutet av 1400 talet (1494). Då Spanien och Portugal var de främsta upptäckarna vid denna tid fanns det en viss fientlighet mellan dessa länder. Påven agerade därför förmedlare, och delade in världen i två delar, öst och väst. Det beslutades att alla vita områden i öst skulle tilldelas Portugal, alla i väst Spanien. Självklart skulle spanjorerna ha tillgång till farvatten i det portugisiska området, men all landmassa som upptäcktes där skulle då tilldelas Portugiserna. För att kringgå detta reglemente var spanjorerna tvungna att segla mot väster, upptäcka Stilla havet och därefter nå Kina. Därför var portugiserna först. Men deras barbariska uppförande som utländska handelsmän ledde så småningom till deras nederlag i Kina. Trots portugisernas dominans var andra nationer inklusive spanjorerna med och bedrev handel.
Tordesilla avtalet har medfört att Sydamerika blev spansktalande. Det engelska inflytandet i Asien har inneburit att länder där är engelsktalande. Genom kontrafaktisk resonerande kan man tänka sig att britterna aldrig hade fått fäste i Asien om portugiserna hade kvarhållit sin maktposition. Detta skulle högst troligtvis betyda att regionen i dagsläget skulle vara Portugistalande!

DET BRITTISKA IMPERIET
Britternas dominans började på allvar när klimax av portugisernas och spanjorernas inflytande hade passerat. De anlände till Kina mer som erövrare snarare än upptäckare: Städer belägrades av soldater och brittiska flaggor hissades upp . Genom det Ostindiska Kompaniet, som hade sitt säte i London; flöt handeln på.
Kinesiska handelsvaror kom att bli lyxartiklar i européernas ögon. Handeln bestod t.ex. av te, därav den mycket viktiga och engelska seden ”att dricka eftermiddagste”. Som betalning accepterade kineserna endast gediget silver då all kinesisk nationell handel skedde med denna metall. Ett krav som kom att bli ödesdigert för nationen.
Te sägs ha introducerats till England via Holländarna så tidigt som 1602, men den tidigaste skriftliga källan som verifierar teets existens i Storbritannien är daterat så sent som 1660 och finns i form av ett parlamentsprotokoll.
Som exempel på hur värdefull te exporten var för Engelsmännen finns det källor som berättar: Värdet på exporten av te mellan 1793-1810 uppgick till tjugosju millioner pund, priset i England var femtiofem millioner pund. Alltså en renodlad vinst på 103 procent/tjugoåtta millioner pund.
Kina importerade i sin tur europeiska ”lyxvaror” såsom väggur och klockor. Det är dock viktigt att understryka att det var väst som dominerade importerna. Kineserna ansåg att deras kultur var mycket mer utvecklad och förfinad än den västerländska och importerade därför i liten utsträckning från de, en arrogant fördom som sedan skulle straffa sig. Det slutade med att Kina låg efter militärtekniskt sett under opiumkrigen och fortsatte i detta underläge till egentligen slutet av 90talet.
I och med att Engelsmännen importerade i stora mängder steg efterfrågan på silver drastiskt i England. Silvrets uppkomst har i sin tur en smutsig historia. Därför föreslogs det år 1773 att Ostindiska Kompaniet skulle handla med Opium med kineserna för att nå jämvikt mellan importkostnader och export inkomster. Opiumet producerades i Indien.
Opium framställs ur vallmoplantan, dess medicinska (bedövande) värde finns benämnd i Tangdynastin, det var dock inte förens på 1700 talet som den användes som drog. Opiumet var för de kinesiska ledarna som dåtidens atombomb.
Ungefär samtidigt tillträdde den humanitäre kinesiske kejsaren som insåg giftets skador och förbjöd dess handel. Han insåg även att Kina skulle bli beroende av andra länder vilket enligt dåtidens utrikespolitik var icke önskvärt. Detta handelsförbud hade dock liten effekt då det Ostindiska Kompaniet fortsatte tillverka opium och ändrade handelstaktik till smuggelhandel. Till råga på allt tillsattes en skatt på opiumet.
Senare då opium produktionen överlämnades till att styras av den brittiska regeringen exporterades opiumet med hjälp av ”privata äventyrare” som anlitats av britterna i ett fånigt försök att övertyga de kinesiska myndigheterna om britternas oskyldighet. Ett exempel på britternas girighet var att till och med tävlingsfarkoster byggdes om till opiumfraktare – 1836 var det brist på båtar när seglingsevenemanget King’s Cup skulle avgöras.
Till slut ledde den utländska kolonisationsmakten, men även till viss mån opiumhandeln; till ett upproriskt och nationalistiskt hat mot erövrarna. Upproren började sakta men säkert underkuva kolonialmakternas inflytande. Men inte ens andra världskriget innebar det definitiva slutet på imperialismen, Hong Kong förblev under brittiskt styre fram tills 1997 då det formellt överlämnades till den kinesiska staten.

REFERENSLISTA:

Alley, Rewi & Miller, Hans – Västerlandets imperialism i Kina under 400 år, Stockholm : Gidlund, 1973



UPPROREN
TAIPING UPPRORET(c.a 1850)

Även känt som ”Himelska freds riket”
Det var ett religöst uppror som leddes av mystikern Hong Xiuquan. Xiuquan hävdade att han var den nya messias och att han var guds son, någos som fick ett oanat stöd hoss folket. Just hur många det var som gick med Xiuquan är osäkert men det bör ha varit flera miljoner. De lyckades först få ett fäste i en av de södra provinserna, guandong, och kunde sedan med hjälp av sitt växande folkstöd fortsätta erövra norrut.
När de hade tagit över staden nanking så utnämndes den till huvudstad i ”Den himelska fredens rike” vilket var namnet på den stat de hade grundat.
I sitt nyskapade rike så hade dom satt upp många nya lagar. Bland annat så skulle alla ledarna kallas för ”Kungar” men det fanns också många andra. Till exempel så förbjöds prostitution. Att använda alkohol, tobak eller narkotika var ett grovt brott, och ”Himmelska fredens rike” var det första landet i världen med att införa full jämlikhet för kvinnor.
Men allt eftersom upproret spred sig så blev den Kinesiska Kejsaren allt mer desperat. Han tvingades tillslut att be västerlandet om hjälp med att besegra upproret.
Hjälpen kom och upproret blev avslutat. 20 millioner dog i upproret och ca 40 miljoner i svälten som följde.

BOXAR UPPRORET (c.a1900)

Ett uppror som var kritiskt mot de västerländska staternas makt i Kina. De som var aktiva i upproret anföll utlänningar som ägnade sig åt handel, eller som hjälpte till med det järnvägs bygge som skulle förbinda väst med Kina. Rebellerna dödade också många kristna, främst i Shandong och Shanxi vilket har varit en av de största folk utränsningarna historien

REFERENSLISTA:
www.wikipedia.org







JAPANS IMPERIALISM

STARTEN PÅ IMPERIALISMEN
Japan hade levt helt isolerat från den övriga världen i flera århundraden. Endast holländare hade tillåtelse att stiga i land. Inte ens japanerna själva fick lämna landet. Under 1700-talet hade dock Linnélärjungen Carl Peter Thunberg besökt Japan, då han reste med ett holländskt fartyg. År 1854 kom den amerikanske befälhavaren Matthew C Perry med tungt beväpnade fartyg och krävde att Japan skulle öppnas för internationell handel. I och med detta gav den japanska regeringen delvis med sig och samma år öppnades några hamnar mot omvärlden. Många av japanerna hade redan insett att Japan var i behov av att förändras. Västvärlden hade kommit betydligt längre fram i utvecklingen både rent teknologiskt och ekonomiskt än Japan. Flera andra nationer slöt liknande avtal med Japan under en kortare period. De flesta högre funktionärer i Tokugawaadministrationen var mycket ovilliga att ändra samhällsskicket och att internationalisera Japan. Dock insåg Japan att de var tvungna att dra lärdom av den västerländska civilisationen för att undvika den förödmjukelsen som Kina tidigare utsatts för.
Diplomatiska relationer och utländska konsulat etablerades med andra länder. I takt med reformverksamheten blev det sämre för samurajklasserna, som var mycket besvikna på det västerländska inflytandet. Därför gick de ofta till attack mot utländska personer under 1860-talet.

UTVECKLINGEN
År 1868 föll Tokugawashogunatet och kejsarmakten infördes igen. Denna omvälvning kallas Meijirestaurationen och perioden kallas Meijiperioden. Samtidigt flyttade Kejsarhuset till Edo, som då fick namnet Tokyo. Under denna period var Japan under en intensiv uppbyggnad, med stor inspiration från de västerländska statsskicken. ”Rikt land, stark armé” blev den nya regimens motto. Japans ekonomi dominerades av jordbruket och för att förbättra landets ekonomi fick bönderna betala en fast avgift till makthavarna. Efter inspirationen från västvärlden fick även skattepolitiken en större betydelse i Japan. Handeln med västvärlden gjorde även Japan rikare. Delegationer skickades utomlands för att lära sig det senaste om teknik och vetenskap, vilket är en av de viktigare orsakerna till Japans snabba modernisering. Det förekom även spionage, speciellt inom det militära. Även skolorna ändrades och började följa den västerländska skolmodellen, som tidigare använt 90 % av skoltiden till att lära ut det japanska språket. I takt med att skolplikten infördes är Japan ett av de landen med högst läs- och skrivkunnighet. Det första parlamentet sammanträdde 1890, efter att statsmännen Hirobumi Itu och Kaoru Inoue hade besökt och studerat det brittiska statsskicket. Kejsaren fick då en direkt kontroll över militären och en stark politis...