retorik projektarbete - Amelie från Montmartre

Projektarbete - Amelie från Montmartre

Jag har valt att skriva om fina och bra scener från filmen Amélie från Montmartre regisserad av Jean-Pierre Jeunet, där de finns prat, kroppsspråk och liknande som man kan knyta an till retoriken.  Jag kommer prata om tonläge, tydlighet och tempo gällande talet.

Först hade jag tänkt berätta lite kort om filmen. Filmen handlar om Amelie, den börjar med Amelies ensamma och tragiska uppväxt. Vi får sedan se henne som vuxen, hon bor i Paris där lever hon i sin egen lilla värld. Hon bor ensam i en lägenhet och jobbar på ett litet café. Livet för Amelie är ensamt men bra, till en dag då saker och ting förändras.

När hon får höra den chockerande nyheten att prinsessan Diana omkommit, så tappar hon en flaska i golvet och när hon letar efter den hittar hon ett skrin fyllt av barndomsminnen. Amelie bestämmer sig genast för att hitta ägaren till asken, om hon gör det lovar hon sig själv att göra, till sin uppgift att förbättra andra människors liv. Vi får även se andra människors liv runt omkring Amelie som glasmannen, Nino, grönsakshandlaren och några andra.

Amelie from Montmartre är en film som fått många olika priser bland annat har den blivit Oscarnominerad i 5 kategorier för, bästa utländska film, bästa originalmanus, bästa foto, bästa scenografi, bästa ljud. Jag kan hitta flera budskap med filmen så som, att det bara är du själv som kan ta kontrollen över ditt liv och finna dig själv och finna din egen lycka, att man kommer långt med kärlek och att de finns en person som kan förändra ditt liv för alltid.  Regissören Jean-Pierre Jeunet berättar att han gjorde tre filmer i rad som var väldigt svarta och kände därför att han ville göra något positivt den här gången.  Enligt honom är storyn en blandning av riktiga händelser och myter

Till att börja med så har jag valt att analysera en scen som jag tycker är väldigt bra, då Amélie hjälper en blind man till andra sidan av gatan och medan hon gör det beskriver hon snabbt vad som händer omkring dem för att ge honom en bild av den värld han inte får se.

Jag får via denna scen uppleva hur viktigt talet är för en blind människa och hur beskrivande talet faktiskt kan vara. Man kan förstå hur den blinde mannen, via Amelie upplever saker på ett helt annat sätt när hon beskriver det, han får verkligen känna doften och ljuden. Amelie pratar lätt men snabbt med vissa stegringar i talet när det kommer till höjdpunkten av just den saken/affären/personen hon pratar om. Trots att hon pratar så snabbt, är det ändå lätt att lyssna eftersom hon gör höjningar och markerar vissa ord starkt, det blir då också lättare och hänga med. I det här fallet kan man säga att den blinde mannen är publiken och jag tycker att man ser i hans blick att han häpnas av allt och koncentrerat försöker ta in allt som Amélie berättar.

Detta är bara en i högen av osjälviska handlingar hon hittar på för att göra människor glada.

Jag har också valt att analysera scenen då hon är hemma hos sin pappa för att fika och prata lite. Jag tycker att den scenen är ett bra exempel på, hur det ofta i dagens samhälle händer "att människor inte lyssnar på varandra". Man bara hör och svarar utan att riktigt tänka på vad den andre säger. Precis så som det är med den vanliga hälsningsfrasen "hur mår du?" som inte har någon större innebörd, men som det i själva verket borde ha det och svaret "Jo det är bra med mig" är precis lika inövat som frågan. I scenen ställer pappan en fråga till Amelie som han redan har ställt tidigare, att han gör det kan både bero på att han är frånvarande eller också att han börjar bli gammal och minnet inte alltid är det bästa. Man kan riktigt höra på hans tonläge att han inte är värst intresserad av svaret utan bara säger det av vänlighet. Till skillnad från Amelie som verkligen vill att hennes pappa ska lyssna, vilket man hör på hennes glada tonläge. Eftersom Amelie är så glad kan hon ta hans disträa frågor och svar med en nypa salt och också slänga in ironi och retsamhet när hon senare svarar honom. Då hör man verkligen att hennes pappa är okoncentrerad, frånvarande och inte speciellt intresserad. ...