shakespeare

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning:

Innehållsförteckning: 2
KAPITEL 1 4
LITE OM HANS FAR OCH FARFAR 4
KAPITEL 2 5
HANS LIV I STORA DRAG 5
KAPITEL 3 7
TVÅ AV DE MEST POPULÄRA SKÅDESPELEN 7
HAMLET 9
ROMEO OCH JULIA 11
KAPITEL 4 12
SONETTER 12
KAPITEL 5 14
OLIKA SYNSÄTT PÅ SHAKESPEARE 14
KAPITEL 6 16
INTERVJU 16
KAPITEL 7 18
VARFÖR HAR SHAKESPEARE ÖVERLEVT? 18
SVAR FÅS MED HJÄLP AV INTERVJUN OCH MINA EGNA TANKAR OCH FUNDERINGAR 18
MIN TEORI I KORTA DRAG 19
ANGÅENDE SHAKESPEARE ÖVERLEVNAD 19
SPRIDDA CITAT 20
SLUT ORD 22
THE END 22

KAPITEL 1
LITE OM HANS FAR OCH FARFAR


Richard Shakespeare, Williams farfar, brukade en arrende gård i grevskapet Warwickshire, ungefär en halvmil utanför handelsstaden Stratford on Avon en av dåtidens England mest betydelsefulla köpstäder med ett par tusen invånare.

Gården övertog Richards son John, Williams far, som han snart övergav för att ägna sig helt åt det yrke han ville, handskmakare. Redan 1552 fanns han bland Stratfords längder som husägare. Fyra år senare var han tydligen en välbärgad karl och köpte ytterligare två hus.

Ett år senare gifte han sig med Mary Arden, dotter till godsägaren som Richard arrenderade sin mark av, hennes far var sedan en tid tillbaka död men han hade lämnat efter sig ett arv på åtta gårdar, var och en av hans döttrar fick en. Så det var inom en välbärgad familj som William Shakespeare föddes.

KAPITEL 2
HANS LIV I STORA DRAG

Den 26 april 1564 döptes William Shakespeare i Heliga Trefaldighetens kyrka i Stratford. En födelse datum finns inte men eftersom traditionerna var sådana att ett barn skulle döpas så snabbt som möjligt efter födseln, så allt pekar på att på att han föddes den 23 april 1564.

Om hans barndom finns inte så mycket antecknat, vissa teorier finns dock att hans skulle ha gått i Stratfords latinskola, eftersom den var gratis för alla borgares söner. Visserligen skulle han ha kunnat lära sig latin som vuxen, det vet man att han behärskade, men varför skulle hans far ha missat chansen att placera sin son i en av landets största handelstäders latinskola gratis.

Vissa utsagor tyder på att William skulle ha slutat skolan redan efter ett par år för hjälpa sin far i arbetet eftersom han råkat i ekonomiska svårigheter. Men 1575, två år senare, köpte John, hans far, ytterligare två hus detta tyder ju inte direkt på ekonomiska svårigheter. Andra utsagor säger att William skulle hjälpa sin far att slakta nötkreatur, knappast troligt eftersom det är bevisat att John Shakespeare aldrig varit slaktare.

Nästa datum man vet med säkerhet är den 27 november 1582, då han gifte sig med Anne Hathaway, en flicka från en gård strax utanför Startford. I äktenskapslicensen, utfärdad i biskopens namn står det att giftermål fick ske redan efter en lysning, enligt tradition ska tre lysningar utfärdas för att man skulle få gifta sig. Men vid speciella skäl kunde det gå bra med färre. 6 månader senare föddes parets första barn Susanna, detta har gett upphov till spekulationer att Anne var gravid och att de var tvungna att gifta sig för att Susanna inte skulle bli ett utomäktenskapligt barn, en väldig skam i dåtidens England. Så på grund av detta skulle de ha fått gifta sig efter bara en lysning.

Nu tänker du: Kan inte killen som skrivit detta räkna om det var 6 månader mellan vigsel och födsel så är det ju självklart att hon var gravid innan vigseln så det är ju självklart att det var därför de fick gifta sig, pucko. Men vänta lite nu vi ska nog reda ut en del begrepp här först innan jag klassas som idiot. I dåtidens England räknades man nämligen som gifta och man fick flytta ihop om man lovade varandra trohet inför ett antal vittnen det kyrkliga bröllopet kunde vänta, så det så. En annan anledning kan ha varit den att advent stod för dörren och de ville gifta sig innan jul. Och när det var advent utfärdades inga bröllop på två månader så därför skars antal lysningar ner. Fast personligen tror jag på teorin att Anne Hathaway var gravid och skulle ha fött ett utomäktenskapligt barn om de inte gift sig. Fy på dig William.

William var bara 18 år vid vigseln Anne däremot var 26 år. Snacka om ålders skillnad. Paret Shakespeare fick senare tvillingarna Hamnet och Judith. De föddes två år efter Susanna i februari 1585.

Hamnet det var nästan Hamlet undras om det finns några paralleller?

Hamnet dog som elvaåring 1596, de båda döttrarna växte upp och gifte sig och levde långt efter faderns död. Även hustrun, Anne, överlevde honom.

Om de hade ett lyckligt äktenskap vet ingen. Säkert är emellertid att Shakespeare aldrig bröt kontakten med Stratford under sin tid i London som tidigare trots. Pengarna han tjänade investerade han i mark och hus i Stratford. Även på andra sätt uppehöll han förbindelserna med Stratford. Allt tyder på att kände sig hemma där och aldrig övergav tanken på att återvända dit, vilket han också gjorde.

Under sina år i London skrev Shakespeare flera skådespel som än idag är några av världens mest populära. Jag tänker närmast på Hamlet Prince of Denmark och Romeo and Juliet.

KAPITEL 3
TVÅ AV DE MEST POPULÄRA SKÅDESPELEN

I detta kapitel har jag tänk ta upp två av Shakespeares mest kända verk, Hamlet och Romeo och Julia. Varför jag tänkte ta upp just dessa är nog det att jag personligen tycker att dessa två är det bästa han skrivit. Varför är det just dessa två som är hans bästa? Jo i Hamlet finns allt kärlek, mord, dramatik allt som gör ett skådespel bra, Shakespeare har lyckats klämma in allt i ett och samma skådespel det är verkligen svårt men den store han kan.

Romeo och Julia då vad gör den så bra, han skrev ju inte skådespelet själv! H/mm detta kräver kanske en närmare förklaring? Jo det gör det nog. Jo det var så att i staden Verona i Italien bodde en annan författare och han skrev pjäsen om Romeo och Julia, Shakespeare snappade upp iden och skrev om pjäsen lite och lanserade den som sin, det fanns ju inte den känslan för copyright då. Men man kan ju ändå inte säga att han plagiera han skrev ju om pjäsen lite och då klassas det ju inte som plagiat. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den italienske författaren hette, jag såg ett program på Tv där detta nämndes och jag hann inte skriva ner italienarens namn.

Men varför fick Romeo och Julia en plats i mitt specialarbete då? Jo jag tycker att pjäsen är att riktigt mästerverk. Den är ju bara störtskön, två tonåringar som blir förälskade men kan inte vara tillsammans p.g.a. Att deras föräldrar inte drar jämt, en del paralleller kan ju faktiskt dras med nutidens samhälle. För t.ex. en svensk och en invandrare kan ju inte bli förälskade för inte kan de visa detta ute de skulle ju bli hånade av både svenskar och andra invandrare, som tycker att man ska hålla sig till sin ”sort”. Jag säger inte att alla tycker så men ganska många faktiskt. Så kanske är det just därför jag tycker den är så vacker just för att det kan inträffa nu också.

HAMLET

Hamlet är en pjäs om mord, incest, lögner och svek.
Hamlet handlar om prins Hamlet av Danmark. Pjäsen utspelar sig på Kronborgsslott i Helsingör.
Prinsen befinner sig i England, för studier, då han får bud om att hans far dött. Han skyndar därför hem, bara för att finna att hans mor, Gertrud, tänker gifta om sig med hans farbror, Claudius.

En kväll då Hamlet befinner sig på slottsmuren uppenbarar hans far sig framför honom och berättar att han blivit mördad av Gertrud och Claudius. Hamlet vet inte vad han ska tro och spelar då sinnessjuk för att vinna tid. Han kan inte bestämma sig om han ska tro på spöket och hämnas eller bara låta bröllopet bestå och resa tillbaka till England eller rent ut av begå självmord, som då var en stor synd. Det är nu den kända vara monologen tar form, Hamlet talar till en dödskalle och uttalar de kända orden:
-To be or not to be that is the question.

Hamlet bjuder in ett resande teatersällskap och får dem att spela upp en pjäs om en man som blir mördad av sin fru och bror och där frun sen gifter sig med brodern. Hans mor och farbror tar så illa vid sig av denna pjäs och försöker få iväg Hamlet till England igen men misslyckas.

Hamlet mördar sin mor, han spetsar hennes vin med ett gift. Han mördar också sin farbror och ett par till. Detta var handlingen i väldigt stora drag vill du ha hela handlingen så hyr en av de många filmerna eller läs boken.

ROMEO OCH JULIA

Handlingen utspelar sig i den lilla staden Verona i Italien. Där de två släktena Montague och Capulet utkämpar en bitter fejd.

Romeo Montague och hans vänner är på en maskeradbal hos Capulet, kanske inte så smart, där träffar han den fagra Julia som är en Capulet. De två blir förälskade i varandra men kan inte få gifta sig p.g.a. fejden som deras föräldrar utkämpar. Romeo och Julia träffas då i smyg. De två bestämmer att de två ska ingå ett hemligt äktenskap, munken Lorenzo viger dem.

Romeo blir olyckligtvis inblanda i ett gräl med Tybalt Capulet, Romeos vän Mercutio blir dödad och Romeo drar sin värja och dräper Tybalt som hämnd för sin döde vän. Han blir då tvungen att fly från Verona efter det att han tillbringat natten med Julia tar han munken Lorenzos råd och flyr till Mantua.

Julia får veta att hon snart ska gifta sig med greve Paris, hon söker hjälp hos Lorenzo, munken, som kommer med förslaget att hon ska ta ett gift som försätter henne i en dödslik dvala som ska vara i 40 timmar. Hennes familj tror att hon är död och begraver henne. Munken Lorenzo skulle skicka ett bud till Romeo som förklarade allting och att han skulle komma till hennes grav så de kunde fly tillsammans, men han får aldrig budet utan får ryktesväg höra att Julia är död.

Han dyker upp vid hennes grav och blir så förtvivlad att han tar sitt liv. (Ja kvinnor kan verkligen sätta griller i huvudet på en.) När Julia vaknar upp och ser sin döde Romeo blir hon så förtvivlad att hon tar hans dolk och tar sitt eget liv. (Snacka om dålig tajming från Romeos sida, tänk om han kommit 10 minuter senare då hade Julia reda vaknat så hade ingen dött)

I varje fall så förenas de båda familjerna efter denna tragedi. Inget ont som inte har något gott med sig heter det väl.

”I hennes glans blir
Själva flamman blind
så strålande på nattens kind
Som diamanten i morens öra
en skönhet allt för rik för
Jord beröra”
Citat hämtat ur Romeo och Julia

KAPITEL 4
SONETTER

Alla vet vi ju att Shakespeare har skrivit en massa skådespel men har också skrivit sonetter en sorts dikt på tolv rader jag tänkte presentera två stycken för er:

sonett 1


How careful was I, when I took my way,
Each trifle under truest bars to thrust,
That to my use it might unused stay
From hands of falsehood, in sure wards of trust!
But thou, to whom my jewels trifles are,
Most worthy of comfort, now my greatest grief,
Thou, best of dearest and mine only care,
Art left the prey of every vulgar thief.
Thee have I not locked up in any chest,
Save where thou art not, though I feel thou art,
Within the gentle closure of my breast,
From whence at pleasure thou mast come and part;
And even thence thou wilt be stol´n, I fear,
For truth proves thievish for a prize so dear.
Those hours, that with gentle work did frame
The lovely gaze where every eye doth dwell,
Will play the tyrants to the very same
And that unfair which fairly doth excel:
For never-resting time leads summer on
To hideous winter and confounds him there;
Sap cheques with frost and lusty leaves quite gone,
Beauty o´ersnow´d and bareness every where:
Then, were not summer´s distillation left,
A liquid prisoner pent in walls of glass,
Beauty´s effect with beauty were bereft,
Nor it nor no remembrance what it was:
But flowers distilled though they with winter meet,
Leese but their show; their substance still lives sweet.

Detta var två av Shakespeares sonetter han har skrivet en hel del till men jag kan ju inte redovisa alla här, det skulle ta för lång tid. Så jag nöjer mig med dessa.

Men varför valde jag just dessa två då? Ja det kan man undra, jag tyckte dessa var väldigt vackra, de berörde mig verkligen. Man kan nämligen tolka dem lite olika och det gillar jag. Den första kan man tolka, som jag har gjort det, att den beskriver en tjuv som stjäl en kvinnas hjärta, därför blandas händer och diamanter med i dikten. Den andra där emot är lite mer svårtolkad, jag får inte riktigt kläm på vad Shakespeare vill ha sagt med den, men jag tror att man kan tolka den så här. Handlingen i dikten berättar om en sommarförälskelse som tar slut när vinter kommer, sommar och vinter kan ju tolkas ur texten. Även mannens längtan efter nästa sommar beskrivs i sonetten.

Jag vill också tilläga att dikterna var skrivna på en väldigt gammal engelska så jag hade på en del ställen svårt att förstå vad där stod.

Vad tillför de min special arbete då? Jaa jag vill visa det att Shakespeare inte bra skrev skådespel utan också skrev poesi. Jag vill visa att han var en ”allround” författare som behärskade mycket, och inte bara en genre.

KAPITEL 5
OLIKA SYNSÄTT PÅ SHAKESPEARE

Dags för ännu en entré. In på scenen kommer den här gången två skolor av Shakespeareforskare för att lägga beslag på Shakespeares ideologi. Den ena skolan (i huvudsak borgerlig) pekar på Ulysses och Gloster och säger att dessa ärevördiga gamla män bevisar att Shakespeare i allt väsentligt var en konservativ diktare, solidarisk med det feodala ståndsamhället.

Den andra skolan (i huvudsak marxistisk) skakar på huvudet, pekar på Edmund, Hamlet och den långa raden av onda eller goda individualister som tyder på att Shakespeare är minst lika lyhörd för det borgerliga samhälle som är på väg att bryta sönder den feodala ordningen och att han i allt väsentligt tillhör detta nya samhälle.

Dessa skolor går sällan till verket som två lag som gräver en tunnel från var sitt håll. Ibland
möts de på mitten, och de som gräver från vänster finner paradoxalt nog ofta en Shakespeare som är lika rumsren, prydlig och väl uppfostrad som den Shakespeare som den andra gruppen betraktar som sitt fynd.

Den Shakespeare (för att ta ett exempel) den amerikanske marxisten Sidney Finkelstien gräver fram ur historien är framför allt en hygglig prick, som hade rätt åsikter i de flesta frågor, som alltid stod på humanismens och framåtskridandets sida och följaktligen kan placeras på rätt hylla i marxismens stora bibliotek. En tysk marxistisk forskare kommer ungefär till samma slutsats.

Marxisterna får säga vad dom vill, jag tror ändå inte på en Shakespearekritik som ser hans storhet i en ideologisk känslighet för det nya samhälle som föds i övergången mellan ett feodalt och ett borgerligt samhälle. Ok, hans storhet finns naturligtvis där också: han såg både det gamla och det nya, han var en aktör som trädde in på scenen i exakt det ögonblick då de gamla krafterna befann sig i en viss balans med de nya och ingen bestämd klass kunde göra anspråk på att ”äga” teatern. Där fanns ett vakuum som Shakespeare och den Elisabetanska teatern under ett par korta, intensiva decennier kunde utnyttja.

Men detta förklarar ändå inte den totala frihet med vilken han genomforskar sin tid och sitt
samhälle (lika lite som det förklarar varför han överträffar alla sina samtida). Hur mycket man än förklarar blir den viktigaste biten kvar, Shakespeare själv nämligen, den del av honom som vänder sig bort från oss och förblir obegriplig, gåtfull, upprorisk mot varje fastlagt faktum, anarkistisk eller (för att tala med Nietzsche) amoralisk.

Shakespeare, skriver Nietzsche, talar ”utifrån en orolig och dynamisk tids förutsättningar, en tid som är halvt rusig och bedövad av sitt övermått av blod och energi, en ondare tid än vår: det är därför vi ser oss nödsakade att först anpassa syftet med ett Shakespearedrama efter våra egna behov, det vill säga inte förstå det”.

Men som jag uppfattar det så förstod Shakespeares publik, för den hade sett (eller kände i varje fall igen) allt han hade sett. Hans dramatik vädjar som ingen annan till ögat och den egna erfarenheten, därav denna stegrande känsla för den korrekta detaljen och de punkter i landskapet som strö symmetrin och balansakten: svalan, ”sommargästen”, som Banquo får syn på utanför Macbeths slott och som hos publiken framkallar en ilning, en sekundsnabb aning om de katastrofer som står på lur; Hermias litenhet och Helenas längd som gör deras gräl så friska i en Midsommarnattsdröm; stövlarna som Kung Lear måste slita av sig när han närmar sig den absoluta nollpunkten, överallt dessa detaljer som lyser av egen kraft och översätter dramat till sinnlig erfarenhet; det är i sådana ögonblick Shakespeare avslöjar att han var där själv, att han förvandlade sig till sina gestalter och såg tillvaron genom deras ögon.

Fakta, åsikter och tankar är hämtade ur boken Författarnas litteratur historia, de utländska författarna del 1, Shakespearebiten är skriven av Leif Zern men han har inslag av andra Shakespeare kritiker.

Fotnot: I kapitlet som börjar ”Marxisterna får säga vad dom vill, jag tror…” så är jag kritikern Leif Zern. Med övriga jag i texten menas jag alltså författaren till detta specialarbete.

KAPITEL 6
INTERVJU

Jag har intervjuat 73 personer genom att använda mig av ett datorprogram för Internet som kallas mIRC. Det är ett så kallat chattprogram som används av väldigt många runt om i världen.

Intervjun gick till så här. Jag skapade ett standard dokument där jag först skrev att jag höll på med ett specialarbete om Shakespeare och om jag kunde få ställa ett par frågor. Under detta skrev jag in frågorna i tur och ordning, sen var det bara att kopiera de olika texterna och klippa in det till personer som jag rent slumpmässigt valde ut. Med ”klippa” in det till personerna menar jag det att man kan chatta personligt med folket på mIRC, alltså ingen annan ser vad jag skriver till den här personen, man får upp en liten ruta där det står text i och vem det är ifrån.

Det bör nämnas att på frågan om nyinspelade filmer eller nya teater stycken så har inte alla svar tagits med, jag fick nämligen så många att jag var tvungen att sålla ut ett par. Jag tog med dem som verkade intressanta plus att jag tog med dem som flest nämnde. Det gjorde jag även på frågan om vilka skådespel de tillfrågade hade sett. De svar som hamnade under 2% togs inte med ett sådant skådespel var ”Så tuktas en argbigga”.

Intervjun med alla pågick i ca 2 timmar detta tack vare mitt effektiva sätt att fråga.


Intervju resultaten finns på nästa sida.

Antal tillfrågade var 73.
Antal kvinnor var 39 (53%)
Antal män 34 (47%)

Frågorna jag ställde var följande:
1: Vet du någon nutida film eller bok som är baserad på någon av Shakespeares skådespel?
2: Varför tror du att Shakespeare fortfarande är populär?
3: Har du sett eller läst något av Shakespeares skådespel?


På fråga ett fick jag följande svar:
Nej (48st)
Richard III (21st)
Nyinspelningar av Romeo och Julia eller Hamlet (12st)
30 november (3st)

OBS! Alla svar finns inte med. OBS!

På fråga två har jag delat upp svaren i fyra kategorier. Svaren varierade nämligen så mycket men de kunde tolkas så att det blev fyra olika svar. Svaren var:
Ingen aning (42,5%)
Han skriver så varierande (9,6%)
Man känner igen sig (27,4%)
Hans teman är odödliga (20,5%)

På fråga tre fick jag oftast mer än ett svar av varje tillfrågad det var faktisk bara 12 st som inte hade sett eller läst något skådespel, som du ser finns inte dessa med i det grafiska åskådliggörandet.

Skådespel de tillfrågade hade sett var:
Romeo och Julia (22,1%)
Hamlet (18%)
Macbeth (14,7%)
Othello (12,9%)
En Midsommarnattsdröm (12%)
Mycket väsen för ingenting (8,3%)
Kung Lear (6%)
Julius Caesar (3,7%)
Stormen (2,3%)
OBS! Alla svar finns inte med. OBS!

KAPITEL 7
VARFÖR HAR SHAKESPEARE ÖVERLEVT?
SVAR FÅS MED HJÄLP AV INTERVJUN OCH MINA EGNA TANKAR OCH FUNDERINGAR

Varför Shakespeare har överlevt? Ja egentligen så är det väl ingen som har svar på den frågan, men jag har tänkt mig att försöka dra en slutsats, med hjälp av mina intervjuer och mina egna tankar, varför han fortfarande är en författare som läses.

De personer som blivit tillfrågade har ju alla på ett eller annat sätt pekat åt samma riktning, nämligen hans sätt att skriva. De flesta tycker att han skriver intressant, roligt och på ett sådant sätt att vem som helst kan leva sig in i hans pjäser. Om man tittar på svaren jag fick på frågan om hans överlevnad, så kunde jag dela dessa i tre svar och de var:
Han skriver varierande.
Han skriver så man känner igen sig.
Hans teman är odödliga.

Dessa tre svar påminner ju faktiskt ganska mycket om varandra, och ur mitt perspektiv så finns alla tre ingredienserna med i hans överlevnad.Den där biten om odödliga teman speglas nog tydligast i Romeo och Julia och Hamlet kanske allra mest i den först nämnda. De handlar ju om svek, kärlek, dödliga intriger, svartsjuka etc., och om jag inte är helt ute och cyklar så är det väl det dagens såpoperor som ”Tre kronor” och ”Rederiet”, bara för att nämna ett par, handlar om. Så visst skrivs det fortfarande om samma saker som Shakespeare skrev om. Visserligen så är kärlek och svek det ämne som det skrivits allra flest texter om, då och nu.

Det där med att känna igen sig i hans skådespel finns väl det också, för visst har vi väl alla haft en pojk respektive flickvän som inte föräldrarna riktigt har gillat. Men det är ju ganska svårt att stoppa någon från att träffas, eller hur? Fast det liknar ju faktiskt Romeo och Julia, men på den tiden kunde föräldrarna hindra oss ungdomar från att träffas så nog kan man känna igen sig där.

Hamlet då, kan man känna igen sig där? Jo det kan man ju ganska enkelt (som tur är har jag själv ingen erfarenhet av min kommande text, och det skall sägas att det min kommande liknelse inte inträffar för alla) det är ju väldigt många som skiljer sig i våra dagar och både mamman och pappan eller en av dem brukar ju gifta om sig men är det någon som frågar barnen? Nix det är det inte så det kan ju uppstå problem mellan styvföräldern och barnen. Det liknar ju Hamlet, i alla fall lite, visserligen så har inte den ena föräldern blivit mördad men ändå.

Men den där biten om att han skriver varierande, inte skriver väl han så varierande? Jo det kan jag väl lugnt påstå. För om du kan hitta en annan författare som sträcker sig från humor i ”En midsommarnatts dröm” till kärlek i ”Romeo och Julia” och maktkamp i ” Macbeth”. det är ju faktiskt ovanligt att en författare skriver om så många olika teman. Och inte att förglömmas så skrev han ju dikter också.

MIN TEORI I KORTA DRAG
ANGÅENDE SHAKESPEARE ÖVERLEVNAD


Jag anser att Shakespeares överlevnad har berott på två saker.

Nummer 1
Hans otroliga skicklighet med pennan, som formar språket och gör pjäsen levande och aktuell. Plus det faktum att han har ett gott öga för detaljer.

Nummer 2
Ämnena som han berör i sina pjäser, de kan aldrig dö ut.

Jag har tidigare i detta specialarbete tagit upp dessa saker mer noggrant och gör det därför inte igen för att upprepa mig allt för mycket. (Nummer 1 kan hittas i kapitel 5, stycke 8. Nummer 2 kan hittas i kapitel 7 lite var stans)

Detta skall alltså, enligt mig, vara nyckeln till hans framgång. Ja, jag tror att detta har bidragit till 90% av hans framgång, de andra 10% är tajming. Med tajming menar jag det att han började skriva precis när England fick en uppryckning inom teatern. Men hur kan det ha bidragit till att han fortfarande ses och läses bara för att teatern i England fick en uppryckning för 300 år sedan? Jo jag tror att det spelat in för alla gick på teater, gammal som ung fattig som rik. Och Shakespeare skrev för alla dessa olika människor på samma gång, det fanns alltid något i varje skådespel som passade de olika folkgrupperna. Och än idag kan vem som helst se hans skådespel och ha roligt vare sig man är gammal eller ung rik eller fattig tack vare det att han skrev för så många. Men det kan finnas ett tredje element som gör att Shakespeare överlevt. Det är det att han är en ”allround” författare, som jag nämnde i kapitel 4 sista stycket, han behärskade mer än en genre. Fast jag tror att de två första orsakerna jag tog upp är de främsta.

Jag hoppas nu att jag gett lite klarhet i varför Shakespeare överlevt. Egentligen så finns det inget svar på den frågan men jag har försökt att peka på en del troliga orsaker som kan ha bidragit till hans överlevnad. Jag har dels redovisat mina egna tankar och funderingar (mest i kapitel 7 men även lite var stans i arbetet) dels har jag tagit upp en del kritikers tankar och ...