annons
×

Upplysningstiden

5 röster
Ge betyg
14257 visningar
uppladdat: 2007-04-09
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Upplysningstidens idéer spriddes i medelmåttigt tempo runt omkring i bland annat England. För att öka på dess spridning skrevs det mycket om det i tidningarna som var väldigt populära att läsa. Fler börjar även att läsa böcker, så även borgarklassen.
Reseskildringar om hur det är i andra länder är mycket eftertraktat och eftersom England har erövrat kolonier i Amerika och Asien så skrivs det mycket om exotiska och erotiska händelser i de fjärran länderna. Detta blir otroligt populärt.
Ni förstår att grunden för upplysningstiden var FOT - Förnuft, Optimism och Tolerans med ironin som verktyg för att skildra dessa.

Newton är den centrala förebilden i det nya filosofiska och vetenskapliga tänkandet. Han tycker att finna egna empiriska erfarenheter är mycket bättre än att läsa gamla dammiga böcker från "stenåldern".
Han iakttog och såg verkningarna i naturen och antog att de allihopa måste ha en orsak som han kunde undersöka.
Nature and nature´s laws lay hid in night
God said: "Let Newton be!" and there was light

John Locke föddes år 1631 (1629) i Wrington, England. Han gjorde sig smart på att skaffa egna erfarenheter, sk empiriska erfarenheter istället för att göra som samhället gjorde och tro på allt som de hörde och läste i tidningar och dylikt.
När han var i 25 års åldern studerade han vid Oxfords Universitet som empirisk filosof, psykolog, pedagog, ekonom och läkare. Under en operation räddade han livet på en rik och liberal politiker vid namn Lord Shaftesbury och detta gjorde ett stort inflytande på Lockes kommande karriär. Locke blir efter detta lordens vän, husläkare och sekreterare. Han skrev även på lordens uppdrag plitiska och filosofiska texter.

Addison och Steele skrev skvallerblaskorna The Spectator och The Tatler. Tidningen The Spectator var ingen vanlig tidning utan var skriven i satirisk form; alltså med mycket ironi i texten. Addison och Steele hade själva kommit på alla händelser som uppkom i tidningen och de hade även hittat på ett helt galleri av personligheter och låtsasmänniskor som de utnyttjade för att få sin egen mening sagd.
Dessa tidningar blev mycket omtyckta och folk trodde verkligen på allt som skrevs i tidningarna. De blev så populära att fattigt folk delade på en tidning och skickade runt den så att alla fick läsa. Addison och Steele skrev The Spectator under åren 1711 - 1712 och gav ut ett nummer per dag vilket resulterade i 555 nummer allt som allt.
Encyklopedien skrivs i Frankrike vilket var ett storslaget arbete. Det tog ca 30 år att sätta ihop de hela 17 banden i text och de 11 banden i illustrationer. Projektet var motverkat av censuren men skrevs ändå.
Hela verket skrivs exemplariskt från hur man sätter potatis till hur man trycker böcker och tidningar, en bred skildring på livet helt enkelt. Allt tänkbart stod med, i uppdelning från A till Ö.


Daniel Defoe föds i London år 1660 som son till en rik slaktare. Han förväntas att bli frikyrkopredikant till sina senare år men han vägrar och går till sjöss.
Som misslyckad strumphandlare vid, för mig, okänd ort och efter konkurs börjar han skriva massor om politik och reportage för tidningar. Det finns två politiska partier i England vid denna tid, Whigs som är frikyrkliga och Tories som är högkyrkliga. Defoe som själv är frikyrklig bestämmer sig för att driva med dessa partier så han skriver The easiest way with dissenters, såklart i satirisk form. Detta stycke handlar om hur han tycker att de högkyrkliga ska göra sig av med de frikyrkliga eftersom de är avskum, och båda partierna går på skämtet. De högkyrkliga tycker att artikeln är helt utomordentligt skriven och delar genast ut i flera kopior till folket efter tex kyrkliga samlingar etc. Men efter ett tag börjar de förstå att Defoe har drivit med dem, och de blir vreda på honom och fängslar honom genast för att dagen efter föra honom till skampålen. I fängelset skriver han Hymn to the pillar, Hymn till skampålen. När han sedan ska placeras vid skampålen börjar hans vänner sjunga sången och det hela börjar sedan bli mer som en hyllning till Defoe än en skam. Såklart gör detta regeringen ännu argare och de låser in honom i fängelse i 5 månader. Men det blir för tufft för Defoe eftersom han har klaustrofobi. Därför slipper han ut ur fängelset om han lovar Tories att spionera på Whigs, och även fast han själv är whig så gör han detta för friheten. Säg vem som egentligen inte skulle?

"The life and strange surprising adventures of Robinson Crusoe, of York mariner, who liveth eight and twenty years all alone in an uninhabited island o the coast of America, near the mouth of the great river Oronoque, having been cast on shore by shipwreck where on all the men perished but himself with an account of how he was at last strangely delivered by pirates.
Written by himself."

Detta var den ursprungliga titeln för den bok som skulle bli en av de största genom tiderna. Författaren Defoe fick inte bokens handling bara rätt upp i huvudet en morgon när han vaknade må ni tro. Nej, han hade läst i tidningen The Spectator om en man som hamnat på en öde ö och upplevt mången olika ting, vilket gav honom inspirationen till boken. Han skrev den inte i "jag"-form utan gjorde det som om det var Robinson själv som skrivit boken som självbiografi. Den är även skriven ungefär i typ med en handbok för skeppsbrutna.

Boken handlar således om en man som åker till havs för att finna empiriska upplevelser och äventyr, Robinson Crusoe. Vid en resa förliser skeppet och hela besättningen ombord dör förutom Crusoe. Han spolas iland på en öde ö där han tvingas försöka överleva ensam. Som dagarna,veckorna och månaderna går gör han sig mer och mer hemmastadd. Han bygger hyddor och skydd och finner nya sätt att överleva bland annat oväder och torka.
Defoe låter i boken Robinson beskriva allt han gör i exakta mått och mätningar. När han tex bygger sitt vindskydd beskrivs allt väldigt noggrant i millimeter och tum. Robinson verkar i boken som en mycket vis man, han lär sig av sina misstag och han är alltid optimistisk i alla lägen.
Efter en lång väntan kommer en båt förbi ön. Men ombord är inte hederliga människor, utan kannibaler och en tillfångatagen man. Robinson som inte är annat än en hederlig man själv räddar den fängslade mannen och gör honom slutligen till sin egen slav, tjänare och sällskap. Han får smeknamnet Fredah av Robinson eftersom han anlände till ön på just en fredag. Hur de nu kan veta det?
Hur som helst så lär Fredah sig snart engelska, och i och med det så får Robinson ännu mer makt över sin lille slav.
Några år senare syns en båt vid öns kust, och det är såklart kannibalerna som kommit för en kopp te. Denna gång har de tagit med sig en spanjor och ingen mindre än Fredags pappa. Tänka sig!
Såklart är Robinson villig att med Fredags hjälp rädda de två tillfångatagna som nu förs till ön och bildar en liten kvartett av strandsatta män; Hombres helt enkelt.
Men tror ni inte att ännu några år senare det syns ännu en båt fullastad med ohederliga människor? Jodå. Ombord båten denna gång är ett gäng män som gör myteri, i vilken chans som Robinson och Fredag beslagtar båten och åker hemåt. Av någon dum anledning stannar Fredags pappa och spanjoren kvar på ön.

Boken är som visat mycket detaljerat skriven och med noggranna iakttagelser, bra gjort Defoe. Bra gjort.

Jonathan Swift föds på Irland år 1667 som fosterson till en rik släkting, då föräldrarna var döda. Som barn var han ensam och bitter, men mycket begåvad. Det sägs att han redan vid 3 års ålder kunde läsa och vid 14 års ålder skickades han till skola i Dublin.
Vid 21 års ålder tar han examen i bla teologi och matematik och han blir sedemera sekreterare och präst hos Lord Berkely. Hos denne man skriver han politiska och religiösa ämnen i satirisk form.
År 1713 blir Swift domprost i Dublin och blir därmed personligt engagerad i kyrkliga och politiska problem. Han skriver år 1724 anonymt mot det engelska förtrycket och englands regering utlovar pengar till den man som vet vem som skrivet texterna. Men folket skvallrar inte på honom eftersom de gillar honom starkt, så han kommer undan.
År 1725 skriver han Gullivers resor som handlar om människan Gulliver som reser iväg på havet på äventyr. Den första resan som skildras i boken är när Gulliver anländer nästan medvetslös till ön Lilliput. När han vaknar från sin medvetslöshet är han fastbunden från topp till tå i marken. Han får snart reda på att det är Lilliputarna som har bundit fast honom, befolkningen på Lilliput. Men de är annorlunda än vad Gulliver är van vid, de är nämligen inte större än hans pekfinger mätt. Han lyckas snart komma lös och börjar vandra runt i samhället.
De små grälar och krigar och är misstänksamma mot varandra och smider små planer och Gulliver tycker att det liknar samhället han kommer ifrån, England.
Lilliputarna bråkar med varandra om oväsentliga saker, till exempel om på vilken ända ska man ska knäcka ägg, den trubbiga eller den ovala? Eller om Kungen ska ha höga eller låga klackar, och vad det betyder.

På sättet som Swift beskriver Lillputarnas samhälle beskriver han också sitt England och gör kritik och satir av sin berättelse.
Den andra resan som Gulliver är med om är när han kommer ifrån Lilliputarnas land till jättarnas land, Brobdingnag. Där är han liten bland stora jättar och börjar således förstå hur Lilliputarna hade det med honom själv. Livet bland jättarna blir ganska svårt för honom men jätterna har glädje av honom eftersom de gör honom till deras alldeles egna lilla clown. Han får göra konster som att tex fäktas i luften med halmstrån till svärd och detta tycker jättarna är ruskigt roligt så de skrattar sig fördärvade på honom.
Han blir ompysslad av en bonddotter som kallas Gumdalqlitch, och hon gullar håller på med honom länge och väl. Hon håller honom i sin handflata framför sitt stora feta ansikte för att se närmare på honom men han själv blir ju bara äcklad över hennes stora porer och äckliga näsa. Gulliver berättar för jättarna om hur man i hans land Europa använder krut och hur aggressiva man är. Jättarna blir förskräckta och rädda.
Här kritiserar Swift Europas krig och bråk.

Den tredje resan som Gulliver gör är till ön Laputa där vetenskapsmännen och deras fruar bor. Här är de varken större eller mindre än honom, men kanske snäppet galnare. Vetenskapsmännen tänker väldigt mycket och börjar fundera på om man inte kan utvinna sol ur gurka? Eller varför inte börja att bygga husen uppifrån och ner, hur blir det då?
De går ideligen omkring och funderar och tänker och hummar och kliar sig i huvudet hela dagarna i ända så de märker inte alls att deras fruar springer omkring till olika hus med sina älskare..
Här kritiserar han hur vetenskapen idag och hur de överdriver i sina funderingar.

I den fjärde resan kommer han till Houynhnhmland och där träffar Gulliver på hästarna i deras land. Han träffar även de hemska och vidriga yahooerna som är människoliknande slavar till de sunda och ädla hästarna. Gulliver får reda på att hästarna inte vet vad att ljuga är för någoting och att de inte alls kan det själva, och yahooerna påminner Gulliver om människorna i England.
Även detta är kritik mot England.

Candide
skriven av Voltaire år 1759

På det ståtliga slottet i Westfalen som tillhör den högvärdiga Baron av Thunder-ten-Trunckh pratas det om världens alla hörn och om orsak och verkan och bomtjaderif!
Men ska vi gå närmare in på det så lever där en hel mängd med märkliga människor, bland andra en blid yngling vid namn Candide. Han är således släkt med en fet och glad 16 åring vid namn Kunigunda som är dotter till Baron av Thunder-ten-Trunckh, som i sin tur är gift med Friherrinnan som går på lätta fötter vägandes på 150 kg.
Pangloss heter Candides och Kunigundas magister och säger sig vara utbildad som metafysiko-teologo-kosmingolog.

Denne Pangloss lär ut att i denna den bästa av världar kan ingenting gå fel och om det mot förmodan nu gör det så ordnar allt sig till det bästa. Allt har en orsak och verkan och allting har en mening.
När det visar sig att Candide och Kunigunda är förälskade i varandra blir Candide utdriven från slottet av Baronen och han blir snart värvad av bulgarernas armé. Han får springa gatlopp men flyr sedan och på sin resa som flykting möter han en syfilisk tiggare, vilket visar sig vara ingen annan än hans magister Pangloss! De vandrar tillsammans och Pangloss berättar vad han har varit om. Candide lyssnar uppmärksamt när han berättar att Baronens slott blivit rivet och rövat av bulgarerna och att Kunigunda blivit uppsprättad och våldtagen!
De kommer till Lissabon där det genast slår till med storm och jordbävning på samma gång, men modet hålls uppe: i denna den bästa av världar!
Katolikerna i Lissabon vill offra människor till de vreda gudarna så; i denna den bästa av världar blir Pangloss hängd och Candide pryglad.
Candide lyckas rymma därifrån skadad som han är och möter på vägen en gammal kvinna som är villig att plåstra om hans sönderslitna skinnslamsor som ska föreställa hans rygg. Den gamla damen för sedan Candide till sin älskade Kunigunda!
De tre kommer snart överens om att Kunigunda har haft det värst, ty hennes berättelse lyder som så att hon av en judisk affärsman och en storinkvisitor blir våldtagen titt som tätt och hon blir förnedrad och skadad. Men mitt i alltihopa i denna den bästa av världar kommer dessa två herrar inrusande efter Kunigunda, så Candide blir tvungen att döda dem för att sedan kunna fly ännu en gång! ....i denna den bästa av världar....!
De flyr mot Buenos Aires där Kunigunda går och gifter sig med en utomordentlig adelsman och blir kvar där när de andra drar vidare även fast hon fortfarande är olyckligt förälskad i Candide.
På väg till Paraguay får Candide sällskap av en halvindian vid namn Cacambo och tillsammans försöker de skaffa Candide ett jobb hos jesuiterna. Snart visar det sig att prästen och översten är Kunigundas egen bror och det brister ut mycket glädje! Men när Candide berättar att han vill gifta sig med Kunigunda blir det fajt och Candide blir tvungen, i denna den bästa av världar, att döda Kunigundas bror!
De flyr vidare och kommer till Eldorado där livet är lätt att leva. Men det är svårt för Candide när han saknar sin Kunigunda i utlandet så de far iväg igen, denna gång med 100 baggar, lastade med ädelstenar och skatter. Alla baggar förutom ynka två stycken dör och därmed även deras skatter. Cacambo och Candide ger sig av på olika vägar mot Venedig för att finna och befria Kunigunda och längs vägen blir de båda lurade flera gånger om och tillslut finns där inte så mycket skatter kvar.
De far iväg ut på havet på en galär på väg mot Konstantinopel möter de Pangloss som blivit galärslav! Trots det tragiska ombord på galären så finner Candide sin Kunigunda till slut och de planerar bröllop även fast Kunigunda under åren åldrats.
Allihopa bosätter sig och odlar och frodar jorden de har och allt verkar lite halvtrist och de finner ingen mening i det de gör. Och Pangloss grubblar och grubblar i denna den bästa av världar. Men Candide tycker sig ändå snart se en mening med livet: de måste odla deras trädgård.

Voltaire

Fransmannen Francois Marie Aroet föddes i Paris år 1694 med ett stort intresse för kultur och posei. Han älskade även historia något otroligt och hjälpte under mitten av 1700-talet till att skriva Encyklopedien.


Vid 23 års ålder skriver satiriskt om den franska regeringen och han blir då fängslad i Bastiljen i 11 månader.
Voltaire blir även landsförvisad från sitt hemland vid 32 års ålder när han förolämpar en adelsman. Han fick välja mellan fängelse i England eller landsförvisning ut ur Frankrike. Han for då till England som en fri man och där lärde han sig ett helt nytt sätt att tänka och leva; på ett empiriskt sätt. Detta betyder alltså att han istället för att lyssna på vad andra skriver i tidningar och predikar i kyrkan så skaffar han sig egna erfarenheter och filosoferar kring det hela under tre år i England.

Några av de visdomsord Voltaire sade var:
• "Jag håller inte med dig om vad du säger, men jag skulle med mitt liv försvara din rätt att säga det!"
• "Föredrar ett vackert lejon framför tvåhundra råttor!"

Han köper ett gods nära den schweiziska gränsen som han döper Ferney, vilket blir ett intelektuellt centrum. Blir det några komplikationer med några av Voltaires uttalanden under de kommande åren kan han lätt fly över gränsen till Schweiz.

Han blir firad som en hjälte i Paris vid 85 års ålder men dör kort därefter. Kyrkan vill inte ge honom en ordentlig begravning eftersom han varit så kritisk mot den och därför bevaras istället hans hjärta i en urna varpå det står: "Hans ande är överallt men hans hjärta är här"

Under hans levnadsår skrev han bland annat om dikter, filosofi, lexikon (Encyklopedien), satir, och naturvetenskap samt över 25000 brev!

Jean-Jaques Rousseau
1712-1778

År 1712 i Geneve föddes en författare och filosof vid namn Rousseau. Han var moderlös men hans levande bohemiska fader jobbade som urmakare.
Tillsammans läste de ofta böcker hela kvällarna men när fadern en dag gav sig ut på vägarna som vagabond fick Rousseau stanna och vara lärling hos en gravör. Men detta var allt det han inte ville, han ville ju läsa böcker och filosofera! Så efter en tid rymde han därifrån och vandrade på vägarna som sin far. Han blir sedan omhändertagen av en katolsk kvinna som låter honom stanna hela hans tonår. Hon lär honom musikaliska och bokliga utbildningar och gör honom duktig men när hon vid hans 30 års ålder tar sig en ny lärling får han ta sitt pick och pack och gå vidare. Mot Paris!
Han försöker livnära sig på att skriva, han jobbar som sekreterare, kompositör och som notskrivare men känner sig ändå ensam. Han träffar en tjänsteflicka som han flyttar ihop med och de får fem barn. Men dock skickas alla barnen till barnhem eftersom de har svårt att försörja allihopa.
Vid en pristävling för Dijon-akademien år 1750 gör Rousseau sig berömd när han strängt säger nej till deras förslag att konsten och vetenskapen bidragit till att förbättra människornas seder. Han säger även att människan idag är onaturlig, tillgjord och förkonstlad.


När han med sin kvinna drar sig tillbaka på landet börjar han skriva i massor. Bland annat skriver han:
År 1761 Julie, eller den nya Heloise som handlar om dygd och kärlek.
År 1762 samhällsföredraget om hur staten borde organiseras för att garantera frihet och trygghet. Han tycker att alla ska ha det jämlikt, men inte kvinnorna.
Senare år 1762 skriver han även Emile, som handlar om hur en ung adelsgosse måste uppfostras. Han ska inte få uppleva någon slags religion innan 18 års ålder, och han ska få lära sig genom empiriska upplevelser.

Men boken Emile bränns på kyrkans bål och Rousseau tvingas fly ut från Frankrike.
Han skriver mycket men det kommer inte fram till världen förrens han redan är död. Hans självbiografi och personliga bekännelser blir kända och det sägs att det är från hans texter som memoarskrivandet har uppkommit.
Efter sin död blir han hyllad av alla sorters människor som konservativa sådana, socialister, romantiker och naturdyrkare.

Charles de Montesquieu
1689 - 1755

"Jag har aldrig haft några bekymmer som inte en timmes läsning kunnat vädra bort"

Detta sade den förmögna baronen Montesquieu som föddes i Bordeaux i Frankrike år 1689.
Han arbetade som domare i 15 år efter en klassisk utbildning i juristik, grekiska och latin och under den tiden ger han anonymt ut påhittade brev hem till Persien från två perser som besöker Frankrike år 1712-1720.
"De Persiska Breven" blir mycket populära för deras ingående erotik, men Montesquieu skriver också starkt kritik mot Frankrike. Allt detta kan han göra eftersom läsarna och Frankriker tror att det är två perser som skriver breven.

I breven kan man läsa om den fientliga kyrkan, och om att finanslivet är dåligt, och att adeln förstör och förintar allt gott. Det står även att Ludvig XIV är en hemsk elak tyrann.

Montesquieu gjorde en adelsman och reste ut på en bildningsresa i 3 år varav två i England.
Han skriver tillsammans med Diderot, Voltaire och Rousseau mfl Encyklopedien och han blir en tillgång till skriften eftersom censuren inte är lika hård mot en adelsman som han.
År 1748 ger han ut Lagarnas Anda (D l´esprit des loix), en bok tjock som ett flyttblock.

Montesquieu tyckte att människosättet skillde sig väldigt från sydliga länder till nordliga. Han ville komma på varför och kom fram till en teori, klimatläran.

I de varma länderna i södern är fibrerna i kroppen längre och slappare vilket gör människorna där opålitliga och svaga. I de kallare länderna i norr är fibrerna kortare och starkare vilket gör människorna hämndslystna och vilda. Därför är klimatet i mitten av världen, Frankrike bland annat, det perfekta!

Svensk Upplysningstid

Sverige är fattigt och torrt under Karl den XII:s regerande och krigande i början av 1700-talet. Efter ett tag börjar upplysningsidéerna nå fram; förnuft, optimism, tolerans.
De första politiska partierna kommer fram och de kallas Hattar och Mössor. Hattarna ville kriga mot Ryssland, men Mössorna var väldigt försiktiga och emot krigandet.
År 1739 grundas Svenska Vetenskapsakademien där många svenskar gör viktiga upptäckter och uppfinningar.

Thän Swänska Argus

Den första riktiga svenska tidningen blir inspirerad av de engelska tidningarna och skriver därför en liknelse, Thän Swänska Argus, anonymt. Namnet betyder vi som ser allt ungefär, och det är i samma stil med The Spectator, iakttagaren.
Tidningen kommer ut en gång i veckan med innehållet som politik, vetenskap, kultur och moral. Och precis som The Spectator skrivs Thän Swänska Argus med ironi och satir.
Flera av artiklarna är plagiaterade från The Spectator, fast omskrivna och översatta förstås.

År 1735 kom det fram att en prästson från landet skrivit Thän Swänska Argus och att dennes namn är Olof Dalin. Han adlas till Olof von Dalin och han blir senare Prinsens lärare.

Dalin skrev även "Sagan om hästen" år 1740 där Sverige framstår som en häst som blir omhändertagen och riden av olika adelsmän oc...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt denna sida måste du vara medlem och inloggad.

Är du inte redan medlem?

Bli medlem nu och få tillgång till allt innehåll på hela Mimers Brunn.

Kommentera arbetet: Upplysningstiden

  Kommentera
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källor för arbetet

Saknas


Källhänvisning

Julia Borgström [2007-04-09]   Upplysningstiden
Mimers Brunn [Online]. http://www.mimersbrunn.se/upplysningstiden_12186.htm [2014-10-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×

Senaste foruminläggen

annons

Ladda upp ditt arbete

Dela med dig, ladda upp ditt arbete och hjälp andra! Mimers Brunn söker ständigt nya arbeten på alla nivåer. Inget arbete är stort eller för litet för att ligga uppe på Mimers Brunn.

Ladda upp arbete

Mest kommenterade arbeten

Mimers Brunn tipsar om

Extrajobb

Är du sugen på att få lite extra pengar över i månaden? Ett extrajobb kan hjälpa dig dryga ut kassan. Dessutom är det meriterande och ger dig viktig arbetslivserfarenhet. Extrajobb

Nya medlemmar

Senaste inloggningarna