Bokrecension: En oväntad semester av Marian Keyes

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Titel: En oväntad semester
Författare: Marian Keyes

Författaren, Marian Keyes, växte upp i Dublin men flyttade vid 20-årsåldern till London. Hon med boken Vattenmelonen år 1995 och har sedan dess blivit ett litterärt fenomen. Hennes romaner har sålt i miljoner exemplar och översatts till över 30 språk. Idag bor hon i Dublin och skriver förutom böcker, även krönikor och medverkar dessutom i radio och tv.

Rachel Walsh är en av de fem systrarna Walsh. Hon är uppväxt i Dublin, Irland, men bor nu i New York. Livet i New York är hetsigt och impulsivt för en tjugosjuåring, men även för andra. Hon vantrivs på sitt jobb och ägnar därför större delen av tiden åt utelivet. Droger, killar och barer tillhör vardagen. Hon festar runt dag och natt, har stora skulder och gör vad som helst för knark. Men en dag går det för långt - hon tar en överdos. Efter det blir inget sig likt.
Föräldrarna på Irland griper in och Rachel tvingas åka hem till Irland där hon tas in på ett rehabiliteringshem. Hon förväntar sig att där ska finnas kändisar och bastu, lerbad och algmasker, men det blir inte alls som hon tänkt sig.
Hon träffar nya människor som hon till en början inte alls tycker om. Även hennes tankar om att systern ska smuggla med sig knark in på hemmet förekommer. Men under tiden på hemmet förändras tankarna och efter några månader på rehabiliteringshemmet packar hon sina väskor och beger sig hem. Hon får nu ta hand om sig själv igen, och hur ska det gå? ...

Rachel Walsh är drogmissbrukare. Hon anser det inte själv, men hon vet att folk i hennes omgivning gör det. Hon är glad och festar omkring med bästa väninnan Birgit. Rachel anser sig själv som fet, fast hon snarare är underviktig. Hennes pojkvän, Luke, ställer ofta upp för henne, men det märker hon inte, utan istället snackar hon skit om honom.
Jag skulle inte kalla henne för förebild, utan tvärtom, en sådan som man ej bör se upp till. Därav det dagliga intaget av alkohol och droger, bitchig och hänsynslös är hon dessutom. Men det är inte så lätt för henne, eftersom att det inte är någon som säger det till henne. Bara det att sno pengar från folk och att samtidigt tycka att personen inte behöver pengarna lika mycket som hon själv.
Att jag samtidigt känner sympati som jag blir förbannad på henne är för att hon är som ett litet barn, och inte kan man skälla på ett barn? Även om hon är vuxen och ska kunna klara sig själv, så finns det ju ingen som ställer upp för henne. Eller gör det det? Visst, de låter henne få sin vilja igenom även om det inte gillar det. Men de säger inte till att det gått för långt, utan de ljuger för henne, precis som hon ljuger för dem, hennes vänner.
Det är först när hon varit på hemmet i några veckor som vi först får reda på vem hon egentligen är. Hon blir lätt avundsjuk på andra som har det hon inte har, men vill ha. Det framträder också att hon är aningen blyg, men glad tjej.
Boken utspelar sin New York. En stor stad med faror som lurar bakom varje hörn. Med stadens hetsiga tempo och trånga trafik blir det inte lättare för Rachel, vilket hon inte förstår. Hon tycker själv att hon vågar vara sig själv och att hon aldrig har haft det bättre. Drogerna får tempot i hennes vardag att stiga och det går över gränsen.
När hon kommer tillbaka till Irland har hon glömt bort hur mycket hon tycker om landet, hennes hemland. I hennes hemort där allting alltid varit likadant, år ut och år in.
Rehabiliteringshemmet blir en besvikelse. Hon avskyr stället!
Bokens miljö har en ganska så stor inverkan på boken. Hade det inte varit New York, utan en liten by istället, hade boken inte fått en sådan vild och fart fylld stämning. I boken framstår New York som det intressanta och Irland som det gamla tråkiga och rehabiliteringshemmet som det stränga stället. Alla dessa delar bygger tillsammans upp en intressant och blandad tillvaro.

Även om boken var av det tjockare slaget, var den inte tråkig. Efter ett kapitel är du fast och måste läsa färdigt. Då du trodde att det skulle bli tråkigt dyker något nytt intressant upp. Vissa delar var mindre bra än andra, men den åsikten skiftar så klart från person till person. Att författaren i vissa kapitel har skrivit om Rachel''''s barndom, tidiga perioden i New York etc, gör den mer sammanhängande.
Det var Rachel som fick mig att stanna och läsa klart boken, v...