En annan sida av: Tove Jansson (fackuppsats)

10 röster
15965 visningar
uppladdat: 2008-05-29
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innehållsförteckning
Vad innehåller fackuppsatsen?

Innehållsförteckning
Inledning
Bakgrund
Syfte och frågeställningar
Metod och källor
Källkritik
Redovisning
Recension och analys
Diskussion
Sammanfattning
Källförteckning


Inledning
Varför valde jag Tove Jansson?
Redan när jag var mycket liten läste jag Tove Janssons böcker och även om jag inte har varit så jätteintresserad av just henne så har jag alltid gillat Mumin-berättelserna. Mumin var min favoritbok när jag var liten och filmerna tillhörde också mina favoriter och när jag sedan tog mig tid och började forska kring själva författaren upptäckte jag mycket kring både böckerna och Tove som jag inte hade en aning om förut och det blev mycket intressant. Att få tag i fakta kring Tove Jansson var inte särskilt svårt, även om det tyvärr ofta mest fokuserades på allt kring Mumin, och mindre kring Tove och allt hon har gjort.
Att Tove och hennes Mumin-böckerna haft en stor betydelse i författarvärlden är det ingen tvekan om och när man väl tar sig tid och sätter sig ner för att ordenligt läsa en Mumin-berättelse och se mellan raderna så förstår man varför; Mumin är en mycket genomtänkt och förvånansvärd berättelse, som ändå är en barnberättelse, i alla fall från början. På grund av min tidiga relation till Mumin-böckerna och intresse för böcker överhuvudtaget så blev det ännu mer intressant att skriva om Tove Jansson, som jag själv tycker är en av våra tiders mest kända författarinna.

Bakgrund
Tove Jansson har skrivit mest barnböcker och noveller, där hon sammanbinder skräck och rädsla med lugn och harmoni. Hon ville rikta uppmärksamhet till det goda livet och hon skrev ofta med ett filosofiskt perspektiv. Speciellt i Farlig midsommar där Muminfamiljen har blivit helt isolerad på övervåningen efter en stor översvämning och Muminpappan till slut måste såga upp golvet i salongen för att nå köket säger han: ”Jag har ofta tänka, att man någon gång borde betrakta sina rum från taket istället för nerifrån golvet.”
En liten stund senare får då Muminmamman i boken för första gången betrakta sitt kök ovanifrån och tycker då att köket liknar ”ett lustigt och svagt upplyst ljusgrönt akvarium”, en syn som hon aldrig sett förut. Också Snusmumriken, en av Toves karaktärer i Muminvärlden, är ett exempel på hur man borde leva i harmoni med naturen, då han är en vandrare som inte sätter särskilt högt värde på det materiella i livet utan lever för stunden och tar reda på det som aldrig kan ersättas, främst då naturen och miljön.

Syfte och frågeställningar
Mitt syfte med att skriva den här fackuppsatsen har varit att få veta mer om Tove Jansson och på en bättre inblick i vad hon ville förmedla med sina berättelser. Jag har försökt forska djupare kring hennes verk och det därför är det väldigt mycket som jag fått veta om Tove Jansson. Det är också mycket som jag skulle vilja berätta men för att göra alla fakta kortfattad har jag kommit fram till dessa frågeställningar:
• Hur såg Tove Janssons liv ut i korthet?
• Vad har hennes böcker för teman och genrer?
• Hur skildrar hon sitt liv i sina böcker, finns det någon koppling?
• Vad är Mumin och Mumintrollet?
• Finns Mumin utomlands?

Metod och källor
För att kunna redovisa det här arbetet har jag tagit mest fakta ifrån olika böcker som jag lånat på Statsbiblioteket, några få Internetlänkar, mitt eget minne och små kommentarer från andra personen kring Tove Jansson. En del saker har varit svåra att få tag i men jag har trots allt fått tag i det mesta.

Källkritik
Trovärdigheten i de källor jag har tror jag är ganska stora, böckerna jag tagit fakta ifrån är bland annat skrivna av nära vänner till författaren och därför är de oftast färgade av den personens relation till författaren och inte alltid neutrala, men ändå trovärdiga. Vad källorna har för budskap tror jag varierar ganska mycket, men främst vill de nog sprida vidare kunskap om Tove Jansson och hennes verk, men också vad hon ville förmedla men sina berättelser och varför. Speciellt en källa, en lång uppsats tror jag vill få fler människor att bättre förstå hennes budskap genom hennes texter och berättelser.

Redovisning
Tove Jansson – hennes uppväxt i korthet
Tove Marika Jansson var en finlandssvensk författare och konstnär som föddes den 9 augusti 1914 i Helsingfors Finland och dog den 27 juni 2001 i Helsingfors. Hennes mamma som hette Signe Hammarsten Jansson var svensk men hade flyttat till Finland med sin man då de gifte sig. Alla kallade mamman för Ham, både de i familjen och alla i familjens umgängeskrets, eftersom att Ham är de tre första bokstäverna i Hammarsten. Hon var konstnär och illustratör och målade i nästan 30 år alla Finlands frimärken, med över 200 stycken olika motiv. Toves pappa hette Viktor Jansson men hade precis som Ham ett smeknamn som alla använde, nämligen Faffan. Han var skulptör men fick inte alla lika många beställningar som Ham, vilket gjorde att familjen hade det mycket svårt ekonomiskt.
Tove var det äldsta barnet och när hon var sex år fick hon sin första lillebror, Per Olov, som hon i princip alltid fick passa och ta hand om. Tove skapade ofta fantastiska äventyr med sin fantasi som hon och Per Olov var på, men ganska ofta slutade det med att Tove lämnade sin lillebror ensam mitt i äventyret, för att hon blev trött på honom.
Till exempel en gång, när det var ”eldsvåda” på Skatudden där familjen bodde, lämnade Tove sin lillebror ensam, men sedan efteråt fick hon fruktansvärt dåligt samvete.
Ja, dåligt samvete fick Tove ofta, allra mest på grund av hur hon behandlade Per Olov i deras äventyr. Det dåliga samvetet ökade också för varje gång hon lämnade Per Olov ensam, vilket påverkade hennes självkänsla negativt, omedvetet. Detta dåliga samvete använde hon sig sedan mycket av i sina Muminböcker. När Tove sedan var tolv år fick hon ytterligare en lillebror, Lars som hon också fick ta hand om mycket.
Tove hade från början avsikten att bli konstnär men efter att ha studerat konst i både Stockholm, Helsingfors och Paris började hon år 1938 skriva sin första bok som sedan blev utgiven under namnet Småtrollen och den stora översvämningen. Hon är mest känd för sina många barnböcker om Mumintrollet och Muminvärlden, även om hon också gjorde många vuxenböcker. Tove var aktiv med Muminböckerna i ungefär 35 år, även om hon under åren gjorde uppehåll i sitt skrivande och självklart inte alltid gav ut barnböcker. Hon har bland annat gett ut många bilderböcker, två självbiografiska böcker vid namn Bildhuggarens dotter och Anteckningar från en ö, men också många novellsamlingar. Hennes stora genombrott som författare kom dock 1948 med boken Trollkarlens hatt.
Tove har också illustrerat till J.R.R. Tolkiens kända bok Bilbo – en hobbits äventyr och Lewis Carrols Alice i Underlandet. Hon har också skrivit en känd sångtext, Höstvisa som har blivit tonsatt av Erna Tauro.

Tema
Två teman som ständigt är återkommande i Tove Janssons böcker är skräck och rädsla, där mycket av känslorna är hämtade från hennes barndom. Speciellt muminböckerna är oftast uppbyggda som en novell, där det börjar lugnt med sedan byggs spänningen stegvis upp ända till mitten där historian sedan börjar gå neråt igen, och i slutet återställs alltid harmonin i berättelserna. Det är därför balansen mellan skräcken och tryggheten som kännetecknar hennes böcker och problemen i böckerna utspelar sig ofta också ur en psykologisk synvinkel, där speciellt Muminkaraktärerna har varsin personlighet som ofta känns igen genom en sorts olikhet, ensamhet men också en individuell frihet, då de gör vad de tycker passar just dem
Som till exempel Snusmumriken igen, som går sin egen väg och trivs i ensamheten vid bäcken i Muminvärlden. Katastrofer är också ett återkommande tema i hennes böcker. Till exempel hela skapandet av Mumindalen, som uppstår i samband med en stor översvämning. Tove Jansson bodde under många år på ett litet skär ute i den finska viken där hon fick mycket inspiration till sina böcker, speciellt havet som är ett återkommande tema i böckerna är hämtat från det lilla skäret i den finska viken.

Genre
När det gäller endast Muminböckerna så är de från början väldigt lättsamma och ljusa, men sedan blir de allt mörkare och dystra, men också svårförstådda. Detta gör att det är väldigt svårt att definiera Muminböckerna till endast en genre, även om de till grund och botten är barnböcker. Att kalla böckerna för fantasy är både rätt och fel, det finns till exempel inga parallella världar i böckerna, men samtidigt har Tove ritat många kartor till böckerna, som speciellt hör till fantasy-genren. Att hennes böcker också kallas för sagor och äventyrsböcker är också vanligt, men genren varierar nästan alltid från bok till bok.
Vad hennes sista böcker kan definieras i för genre (om man läser dem i kronologisk ordning) är lite svårare, eftersom att det är ganska mörka och inte alls lika glada som hennes första. Boken Trollvinter från 1957 kan kallas en utvecklingsroman där man får följa Mumintrollet som växer från den omedvetna barndomen till ett mer moget tillstånd.
Det är från denna bok som temat fördjupas och böckerna får ett ännu mer psykologiskt innehåll, även om många fortfarande läser böckerna som vanliga barnböcker.
I boken vaknar plötsligt Mumintrollet från sin annars så djupa dvalsömn (Muminfamiljen går ju alltid i ide under vintern) och tvingas på olika sätt möte den kyliga vintern men också döden. Döden illustreras som den vackra Isfrun som Mumintrollet får se möta en tanklös och oförsiktig ekorre, som sedan mycket snart ligger helt stel och orörlig i snön, död.
Men det är speciellt i Pappan och havet från 1965 som verkligen har ett mörkt tema; där genomgår alla karaktärerna en personlig kris som antagligen är väldigt svårt att förstå för ett barn. I hennes sista bok om Mumintrollet från 1970, Sent i november, lämnar Tove Muminvärlden för gott, där de sägs vara och segla med sin båt ”Äventyret” bort mot ett okänt mål.

Kopplingar och skildringar
Att Tove har kopplat mycket från både sin barndom och sina erfarenheter är uppenbart, speciellt i de första Muminböckerna. Hennes första bok Småtrollen och den stora översvämningen är tydligt kopplat till det finska vinterkriget mellan 1939-1940 men också hennes andra bok Kometjakten från 1946 är starkt influerad av Andra Världskriget, speciellt då kometen i boken enligt många författarforskare liknas vid atombomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasaki i Japan.
Också den kända karaktären Mårran, som ska representera vintern, brukar tolkas som döden eller kriget. Mårran är en ensam karaktär och marken under henne fryser till is när hon går över den, men när Mumintrollet slutligen vågar prata med Mårran minskar hennes kylighet och hotfullhet märkbart. Man kan tänka sig att Mårran är den klassiska bilden av en ensam karaktär som är osäker på sig själv som bara söker efter lite gemenskap och kärlek, bara försöker passa in bland de andra.
Men det här är tyvärr de enda direkta kopplingarna från hennes böcker man kan hitta, även om hon troligtvis också harv många dolda kopplingar i sina berättelser.
Mumin och Mumintrollet
I Muminböckerna finns det ungefär 60 olika karaktärer vilket är ett bevis på Toves enorma fantasi och påhittighet. Många av karaktärerna är karikatyrer och deras personlighet innehåller en sorts ironi. En välkänd karaktär är Muminmamman, som ska vara en avbildning av Toves egen mamma Ham, som precis som Muminmamman var lugn och stillsam, tryggheten, någon som alltid ställde familjen och andra personer före sig själv.
En annan karaktär är också Muminpappan, som är en rastlös och romantiskt person som ofta drömmer sig tillbaka till alla äventyr som han gjorde när han var ung, men också Snorkfröken, som Mumintrollet är småkär i, hon som är ganska fåfäng och utseendefixerad med sin pannlugg och sin fotlänk av guld. En sak som bevisar hennes fåfänghet är en gång när hon Muminfamiljen får tre önskningar av en ande, då först Muminmamman önskar god skörd till hösten, men sedan önskar Snorkfröken längre ögonfransar (vilket hon får), men tyvärr ser det mycket hemskt ut på henne. Så det hela slutar med att de får använda den sista önskan för att återställa Snorkfrökens utseende. Hennes personlighet kan ju också igenkännas genom hennes namn, att hon är en ”snorkig fröken”. Snorkfrökens bror heter Snorken och uppfattas som en ganska tråkig och stel byråkrat, en arbetartyp som inte förekommer så mycket i böckerna.
Sniff är en karaktär som redan dyker upp i första boken om Mumintrollet, då som en feg och rädd typ, som ständigt är osäker och har svårt för att bestämma sig. Men en av de absolut viktigaste karaktärerna är Snusmumriken, Mumintrollets bästa vän. Han är en fri person som han går dit hans pipa pekar (som han oftast röker på) och lägger ingen större vikt på andra personers åsikter, dock på ett positivt sätt. Han är en vandrare och går alltid söderut då vintern kommer, men återvänder alltid på våren till Mumindalen och Mumintrollet som ömsesidigt är Snusmumrikens bästa vän.
Snusmumriken dyker upp första gången i Kometjakten och återkommer sedan väldigt ofta. En annan sak som också kännetecknar Snusmumriken är att han ofta spelar på sin munharmonika (som liknar ett munspel), för Mumintrollet.
En annan viktig karaktär i Muminvärlden är Too-Ticki, som ska vara en avbild av Toves livskamrat Tuulikki Pietilä, där förnamnet också låter lite likadant som Too-Ticki.

Mumin utomlands och som film
Tove Jansson har skrivit nio olika illustrerade böcker om Muminvärlden men från allra början hade Tove ett kontrakt med den engelska tidningen The Daily News med bara korta strippar (en kort rolig historia med bara några få rutor på en rad) som var med i varje nummer av tidningen. Men det var genom det här som Mumin slog igenom på allvar i England. Det är faktiskt i England som Mumin är störst förutom i Sverige, Finland och Japan, då landet var nyckeln till Toves kändisskap i resten av världen. Men allteftersom började hon tröttna på pressen att ständigt behöva producera en ny stripp varje vecka blev det till slut hennes yngsta lillebror Lars som fick komma på själva idén och skämtet och sedan behövde Tove bara teckna ner alltihop. Alla dessa strippar har också samlats i ett antal seriealbum. Men Mumins allra första världspremiär var den 20 september år 1954 i Svenska Dagbladet, och året därpå den 1 mars kom serien till tidningen Politiken i Danmark. Det var inte förrän den 21 mars samma år som Mumin började produceras i Finland, i tidningen Ilta-Sanomat. År 1951 gavs också den första Muminboken ut i England, Kometjakten, som då gick under namnet Comet in Moominland.
Ett år senare (1952) fick Tove Jansson ett brev från hennes engelska förläggare Ernest Benn Ltd där han berättar att han hade ”tänk att man mycket väl kunde göra en tv-serie för barn om Mumindalen, det återstår bara att se om de är av samma åsikt. Om det blir av kommer det bli god reklam för böckerna!” Ett år senare fick Tove ytterligare ett brev (som var feladresserat till ”Miss Janssen” och som också upprepas i själva brevet) från Ernest Benns VD, E. Glanvill Benn som berättar att han vet att många viktiga personer på Associated Newspaper Ltd är intresserade av att producera Mumin i The Daily News. Så blev det sedan, och detta är huvudorsaken till att England är det land där Mumin är som störst, men detta var också startskotten för Tove Janssons stora spridning till resten av världen.
Mumin har som mest publicerats i 20 länder, bland annat i den syafrikanska tidningen Natal Witness, Calcutta-tidningen Statesman, Irish Press, South China Morning Post, Uganda Argus, Bermuda News Pictorian och Türk Habler Ajansin. För att kunna fylla upp alla publiceringskanaler i Finland ska en serie ingå i cirka 20 tidningar, vilket Mumin har gjort och det här kan jämföras med USA, där mättnadspunkten är ungefär 2000 olika tidningar som publicerar stripparna varje vecka.
Mumin har många gånger gjorts som TV-serie och på film, men även som dockteater i Tyskland mellan år 1959-1961 under namnet Die Muminfamilie. Mumin och också blivit tecknad film där Kometjakten var den första, även vid samma tidpunkt började också de två första Mumin-tidningarna tryckas med bara Mumin-strippar. Efter den första tecknade filmen började man också göra den första TV-serien, där det från början var det bråk om hur och vart Muminserien skulle produceras. Men till slut blev det ett japanskt filmbolag som fick göra TV-serien och därför är Japan det land där Mumin är störst tillsammans med Finland och England, även om det också självklart är väldigt stort i Sverige.
Redan före detta hade det kommit många erbjudanden till Tove Jansson att få göra en film av hennes Muminböcker, men hon hade ständigt sagt nej på grund av att hon inte ville förstöra sig egen syn på Muminvärlden. Men, eftersom att Mumin nu blev tecknad film i Japan så har serien fått en del japanska influenser, speciellt i skapandet av en del karaktärers ögon och kroppsform, som kan liknas vid den japanska tecknade filmen som kallas för anime.
Mumin är enormt stort just i Japan, eftersom att filmerna fick mycket stor framgång i landet när de släpptes där precis som i Finland. Japanerna som är kända för att vara duktiga på att göra lek- och prydnadssaker ville nu snabbt tillverka massvis av Muminprylar, som Tove motvilligt gick med på. Detta gjorde att det idag finns att köpa massor av olika sorters Muminprylar som till exempel muggar, kuddar, askar, pennor, skrivblock, barnmöbler, olika sorts leksaker, smycken, gosedjur, nyckelringar, godis, pennfack, gardiner, barnstolar, tyg med muminmotiv, planscher, tavlor och mycket annat.
Annat
Vad Tove har för åsikter om sina egna böcker kan man säga genom detta citat: ”Jag gör inga medvetna försök att uppfostra mina läsare, jag har ingen tendens och alla minst någon sorts ”filosofi”. Jag försöker beskriva vad som fängslar och skrämmer mig, vad jag ser och minns och låter allting hända kring en familj som man kan säga utmärks av en slags förvirring, ett accepterande av omvärlden, och att dessa medlemmar och dess vänner trivs alldeles ovanligt bra med varandra.”
Jag tycker att det här citatet ger en klar inblick på vad Tove anser om sina egna böcker och sina bilder, vad hon försöker förmedla genom dem. Hon sammanfattar väldigt enkelt vad hon vill och inte vill med sina böcker.
Tove har fått ett eget pris sedan 2002 som ges ut vart tredje år till någon som förtjänstfullt arbetat för barn- och ungdomskulturen i Finland. Hon har också själv vunnit många olika priser, 13 stycken närmare bestämt, det första var Svenska Dagbladets litteraturpris år 1952 och det sista var Svenska Akademins stora pris år 1994.

Recession och analys
Jag har under tiden som jag jobbat med mitt arbete läst olika texter av Tove Jansson men det är speciellt tre stycken som jag tänker recensera. Den första är en bit ur Kometjakten som handlar om en komet som slår ner i Mumindalen. I just den här boken ser man väldigt tydligt att Tove var starkt påverkad av Andra Världskriget då man också får en lite större förståelse för hur det kan har varit att vara ung kvinna under Andra Världskriget i Finland. Den andra texten som jag läst är ett kort utdrag från Trollvinter som jag personligen tycker är den berättelse där man får möte skräcken allra mest. Både de senaste texterna är antagligen också påverkade från hennes uppväxt och hennes livliga pappa. Trollvinter är också den text som jag tycker var bäst, inte minst då man verkligen får ta och fundera på all symbolik i texten och alla speciella karaktärer, som till exempel Isfrun.
Den sista texten som jag läst och valt att berätta om är en novell som hon skrivit, Serietecknaren. Den handlar om Samuel Stein som blir ersättare för Allington, som i flera år ritat en serie som heter ”Blubby.” I novellen får man följa Stein som försöker ta reda på varför Allington plötsligt slutat på serieförlaget och istället dragit sig tillbaka till sin herrgård. Allington försvann spårlöst utan att lämna något meddelande och efter att man letat efter honom länge med polisen ger man upp. Men när Samuel Stein sedan börjar på serieförlaget och försöker hitta Allington igen (och till slut också gör det), får han veta många intressanta saker om att vara serietecknare som hade inte visste förut.
Den här novellen tycker jag är väldigt speciell, inte minst eftersom att den är skriven av en serietecknare om en serietecknare. Genom sättet som Tove Jansson presenterar Steins undersökningar om Allington och sedan deras samtal i slutet av novellen börjar man förstå mer hur Tove tyckte det var att vara serietecknare och den press det innebär. Hon har också lyckats beskriva karaktärerna djupgående fastän novellen är ganska kort. Det var svårt att förstå i vissa delar, men den är ju trots allt en vuxennovell. Jag gillar också sättet som hon har skrivit novellen på, det raka och komiska sättet, hur hon beskriver karaktärerna med en bit av ironi även om slutet inte lite väl snabbt och man inte får veta vad som hände efter att Allington och Stein har samtalat klart.

Diskussion
Min åsikt om arbetet
Jag tycker att arbetet kring Tove Jansson gick väldigt bra, jag kunde samla mycket fakta och behövde inte alls använda Internet särskilt mycket. Jag kunde få svar på de flesta frågeställningarna även om en del svar var lite otydliga. Andledningen till det kan nog vara att det tyvärr i källorna stod mer om hennes böcker (speciellt Mumin) än henne själv som person.
Arbetet var ganska svårt att göra, men när man väl kom igång blev det enklare men också roligare. Jag har fått veta väldigt mycket kring Tove Jansson som jag inte hade någon aning om förut, jag har fått en mycket djupare insikt i vad hon egentligen vill förmedla med sina berättelser. Att hennes böcker skulle ha en så psykologisk grund som jag fått veta enligt en källa är förvånansvärd, då man får veta väldigt mycket om hennes dolda budskap och symbolik. Att det kunde finnas så mycket intressant fakta kring Tove Jansson och hennes Mumintroll är mycket fascinerande och jag förvånades väldigt ofta av det jag läste under forskningen, inte minns då man börjar förstå hur mycket hon påverkat av sin barndom, som trots allt inte kan kallas väldigt tuff. Att hon också var så enormt påhittig och fantasifull är väldigt intressant och jag har fått veta mycket nytt genom min forskning. Genom att läsa så pass mycket som jag faktiskt gjort om henne så har jag har förstått väldigt mycket kring hennes djup i sina berättelser men också fått upp ögonen för helt nya perspektiv inom litteraturen. Jag har alltså fått veta mycket mer än bara information kring Tove Jansson och hennes böcker och mitt intresse för henne som person har ökat. Jag tycker också att Tove Jansson är en av de författare i litteraturens historia som påverkat oss mest, i alla fall här i norra Europa. Hon var och är en av världens mest kända barnboksförfattare och har inspirerat många författare, inte minst unga.

Sammanfattning
Tove Jansson var en finlandssvensk författare och konstnär som blev 87 år innan hon dog i Helsingfors, där hon också föddes. Hennes mamma som alltid kallades Ham var bland annat illustratör och hennes pappa som alltid kallades Faffan var skulptör och bildhuggare. Hon utbildade sig från början till konstnär men blev sedan mest författare och har sammanlagt gett ut nio stycken Muminböcker, som hon är mest känd för.
Hennes teman och genrer varierar från bok till bok men skräcken och rädslan är ett återkommande ämne, speciellt i hennes sista böcker. De kopplingar man kan hitta i henne...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: En annan sida av: Tove Jansson (fackuppsats)

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-29]   En annan sida av: Tove Jansson (fackuppsats)
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=10044 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×