Tyskland under kalla kriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Tyskland delas:
Vid ett möte i Jalta februari 1945 kom segermakterna överens om att dela in Tyskland i mindre bitar. Detta bestämdes redan innan andra världskriget var slut. Man skulle dela in Tyskland i fyra olika zoner som skulle styras av Storbritannien, USA, Sovjet och Frankrike. Huvudstaden Berlin skulle också delas in fyra zoner som skulle styras av dessa fyra länder. Berlin hamnade som en ö mitt i det sovjetiska området. England och USA gick också motvilligt med på att flytta Polens gränser västerut och samtidigt flytta Sovjets gränser västerut så att Sovjet fick mer mark. Det fanns många länder som stödde Tyskland under andra världskriget och nu ville västländerna införa fria val i länderna, men Stalin ville att länderna skulle vara vänligt sinnade till sovjet och därför skickade han in trupper för att se till att länderna blev kommunistiskt styrda. Det va nu som Churchills kända tal hölls där han förklarade hur en osynlig järnridå hade uppkommit i Europa som gick från Östersjön till Medelhavet. Alla öster om ridån kontrollerades från Moskva däribland Östtyskland. USA var mycket rädd för detta och fruktade att Sovjet försökte bli världshärskare. Misstänksamheten bara ökade mellan dessa två länder och det hotade till ett nytt krig. Den freden som höll på just nu var väldigt skör och skulle kunna brista för det lilla minsta. Och det är nu som det kalla kriget börjar.
Sovjet ville fortfarande inte släppa sitt krav på att tyskland skulle betala ett krigsskadestånd. Så man började montera ner fabriker som man flyttade till Sovjet. Det var nu som västmakterna började reagera och förstod att Sovjet inte kommer lyssna på dem. 1947 slog USA, Storbritannien och Frankrike ihop sina delar i Tyskland och bildade ett större enat område som kallades för “Trizonien”, och så gjorde man även med delarna i Berlin. Och bildade Västberlin. De införde även en helt ny valuta och en lagstiftande församling.
Den amerikanska utrikesministen George Marshall erbjöd hjälp till alla länder i Europa både ekonomiskt och sändning av varor. Detta för att man snabbare skulle kunna bygga upp sig efter kriget som hade fått förödande konsekvenser. detta stödet kom att kall Marshallhjälpen. Även Sverige tog emot detta bidrag. Men en viktig orsak till varför man satte in Marshallhjälpen var att man ville förhindra att kommunismen bredde ut sig nu när arbetslösheten var stor efter kriget i Europa.

Berlinblockaden och Tyskland bli två stater:
1948 så stängde Sovjet alla vägar till Västberlin. Man vet inte riktigt varför de gjorde detta men det var troligt att man vill föröka försvåra västmakternas planer och lägga beslag på hela Berlin. Men hur som helst så var det omöjligt att ta sig fram till Berlin genom markvägen. Befolkningen som redan innan hade det mycket svårt hotades nu av svält och köld. Västmakterna funderade på att ta sig in med hjälp av militärmakt men risken för krig var alldeles för stor. Istället öppnade man en luftbro och flög in alla förnödenheter. Nästan allt förutom vatten flög man in. Man byggde en tredje flygplats för de två man hade i Västberlin räckte inte för att kunna försörja hela statshalvan. Men efter att den tredje flygplatsen byggdes så kunde man föra in 10 000 ton varor per dygn. Det landade ett flygplan varje minut och detta blev ett väldigt krävande arbete för om något gick snett, vilket hände, så innebar det stora risker och många plan kraschade. Detta pågicks nästan ett helt år innan Sovjet beslöt att upphäva blockaden.
1949 så bildade den västra delen “Förbundsrepubliken Tyskland” (BRD, Västtyskland)
Och bara en vecka efter det så bildade östra delen “Tyska demokratiska republiken” (DDR, Östtyskland). Nu hade det bildats två stater ur Tyskland.

Arbetsrevolt och Berlinmuren:
Det rådde väldigt stora skillnader mellan Väst- och Östtyskland. Västtyskland var demokratisk och höll på att växa till en ekonomisk stormakt, mest p.g.a. Marshallhjälpen, medan i Östtyskland var levnadsnivån mycket lägre och det var även kommunistiskt styrt som inte gav folket samma frihet som väst hade. Att det var fattigt berodde mycket på att man inte fick ta del av marshallhjälpen. Detta gav konsekvensen att flera östtyskar flyttade till Västtyskland. Det var mer än 2,7 miljoner som gjorde så fram till 1961. Oftast var det genom Berlin eftersom det var nästan helt fri passage mellan halvorna. Det var mycket svårare att komma förbi gränsen ute på landet för där bevakade östtyska vakter gränsen mycket noggrant. Det flydde tusentals av östtyskar varje dag. De flesta som flyttade var unga och välutbildade. Många gjorde så att man flyttade till östsidan för att få en gratis utbildning för i väst så kostade det, sen när man var klar så flyttade man tillbaka för att få jobb för det var större chans att tjäna pengar i väst. Med andra ord så utnutjade västsidan den gratisutbildning som fans i öst. Många i Väst valde att handla i Östtyskland för där var det billigare eftersom den valutan (D-mark) som västsidan hade var mycket mer värt än östs valuta. Detta här hände speciellt i Berlin eftersom det var lätt att komma över och man behövde inte åka så långt. Detta ledde senare till att det blev brist på arbetskraft och varor. Det fanns även en andra orsak och det var att västsidan blandade sig i östsidans politik, mest för att man i väst inte tyckte om kommunismen. Man var tvungen att göra något.
Som ett första försök att stoppa flyktingströmmen i Berlin införde de östtyska myndigheterna sommaren 1952 en skärpning av gränskontrollen i staden. Flera hundra gator stängdes av, och de som fanns kvar satte man upp poliskontroller på. Busstrafiken stängdes av mellan öst och väst, men tunnelbanan fortsatte att gå som vanligt. Från och med november 1952 behövde folket i Västberlin ett speciellt tillstånd för att få besöka den östra delen. Alla som upptäcktes med att försöka fly till västsidan dömdes från 16 månader upp till 4 år i fängelse. Men det hindrade i östtyskarna. 1953 så bröt det ut stora protester som svar mot de håra arbetsförhållarna. Sovjet handskades brutalt mot protesterna och öppnade eld mot demonstranterna. Det var många döda och detta gjorde att ännu fler ville fly till västsidan. Sovjet förstod att dessa försök inte räckte till för att stoppa flykten. Det behövdes ännu mer drastiska återgärder.
Morgonen den 13 aug 1961 stod folket där och såg hur man hade satt upp taggtråd hela vägen runt Västberlin. 40km taggtråd och 25 000 soldater stod bakom taggtråden med 2m mellan varje soldat för att kunna förhindra all flykt till väst. Under en natt så hade man rest muren som just nu bara var taggtråd men som senare blev en betongmur. Det dröjde bara en vecka innan allt var klart och det gick en betongmur runt hela Västberlin. Man hade även gjort ett 100 meter brett “ingenmansland” där det var helt tomt för att man skulle kunna ha full utsikt över muren. Man hade även gjort upp strikta regler att man endast fick skjuta personer som vägrade lyda och detta efter varningsskott. Nu gick det bara att kunna ta sig över med speciellt tillstånd och kontrollerna som fanns på några få ställen gäms muren var stränga och välbevakade. Givetvis så protesterade västländerna mot muren, men man ville inte göra mer för det fanns fortfarande risk för krig. I överensstämmelse med internationella lagar undersöktes kontrollen av berlinmuren och gränsen av Internationella Röda Korset, som inte hade några invändningar avseende statsgränsen. Så muren följde alla internationella lagar och fick finnas kvar.

Muren rivs slutet av kalla kriget:
Östtyskarnas reaktioner på att västtyskar besökte släkt i väst mattades av och blev allt lättare. Senare 1964 i november så kunde pensionerade östtyskar besöka släkt i väst. När Willy Brandt valdes till förbundskansler 1969 så inledde han en politik för att kunna minska fler spänningar mellan Öst- och Västtyskland. Tack vare detta så följde det en rad olika överenskommelser som stabiliserade situationen i Berlin.
Sen när Gorbatjov tog över som ledare i Sovjet 1985 inledde han ett reformprogram för större öppenhet. Senare 1989 vid ett möte i Västtyskland så meddelande han att Sovjet inte längre skulle gå in militärt för att förhindra en demokratisk utveckling i Östeuropa. Detta ledde till att Ungern öppnade sin gräns till Österrike. Många östtyska som fick reda på det började därför fly till Västtyskland via Ungern och Österrike och bara under ett halvår hade ytterligare 220 000 östtyskar lämnat landet. När Östtyskland firade sitt 40 års jubileum 1989 så bröt stora protester ut. Redan innan hade det växt upp oppositionsgrupper som krävde fria val. Men nu så hade det brutit ut på allvar och polis gjorde massgripningar. Även Östtyska ledningen drabbades av inre stridigheter och när statschefen Erich Honecker i ett försök att rädda situationen blev han ...