Orsaker till 2:a Världskriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Analys av Andra Världskriget

Efter den serie av händelser som inträffade på 20-talet var Andra Världskriget en logisk fortsättning. Dessa händelser kan också kopplas till fredsavtalen som gjordes efter Första Världskrigets slut.

Versaillefreden som skapade Weimar-republiken, kan ses som en ledande sak till Andra Världskriget. I fredsavtalet tvingades Tyskland de ifrån sig stora landsområden i väst och i öst, ett stort krigsskadestånd, och armén fick bara vara på 100.000 man.
Det var en stor orättvisa, vilken partifärg man än hade, var målet detsamma. Att upphäva de stora orättvisorna som rådde. Det var alltså inte målen, utan medlen som skiljde de olika tyska regeringarna åt i Weimar-republiken. Men det var Hitler, med nazismen som ledde utvecklingen från 1933. Viljan att förstöra Versaillefördraget delades av många tyskar, nazister som icke-nazister.

Freden i Brest-Litovsk hade skapat ytterligare en stormakt i förändring, Sovjetunionen. Efter hand blev frågan om att ta tillbaks de förlorade områdena från tsar-tiden den viktigaste frågan i Sovjets utrikespolitik. Freden hade också gjort att flera småstater bildats, med stora etniska och politiska problem. Dessa problem skulle kanske ha klarats av om inte de två stormakterna, Tyskland och Sovjetunionen kastat sin skugga över dem.

Man kan alltså söka efter Andra Världskrigets orsaker i fredsavtalen från det Första Världskriget. 1919 bildades NF - Nationernas Förbund – som var en kollektiv säkerhetsorganisation. Den skulle bevara freden, men för Frankrike var redan fienden identifierad, Tyskland. Frankrike hade gjort flera allianser, med t.ex. Tjeckoslovakien och Rumänien. Även detta för att bevara Versaillefreden.

NF som främst skulle vara ett värn mot Nazityskland, sattes på prov när den gemensamma säkerheten kolliderade med strävan att vinna Italiens stöd mot det upprustande Tyskland. Säkerhetssystemet misslyckades, dels bröts sanktion och NF systemet samman, dels gick Italien Tyskland rätt i armarna. Nästa katastrof var när västmakterna(!) lätt Tyskland ta delar av Tjeckoslovakien.
Fortfarande var Sovjetunionen fientligt mot Nazityskland, men det berodde mest på ideologiska skäl.
När Hitler tågade i Polen valde britter och fransmän att sätta hårt mot hårt. Hitler hade inte trott på deras motståndsvilja, och Stalin hade gjort en nonaggressionpakt med Hitler(23 aug. 1939) p.g.a. misstänksamhet och egenintresse mot Storbritannien och Frankrike.

Ett avgörande skäl till att inte säkerhetssystemet fungerade var att USA efter krigsslutet, 1919 isolerat sig från Europa. När depressionen kom försökte USA driva in sina ekonomiska fordringar och underminerade därför, snarare än att hjälpa. Härigenom fördjupades den internationella ekonomiska krisen.

Oftast brukar all skuld läggas på Hitler och Nazityskland, som genom vars medvetna planering(snarare än av en felkalkyl och missförstånd 1914) ledde fram till kriget. Hitlers idéer om ”tyskt livsrum” och ”den totala lösningen på judeplågan”, allt detta som han senare genomförde. Men all skuld kan inte läggas på Hitler, även Västmakternas ovilja att ingripa spelade en stor roll. Även Sovjetunionen spelade tyskarna rätt i händerna när Hitler slapp ett tvåfrontskrig tackvare pakten. Men NF ställning försvagades när Japan lämnade sin plats och började kriga mot Kina. USA borde ha tagit större ansvar, och inte behövt Pearl Harbor för att inleda kriget. Lugnande är att västmakterna verkat ”lärt sig läxan”.

"Vi, den tyske Führern och kanslern och den brittiske premiärministern, hade ett ytterligare möte idag och vi är överens om att frågan om de anglo-tyska relationerna är av största betydelse för våra två länder och för Europa. Vi ser överenskommelsen som vi skrev på i natt och den anglo-tyska flottöverenskommelsen som...