Dagens nyhet år 2028

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sju minuter kvar till sändning! Ropade en av de många producenterna.
Alltid var det samma kaos på tv-stationen, trots att man gjorde det här varje dag. Papper och travar med rekvisita låg utspridda överallt. Kablar ringlade som svarta ormar över det ljusgröna laminatgolvet. Den enda platsen där som var prydlig och vacker ut var den som syntes i bild.
Men vad som mest var utmärkande för tv-stationen var all myller av människor. Där fanns producenter som kunde kännas igen på deras headsets och handdatorer, tv-hallåor som varje dag bar en ny lagom snygg och diskret kavaj, kameramän med sina stora hörlurar och skrynkliga T-shirts med kaffestänk på. Runt gick alla kors och tvärs i ett rasande och rutinerat tempo. Det hela var som en gigantisk myrstack. Nya händelser och uppdateringar inträffade hela tiden, vilket betydde att inget var klart och bestämt förrän det hade gått ut i sändning. Mikrofonen hade pajat också inför dagens inspelning, men den ersattes snabbt igen.
Ljudassistenten räckte över den lilla genomskinliga mikrofonen till nyhetsuppläsaren.
Hon tog emot den och fäste den på kavajen med ett lätt tryck. På nära håll såg den ut som en lins som närsynta förr använde, innan man botade närsynthet på ett medicinskt sätt dvs. På långt håll syntes den inte alls.
– Prata lite nu! Sade ljudteknikern Robin till nyhetsuppläsaren och tog på sig sina hörlurar.
Hon läste snabbt de första raderna om valvakan innan han nickade och gjorde tummen upp.

Dem sista justeringarna gjordes och hon satte sig tillrätta framför kameran. Hon kollade igenom pappret hon hade framför sig. Genteknik handlade det första inslaget om. Det fick henne att tänka på dagens avsnitt av Vetenskapens Värld som handlat om just det. Den nya gentekniken gjorde det möjligt att förändra gener hos fullvuxna individer. Detta hade redan börjat användas av både plastikkirurger och idrottsmän. Allt gick så himla snabbt nuförtiden, framförallt tekniken. Samhället har förändrats enormt nuförtiden, i alla fall i väst. Bara något så enkelt som att arbetarpartier hade backat till nästan ingenting för att det knappt fanns några arbetare kvar längre. Enklare robotar hade gått ned i driftkostnader viket gjorde att mänsklig arbetskraft inte längre behövdes i lika stor utsträckning som förut vid t.ex. 2008. Arbetsgivare föredrog robotar dels för att de kostade mindre än mänskliga arbetare men också för att de inte kunde klaga eller t.ex. strejka. Konsekvensen av det gjorde att folk led av svår depression pågrund av arbetslösheten. Att man lika gärna kunde ersättas av en maskin om man inte var specialutbildad, var inte direkt någon uppmuntrande tanke.

Kanske är människans omdöme inte tillräckligt för att kunna avgöra vad som var framsteg för mänskligheten och vad som inte var det. Man kunde t.o.m. köpa sin föda via postorder. Något företag i Danmark ansåg att man inte skulle behöva ta sig till närmaste matbutik för att köpa matvaror utan utvecklade ett system för att snabbt bestämma mat på nätet. Det hade sedan spritt sig över hela norden. Den enda människan man då egentligen behövde träffa i vardagslivet, var budet som körde varorna hela vägen hem till en i sin vinddrivna bil. Själv så försökte hon fortfarande träffa så mycket människor som möjligt istället för att sitta hemma och styra allt från datorn.
Samhället hade blivit för inriktat på teknik och digitalkommunikation så att man slutade tänka på vad som hände runt om i världen. Men som tur var, var det inte så i alla länder. Hon ville ut och resa, umgås med människor utan att behöva boken den där specifika tiden först. Därför försökte hon besöka sina kusiner och gamla farföräldrar i USA så ofta hon kunde. Där kändes det nästan som att tiden stod stilla, det var bara rynkorna i ansiktena som avslöjade att åren började gå. Även om USA hade utvecklats mycket så märktes det ...