Arbetsmarknadspolitik - migration

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Politikområdet migration har nio utgiftsområden – Migrationsverkets drift, bostadskostnader och bostadsersättning, migrationspolitiska åtgärder, domstolsprövningar, ”kostnader för domstolsprövningar” (jag förstår faktiskt inte skillnaden mellan de två sistnämnda områden, men jag räknar med att förvaltningsbyråkraterna är mer slipade än vad jag är), offentligt biträde, utresor för ut- eller avvisade, insatser finansierade från EU-budgeten och slutligen avvecklandet av utlänningsnämden. Efter att metodiskt ha gått igenom utgiftsområdena har följande framkommit:

Migrationsverket kostade 2006 1,7 miljarder kronor. För 2007 hade man budgeterat för 1 657 miljoner, men i stället för den planerade besparingen gick omkostnaderna upp och prognosen i propositionen räknar med att byråkratins kvarnar skall ha satt i sig hela 1 945 miljoner. För 2008 planerar man att ytterligare höja anslagen, till 2 150 miljoner, för att sedan sänka till 1 955 miljoner under 2009 och 1 895 miljoner till 2010. Dessa siffror stämmer väl överrens med siffrorna för Sveriges flyktintilströmning, men hur man tänker minska Migrationsverkets omkostnader är en gåta för mig – man kan inte effektivisera i oändlighet. Utgifterna för migrationsverket är emellertid till största del beroende på hur många flyktingar som anländer till Sverige, inte på regeringens budgeteringar – det är en mänklig rättighet att få asylbehov prövade, både enligt svensk och internationell lag. 2007 gick antalet asylsökande upp med 40 % jämfört med 2006, vilket analytikerna uppenbarligen inte hade räknat med…

Ersättningar och bostadskostnader uppgick 2006 till 2 016 miljoner, 2007 till 2 600 miljoner. Detta ligger i linje med antal mottagna flyktingar och visar inte på någon förändring i den förda politiken. Regeringen har för avsikt att minska utgifterna ner till 2 375 miljoner år 2010 – ifall detta är på grund av att antalet alylsökande beräknas minska eller att man planerar att minska ned antalet uppehållstillstånd oavsett flyktingtillströmning framkommer inte, av någon anledning.

Utgifterna för migrationspolitiska åtgärder ökade från 250 till 324 miljoner mellan 2006 och 2007, delvis på grund av flyktingtillströmning, men även på grund av regimskiftet, då alliansen valt att fokusera integrationen på uppstartsjobb inom privat sektoroch dessutom i högre mån än den förra regeringen satsar på att fokusera invandringen till glesbefolkade kommuner – en detaljstyrning som kostar pengar. Detta vill man uppenbarligen utöka eftersom utgifterna för migrationspolitiska åtgärder förväntas öka, upp till 345 miljoner år 2010, trots att alla andra siffror som regeringer ger visar på ett minskat antal uppehållstillstånd.

Domstolsprövning i utlänningsärenden har fått en helt annan struktur, där överklaganden görs i en särskild domstol med möjlighet till överklaganden i stället för det tidigare systemet. Detta innebär naturligtvis att kostnaden ökar kraftigt – 194 miljoner år 2006, runt 470 miljoner per år därefter, marginellt ökande. Däremot har inte den här utgiftsposten någon relevans till arbetsmarknadspolitiken, så vi lämnar den omgående.

Kostnader för domstolsprövning har utvecklats på liknande sätt, 19,6 miljoner 2006 följt av en oförändrad summa på 198,8 miljoner efter reformens genomförande. Jag förstå inte skillnaden mellan denna post och den föregående, men jag förstår likväl att den ar irrelevant och ointressant för min analys.

Offentligt biträde i utlänningsärenden är en märklig post. Den mer än fördubblades mellan 2006 och 2007, från 106 till 240 miljoner. Trots detta förutser regeringen att den stadigt kommer att minska, man budgeterar för 143 miljoner 2008 och räknar med att siffran är nere i 92 miljoner till 2010. Offentligt biträde handlar om att ge jurister åt de som inte själva kan skaffa sig försvar vid prövningar. Att posten ökat så drastiskt är med andra ord inte konstigt, men hur man tänker skära bort två tredjedelar under en treårsperiod, och sänka med hela hundra miljoner från ett år till ett annat utan att betala juristerna svältlön eller kölhala rättssäkerheten är en gåta för mig.

Utresor för utvisade och avvisade är en annan post som kraftigt har gått upp. Kostnaderna gick på 121 miljoner under 2006, från och med 2007 budgeterar man för 204 miljoner och räknar med att den siffra håller i sig. Med andra ord tänker man avvisa sammam ängd flyktingar, trots att man räknar med ett minskat inflöde…

EU-budgetens finansiering för asylsökande och flyktingar har ingenting med min analys att göra.

Utlänningsnämden har avvecklats, dess utgifter gick på 40 miljoner under 2006, men då får man ej glömma att regeringen beslutade om dess avveckling ganska omgående efter sitt tillträde. Dess avvecklingsorganisation har kostat 20 miljoner om året, men efter 2008 skall även den vara avvecklad.


Regeringens mål lyder som följer:
• värna asylrätten i Sverige och internationellt,
• upprätthålla en reglerad invandring,
• införa ökade möjligheter till
arbetskraftsinvandring samt
• öka harmoniseringen av asyl- och
migrationspolitiken i EU.

Det hela kan summeras som följer: Regeringen har fokuserat sina reformer på rättssäkerhet, men som ofta i propositioner och andra officiella dokument står den riktigt viktiga informationen mellan raderna. Regeringen förutser nämligen en ökad (nåja, sluttande, men fortfarande markant högre än 2006) invandring, men tänker uppenbarligen sänka antalet mottagna flyktingar i snabbare takt än anntalet mottagna flyktingar – man vill helt enkelt införa en mer restriktiv asylpolitik. Som jag redan har nämnt har insatserna hittills handlat mest om förändringar inom byråkratin samt hur invandrarna dirigeras och placeras inom landet. Det är dessutom viktigt att inse att migrationen påverkar och påverkas av andra politiska områden, exempelvis sjukvårds- eller arbetsmarknadspolitik. Sjukvården är ett sorgligt kapitel. För någon månad sedan förklarade migrationsminister Tobias Billström att det skulle ge ”fel signaler” att ge sjukvård åt papperslösa, och man har även för avsikt att dra in på möjligheterna till vård för personer med tillfälligt uppehållstillstånd. Dessutom har gränsen för vilka länder som man inte får skicka tillbaka flyktingar till blivit allt snävare. Centerpartisten Fredrick Federley summerade, kanske en smula ofrivilligt, regeringens attityd när han kläckte ur sig att ”det är lite rörigt i Bagdad och ett par andra ställen, men det är ju ingen krig i den bemärkelsen”. Men den viktigaste punkten för detta arbete – som ju trots allt handlar om arbetsmarknadspolitik – är synen på invandring som arbetskraft. Regeringens reform med instegsjobb har kanske hjälpt integrationen lite grann – olika undersökningar ger olika siffror – men den förändringen är marginell. I stället har den största förändringen legat i hur mycket en invandrare kan förvänta sig som förstalön, och den siffran har minskat kraftigt. Med andra ord är den ökade invandringen i kombination med lönereformen och högkonjunkturen en dröm för näringslivet. Emellertid är ju konjunkturen på väg nedåt, och då ser det illa ut i statistiken ifall arbetslösheten går upp för mycket, därav den planerade minskade invandringen för 2009-10. Regeringen och jag har som du kanske vet väldigt olika syn på arbetslöshet, och på ett sätt är det kanske rimligt att inte ta in invandrare som inte kan få förvärvsarbete, men det är ändå en viktig del av migrationen som regeringen helt har glömt, både i sinamål och i sin förda politik – solidaritet och medmänsklighet. Billström och Federley demonstrerar tydligt i sina uttalanden att man förväntar sig att Sverige skall tjäna på invandrarna. Om man ser till det globala läget borde utgångspunkten vara den motsatta – invandrarna skall kunna bosätta sig och verka i Sverige i samma takt även om det påverkar Sveriges ekonomi negativt. Om man jämför med ursprungsländerna för de flesta invandrarna – Irak, Somalia och Serbien – är vår levnadsstandard ändå sanslöst mycket högre, och de får u-världen i det långa loppet lida för.

Men, har regeringen lyckats genomföra sina mål? Vi kollar.

Värna asylrätten i Sverige och internationellt… Jadå, vad jag än säger kan jag inte neka till att 56 % av flyktingarna som kommer till Sverige får tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Många fall är säkert väldigt tveksamma, men Sverige är ändå inte sämre än något annat land på att ta emot flyktingar. Regeringen har alltså, utan tvekan, genomfört mål ett – precis som alla socialdemokratiska regeringar innan den.
Upprätthålla en reglerad invandring har man naturligtvis gjort, så länge Migrationsverket inte är en enda stor mediebluff. Regeringen har, precis som alla andra västländer, klarat även mål två.
Införa ökade möjligheter till
arbetskraftsinvandring har man även gjort, hur och varför har jag redan gått igenom. Jag räknar dom med att målet kommer att formuleras om inom ett par år… Men nu är det idag, inte imorgon, och för innevarande budgetperiod har regeringen klarat målet.
Öka harmoniseringen av asyl- och
migrationspolitiken i EU… Say what? Här ser vi en punkt som kan tolkas som i stort sett vad som helst. ...