Finskavinterkriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mellan 1939 och 1940 ägde kriget rum i Finland, flera människor stupade och områden förlorades. Under oktober 1939 krävde Sovjetunionen att Finland byter till sig öar i Finska viken och områden vid Karlen samt vid Petsamo mot områden i Östkarelen. Sovjetunionen ville också använda Hangöudd som flottbas. Finland gick inte med på beslutet och den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen.
Det bildades då i Finland en samlingsregering som hade Risto Ryti som statsminister som bestämde att förhandlingarna skulle återupptas. Men Sovjetunionen godkände inte längre finska regeringen utan bildade en egen marionettregering som leddes utav O. V. Kuusinen. Nationernas Förbund, NF uteslöt Sovjetunionen ur medlemskapet samt uppmanade medlemmarna att hjälpa Finland.
Sverige stod på Finlands sida och till december 1940 var hjälpen 490 miljoner kronor. Kooperativa Förbundet startade Nationalinsamlingen för Finland där man skänkte bland annat pengar och kläder.
Under februari 1940 skänkte 500 000 svenskar varje månad pengar. Under kriget fanns det 1 200 frilliga svenskar i kriget. Det finska försvaret leddes utav Gustaf Mannerheim på uppdrag utav president Svinhufvud. Vid Ladogakarelen anföll Sovjetunionen med en större armé och trängde sig in i landet.
Sovjetunionens fordon var byggda för vägar och inte för skogen och därför kunde Finland dela trupperna. Taktiken kallades för motti. Finland kunde kämpa vidare men Sovjetunionen kom halvvägs till Svenska gränsen men Finland lyckades motarbeta Sovjetstrupper och vid årsskiftet var hotet avvärjt.
Sovjetunionen beslutade under januari 1940 att godkänna Finlands valda regering men kraven skulle vara hårdare. I mitten av februari stod Sovjet vid Summa och Lähde, tidigare hade armén slagit läger vid Karelska näset, detta tvingade Finland att dras sig tillbaka. Den hårda vintern gjorde så att Sovjet kunde ta sig genom sjöar.
Finland hoppas på hjälp utifrån. Vid månadsskiftet beslutades Sverige eller Norge att inte skicka in armén. Sverige och Norge trodde att syftet till kriget egentligen var att ockupera de lappländska malmfälten.
Den 12 mars undertecknades fredsavtalet, och 13 mars upphörde striderna. Finland fick avstå från sydöstra delen av landet. Hangö hyrdes ut till flottbas under 30 år och nästan alla i de förlorade områdena flyttade tillbaka till andra delar i Finland. Efter kriget stod Finland på tyskarnas sida mot Sovjetunionen men då Mannerheim blev president under 1944 avbröts förbunden med Tyskland.
Under kriget skickades cirka 70 000 barn upp till 14 år som från Finland till Sverige under andra världskriget. De flesta krigsbarnen kom från arbetarfamiljerna.
Efter kriget flyttade de flesta tillbaka men 15 000 finska krigsbarn stannade. 22 451 dödades och 700 finska och 5600 sovjetiska soldater blev fångar under kriget. Under september 1940 började Finland samarbeta med Tyskland för hämnd mot Sovjet. Under vintern och våren ökade samarbetet. När Barbarossaoperationen ägde rum stod tyska styrkor i norra Finland.
Finland ansåg sig neutralt men efter attacker mot städer beslutade riksdagen 25 juni att landet befann sig i krig. 10 juli, 1941 inledde Mannerheim och armén en plan för att ta över de delar som övertagits. Stora delar av Karelen intogs 1 oktober och karlens största stad Petrosavodsk bytte namn till Äänislinna.
Viborg blev övertaget 29 augusti och Hangö återtogs under december. Finland trängde sig in i delar som aldrig tillhört Finland men då Tyskland inte lyckades ta över Moskva drog sig Finland tillbaka.
Finlands förbund med USA fick avbrytas. Gustaf V uppmanade Finland att ta sig ut ur kriget i mars 1944. J.K. Paasikivi skickades till Moskva för att förhandla men fick hårda villkor och 9 juni attackerades Karelska näset för att få en friväg till Helsingfors.
20 juni förlorades Viborg igen och några dagar senare uppmanade Sovjetunionen till kapitulation. 4 september blev ...