Pearl Harbor

14 röster
40508 visningar
uppladdat: 2002-02-04
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Den japanska ambassadören amiral Nomuras och utrikesminister Cordell Hulls förhandlingar som ägde rum i Washington blev allt mer förbittrade.
Den moderate premiärministern Fumimaro Konoye avgick i oktober och hans efterträdare var den mer hårdföre och militäriske generalen, Hideki Tojo.
Japan uppmanade Förenta Staterna att gå med på alla krav som ställdes till den 29 november.

Japanerna hade hangarfartyg som låg på lur på sin samlingsplats i Tankanviken vid Kurilerna för att anfalla Pearl Harbor.
Hangarfartygen fick order om att avgå den 26 november och det är väl en självklarhet att Japan redan då planerat att svika Förenta Staterna.
Amerikanarna anade om deras kommande förräderi genom att dom lyckats tyda koden som japanerna använde i diplomatmeddelandena till Nomura i Washington.

Amerikanarna tolkade telegrammen lika snabbt som Nomura själv.
Via radion på flottans avlyssningstation på Bainbridge Island i Puget Sound uppsnappade amerikanarna dom japanska kodmeddelandena.
Koderna dechiffreringar var ofta klara före den japanska ambassadens.
Den första tolkade krigsvarningen nådde Nomura den 20 november 1941 och löd ”Det finns orsaker som ligger utanför er gissningsförmåga till varför vi ville ha de japansk- amerikanska relationerna uppklarade till den 25”. den varningen kom från Tokyo.

I telegrammet stod också att japanerna hade bestämt sig för ge amerikanerna 4 dagars respit, fram till den 29:e.
Meddelandet fortsatte, ” Men den här gången menar vi allvar: tidsgränsen kan inte ändras. Sedan den utgått kommer händelserna att utvecklas automatiskt”.
Nästa viktiga meddelande från Tokyo till Nomura var att han skulle vara reda på att ge amerikanerna besked om att förhandlingarna hade avslutats.
Han blev uppmanad att överlämna ”vårt svar” till Förenta Staterna med väldigt kort varsel.

Kl. 1.28 den 7 december fick Nomura ett meddelande som löd, ”Vill ambassadören vara vänlig att till Förenta Staternas regering (om möjligt till utrikesministern) överlämna vårt svar till Förenta Staterna klockan 13.00 den 7:e, er tid”

Alwin D. Kramer var den första som läste meddelandet.
Kramer var jourhavande experten på japanska marindepartementet i Washington, en söndagsmorgon.
Kramer sprang de åtta kvarteren längs Constitution Avenue till utrikesdepartementet för att lämna meddelandet.
Amerikanerna fick då veta att dom skulle bli angripna, dom visste tidpunkten men inte platsen.

Amerikanerna saknade positionsuppgifter om den japanska flottans 1:a och 2:a hangarfartygsenheter.
Dessa två fartyg var de mest slagkraftiga fartygen Japan hade.
Dom fartygen var det största hotet mot amerikanerna Stillahavsflotta.
Under november och början av december hade amerikanerna avlyssnat en livlig radioverksamhet från dom japanska örlogsfartygen.
Som det lät så tycktes dom vara på väg söderut mot Hongkong, Indokina och Malaya.

Av det dom hörde på radion så trodde amerikanerna att Japan skulle anfalla Sydostasien eller skaffa sig en position för att göra det.
Inga meddelanden eller någon form av signaler kom från Japans hangarfartygsenheter 1 och 2.
Akagi, Kaga, Hiryu, Soryo, Shokaku och Zuikaka var sex stora, snabba hangarfartyg som iakttog radiotystnad.
Dom stora hangarfartygen hade innan det iakttagit radiotystnad.
Tidigare år 1941 hade dom inte sänt några radiomeddelanden under en period av tre veckor.

Fartygen hade då iakttagit radiotystnad eftersom dom då befann sig på eget territorialvatten.
Nu när dom åter iakttog radiotystnad så antog amerikanerna men den här gången felaktigt att fartygen begett sig till hemlandet.
Den 1 december fick underrättelseofficeren Layton en fråga från överbefälhavaren amiral Kimmel för amerikanska Stillahavsflottan som var ifall Layton visste var dom två hangarfartygsdivisionerna fanns.
Som svar fick han ”Nej det gör jag inte amiral. Jag tror att de är i sina hemmavatten, men jag vet inte var de finns”.
Samma dag, den 1 december hade dom sex stora hangarfartygen och 24 krigsfartyg redan avverkat en dagsetapp av sträckan mellan Tankanviken och Pearl Harbor.

Chefen för den japanska flottstyrkan var vice- amiral Nagumo.
Operationens arkitekt var amiral Yamamoto.
Nagumos fartyg stävade österut i dåligt väder och över ett hav tomt av fartyg i ytterligare sex dagar tills dom utdelande sitt första slag.
Dom hade inte brutit radiotystnaden sen dom hade lämnat Japan.
Dom enda människorna på Hawaii som såg dom komma var två amerikanska meniga soldater.

Soldaterna hade vakten vid en av den amerikanska arméns experimentstationer för radar.
Pearl Harbor är en djup vik formad som ett fransigt klöverblad och med sitt inlopp på Oahuöns södra sida.
Radarstationen fanns på Oahus norra spets.
På morgonen den 7 december kl.7 såg dom vakthavande soldaterna ekopulser i radarn som motsvarade ett stort antal flygplan som befann sig på ca. 220km avstånd från ön och närmade sig.
Dom två soldater som såg detta var meniga Elliot och Lockhart i Förenta Staternas arme.
Elliots redogörelse är klar och exakt;

”Vårt observationspass skulle sträcka sig från klockan 16 till klockan 7. Det gällde bara övning, observationer av flygverksamheten och rapportering till vår informationscentral.
Jag hade visserligen lärt mig plottningsidan av radarjobbet men jag var inte riktigt säker på hur man skulle avläsa skärmen för att fastställa fiendens anfallsriktning och det var därför som vi hade gjort upp i förväg om tillstånd att få fortsätta att arbeta när passet slutade klockan 7.
Och det var strax efter 7 som vi fick syn på hela den här raddan med flygplan på skärmen och Lockhart trodde först att det fel på radaranläggningen eftersom vi fick in den där stora fläcken från 220 kilometers håll.

Sedan vi kollat utrustningen och den information som visades på skärmen var vi övertygade om att det var en svärm med flygplan som var på väg in.
Jag föreslog Lockhart att vi skulle rapportera det till informationscentralen.
Han tycktes just då luta åt den uppfattningen att det inte var nödvändigt eftersom vi hade klarat upp vårt problem, men hur det nu var så vidarebefordrade vi informationen till menige McDonald som var telefonist vid informationscentralen, men eftersom klockan var över 7 hade alla naturligtvis gått sedan de gjort sitt jobb för natten.
Jag bad i alla fall McDonald se efter om han kunde hitta någon som visste vad som skulle göras och att ringa oss om han gjorde det.
Och så en liten stund senare ringde den där löjtnant Tyler till oss och det var Lockhart som svarade och han sade i stort sett att vi inte skulle bry oss om det.

Det var inledningen till angreppet mot Pearl Harbor.
Till försvar för den person som sade att vi skulle strunta i saken måste sägas att han före sin tjänstgöring den morgonen hade varit på informationscentralen en enda gång, och det var när officerarna orienterades om förhållandena där”.

Ingen reagerade aktivt på den första radiokontakten med Nagumos anfallsstyrka.

Armen trodde antagligen att flygplanen tillhörde flottan eller att det var B17- plan som väntades dit från Kalifornien eller kanske att dom under förhållandena var oviktiga.
Det slogs inget som helst larm.
Detta var det första och värsta misslyckandet under kriget i kommunikationerna mellan de olika vapenslagen.
Dom japanska planen hade redan flugit 16 mil från sina modersfartyg när de dök upp på arméns radarskärm.
Efter ännu en halv timme hade dom nått fram till Pearl Harbor.
Den första anfallsvågen på 183 plan kom inflygande från norr och närmade sig ön från tre håll.

En del av planen flög runt Oahu åt väster och kom in mot hamnen från sjösidan.
En annan del av planen dök upp från väster.
Den tredje delen av planen flög över ön och angrep från landsidan.
Den andra vågen av flygplan gick till anfall från öster och från sjösidan.
Raiden pågick i två timmar.
Amiral Cunningham hade använt 23 plan vid sin raid mot den italienska flottan i Taranto.
Yamamoto använde 253 plan vid attacken mot Pearl Harbor.
Han förlorade 29 plan och 55 officerare och manskap.
Amerikanerna förlorade 349 plan av vilka dom flesta förstördes på marken.
Nära 3700 matroser, soldater, marinkårsoldater och civila dödades eller skadades.

Dessutom blev 18 krigsfartyg skadade eller sänkta.
Angreppet mot Pearl Harbor började på allvar klockan 8.
Fram till 8.30 hade Arizona blivit totalt söderbombad, West
V irginia hade sjunkit och Oklahoma hade kapsejsat.
California, Tennessee, Nevada, Maryland och Pennsylvania var skadade.
Amerikanerna lyckades förskonas ifrån ett japanskt ubåtsanfall mot Pearl Harbor.

Fem eller sex japanska ubåtar upptäcktes och gick förlorade i en operation som inte ledde till något resultat.
Det som Nagumos flygplan åstadkommit var fruktansvärt och det blev bara värre eftersom anfallet kom så överrumplande.
Marinsoldaten Fiske på slagskeppet West Virginia minns att han såg hur Arizona blev sprängd i bitar: ”- Hon bara regnade sjömän”.
Han minns att han såg en japansk pilot som ”liksom flinade”.
En sjöman som tillhörde amiral Kimmels stab minns att han stod bredvid Kimmel och såg honom slita av sig sina fyrstjärniga epåletter.
Det gjorde Kimmel rätt i eftersom hans efterträdare blev amiral Chester W. Nimitz, en av de allierade befälhavare som redan från början insåg att kriget hade ändrat karaktär under det tjugonde århundradet.
Hur förödande angreppet mot Pearl Harbor var mot amerikanerna så var det inte det enda japanska angreppet den 7 december.
Japanerna gick till anfall mot Hongkong, Malaya och tre andra amerikanska öar i Stilla havet.

Midway är den nordvästra spetsen på den hawaiiska ögruppen.
Midway besköts med granater från krigsfartyg.
Cirka 1000 sjömil från Midway ligger Wake som angreps från luften.
Guam ligger ytterligare 1500 sjömil västerut och det var det enda fotfästet som amerikanerna hade i den japanska ögruppen Marianerna.
Också Guam attackerades.

Japanerna attackerade också Hongkong med både flyg- och sjöstridskrafter.
Singapore och flygfälten i Malaya utsattes för flygangrepp.
Clarkflygfältet på Filippinerna angreps också.
Clarkflygfältet var amerikanernas största flygbas.
Japanerna attackerade efter en månad Nederländska Indien.
De konsekvenser som uppstod i det politiska av dessa attacker blev lika fruktansvärda som de militära, framför allt angreppet mot Pearl Harbor.
Roosevelt förstod att Förenta Staterna hade blivit förrått.
Han kunde inte säga det utan att avslöja den dyrbara hemligheten med amerikanernas förmåga att knäcka de japanska koderna.
Han lyckades däremot dölja sin känsla av att ha blivit utsatt för ett skändligt bedrägeri inför kongressen.

Kongressen var chockerad, ursinnig och förödmjukad över flygraiden som tydligen med ett enda slag hade gjort kål på Förenta Staternas kapacitet att dominera en hemifär.
Roosevelt kallade den 7 december för ” en dag som skall gå till historien som en skammens dag”.
Kongressen gick med på att omedelbart förklara krig mot Japan.
Hitler förklarade då krig mot Förenta Staterna.
Förenta Staterna befann sig nu i ett krig som fördes på två världshav.

I Washington började kriget när en rättslig undersökning av förhållandet kring angreppet mot Pearl Harbor hölls.
En fråga man undrade över var: ”Hur hade amiral Kimmel kunnat tas med överrumpling?”

Varningen om japanska angreppsplaner som Roosevelt och Cordell Hull hade vidarebefordrat till honom hade kommit fram för sent.
Varningen från arméns radarobservatörer hade ignorerats.
Det var många frågor som behövde svar.
Amerikanerna drog fram dem allesammans i ljuset.
De ursinniga amerikanerna gav sig inte tid att tänka över misstaget som också japanerna hade gjort sig skyldiga till.
Det var ett väldigt grovt misstag.

Vid angreppet mot Pearl Harbor så hade Yamamoto och Nagumo vunnit en spektakulär seger men dom hade sänkt fel fartyg.
Detta bidrog kraftigt till japanernas nederlag i kriget.
Japanerna hade lyckats sänka de flesta stora hangarfartygen som låg i hamn vid Pearl Harbor men hade missat de fyra amerikanska hangarfartygen som befann sig i Stilla havet på väg bort från Pearl Harbor den 7 december.
Japanerna fick senare beklaga sig över att dessa fyra kraftiga slagskepp hade klarat sig undan attacken.
Hangarfartygen som klarat sig undan attacken var de som kunde föra med sig flygplan.

Amerikanerna hade fler piloter än japanerna och de amerikanska piloterna var dessutom bättre utbildade än de japanska.
Herraväldet över öarna var vad största delen av kriget i Stilla havet handlade om.

För att skydda sina nya besittningar planerade japanerna att lägga beslag på en kedja med baser som skulle hålla amerikanerna på betryggande avstånd från Filippinerna, Sydöstasien och Ostindien.
Iden med att förvandla västra Stilla havet till en skyddad japansk insjö var inte så orimlig som den kan låta.
I motsats till Atlanten är Stilla havet bestrött med arkipelager och ökedjor.
Japanerna tänkte upprätta en försvarslinje som skulle inkludera Wake, Marshallöarna och Bismarckarkipelagen.

Singapores fall

Japanerna avsåg att hela delen av Stilla havet som ligger väster och norr om Wake och Marshallöarna skulle bli deras för alltid.
I de öppna vatten som finns mellan Japan i norr, Nya Guinea i söder och Filippinerna i väster skulle Japan äga och ockupera två stora arkipelager – Karolinerna som sträcker sig i en ojämn linje från Palau i väster till Truk och Ponape i öster och Marianerna som ligger i en båglinje längre norrut och med Guam i sin södra spets.

En annan ö- sträng som ligger i Japans eget territorialvatten sträcker sig söderut från Tokyobukten till Boninöarna och Iwo Jima. Ökedjan Ryukyuöarna förenar södra Japan med Okinawa och Taiwan även förr kallad Formosa i väst.

De närmaste tre månaderna efter anfallet mot Pearl Harbor så hade de japanska krigsinsatserna endast två syften.
Det första var att erövra de resursrika och eftertraktade territorierna i Sydöstasien och Nederländska Indien.

Det andra var att sätta sig i besittning av och befästa deras yttre försvarslinje och att utvidga den söderut så att man kunde hota kommunikationerna mellan Förenta Staterna och Australien.
Japanerna nådde det första av de två uppsatta målen med skrämmande snabbhet.

Pearl Harbor bombades den 7 december.
Den 10 december hade japanerna erövrat Guam.
Den 23 december erövrade dom Wake.
På juldagen tog de Hongkong.
Den 8 februari 1942 erövrade de Burmas huvudstad Rangoon.
Den 15 februari intog de Singapore.
Den 19 februari bombade de Darwin i Australien.
Den 2 mars hade japanerna intagit Batavia (kallat Djakarta av holländarna).
Den 9 april 1942 bombade japanerna Ceylon från hangarfartyg som hade lyckats tränga in i Indiska oceanen.
Den 6 maj ockuperade de Filippinerna.

Japanerna förde i själva verkat fem fälttåg samtidigt, de slog till mot öarna i den yttre övärlden som Wake och Guam, de belägrade Hongkong, de landsteg på Filippinerna, de invaderade Malaya, erövrade Singapore och bit för bit erövrade de också Nederländska Indien.
I Hongkong lyckades den brittiska garnisonen att avvärja ett anfall längre än någon hade kunnat tro.

Eftersom Hongkong hade ett isolerat läge i Kinas sydöstra spets så hade det alltid betraktats som umbärligt vilket var en halt annan sak med den japanska framgången i Malaya.
I både den malaysiska djungeln och i Singapore tillfogade japanerna britterna ett förödmjukande nederlag.
Britterna hade trott att den malaysiska djungeln var ogenomtränglig och att Singapore var ointagligt.

Ingen upplevde förlusten mer i London än vad Winston Churchill gjorde.
År 1940 hade han i egenskap av marinminister varit ansvarig för Singapores försvar och hade delat ut ett dokument till sina kabinettkolleger i vilket han hade skrivit:

Singapore är en fästning bestyckad med fem 38 cm kanoner och med en garnison på nästan 20 000 man… eftersom singapore ligger lika långt bort från Japan som Southampton från mew York skulle det vara ett hopplöst företag att förflytta en japansk armé med alla dess trupptransportfartyg och att underhålla den med manskap och krigsmateriel. Dessutom skulle en sådan belägring, som skulle komma att vara minst fyra till fem månader, riskera att bli avbruten om Storbritannien rätt var det är väljer att skicka en överlägsen flotta till den krigsskådeplatsen. I så fall skulle den belägrade armen bli krigsfångar… det kan inte hållas för troligt att japanerna, som är ett förnuftigt folk och som reserverar sin styrka för att behärska Gula havet och Kina, vilket de är fullt upptagna med, skulle ge sig in på ett så vanvettigt företag.

Japanerna använde inte trupptransportfartyg utan cyklar.
De bombade och sänkte den överlägsna flottstyrkan som Churchill hade skickat dit, slagskeppet Prince of Wales och slagkryssaren Repulse, två dagar efter Pearl Harbor.

De erövrade malaya och Singapore med en armé som bestod av 35 000 och inte 50 000 man.
Över 130 000 allierade soldater hade tagits till fånga när Singapore föll den 15 februari 1942.

Det viktigaste som japanerna lärde de allierade var att djungler är neutrala- för att citera titeln på en bok av en brittisk officer, överste Spencer- Chapman, som stannade kvar i djungeln efter Singapores fall.
Djungeln, som man hade räknat med skulle försvara Singapore från landsidan, var inget hinder för japanerna.

Istället för att använda lastbilar för att ta sig fram med så använde dom sina fötter eller cyklar och var därför inte beroende av vägar.
Efter bara några veckor hade dom nått fran till den norra stranden av det sund som skiljer ön Singapore från det malaysiska fastlandet.
En del av Singapores kanoner var enbart riktade utåt havet.
Försvaret var hårdnackat, men i längden hopplöst.
Till sist tvingades garnisonen, som fått förstärkningar på ett sent stadium, att kapitulera, mest på grund av vattenbrist.

När Churchill senare tänkte tillbaka på det brittiska nederlaget så skrev han: ”Jag borde ha känt till saken. Mina rådgivare borde ha känt till den, jag borde ha underrättats och jag borde ha frågat. Att jag inte frågade om denna sak likaväl som om tusen andra berodde på att jag lika lite kunde tänka mig möjligheten att Singapore saknade landförsvar som att ett krigsfartyg sjösattes utan botten”.

Genom erövringen av Singapore så hade japanerna inte bara satt sig i besittning av Malayas naturrikedomar, utan också skaffat sig herraväldet över Malackasundet som är huvudleden mellan Stilla havet och Indiska oceanen.

En flottstyrka på fem hangarfartyg under amiral Nagumo(samma man som angrep Pearl Harbor) gick till anfall mot de brittiska flott- och flygbaserne på Ceylon.

Den japanska japanska flottan var överlägsen den brittiska, som stod under amiral Somervilles befäl.
I de strider som följde förlorade Royal Navy två kryssare och hangarfartyget Hermes.

Men det jap...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Pearl Harbor

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2004-04-20

    väldigt långt maen väldigt bra

  • Inactive member 2004-10-07

    krångligt och kompliserat... s

  • Inactive member 2004-10-26

    Vad ska man säga. Det är ett m

  • Inactive member 2005-05-07

    Jag tyckte det var väldigt svå

  • Inactive member 2006-04-18

    det var skitbra ^^tack för h

  • Inactive member 2007-05-30

    långt och komplicerat!

Källhänvisning

Inactive member [2002-02-04]   Pearl Harbor
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1013 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×