Plast

Historia kring uppfinningens uppkomst och framväxt
Ett gummi vid namn shellack användes först som Möbelpolityr , men allt eftersom samhället utvecklades växte det upp en annan industri som krävde de egenskaper som shellacken erbjöd: elektrisk isolering. När mer och mer elektriska apparater producerades så gick mer och mer shellack åt vilket resulterade i en prishöjning . Shellack var dyrt att producera eftersom råvarorna som låg till grund för produkten gick åt till annat som var mer ekonomiskt lönsamt. Detta resulterade i ett behov efter ett nytt material som var lättare att massproducera och hade bättre egenskaper för att kunna tillgodose denna efterfrågan.
En kemist vid namn Leo Hendrik Baekeland såg detta behov efter ett material och såg här möjligheten att tjäna pengar. Han började forska och gjorde 1907 upptäckten som kom att namnges bakelit. Men trots att det nya materialet uppkom 1907 så kom det inte ut på marknaden förens 1909, och då som ett material för elektrisk isolering. Vad Baekeland vid den här tiden kanske inte hade kunnat ana, var att detta material skulle komma att revolutionera världen, då bakelit hade oanade egenskaper som kom att visa sig vara användbara inom en mängd olika branscher .
Varför var då just bakelit så revolutionerande? Det var inte den första plasten, inte heller den första isolatorn. Svaret är att bakeliten var så mycket billigare att producera än tidigare material. P.g.a. detta tog bakeliten runt år 1910 över efter shellacken inom industrin som bland annat isolator. Redan under 1910-talet hade alltså Baekelands produkt funnits användbar, men den hade långt ifrån uppnått sin fulla potential.
Just att den var så billig skulle visa sig viktigt för dess frammarsch på marknaden, då USA runt år 1930 inträdde en djup depression. Detta alltså över 20 år efter att bakeliten uppfunnits. Redan innan dess hade plasten, tack vare sina egenskaper, börjat användas inom andra branscher än industrin, t ex vissa medaljer och andra ting tillverkades i materialet. Under depressionen när fattigdomen bredde ut sig över landet, och folkets köpkraft minskade, ökade behovet efter billigare material som bakelit.
Bakeliten konkurerade effektivt ut många material, t ex olika trä- och metallsorter, inom flertalet användningsområden. Radioapparater och telefoner, som tidigare tillverkats av dyra träslag och metaller, hade alltså varit något av en lyxvara. Men i och med de låga produktionskostnaderna tack vare bakeliten kunde nu dessa varor tillverkas och säljas mycket billigt till befolkningen. På denna tid fanns inget sådant som television, den amerikanska presidenten förmedlade istället sina tal i radio. Eftersom att bakelitradion kunde kosta ca 10 us dollar istället för de tidigare 100, fick fler möjlighet att höra sin tvålfagra presidents sockersöta stämma.

Som om inte detta var tillräckligt så skulle även General Bakelite Corp.’s patent på materialet gå ut år 1927, vilket ledde till en ökad konkurrens. Bakelit kunde nu tillverkas av ett flertal aktörer, vilket ledde till ett fritt flöde av bakelit på den amerikanska marknaden. Utbudet ökade, konkurrensen blev större, och därmed rasade priserna.
Bakeliten blev allt mer populär i medelklassen. Nya produkter av bakelit utkom ständigt; kreativiteten flödade. Fler och fler olika produkter utkom i det nya materialet. Till att börja med användes det i rent praktiska syften. Nödvändig elektronik och andra apparater utnyttjade bakelitens egenskaper, framförallt till höljen och yttre detaljer men även som små elektriska komponenter. Bl.a. telefoner, radioapparater och lampor men även pennor, fläktar samt kaffekvarnar m.m. tillverkades inom en snar framtid av bakelit. Depressionen kom att bidra starkt till den ökade efterfrågan på ett material som var mer effektivt, formbart och lättåtkomligt. Industrin kunde rationalisera sin tillverkning och lansera bättre produkter av det nya fashionmaterialet. Men framförallt så ledde det billiga materialet till billigare produkter, varor som bättre kunde nå ut till den ekonomiskt svaga marknadens konsumenter, och konkurera ut nästan samtliga produkter i dyrare material. Lite oväntat kanske skulle en av bakelitens mest uppskattade egenskaper bli att den lätt kunde färgas i ett spektrum av olika kulörer. I sig så är plasten endast genomskinlig eller gråaktig, men det gör den även väldigt enkel att med hjälp av färg framställa i stort sett vilken kulör som helst. Färglada leksaker och tjusiga produkter blev allt populärare. Gamla klassiska utseenden och designer i t.ex. trä och metaller fick ge vika när den färglada plasten explosionsartat spreds.
Smycken hade i alla tider varit exklusivt, något som få hade råd med i mer än väldigt begränsade mängder. Detta tack vare att de traditionellt tillverkas i extremt ädla och dyra material som t.ex. guld och diamanter. Men med bakelitens framväxt uppstod nya möjligheter. Tidigare material som t.ex. trä och oädla metaller kunde inte speciellt lätt tillverkas som imitationer av smycken; t.ex. ädelstenar är väldigt svåra att efterlikna. Men detta rådde bakeliten bot på tack vare sin färgbarhet, formbarhet och låga pris. Billiga men trovärdiga kopior av metaller såväl som ädelstenar kunde enkelt tillverkas i budgetvariant av bakelit. Speciellt under depressionen skulle detta visa sig vara ett väldigt framgångsrikt koncept.
Kort sagt kan man säga att bakeliten framförallt under depressionen erövrade en lång rad olika marknader. Det växte till ett av mest populära och användbara materialen under tiderna och det används t.o.m. än idag inom en del områden.

Tekniskt kunnande
De två ämnen som användes vid tillverkning av bakelit var formaldehyd och fenoler.
Formaldehyd upptäcktes år 1859 av en tysk kemist, och tillverkas av metanol. Ämnet har en stickande lukt och är vattenlösligt. Formaldehyd används i industriellt bruk vid framställning av syntesmaterial och även i polymerer. Den första plasten som tillverkades innehöll just formaldehyd.
Den andra råmaterialkällan som används vid tillverkning av bakelit var fenoler som kan framställas ur bensen och toluen, men framförallt ur stenkolstjära. Men inte före år 1909, samma år som bakeliten lanserades på marknaden, så upptäckte man att fenoler kunde framställas av stenkolstjära. Detta erbjöd bakeliten en helt ny hittills outnyttjad råvarukälla, nämligen fenoler av stenkolstjära. Utan denna upptäckt så skulle bakeliten inte kunna tillverkas i stor skala så billigt.
Det Leo Baekeland i sitt laboratorium funderade över var hur han skulle kunna skapa en fulländad kombination av ämnena, men i tre års tid misslyckades han. Många andra hade tidigare försökt att blanda dessa ämnen utan att lyckas. Det material man lyckades få ut var ett som föll sönder, ”smälte” vid högre temperaturer, och just därför blev Baekeland så förvånad när han råkade skapa ett material av dessa två ämnen som han sedan inte kunde smälta ner. Anledningen till Baekelands lyckande var att han under hög temperatur men framförallt högt tryck lyckades kontrollera processen så pass att ämnena blandades på ett hittills oupptäckt sätt. Det första syntetiska materialet var upptäckt! När han insåg att just denna kombination av tryck och temperatur gjorde processen och slutprodukten stabil så konstruerade Baekeland en maskin som kunde erbjuda en sådan miljö. Denna kallades ”Bakelizer”; en maskin som både kunde hetta upp och applicera tryck vid ett och samma tillfälle. Det var på detta sätt man kunde tillverka den nya plasten i storskalig produktion. Man kan därför dra slutsatsen att uppfinnandet av Bakelizern var det viktigaste tekniska framsteget för den storskaliga tillverkningen av bakelit. Utan den hade man inte kunnat producera bakelit i stor skala överhuvudtaget.

Samhällets struktur och behov
Leo Baekeland uppfann inte bara plasten bakelit utan även fotopappret velox. Han var en man som kunde se samhällets behov och tog sina chanser. Detta framgår tydligt i hans val att från sitt barndoms Belgien flytta till USA, landet där möjligheterna till utveckling och framgång var många.
Framförallt under 1800-talet var det många människor som såg chansen att flytta till den nya kontinenten, det outnyttjade landet där människor fick leva och själva bestämma över sina liv på ett sätt som inte tidigare upplevts. T.ex. religionsfrihet och löften om egen mark lockade många människor då de fick chansen att gjuta sin egen framtid oavsett tidigare socioekonomiska barkgrunder. Det fanns alltså tillgång till både naturresurser och framåttänkande arbetskraft. Redan under den första fasen av industriella revolutionen frodades därför USA:s ekonomi; en aldrig tidigare skådad industri växte fram som lade grunden för USA:s världsherravälde.
Under den andra industriella revolutionen växte användandet av nya energikällor, framförallt elektricitet, lavinartat inom industrin. Då man gick över från tidigare metoder och maskiner (t ex ångkraft) uppstod istället nya behov inom industrin, i synnerhet inom världens då allra största. I och med det ökande användandet av elektricitet ökade efterfrågan på bl.a. elektriska isolatorer. Men för en så utvecklad masstillverkning räckte inte längre oförädlade naturresurser till att täcka alla behov. Så småningom översteg efterfrågan vida tillgången på shellack, ett osyntetiskt material som var den främsta isolatorn, med stigande pris som följd. I och med att det fanns en utvecklad industri, så fanns även möjligheten att tillverka syntetiska material utan att förlita sig på simpla naturresurser. Det var i just detta behov som Leo Baekeland såg en expanderande marknad och möjligheten att tjäna pengar. Det var inte av en slump som han kom på en uppfinning som hade just isolerande egenskaper, och inte heller att den skulle bli så använd redan under 1900-talets början. Men att resultatet däremot blev just en plast, och att det senare fick så många användningsområden kan snarare ses som turliga tillfälligheter.
Under 1920-talet ökade produktivitet och lönerna mycket vilket ledde till en ökad levnadsstandard för den vanliga människan: den amerikanska drömmen föddes. Där spelade plasten med dess många användningsområden en allt större roll. Plastens egenskaper som ett billigt och mångsidigt material ökade levnadsstandarden markant i hemmen då den förbättrade en rad produkter och framför allt gjorde dem tillgängliga för en större massa. Redan under den tid som ekonomin var på framfart insåg man alltså hur användbar plasten kunde vara och dess positiva effekter på vardagslivet, men behovet för att använda den till sin fulla potential hade ännu inte fötts.
1930-talets ekonomiska depression kom som ett hårt slag mot den tidigare snabbt ökande levnadsstandarden. Bara 3 år efter börskraschen som startade den extrema lågkonjunkturen hade industriproduktionen och lönerna halverats och arbetslösheten stigit med hela 25 %. Det var först runt denna tid som bakelitens billighet kom till sin fulla rätt, och denna egenskap i kombinationen med att patenten lägligt nog år 1927 gick ut orsakade en explosion av olika bakelitprodukter till massornas glädje. Fler och fler branscher sparade in på produktionskostnader genom att använda materialet. Till slut så kunde man finna i stort sett vad som helst tillverkat i bakelit.
Ett industrialiserat land med en ökande levnadsstandard men nedåtgående ekonomi var av yttersta vikt för bakelitens uppkomst och succé. Den är en produkt endast av och för ett postindustriellt samhälle.

Geografiska förutsättningar och råvaror
För att kunna producera bakelit behövs det två olika råvaror, samt en del metall för framställning av maskiner. Det som behövs är fenoler, som först och främst utvinns ur stenkolstjära, som i sin tur utvinns ur stenkol genom destillering. Dessutom behövs det även formaldehyd som tillverkas av metanol.
En fjärdedel av allt stenkol som idag bryts i världen utvinns i USA. USA hade alltså även då stora fyndigheter som kunde erbjuda bakeliten ett stadigt flöde av råvaror. Kvantiteten på denna råvara översteg vida tillgångarna på de träd i Asien ur vilka man utvann det gummi som användes vid tillverkning av shellack, föregångaren till bakelit. Den främsta orsaken till det ökade priset på shellack var den svåra utvinningsprocessen, men man kan även anta att exportkostnaderna kan ha haft en, i alla fall liten, inverkan på detta. Kanske hade det inte varit lika lönsamt att framställa bakelit om tillverkningen legat i Asien och tillgången på gummiträd varit större. De stora tillgångarna på närbeläget stenkol var därför en förutsättning för bakelitens utveckling.
Den andra viktiga råvaran är som tidigare nämnt formaldehyd som tillverkas av metanol. Här fanns det inga specifika geografiska förutsättningar och inte heller speciella råvarufyndigheter. Tekniken för att framställa metanol var sedan länge känd. Det vanligaste sättet att tillverka metanol är via så kallad torrdestillering av trä. Både träd och stenkol förekommer i stora mängder runt om i världen och därför kan man dra slutsatsen att de geografiska förutsättningarna var långt ifrån det viktigaste för upptäckten av bakelit.

Följder
Bakelitens primära effekter var först och främst på samhället, närmare bestämt industrin. Den var en av många orsaker till att den elektriska industrin kunde effektiviseras och på så sätt även utvecklas, då den som isolator både var bättre och billigare än föregångarna. Effekterna på den enskilda individens liv var till en början inte särskilt stora. Vissa resultat är dock värda att nämna, t.ex. hur radion nu kunde göras tillgänglig t.o.m. för samhällets lägre klasser.
De stora följderna blev istället de som kunde märkas under depressionen, men även effekterna på dagens och framtidens samhälle. Den påverkade framförallt näringslivet och levnadsstandarden. 1930-talet är allmänt känt som en dyster tid, men utan bakelitens positiva effekter för tillverkningen och ekonomin kunde det ha varit mycket värre. Det nya materialet var antagligen en av många faktorer som fick stora delar av industrin på fötter igen efter den brutala börskraschen. Att tillverkning nu kunde ske mycket enklare med ett så lätthanterbart material och att produkterna kunde framställas från billigare råvaror gjorde att köpkraften i många fall kunde balanseras i förhållande till kostnaderna. Det är uppenbart att ekonomin idag skulle kunnat ligga åratal efter i utvecklingen om inte bakeliten hade uppkommit under just denna tunga och svåra tid i historien. För den enskilda individen märktes detta tydligast på den ökande eller i alla fall efter depressionen bibehållna levnadsstandarden. Då bakelitprodukter är så billiga kunde man köpa ännu mera eller åtminstone lika mycket som tidigare trots den ekonomiska krisen. Många produkter förbättrades även, t.ex. fick en bättre hållbarhet i det nya materialet. Dessutom kunde många nya uppskattade produkter tillverkas tack vare genombrottet. Individen fick alltså möjligheten at njuta av billigare och bättre produkter.
I vår tid tillverkas inte många produkter i bakelit längre, men bakeliten som den första syntetiska plasten lade grunden för hela den moderna plastindustrin. Det var bakeliten som visade hur användbar plast kan vara som material, hur produkter lätt kan framställas i det, massproduceras till låga priser och nå ut till samhällets samtliga grupper. Det var kunskapen bakom bakeliten som ledde fram till skapandet av de nya plasterna vi kanske är mer vana vid idag. Vem skulle idag kunna tänka sig en tillvaro helt utan plast? Det skulle vara svårt för moderna människan att infinna sig i en tillvaro som saknar t.ex. mobiltelefoner, datorer och kondomer. Bakelitens betydelse för mänskligheten kan inte underskattas.
Något som man kanske inte tänkte lika mycket på runt tiden före bakelitens tillkomst, men som genomsyrar hela vår världssyn idag, är miljöpåverkan. Precis som allt annat som måste tillverkas så sker en del utsläpp, då det krävs energi för att både framställa och transportera varan. Men hur stor denna inve...