Arn Böckerna (Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren, Riket vid vägens slut)

Historien om Arn består av fyra böcker och är skrivna av Jan Guillou, tre av dessa är sammanlänkade men den sista är fristående, på grund av detta berör denna analys bara de tre första böckerna. Böckerna heter som följer:
1. Vägen till Jerusalem (1998)
2. Tempelriddaren (1999)
3. Riket vid vägens slut (2000)
4. Arvet efter Arn (2001)
I första boken får vi följa den unga gossen Arn Magnusson till Arnäs. Arns far Magnus är ägare till den stora gården Arnäs, han tjänar sitt leverbröd genom handel. Men Magnus är bekymmrad, han vill lämna stort arv efter sig när den dagen kommer. Men eftersom han har två söner kommer inte båda att ärva hela gården, och stycka vill han promt inte. Problemet löser sig när Arn trillar ner ifrån ett av gårdens vakttorn. Hans far Magnus och mor Sigrid lovar herren att om Arn får leva ska dom skänka honom till guds heliga arbete och låta pojken gå i kloster. Vid denna tidpunkt var inte Arn mer än 7 sommrar.
Arn tillbringar sin barndom och ungdom i klostrerna Varnhem och Vitæ Schola där han får sin tids högsta bildning inom värdsliga och andlig områden. Men då lekbröderna i kloster inte tror att gud fader har avsett Arn att själv bli lekbroder, utan krigare i hans heliga Tempelherreordern så lär sig Arn också att hantera svärd och båge bättre en någon annan nordman av den föredetta tempelherren Broder Guilbert.
Vid 17 års ålder får Arn tillåtelse att bege sig ut i det rike som ska det vi idag kallar Sverige, syftet med denna hans färd är att han ska lära sig sånt om den värdsliga delen av världen som inte kan läras i kloster utan måste upplevas på plats. Arn rider bland annat hem till sin barndoms gård Arnäs, där han lär att han är en del i en mäktig ätt, kallad Folkungaätten, slåss för sin far på ting, men det som är mest avgörande för hans framtid är mötet med den ljuvliga Cecilia. Efter att ha haft ett förbjudet umgänge med Cecilia blir både Arn och hans älskade dömda till 20 års botgöring. Men på väldigt skilda håll...
Andra boken tar sin början tio år efter första bokens slut. Arn är nu stationerad i det heliga landet som tempelherre. Han är borgherre av Gaza och ska uppräthåla lag och ordning i stadens närområde. Efter tio år är han alltå redan en ärrad veteran bland sina bröder. Han är nära vän med borgherren av Jerusalem och Tempelherrarnas stormästare och en av dom högst vördnade av dem alla. När Arn rider på patrull genom sitt land ser han och hans seregant att några män blir jagade av rövare. Som hedern kräver ger dom sig iväg för att hjälpa männen mot rövarna.
När rövarna är dödade rider Arn och hans seregant ikapp männen som blivit jagade, snart märker de att männen inte är kristna, utan vantroende scarcener, men då männens ledare ber om att få bjuda deras räddare på kvällsmat kan inte Arn tacka nej. Båda parter går ed på att inte spilla blod under nästkommande dygn. Till sin fasa upptäcker Arn och hans följeslagare att männen inte direkt är vanliga handelsresande eller pilgrimmer...

Under tiden sitter Cecilia fast i Rissberga kloster, under ständig bevakning av moder Rikissa. Cecilia blir även utfryst av dom andra systrarna, eftersom majoriteten av dom som är på det klostret tillhör ätter som inte står på Fokungersk sida. Inte många vänner får hon, men en av de hon får är kungens framtida fru Cecilia Blanka. Tillsammans smider dom planer för hur man ska sätta käppar i hjulet för Rikissa och om hur man ska styra riket på bästa sätt när Cecilia Blanka blir drottning. Båda Ceciliorna vet, att dom funnit en vän för livet på detta hemska kloster, vad som en händer.
I den tredje boken om Arn Magnusson och Cecila Algotsdotter får vi följa Arn på sin väg tillbaka till Götars och Svears länder, han frdas som en rik man, fleratalet kistor med guld, Scarcenska hantverkare, läkare, byggmästare och hästar har i sitt sällskap.
Han har för avsikt att stärka den Folkungerska makten i Svea och Göta länder. Bland annat använder han sina färdigheter som en av världens bästa krigare och grundar ett folkungerskt rytteri, den första ryttar hären i Norden. Han ser även till att bygga tre nya borgar, en vid Arnäs, sitt barndoms hem, en vid Lena, sin farbror Birger Brosas fäste och en vid Gestilren, tack vare dess strategiska position. Arn reser även en kyrka i den heliga moderns namn (den heliga modern var tempelherrarnas helgon).
På sin och Cecilias gård, Forsvik bygger Arn upp en hantverks by, samt den tidigare nämnda strids skolan.
Sedan andra bokens slut, har Cecilia Rosa flyttats bort ifrån Rissberga kloster, till ett nybyggt ett i norra Götaland. I det nya klostret har hon hand om räkneskaperna och hon är även ombedd att tillträda som abedissa. Men kärleken till Arn är stor, även efter de tjugo år som gått. Och tur är väl det, för en dag sitter hennes Arn av sin häst utanför klosterportarna för att hämta sin kärresta.
Dagarna senare blir det till stort bröllop och i morgongåva får de Forsvik av Cecilias bröder.
I dessa tre böcker om Arn så är beskrivngar av personer, omgivningar, och även små, men viktiga saker detaljerade. Som exempel kan vi läsa i ”Riket vid vägens slut” om när Cecilia får hålla om sin Arn efter tjugo år, och det hon ser då.
”Hon kände hans starka armar om sin midja, hörde hans grovliga skratt. Hennes ögon såg framför sig den Arn som för tjugo år sedan lämnat Götars rike, men hennes händer, som smekte hans ansikte såg annat. Här fanns ärr, stora som små, här fanns kraftiga käkar, skägg och kortklippt hår. Ärren var inte vilka som helst, sådana ärr fanns inte att se på bondpojk eller trälkvinna, de fanns på krigare, krigare som möt dom värsta faror men ändå överlevt. Men detta krig kändes långt borta, och även Cecilia bröt ut i skratt.”
I det stycket målas en bild, i mitt huvud, en bild av en bredaxlad krigare, med grovt blont skägg, djupa ärr på kinderna och med en vacker mö i famnen. Derför beundrar jag Jan Guillou, för hans fantastiska sett att berätta hä...