Beslutet

Beslutet!

Den underbara lilla varelsen, får det finnas sådana små ting? Ögonen är blåa som ett kristallklart hav. På hjässan står det små hårstråna mörka som svart kol.

Det är så här det ska vara, när man vill må bra.

7 månader tidigare

•-         Hej älskling, jag är hungrig, sa Sebastian när han klev in på café sisters.

•-         Mm, det finns en smörgås kvar i kylen, svarade Amanda utan att slita blicken från beställningslistan som nästan var klar.

•-         Ska du alltid komma in här efter jobbet för att sno åt dig en smörgås? Sa Jennifer lite lätt irriterad.

•-         Ja, vill ni ha bidrag ifrån banken får ni faktiskt förse eran bankman med mat, så jag orkar fylla i era blanketter, svarade Sebastian spydigt.

Att de aldrig slutar bråka, jag orkar verkligen inte med det längre. Syrran har aldrig tyckt om mina pojkvänner, jag tror att hon är avundsjuk bara.

•-         Ska vi stänga syrran? Sa Jennifer glatt när hon glömt av att vara sur på Sebastian.

•-         Ja, det är lika bra, det kommer nog inga flera kunder idag, svarade Amanda snabbt så hon kunde fylla i det allra sista i listan.

•-         Vi stänger för idag Sebbe, jag måste be dig att gå! sa Jennifer så vänligt hon kunde, men det lät bara ironiskt.

•-         Visst kära Jennifer jag ska gå, vi ses hemma då Amanda, sa Sebastian innan han klev ut i vinterkylan.

•-         Jag kommer om en stund, ropade Amanda efter honom.

2 timmar senare

•-         Älskling, jag är hemma ropade Amanda när hon kom in i den trånga hallen i tvåan. Huset var ganska fint men det blev ganska trångt i en tvåa när man var två vuxna. Egentligen skulle vi ha bott i södra Göteborg där det finns snyggare lägenheter, men det fanns inga bra där. Så det fick bli en tvåa i centrala Göteborg.

•-         Hej Amanda, jag köpte en sak åt dig som ligger på sängen, svarade Sebastian snabbt.

Amanda tog av sig skorna och jackan men behöll mössan och halsduken på. Hon klev in i sovrummet och på sängen låg det en apotekspåse. Vad behöver jag ifrån apoteket, tänkte hon snabbt. Hon tog upp påsen och vände den upp och ner på den, ut föll en liten kartong och på den stod det "graviditetstest". VA?! Jag är väl inte gravid?

Amanda rusade in i köket och slängde den lilla kartongen på Sebastian, som läste tidningen vid köksbordet.

•-         Vad menar du med det här?! Tror du inte att jag skulle märka det själv om jag var gravid?! Spottade Amanda ut sig av ilska.

•-         Men älskling, tänk efter nu! Du har inte fått din mens på över 3 månader, sa Sebastian med en lugn och vänlig röst.

•-         Jag tänker inte göra det! För jag är inte gravid! Svarade hon med lite mindre ilsken röst.

•-         Snälla Amanda, gör det för min skull. Det tar bara två minuter, sa han med en ännu vänligare röst.

2 minuters tystnad

•-         Okej då, men det är bara för din skull svarade Amanda och sprang in i badrummet och låste om sig.

4 minuter senare

•-         SEBASTIAN!!!! Skrek Amanda med en skakig röst.

•-         Älskling, vad är det? Är du okej? Svarade Sebbe med rädsla i rösten.

•-         Sebastian! Vad betyder det när stickan är grön? Ropade Amanda inifrån badrummet.

•-         Det betyder att du är gravid, svarade Sebastian lågt.

Sebastian gick in i köket igen en aning förvirrad. Han hade verkligen inte trott att det skulle vara positivt när Amanda hade argumenterat mot honom. Han visste inte vad han skulle tro. Ska jag, Sebastian 24 år bli pappa, tänkte han för sig själv. Det är ju helt sjukt!

Amanda kliver med långsamma steg ut ur badrummet och torkar hastigt bort tårarna.

•-         Jag vet inte om jag vill behålla det, sa Amanda lågt.

•-         Jag vet inte heller, jag har jätte mycket på jobbet just nu. Sa Sebastian med medlidande.

•-         Det har jag ju också, Jennifer klarar ju inte av att jobba på sisters själv, sa Amanda.

•-         Det är ju klart, men kan du inte fråga om någon kan hoppa in för dig?

•-         Jo, men det känns inte så bra nu när ekonomin krånglar så. Sa Amanda.

•-         Vi kan väl fundera lite på det? Sa Sebastian

•-         Ja, det kan vi väl, men vi måste nog bestämma oss ganska snabbt.

5 timmar senare i sovrummet

•-         Du... sa Amanda och puttade lite lätt på Sebastian.

•-         Mm... svarade Sebastian trött

•-         Vi... behåller de, sa Amanda lågt.

•-         Vadå? Barnet? Är du säker på det? Svarade Sebastian och tittade på Amanda.

•-         Ja, jag vill detta, svarade Amanda

•-         Okej då älskling, god natt, sa Sebastian och vände sig om.

•-         Go natt, svarade Amanda och somnade.

Dagen därpå

•-         Hej mamma, sa Amanda glatt i telefonen.

•-         Nämen hej Amanda. Ringer du, vad roligt. Hur är det med dig då? Svarade Ulla.

•-         Jo, det är väl bra, hur är det med dig och pappa då? Sa Amanda.

•-         Det är bra med mig och Charles, svarade Ulla glatt.

Nu gäller det Amanda, berätta att du är gravid för mamma nu, tänkte Amanda snabbt.

•-         Ehh... jo, mamma det är en sak jag vill berätta för dig, sa Amanda försiktigt.

•-         Okej, vadå? Sa Ulla lite fundersamt.

•-         Jo, det är så att jag... är gravid.

•-         Nämen vad roligt gumman! Hur mår du över det då? Svarade Ulla glatt.

•-         Ehh, jo det är väl bra. Men vi har ganska mycket problem med caféet just nu. Sa Amanda bekymrat.

•-         Men det löser sig nog, sa Ulla vänligt.

•-         Jag måste lägga på nu mamma men hälsa pappa, sa Amanda.

•-         Okej, ta hand om dig. Ring mig om det är något, sa Ulla snabbt.

•-         Okej, men du berätta inget för Jennifer det vill jag göra själv sa Amanda.

•-         Okej, hej då Amanda ta hand om dig.

•-         Hej då mamma.

•-         Hur tog hon det, frågade Sebastian när Amanda lagt på telefonen.

•-         Jo, hon blev glad och lite förvånad tror jag. Svarade Amanda.

•-         Okej nu ska vi bara berätta det för Jennifer då, sa Sebastian.

•-         Mm och jag har ingen aning om hur hon kommer ta det, sa Amanda bekymrad.

•-         Hon lär nog märka det snart, sa Sebastian.

•-         Jo, jag vet. Inte konstigt att mina jeans har blivit trånga. Vad sa dina föräldrar då?  Sa Amanda.

•-         Dom blev förvånade och tyckte att vi skulle ha väntat lite till, men du vet ju hur dom är. Sa Sebastian.

•-         De ska alltid lägga sig i våra liv! Vi är ju ändå vuxna, då kan man faktiskt klara sig själv. Sa Amanda argt.

•-         Jo, jag vet vi struntar i dem. Sa Sebastian och drog Amanda in i sin famn och kysste henne ömt.

På caféet en vecka senare

•-         Amanda, sa Jennifer.

•-         Vad är det? Frågade Amanda.

•-         Jag träffade en kille på baren igår, sa Jennifer.

•-         Jasså, vem är det då?

•-         Andy heter han och han är rik, svarade Jennifer och fnissade.

•-         Jaha, är det något mellan er? Frågade Amanda nyfiket.

•-         Nja... kanske det, svarade Jennifer listigt.

•-         Men berätta! Ska ni träffas igen?

•-         Han har bjudit ut mig på middag, sa Jennifer med en nöjd röst.

•-         Åh, vad kul Jen, vill du att jag ska hjälpa dig med något? Frågade Amanda överlyckligt.

•-         Ne, jag tror inte det är något, svarade Jennifer fort.

•-         Okej, men säg till annars.

•-         Vad dina kläder sitter tajta Amanda, sa Jennifer retsamt.

Hjälp, tänkte Amanda jag har ju inte berättat för henne att jag är gravid. Vad ska jag säga? Hon brukar se på mig när jag ljuger, för jag är inget vidare på det. Jag måste berätta för henne, tänkte hon snabbt. Jag ska ju gå till barnavårdscentralen senare idag, så jag måste ju ändå berätta det.

•-         Gör dom?, frågade Amanda med ett litet leende på läpparna.

•-         Ja, har du börjat äta massa choklad igen?

•-         Ne, det har jag inte. Svarade Amanda.

•-         Vad har du gjort då? Krympt dina kläder i tvättmaskinen?

•-         Ne, svarade Amanda och började skratta.

•-         Men Amanda berätta! Vänta lite nu... nej så kan det inte vara! Amanda, du är väl inte... gravid? Frågade Jennifer nästan som om det vore omöjligt.

•-         Jo det är jag, svarade Amanda med ett fniss.

•-         Du menar inte allvar! Svarade Jennifer och gapade.

•-         Jo jag menar allvar, svarade Amanda.

•-         Jippi!! Skrek Jennifer och hoppade på sin syster. Jag ska bli moster, skrek hon.

•-         Och tänk dig mig då, jag ska bli mamma! sa Amanda till sin syster.

Mamma, det hade hon inte tänkt på förut. Tänk om jag måste sitta hemma jämt och diska, tvätta, dammsuga och alla dessa tråkiga saker medan Sebbe sitter och roar sig på jobbet och går ut och festar på kvällen.

•-         Amanda du kommer att bli den bästa mamman någonsin, jag ska hjälpa dig genom detta. Sa Jennifer och kramade henne hårt.

•-         Tack Jennifer, men jag måste gå nu. Sa Amanda snabbt.

•-         Vart då? Frågade Jennifer förbluffad.

•-         Jag har en tid hos barnavårdcentralen idag, förlåt att jag inte har sagt något men jag var så rädd att du skulle bli arg. Svarade Amanda.

•-         Klart att jag inte blir arg, iväg med dig nu! Sa Jennifer och gav henne ytterkläderna.

•-         Vi ses sen, puss oc...