Historiarapport: Kinesiska Revolutionen

Tranemo Gymnasieskola

Historia - fördjupningsarbete

Andreas Svensson

Historia A-kurs

Vårterminen -07

Innehållsförteckning

1 Inledning                                                                                               

1.1 Syfte och frågeställning  

1.2 Tillvägagångssätt                                                                                             

1.2.1 Metod                                                                                                        

1.2.2 Material                                                                                                     

2 Bakgrund                                                                                                      

3 Resultat och analys                                                                              

4 Slutsatser                                                                                                    

5 Källförteckning                                                                                      

1 Inledning

År 1912 blev den siste kejsaren av Qing avsatt från en kinesiska draktronen och med honom slutade ett nästan fyratusen år långt kejsarstyrt land. Rebeller stormade den Förbjudna Staden och de gula flaggorna fladdrade för sista gången och Himlens Mandat¹ ändades. Denna rapport kommer att behandla vad som ledde till kejsarens abdikation, dess resultat och konsekvenser för Kina.

Jag valde detta område eftersom Kinas historia är rik, färgstark och håller alla de aspekter av en revolution som gör den nämnvärd. Det som också fick mig att välja den var dess sorgsna natur: ett av de största rikena föll och den siste kejsaren, bara en pojke, gick ut från de förgyllda tronsalarna.

•1.1            Syfte och frågeställning

Syftet med den här rapporten är att redogöra varför ett av de största och mest avancerade folken i människans historia valde en så turbulent väg istället för att helt enkelt fortsätta som de var.

Jag kommer att prioritera följande frågor:

•-         Vad ledde till kejsarens abdikation?

•-         Vilka konsekvenser fick detta?

•-         Vilka externa krafter påverkade a) revolutionens uppkomst b) efterdyningarna

•1.2            Tillvägagångssätt

•1.2.1        Metod

Tillvägagångssätt för informationssamling: Uppslagsverk på Internet och historieböcker från skolans bibliotek och/eller historieboken som används under historielektioner.

•1.2.2        Material

Materialet som använts kommer från Internet har granskats av flera källor och har inte varit fel så här långt. Sidan ifråga kan redigeras av vem som helst men all viktig information och ändringar sparas så risken att någon skriver in felaktig information och ingen märker något är ytterst liten.

Texten är och ska vara neutral och detta är något som starkts upprätthålls på sidan ifråga då alla källor måste anges och sedan verifieras. 

•2           Bakgrund

Det imperialistiska Kina hade många ledare, vissa bättre än andra. Men de flesta, även de bra, hade styrt med en järnhand över riket och efter fyratusen år så ville det kinesiska folket ha en förändring.

De närmaste kejsarna: Kangxi, Yongzheng, Qianlong, Jiaqing, Doaguang, Xianfeng, Tongzhi, Guangxi och slutligen Puyi var Kejsarna av Qing Dynastin som var den sista regerande dynastin i Kina.

Från kejsar Kangxi's tid, den mäktigaste kejsaren i Qing dynastin då den inte kunde överglänsa Ming dynastin, så började den kejserliga makten gradvis att spädas ut och Himlens Mandat¹ verkade överge allt fler kejsare. Yongzheng och Qianlong styrde då Kina var på höjden av sin makt under Qing dynastin. Yongzheng styrde med en järnhand och var väldigt konservativ och han var också hård mot dem som bröt lagen: ett exempel är hur han avrättade eller fråntog statstjänstemän sin makt då de blivit tagna på bar gärning med skattefusk.

Qianlong, hans son, var en effektiv militär ledare och slog ned både fiender i Mongoliet, Ryssland och Xinjiang. Uppror var vanliga i Kina, speciellt i södra delen och dessa kuvades skoningslöst av Qianlong personligen under hans tid som regent. Trots sin kontroll och makt så återvände tung korruption till staten.

När 1800-talet tågade in så led Kina av interna problem: extrem populationsökning som problematiserade matförråden, en avstannande ekonomi och orättvisa sociala förhållanden².

Naturliga katastrofer och en omvärld som blev allt mer modern, samt en stat som förlorade allt mer kontroll över sina undersåtar så var följderna som skulle komma väntade.

Europa hade en stark och solid ekonomi och vetenskap³ och när de började kolonisera områden nära Mittens Rike och gradvis, som en militär plan, skaffade de sig inflytande i Kina. Eftersom kineserna inte var intresserade av några europeiska varor så blev den enda byteshandeln: silke, te och porslin från Kina och silver från Europa. Men silvret fanns i begränsade summor och hade handeln fortsatt, så hade kanske Europa blivit utfattigt. Så, för att kontra detta så började européerna odla opium i Indien och sålde detta i Kina.

Opium är en drog och likt alla droger är den beroendeframkallande. Oräkneliga kineser blev beroende och "opiumhus" blev allt vanligare. I Kina, där heder var oerhört viktigt så var det skamligt att så många hade fallit till opiumberoendet och med det så försökte kejsaren Daoguang att förbjuda opium helt och hållet. Under Yongzheng's styre hade ca tvåhundra lådor fraktats in årligen och när Qianlong styrde så var det ett tusen lådor. Detta fyrdubblades under Jiaqing och blev slutligen över trettio tusen lådor när Daoguang styrde.

Jag tror att britterna hade kalkylerat kejsarens reaktion, nämligen att han skulle förbjuda en handelsvara (opiumet). Under denna mask så förklarade Storbritannien krig mot Kina och de visste nog väl att Kinas armé var föråldrad och inte hade tillgång till moderna vapen såsom gevär, infanteri och flottstyrka. År 1842 gav Kina upp, ett land vars armé hade satt den djupaste fruktan i sina grannländer genom årtusenden, och detta förnedrande nederlag var en milstolpe i Kinas kommande revolution.

Nanking Avtalet som snabbt tecknades gav européerna obehindrat tillträde till kinesiska hamnar samt ön Hong Kong.

På grund av Qing regeringens misslyckande angående opiumet och tidigare misslyckanden så reste sig allt fler rebeller runtom i landet. Européerna gav sitt stöd till regeringen men dessa uppror var bara en droppe i den bägare som skulle komma.

1854 ville britterna redigera Nanking Avtalet vars redigering förolämpade Qing regeringen djupt, den mest förolämpande var att en permanent ambassad skulle byggas i Beijing. Det Andra Opiumkriget bröt ut och precis som förut så led Kina ett krossande nederlag.

Nanking Avtalet omarbetades så att alla kinesiska dokument inom regeringen också skrev på engelska (oerhört förolämpande), den engelska ambassaden byggdes i Beijing och de brittiska krigsskeppen fick obehindrat tillträde till de kinesiska floderna.

Tidigt in på 1900-talet så hade massuppror vuxit sig större, starkare och allt mer frekvent i Kina. En av kejsarens prinssöner, Puyi, blev vald till att sitta på draktronen trots att han bara var två år gammal.

År 1911, den 10 oktober reste sig ett uppror i Wuchang. Detta uppror som var ett startskott för slutet på det imperialistiska Kina, deklarerade sig som en självständig stat (Republiken Kina) med Nanjing som huvudstad och Sun Yat-sen som ledare. Efter detta började flera provinser att göra sig självständiga från Qings kontroll.

Yuan Shikai, var en viktig man för Kinas historia, var en politiker och skicklig general. Då oroligheterna i landet blev allt värre, så blev Yuan Shikai premiärminister och formade sin egen regering. Nu helt dominerande staten, lyckades Yuan övertyga resten att krig skulle vara fel utväg i det hela. Den monarkiska grundlagen var Qings mål, medan Sun Yat-sen ville ha en republikansk grundlag som lade sina förmåner på ekonomin och folket. Efter förhandlingar mellan Yuan Shikai och Sun Yat-sen, så hade Sun uppnått sitt mål om ett republikanskt Kina: Yuan Shikai blev president år 1912.

Tack vare ett avtal med den nya regeringen av kejsarmodern Longyu så var Puyi fortfarande kejsare, men bara i minnet: den Förbjudna Staden förblev deras hem och de fick en årlig ranson av pengar, men den kejserliga familjen och dess tradition var nu bara en relik från gamla tider.

Vågen av turbulens och förvirring som följde efter abdikationen och slutet på Qing dynastin var oerhörda: både kulturella, politiska och ekonomiska problem följde. Men Kina skulle snart återhämta sig och trots att flera historiska delar av landets storslagna kultur hade förstörts, återhämtade sig snart Kina och fortsatte mot en ny framtid.

•3           Resultat och Analys

Resultatet av allt det som beskrevs i nr 2 var en revolution i Kina som ändade det kejserliga styret. Avsättandet av kejsaren var däremot mycket mindre blodigt än i andra revolutioner och deras lösning var mycket lugnare än vad som var väntat.

Kina led svårt av interna problem och utländska makter kämpade fortfarande om områden i landet och Nanking avtalet var fortfarande i bruk vilket gjorde det svårt för republiken att återhämta sig, eller ens att dra efter andan.

Kejsarens abdikation var en direkt konsekvens av Qing regeringens oförmåga att möta det nya, europeiska hotet. Efter de två Opiumkrigen förlorade stora delar av folket, däribland unga studenter och statstjänstemän, tilliten till regeringen och de krävde en förändring, en ny och bättre framtid. Qing regeringen försökte faktiskt att reformera styrelsesättet men det var för sent: för många misstag hade begåtts av den och inga fler chanser skulle eller kunde ges.

Kejsarmodern Longyu ordnade med den nya regeringen så att Puyi, barnakejsaren, skulle få bo kvar i den Förbjudna Staden och få en årlig summa pengar för att upprätthålla sitt hushåll. Detta åtlyddes men snart skulle den unge kejsaren bli utkastad och en turbulent, osäker och hotfull framtid lunkade mot honom.

Konsekvenserna av revolutionen var nästan rent kaos och den kulturella förändringen sände svallvågor som känns än idag. Ekonomisk oro efter de europeiska stormakternas fientliga intrång, politisk oro efter den ovannämnda abdikationen av kejsare Puyi och avskaffandet av den kejsarstyrda regeringen. Enligt tron så var kejsarna Himmelens Söner, utvalda av gudarna och himlen. Himlens Mandat vilade i deras händer och det var deras uppgift att styra landet vist, rätt och med en fast hand. Men när kejsaren kastades av sin tron, denna Himmelens Son vars blick kunde få de högsta generaler att kräla i smutsen under hans skor, insåg folket att han bara var en människa. Det var ingen gudomlig makt bakom honom, inte längre i alla fall.  Men allt var inte av ondo: Kina hade precis säkrat sin framtid som en modern stat och kunde nu bättre häva sig mot Europa och det framspringande Japan. Mittens Rike hade blivit en republik, en demokrati med fria val (för fria män i alla fall) där regeringen svarade inför folket och inte en ensam kejsare.

Vare sig kineserna ville erkänna det eller inte så eftersträvade de det statskick som stormakterna i Europa hade: demokrati, folkstyre och en valbar regering. Trots att det krävde en andra revolution (mycket mindre men den var bara några år ifrån) för att allt skulle fortskrida så lugnt och bra för landet som möjligt, så var den här första revolutionen ett enormt viktigt steg för Kinas folk.  

•4           Slutsatser

Mina slutsatser av den kinesiska revolutionen: Baserat på materialet och analysen så har jag kommit fram till att, likt nästan alla revolutioner, den var oundviklig.

Kina hade haft en kejsare i över fyratusen år (inte samma förstås) och lite hade förändrats under den här tiden. Kineserna var ett avancerat folkslag, de hade fyrverkerier när européerna fortfarande lekte med alkemi, de hade papper när vi använde pergament och deras byggnadskonst var vida överlägsen den europeiska. De hade, tack vare sina kunskaper, ingen nytta av de västerländska varorna som européerna erbjöd.

Som sagt, under fyratusen år hade knappast någonting förändrats. Livet fortsatte i Mittens Rike som det alltid gjort och det var effektivt. Men efter att flera kejsare varit grymma och kalla, då Himlens Mandat inte kunde ifrågasättas, steg missnöjet bland folket. Visst, dessa uppror och rebeller slogs ned brutalt, men under ytan så puttrade fortfarande ilskan och missnöjet. Folket hade väldigt lite att säga till om: adeln, statstjänstemännen och regeringen levde i överdåd medan den vanlige medborgaren (oftast bonden) knappt kunde klara skatterna. Himmelens Söner var nästan gudar dem själva och ingen kunde ifrågasätta deras beslut eller gudomliga rätt. Ändå gjorde folket det. Kejsare hade kommit och gått och dynastierna hade passerat en efter en. Zhang, Ming, Qing... flera stycken.

Folket var tvungna att ha en förändring! De behövde något nytt, något de kunde hå...