Fakta och tankar om Palestinasjalen och symboler i allmänhet

Palestinasjalen kan idag ses runt var och varannan hals. Detta trots att den är en oerhört politiskt laddad symbol med stor betydelse i många kulturer. Varför är det så?
Palestinasjalen, eller keffiyeh som den kallas utanför norden, är ursprungligen en del av den beduinska folkdräkten och bars som en huvudduk. Senare har subkulturer bildats där palestinasjalen fått olika färger med speciella betydelser. En röd/vit-rutig keffiyeh står för kommunism, grön-vit för veganism, lila-vit för feminism och den kanske mest kända svart-vita för Palestinas frihet från Israel och anarkism. Ännu senare kom palestinasjalen till Sverige. Dock inte som en symbol för ett politiskt ställningstagande
utan som en accessoar. Något man bär runt halsen för att vara snygg. Att den svart/vit-rutiga halsduken man köpte på Lindex för 129 kronor symboliserar en politisk inriktning med syfte att avskaffa statsmakten, kapitalismen och andra auktoritära strukturer i samhället finns det oftast inte en tanke på. Är det okej? Eller kommer vi snart gå runt med hakkors på tröjan för att det är ”snyggt”?
Fast å ena sidan, skulle vi inte få klä oss i svarta kläder utan att bära sorg? Skulle vi inte kunna ha runda glasögon, röd tröja och cykla till jobbet på en svart velociped utan att förknippas med kommunism? Världen är fylld med symboler som i många avseenden mist sin funktion för att bli modeikon. Det kristna korset som bärs som smycke av vem som helst är ett exempel, Playboy ett annat och fredsmärket ett tredje, i en rad som kan göras oändligt lång. Å ena sidan och å andra sidan, allting är relativt, vad är rätt och vad är fel? Vill man klä sig på ett visst sätt måste man få göra det men vara medveten om konsekvenserna. Att bära en palestinasjal utan att veta vad den i grund och botten betyder anser jag vara ansvarslöst. Att veta och ändå bära den, utan att samtycka med dess budskap tycker jag är dumt men trots det okej. Liberae sunt nostrae cogitationes, våra tankar är fria - liksom våra åsikter och viljor. Bara vi vet att det kan uppfattas för en själv på annat sätt än för andra människor. Att bära keffiyeh för att visa vad man tycker och tror är bra. Det är så det ska vara, det är vad symboler är till för.
Fast å andra sidan har tiderna förändrats. Syften med symboler har kanske inte försvunnit,
men i alla fall förändrats.

Låt oss tänka såhär:
Ifall bara kommunister skulle bära
röd– och vitrutiga palestinasjalar, bara veganer ha grön- och vitrutiga sjalar, inga andra än anarkister få ha svart- och vitrutiga och bara feminister skulle få bära lila- och vitrutiga palestinasjalar och endast kristna ha halsband med kors (ni förstår principen) skulle samhället inte fungera. Vi skulle kunna veta vad en individ lyssnar på för musik, äter, tycker om att göra på fredagkvällen, vilket parti han eller hon röstar på - kort sagt få reda på väldigt, väldigt mycket. Vi skulle kanske tro oss veta att ”nej, den här människan är inte som jag, honom/henne vill jag inte prata med” och vad skulle det kunna leda till? Jo, att vi stänger in oss och inte vågar komma ut. Vi låser oss fast vid våra åsikter och håller oss till människor som tycker likadant. Till skillnad från nu - när vi inte vet att killen som sitter bredvid på julmiddagen är homosexuell, medlem i MUF och lyssnar på punk - och kan kasta oss in i ett samtal, få reda på saker, kanske ändra uppfattning om vissa ting och få insikter i ämnen ...