Turkiets ekonomi

Industri

Textilindustrin

Textilindustrin är den viktigaste industrisektorn i Turkiet och har den största andelen av exporten i 2004. Turkiska textilindustrins varor är cirka 20 miljarder dollar (2003 var det $ 15 miljarder) värda. Orsaken till den starka ställning i den turkiska textilindustrin beror på att Turkiet är den sjätte största bomullexportören i världen.Oftast satsar den turkiska textilkonsernen på märkesvaror istället av billiga massporduktion. På så sätt blir der lättare att konkurera  med Kina. Textilindustrin har huvudsakligen koncentrerat sig kring städerna, som Istanbul och Bursa. Totalt jobbar cirka 4 miljoner människor.
Sedan början av 2006, ligger den turkiska textilindustrin i  ett djupt kris och flera 100.000 personer fick sparken eftersom de inte kunde konkurrera med billiga löner från Kina.

Bil- och Elektrointdustrin

Däretill får bilindustrin och elektronindustrin allt mer betydelse. 2004 tillverkats I Turkiet 862.000 bilar, varav 519.000 exporterades. Under 2007 steg produktionen till 1,1 miljoner. Centralen för bilindustrin är Bursa och Adana.  I 1999 var bilindustrins export 2,2 miljarder US-dollar värd. I 2004 ökade detta till 10,7 miljarder, 2005, nådde det 13.7 miljarder US-dollar. Turkiet är den ledande i busproduktiör i hela europa. De Huvudexportorterna är Europa och Gulfregionen. Under tiden har Toyota, MAN, Daimler AG, Ford, Fiat, Mercedes-Benz och Renault produktionsanläggningar i Turkiet. Dessutom har turkiet de inhemska fordonstillverkarna som Tofas, Etox, Temsa, BMC och Folkvan. Cirka 500.000 personer arbetar i denna branschen. I några år har antalet anställda inom denna sektor fördubblats.

Under senaste året har produktionen av TV-apparater ökat starkt. Nästan alla stora märkestillverkare låter deras TV-apperater producera i de tre turkiska företaget Vestel, Beko och Profilo-Telra. En tredjedel av alla tv-apparater som säljs i Europa under 2005 är producerade i Turkiet. På grund av detta har Beko Electronic tillsammans med den engelska Electric Company Alba Radio AB köpt den tyska företaget Grundig AG för 80 miljoner euro. Under 1999  var produktion i den elektriska industrin 2,4 miljarder US-dollar. Dessutom studeras betydelsen av produktionen av hushållsapparater som kylskåp. Företag som Robert Bosch GmbH och Sony har produktionsanläggningar i Turkiet.
Livsmedelsindustrin är inriktad i västra Anatolien. Staten är fortfarande inte aktiv med socker, te, tobak och alkoholdrycker produktionen.

Handel

Turkiet söker en närmare anknytning till EU och ett starkare inflytande till de centralasiatiska länderna (däribland Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Azerbajdzjan).
46% av den totala importen kommer från EU, det var under första halvåret i 2003, 11 miljarder US-dollar.

Tyskland är exporten är den största handelspartnern för Turkiet med 13% ($ 11,9 miljarder) importen och ca 17% (9,4 miljarder dollar) exporten. Andra viktigaste handelspartner är USA (3,7 export och import $ 3,4 miljarder), Storbritannien (7,5 och Export Import $ 3,5 miljarder), Italien (5,9 Export och import 5,4 miljarder $), Ryssland (4,7 export och import $ 5,4 miljarder) och Frankrike (5,9 Export och import $ 4,2 miljarder).
Turkiet tar den 6.plats i EU´s arbetsmarknad. Samtidigt har  Turkiet vuxit till den sjunde största exportmarknaden.

Utländska investeringar

Det nya Investitionsfrämjande lagen av 2004 ger inhemska och utländska investerare lika rättigheter och visar redan framgånger. I åren 2005 8 miljarder dollar, 2006 16 miljarder dollar, 2007 var $ 21 miljarder i Turkiet, bidrar de utländska direktinvesteringar. Däremot var mängden av utländska investeringar i år 2002 på relativt låg, $ 5,5 miljarder.

Företag som MAN och DaimlerChrysler tillverkar bussar i Turkiet. BSH (Bosch-Siemens Hushållsapparater) fins i Istanbul, som producerar kylskåp och kök apparater. Den Iskenderun kolkraftverken är den största tyska investeringsprojekt där Steag och RWE 1,5 miljarder US-dollar investerade.

Ekonomisk histora

Den industriella revolutionen som fans i 1900 Talet i Europa, nådde det ottomanska riket av flera skäl inte. Därför att de saknade kapital och infrastruktur och det fans brist på entreprenörskapligt mentalitet av befolkningen. Företagaren var i sällskapet i ottomanska riket inte i en så högt nivå som polismän. En ekonomisk verksamhet utanför hantverk och jordbruk fans inte.

Handvärksarbete har fåt 1900-Talet större svårigheter, eftersom de inte kunde konkurrera med industriproducerade varor. Europeiska mäkterna hade nämligen genom förhandlingar en omfattande tullfrihet för fabriken produkter och "översvämmade" den den turkiska marknaden med billigare massprodukter. Den finansiell beroende och den kostsamma kriget ledde till större beroende till väst av det ottomanska riket. 1875 gick riket på grund av de ränteutgifter och höga statsskulder bankrutt. Riket var tvungen och lämna vissa länder, för att vara kapabel att betala skulderna. Den finansiella och ekonomiska överhöghet var först efter grundandet av Republiken möjligt.

Det fanns bara några industriella anläggningar i hela riket. De flesta var i Istanbul, Izmit, Eskisehir, Bursa, Manisa och Izmir. De få privata företag ägdes av minoriteter som armenier, greker och judar. Jordbruks-och hantverksföretag utgjorde ryggraden för den ottomanska ekonomin.

Arvet från det ottomanska riket belastade det nygrundade republiken. Farkosten, bankväsendet och utrikeshandeln drabbats av förlust på grund av know-how av armenier och greker. Minoritetsbefolkningen flyttade ifrån landet och det ledde till kapital och kunskapförlust inom handel och internationella handelsrelationer.

Det rådde brist på en modern handels-, förvaltnings-, skatte-och ett-utbildad befolkning (1927, 90% av 14 miljoner turkar var analfabeter).

Regeringen under Mustafa Kemal fortsätte i sin utveckling från 1923 på industrin och försummade jordbruket. Att stimulera den privata sektorn, investerat staten i de följande åren på infrastruktur. Annars fans det ett liberal ekonomisk politik.  Turkiska ekonomin ökade mellan 1923 till 1930 talet genomsnittlig 11%. För utländska investerare hadde inte så stort intresse på Turkiet på grund av den lilla marknaden.

Strukturella problem

Istanbul får 40% av den statliga inkomsten östra delen i Turkiet får däremot bara 7%.

Olika projekt, bland annat den stora dammprojektem (sydöstra Anatolien Project (GAP)) i östeadelen bidrar till utveklingen.
Dessutom finns det inom den turkiska ekonomin, stora strukturella problem. Jordbruket bidrar endast 11,9% till BNP:n, men sysselsätter 30,6% av arbetskraften.
Industrin bidrar 29,6% till BNP:n och tjänstesektorn 58,5%. I industrisektorn arbetar 19,3% och inom tjänstesektorn 44,5%. Sedan 1996 är Turkiet med europesika tullunionen (51,6% av exporten transporteras till EU).

Socialförsäkringsplikten  nyttj...