Jag har gjort en fallstudie av Systerjourens Somaya, en kvinno- och tjejjoursverksamhet som drivs huvudsakligen av muslimska kvinnor. Mitt övergripande syfte har varit att ge en holistisk beskrivning och förståelse för verksamheten utifrån dens fysiska och sociala sammanhang, och utgå från det unika i Systerjouren Somayas sätt att arbeta med kvinnofridsfrågor. Jag har försökt fördjupa mig i frågor som rör förklaringar till att verksamheten kom till, vilken roll religion och etnicitet spelar i verksamhetens arbete, vilka förutsättningar de muslimska kvinnorna har för att driva jourarbete i den aktuella kontexten samt om och i så fall varför det finns ett behov av en kvinno- och tjejjoursverksamhet i Sverige som drivs av största delen muslimska kvinnor.
I min undersökning har jag valt att använda fallstudiemetodik som är en omfattande undersökningsmetod med vilken man kan ta nytta av kvalitativa och kvantitativa data. Jag har främst använt mig av kvalitativa intervjuer med fem utvalda anställda och volontärer inom Systerjouren Somaya. Min undersökning är deskriptiv och explorativ - jag befinner mig på relativt ”ny mark” då denna enstaka jour inte har studerats innan och då det finns en begränsad tidigare forskning kring kvinno- och tjejjoursarbete som utgår från ett minoritetsperspektiv. Jag har huvudsakligen utgått från materialet i min resultatredovisning men för att fördjupa analysen har jag använt mig av teorier om etniskt/kulturellt sensitivt arbete. Målet har inte varit att ”testa” hypoteser eller teorier om etniskt sensitivt arbete mot empirin för att ge svar på mina frågeställningar, utan målet har varit att komma fram till förslag till hypoteser som kan ge underlag för framtida forskning.
Systerjouren Somaya bildades i Stockholm år 1998 av tio muslimska kvinnor och utgör därmed en kontrast mot de flesta kvinnojourverksamheter, som forskning visar att i regel bildas av medelklasskvinnor från majoritetskulturen. Det är tydligt att den utlösande faktorn till bildandet av Somayajouren var ett upplevd fördomsfullt bemötande från andra kvinnojourers sida gentemot hjälpsökande kvinnor. De muslimska kvinnorna som var drivkrafterna bakom Systerjouren Somaya drev i praktiken redan en ideell jourverksamhet hemma för muslimska kvinnor som av olika anledningar inte ville söka sig till en ”konventionell” kvinnojour, eller som hade försökt söka hjälp från olika instanser utan att känna sig förstådda - varken språkligt eller kulturellt. I takt med att allt fler kvinnor har sökt sig till jouren, både som hjälpsökande och som engagerade jourkvinnor och medlemmar, har verksamhetens inriktning utvecklats till att omfatta en mångfald av nationaliteter och etniciteter med en sammanlagd kompetens i över trettio språk. Verksamheten arbetar med att utjämna maktojämlikheten mellan könen och mellan minoritets- och majoritetssamhället genom att styrka våldsutsatta kvinnor och tjejer med minoritetsbakgrund samtidigt som de konfronterar det strukturella sociala systemet som missgynnar dem. Jourkvinnorna upplever olika former av diskriminering och fördomar som beror på en kombination av att de kämpar för kvinnors rättigheter och att de är muslimer och/eller invandrare.
Det finns en klar muslimsk ”anda” i verksamheten som dock inte utgör ett hinder för att arbetet genomsyras av professionalism. Systerjouren Somaya verkar ha arbetat fram en modell för ett etniskt sensitivt feministisk arbete; Kvinnor och tjejer får en möjlighet att bli fri från våld och förtryck, men de kvinnor och tjejer som tvingas fly från sina familjer blir inte samtidigt tvungna att lämna sin kulturella identitet. Resultaten av min undersökning väcker många reflektioner och associationer till den diskurs som pågår i svenska samhället där muslimer och invandrare ofta framställs som ”traditionella” medan det svenska samhället är det ”moderna” där kvinnors rättigheter tillgodoses. Min undersökning tyder dock på att det behövs ändringar på en strukturell nivå inom ”konventionella” jourverksamheter och samhället i övrigt för att kunna bemöta både hjälpsökande och anställda med muslimsk eller annan minoritetsbakgrund på ett värdefullt sätt. Det finns ett tydligt behov av vidare forskning kring hur arbetet med våldsutsatta kvinnor från etniska minoriteter ser ut i samhällets olika ...
