Asatron - Jättar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jättar från början…

I tidernas begynnelse, fanns det två världar, Nifelheim som låg i norr och var kylans värld, och Muspelheim som låg i söder var värmen och eldens ursprung. Mellan dessa världar öppnades svalget Ginungagap. Isvärldens floder som kom från den kalla källan Hvergelmer frös till is vid Ginungagaps kant. Muspelheims varma lågor blåste över till ismuren som stod på andra sidan gapet, isen började att smälta. Dropparna som föll ned i Ginungagapet skapade den enorma jätten Ymer och urkon Audhumbla. Ymer sov och livnärde sig på Audhumblas mjölk.
Ur Ymers ena ben växte hans son fram, samtidigt växte det ut en manlig och en kvinnlig figur från hans vänstra underarm. Så uppkom Rimtursarna.
Audhumbla slickade en dag på de salta stenarnas rimfrost och det som kom fram ur frosten var människohår! Andra dagen visade sig ett huvud och tredje dagen visade sig hela kroppen av en man, mannen hette Bure. Bure blev far till en son som blev far till asarna Oden, Vile och Ve. Asarna dräpte tillsammans den orörliga Ymer vars blod dränkte alla Rimtursar förutom Bergelmer och hans hustru.
Asarna som dräpte Ymer satte igång att göra en värld av hans kropp, man gjorde bland annat av hans ögonbryn en gräns som skiljde människornas värld, Midgård och gudarnas värld Asgård ifrån Bergelmer och hans ätts land Utgård – jättarnas land.

Jättar är varelser som ofta hittar på otyg, det finns väldigt få vänliga jättar som hjälper gudar och människor. Som i vilken annan religion finns det goda och onda krafter, i asatron är jättar motpart till gudar. De storvuxna bråkmakarna blev förvisade till ett eget land för att inte ställa till med besvär men de lockas ändå över till ”den andra sidan”.
Loke är en halvjätte som skojar och trasslar till det för det mesta, det är hans jätteblod som är ansvarigt för detta. Gudarna behåller honom för att han ger bra råd och kan trolla.
Vissa jättar förekommer fler gånger i olika sägner, till exempel Skrymer andra dör i sitt första framträdande dock efter att ha gjort stor skada, till exempel Tjatse som rövar bort Idun.
Jättarna har ingen direkt uppgift förutom att skapa balans i världen, och vem skulle gudarna kriga mot om det inte fanns jättar?



Viktiga Jättar


Angerboda:
Hon är en jättekvinna som är gift med Loke, hon kommer från en fasansfull urskog vid namn Järnskogen. Tillsammans med Loke har hon tre hemska barn Hel - dödsrikets härskarinna, Fenrisulven - ett väldigt vargmonster och Midgårdsormen - en mycket stor drakorm som ringlar sig runt ekvatorn
(se sägen Tor och Midgårdsormen).
Hennes namn betyder ”Hon som bådade sorg” eller ”Den gamla i Järnskogen”.


Aurboda:
Hon är en jättinna som är gift med Gymer, de har två barn som heter Gerd och Bele. Gerd är en vacker jättinna som Frej – fruktbarhetens gud - senare gifter sig med (se sägen Frej blir kär).

Fornjot
Han var far till Ägir och var nära förbunden med storm och eld.
Han skall ha dödats av Tor. Han kan även kallas för Mistblinde.

Geirröd:
Han bekämpar Tor. I myten berättas att Geirröd fångar Loke som kommit flygande till hans gård. Under tre månader hålls Loke fängslad i en kista.
Efter de tre månaderna lovar Geirröd honom att han får behålla livet om han förbinder sig att hämta Tor utan hammaren Mjölner och maktbältet Mengingjord. Loke lyckas övertala Tor att bege sig till jättens gård på dessa vilkor.
På vägen träffar han en vänligt inställd jättinna som utrustar honom med en trollstav ett nytt styrkebälte och ett par järnhandskar. Den jättinnan är Grid med vilken Tor har haft kärleksmöten. Så fortsätter de båda asarna Tor och Loke, de kommer till älven Vimur som oväntat svämmar över och hotar att dränka dem båda. Tor ser att det är Geirröds dotter Gjalp som orsakar översvämningen.
Tor greppar tag i en rönn och med Loke hängande i sitt bälte klarar de sig iland.
Så småningom när de båda gudarna kommer fram till Geirröds gård tar de sig in i gethuset. Tor sätter sig på en stol som genast lyfts upp mot taket. Han trycker emot och stolen faller ner och krossar de båda jättedöttrarna Gjalp och Greip. Geirröd kallar nu in Tor till sin hall för att tävla med honom i idrottslekar. Jätten slungar ett glödande järnklot mot Tor som fångar upp det med sina järnhandskar. Jätten döljer sig då bakom en pelare av järn, men Tor drämmer den glödande massan mot pelaren så att den går rakt igenom denna och tvärs igenom Geirröd - ett blixtnedslag, skulle man kunna säga.

Gilling:
Jätte som tillsammans med sin hustru dödas av samma dvärgar som tagit livet av asaguden Kvaser. Hans son Suttung hämnas på dvärgarna genom att ta skaldarmjödet ifrån dem.


Gjalp:
Hennes namn betyder ”den tjutande" hennes mor heter Geirröd. När Tor var påväg mot Geirröds hemtrakter försökte Gjalp hindra guden genom att låta floden Vimur svämma över, men hennes försök att dränka honom misslyckades. Hon omkom senare när Tor på sitt besök hos hennes far med sin högt uppskruvade stol störtar ner över henne och bryter hennes rygg.


Gunnlöd
Hon är Suttungs dotter och hon förvarar skaldarmjödet i sin boning. Oden försöker att komma åt mjödet genom att en hel sommar arbeta med skörden hos Suttungs broder Bauge. I skepnaden av en orm ringlar Oden in genom ett hål i berget, in till Gunnlöd.
Han förför Gunnlöd i tre nätter och tillåts sedan av henne att ta tre klunkar ur mjödet. Med tre jätteklunkar tömmer Oden kärlen på allt mjöd. Han flyger sedan i örnskepnad hastigt iväg till Asgård. Suttung förvandlar sig då till en jätteörn och flyger efter tjuven. När gudarna ser Oden komma ställer de fram lämpliga kar, och i dessa spottar han ut mjödet. Den trogna Gunnlöd lämnas i ensamhetens sorg.

Gymer
Han är en bergrese som är gift med Aurboda. Dottern heter Gerd, den vackra kvinna som Frej upptäcker från Odens utkikstorn och friar till. (Se sägen: Frej är kär)

Hymer:
Han är en jätte som bor i nordligaste Norden, han är mycket farlig och den våldsamma kraften från hans ögon kan krossa stor massiva pelare. Hymer äger en stor kittel som heter Sjökokaren. Han är styvfar till guden Tyr.
En gång var Hymer ute och fiskade med Tor… (Se sägen Tor och Midgårdsormen)

Loge:
Han är bror med Ägir och hans namn betyder "lågan". (Se mer i sägen Utgårdaloke)


Mimer:
Han bodde under en av Yggdrasils rötter, där finner man hans brunn – vishetens brunn.
Mimer halshöggs av Vanerna, då använde Oden sina krafter för att bevara livet i huvudet som ligger i brunnen. Oden har pantsatt sitt öga för Mimers vishet. (Se sägen När oden offrar sitt öga)
Hans namn betyder ”den porlande”.

Quark:
Han är ett jättebarn som är ganska besvärligt. Tor och Loke tar med honom till Jotunheim för att lämna honom hos jättarna. (Se sägen Utgårdaloke)

Ran
Hon är havsjätten Ägirs fru. Vågorna är hennes nio döttrar. Hon fångar in drunknande skeppsbrutna med ett stort nät och låter dem vistas i hennes salar på havets botten. Samma nät lånar hon ut till Loke när han fångar Andvare.

Skrymer:
Hans namn betyder ”den storvuxne” (Se mer i sägnen Utgårda-Loke)


Suttung:
Han är son till Gilling och är en jätte som hämnas på sina föräldrars bödlar Fjalar och Galar, de två dvärgar som tidigare dödat Kvaser - den vise guden.
Av Kvasers blod och honung har dessa dvärgar bryggt ett utomordentligt mjöd - Odrörer.
(Se Gunnlöd)

Tjatse:
Han är far till Skades – gudinnan för jakt och skidåkning, och de bor i Trymheim. Jättarna Gang och Ide är hans bröder.
En gång flög han i örnskepnad iväg med Loke i sina klor och ville inte släppa honom tills han fått gudinnan Idun i byte. Idun är en mycket viktig gudinna eftersom det är hon som håller gudarna unga med hjälp av sina gyllene äpplen.
Loke räddar Idun och äpplena men Tjatse förgås. På begäran av Skades kastas hans ögon upp på himlen och stannar där som två tvillingstjärnor. I nordligare länder kallas de också för Tjatse.
Hans namn betyder ”vatten” och han beskrivs ofta som rik och snål

Trym:
En gång stal Trym Tors hammare och ville i utbyte gifta sig med Freja, och om han nekades detta skulle han behålla hammaren, men Tor lyckades lura honom.
Hans namn betyder ”larmaren”

Ägir:
Han är son till Fornjot och är gift med Ran och har med henne nio vågdöttrar. Han är bror med Loge och är havets jätte. Han uppfattas som en elak och grym jätte som orsakar att människor drunknar och dör. Han är känd för sina stora fester och en gång bjöd han alla asar på gästabud. Hans namn betyder ”Ölbryggaren”. (Se sägen Tor och Midgårdsormen)



Sägner





1. Frej är kär - jätte i denna sägen: Gerd, Gymer
2. Mjölner är stulen - jättar i denna sägen: Trym, Utgårdaloke
3. Oden offrar sitt öga - jätte i denna sägen: Mimer
4. Skaldemjödet - jättar i denna sägen: Gilling, Suttung, Kvaser, Gunnlöd
5. Tor och midgårdsormen - jätte i denna sägen: Hymer
6. Utgårdaloke - jättar i denna sägen: Skrymer, Loge, Quark, Skrymer (förklädd Utgårdaloke)
7. Ägirs ölgille - jätte i denna sägen: Ägir


Frej är kär

En dag hade Frej olovandes smugit sig upp i Odens högsäte Lidskjalf. Han var lika lite tillåten där som de andra gudarna, ty i högsätet såg man allt man kunde tänkas se och detta var något som krävde en vis man. När Frej satt där och förundrat såg ut över världen kom det sig att han slängde en blick mot Jotunheim, jättarnas land i norr. I samma stund lyfte jättedottern Gerd sina armar för att öppna dörren till fadern Gymers hus. Hennes armar lyste upp hela himlen med sitt bländande sken och Frej blev som besatt av kärlek till henne. I flera dagar varken sov eller åt han. Han talade inte med någon. Till slut bad hans far Njord att Frejs skosven och bäste kamrat Skirner skulle gå och tala med honom. Skirner hade inte lust, men han gick ändå till Frej för att fråga vad som stod på. Frej anförtrodde honom att han sett den vackraste mön tänkas kunde och att hon bodde vid Gymers gård. Frej sade att Skirner, om han vore en riktig vän, skulle åka och fria åt honom. Och Frej lovade honom även sin häst Blodighove, som varken räddes rök eller eld, om Skirner lyckades. Så Skirner red iväg på Blodighove och med sig hade han också Frejs magiska svärd som kunde svinga sig själv.

Gymer var den första som noterade besökaren på gården och han skickade ut sina tjänare för att bjuda in honom på lite mjöd. Skirner framförde sitt budskap och erbjöd elva guldäpplen om Frej fick gifta sig med Gerd. Gerd förklarade stolt att de hade tillräckligt med guld på gården och att hon absolut inte ville gifta sig med Frej. Efter att Gerd avvisat ytterligare gåvor och fagra löften började Skirner i ren desperation hota henne med de förfärligaste öden enda till Gymer blev rädd och lade sig i. Han sa att nog kunde Frej få gifta sig med Gerd om han bara fick det där svärdet som var så ståtligt. Det bestämdes att paret skulle träffas för första gången om nio dagar i lunden Barre. Skirner återvände hem till Asgård där Frej oroligt väntade. Att Gerd skulle bli hans brud stod klart, men också att han miste svärdet som skulle kunnat rädda honom i Ragnarök.





Mjölner är stulen

En dag vaknar Tor och upptäcker att Mjölner är borta. Han bli genast väldigt orolig, för han vet att det är tack vare den asarna klarar sig från jättarna. Han väcker Loke och talar om att de måste ge sig av och leta. Då hittar Siv en ring med inskriptionen Trym. Loke lånar Frejas fjäderhamn och flyger i väg till Tryms borg i Jotunheim. Trym erkänner på direkten, och talar om att han vill gifta sig med Freja, om Tor ska få tillbaka sin hammare. Loke flyger då tillbaka till Asgård och talar om för gudarna hur det gick. I samlad trupp går gudarna till Freja för att förmå henne gifta sig med Trym. Men Freja vägrar. Då föreslår Balder att Freja alltid kan åka dit, och sedan leta upp hammaren och fara hem. När Tor får höra detta, att kvinnofolk ska ta i hans hammare, bestämmer han sig för att göra det själv. Loke och Röskva kläs till brudnäbbar och Tor kläs, så gott det nu går, till brud. När sällskapet stiger i Tors vagn inser de att de måste ha någon med som kan köra, eftersom båda männen skall föreställa damer, så Tjalve får följa med.

De stannar till hos Utgårdaloke över natten för att få i sig ett mål mat. Alla förvånas över hur mycket mjöd Freja dricker, men Loke talar om att hon är nervös inför bröllopet. En av jättarna gör misstaget att nypa "Freja" i rumpan, ett misstag som han sent kommer glömma. Nästa dag startar färden till Trym. På vägen ansluter sig andra bröllopsgäster. När de kommit fram får de reda på att bröllopet inte ska vara fören på kvällen så de smyger runt lite. Några av jättarna känner igen Tor, trots hans förklädnad. Då talar Loke med dem och antyder att de faktiskt var och en har någon otalt med Trym, och vore det inte roligt att ge honom en näsbränna. De håller jättarna med om. Loke och Tor fortsätter att smyga runt och Loke hittar Tryms skattkammare där Trym badar bland alla sina pengar.

Tor går det sämre för, han hittas av några av Tryms tjänare som sätter honom i köket för att diska. Vid avlöningen av personalen får Tor inte ens betalt som de andra därför att han ska bli fru i huset. Då blir Tor arg och ryter till. Tryms syster ser detta och går för att tala med Trym, men nervös som han är inför bröllopet har han låst in sig i sin skattkammare. Samtidigt hittar Röskva Mjölner i den hemliga skattkammaren i källaren och skyndar sig för att tala om det för Tor. Men precis när de skall hämta den kommer Tryms tjänare för att hämta bruden till bröllopet. Bröllopssalen är full av glada jättar som skålar över giftermålet. Efter alla tal är avklarade deklarerar Trym att han nu ska skicka efter sin dyrbaraste ägodel för att skänka den till sin fru. Han syster försöker varna honom med det är för sent. Hammaren bärs in. Och när Tor får Mjölner i sin hand tar det inte lång tid innan gudarna är hemma i Asgård igen.


Oden offrar sitt öga

Det hade inte hunnit gå lång tid sedan Oden med sina bröder skapade Ask och Embla då Vile och Ve plötsligt försvann. Efter att först ha kallat på dem och sedan letat var han kunde komma på bestämde Oden sig för att rådfråga örnen Hräsvälg i Yggdrasils topp. Men örnen visste ingenting, likaså ekorren Ratatosk och tuppen Gyllenkamme. Oden begav sig då till källan Mimers brunn vid Yggdrasils mittersta rot för att fråga den visaste av alla, Mimer, om råd. Men Mimer skakade sorgset på huvudet och sa att han var förhindrad att tala om vad han visste. Oden bad då att få dricka lite ur kunskapsbrunnen för att själv se vad som hänt, men Mimer nekade honom igen. Oden var emellertid envis och efter en stund enades de om att Oden skulle placera sitt högra öga i brunnen och sedan ta en så stor klunk han ville. Oden slet ut sitt öga och lät de sjunka ned i brunnen. Mimer fyllde sitt horn med vatten ur källan och räckte det mot honom. Oden drack, men det behövdes egentligen inte för hans öga på bottnen av brunnen såg redan klart och tydligt vad som hänt med hans bröder. Oden reste sig och gick hemåt. Vad som hänt bröderna behöll han för sig själv.


Skaldemjödet

En natt när jätten Kvaser, som bildats då asarna och vanerna spottade i samma skål, övernattade hos två dvärgar, som hette Fjalar och Galar, blev han mördad. Dvärgarna lät hans blod rinna ner i tre kar; Odrörer, Bodn och Son. Sedan blandade de blodet med honung för att göra det till mjöd. De upptäckte ganska snabbt att mjödet hade en mycket speciell egenskap, som gav den som drack det gåvan att dikta. De två onda dvärgarna bjöd sedan hem en jätte, Gilling, och hans hustru. Vid en fisketur dödade de jätten och lite senare hans hustru som börjat bli alldeles utom sig av sorg då hon fick höra vad de gjort med maken. Jätteparets son, Suttung tog hämnd. Han tog med Fjalar och Galar ut på sjön för att dränka dem. Dvärgarna blev då rädda och bad om att få leva. När Suttung inte lyssnade på dem erbjöd de till slut honom det dyrbara skaldemjödet. Suttung fördes till berget där mjödet fanns och han satte sin dotter Gunnlöd utanför som vakt.

När Oden fick höra om talas om skaldemjödet blev väldigt intresserad och började genast leta efter det. En dag kom han till en äng där nio drängar stod och slog hö. Deras arbete gick väldigt långsamt eftersom de hade så slöa liar. Oden slipade deras liar med sin brynsten och när drängarna märkte hur mycket lättare de var att slå höet med slipade liar, ville de genast köpa brynstenen. Till slut kastade Oden upp brynstenen över dem och i desperation att få tag i den så högg drängarna av varandras huvuden med de vassa liarna. Då förvandlade Oden sig till människan Bölverk. Han gick upp till gården, där jätten Bauge, Suttungs bror, satt. Han berättade om olyckan som hade skett och frågade sedan om diktarmjödet. Bauge sa att det var hans bror Suttung som ägde det. Bölverk frågade honom om ifall han kunde få lite mjöd om han stannade över sommaren och utförde nio mäns arbete. Bauge tyckte det lät som ett bra förslag och Bölverk började arbeta på gården.

Bölverk lyckades under sommaren utföra vad han lovat, men Suttung ville inte ge bort en enda droppe av mjödet. Bauge, som tyckte synd om Bölverk, borrade ett hål genom bergsväggen. Bölverk förvandlade sig till en orm och slingrade in. Sedan förvandlade han sig tillbaka till Bölverk igen. Där inne träffade han Gunnlöd, som blev väldigt glad när hon fick besök av en man. Han sov med henne i tre nätter och sedan var Gunnlöd så förälskad i Bölverk att hon lovade honom en klunk från varje kar. Men Bölverk drack upp allt mjöd i de tre karen och flög iväg i sin örnhamn. Suttung, som såg örnen, förvandlade sig och följde efter. Oden flög så snabbt han kunde och när han nådde Idavallen, skyndade sig de andra asarna att bära ut alla kar de ägde. Sen spydde Oden upp mjödet i karen, men eftersom Oden flög i en sådan hög hastighet, rann lite mjöd ut baktill. Asarna fick mjödet och även en del människor fick lite mjöd, så de kunde dikta. Mjödet kan drickas av vem som helst, men det gör ingen till en duktig diktare, dock räcker det för att kunna rimma.




Utgårdaloke


Loke och Tor med sina människotjänare Tjalve och Röskva är på väg till Jotunheim för att lämna tillbaka det besvärliga jättebarnet Quark. När natten kommer är de trötta och blir glada när de ser en stor tom sal, som verkar vara varm. På morgonen upptäcker de att de sovit i en jättevante, och att jätten ligger bredvid dem och sover. Tor försöker väcka honom, men till när jätten aldrig vaknar slår Tor till honom med Mjölner rakt i pannan. Jätten grymtar lite om något löv som fallit ned på honom, vänder sig om och sover vidare. Tor slår till honom en gång till, lite hårdare och nu öppnar jätten ena ögat och säger att ett ollon måste ramlat ned på honom från något träd. Då höjer Tor hammaren igen och slår med all sin kraft. Jätten tittar upp i himlen, ty han tror att någon fågel släppt lite fågelspillning på honom. Tor ger upp och väntar tills jätten vaknar av sig själv, men det gör han som tur var ganska snart.

Det visar sig att det är jätten Skrymer som har varit ute på promenad. De tar sällskap med Skrymer, som egentligen är en förklädd Utgårdaloke, som har ont i pannan trots att han med trolldom tog skydd av tre stenblock mellan sig och Mjölner. Stenblocken hade nu varsitt djupt jack. Efter ett tag säger Skrymer att han nu ska åt ett annat håll, och de skiljs åt. Utgårdaloke som absolut inte vill ha Quark hemma hos sig, skyndar sig hemåt för att förbereda inför gudarnas ankomst. Vid middagstid anländer gudarna. Utgårdaloke erbjuder dem att mötas i några tävlingsgrenar och sedan låta vinnaren ta hand om Quark i fortsättningen. Tor svara nej på detta, med motiveringen att Quark är en jätteson och bäst tas hand om av jättarna själva. Utgårdaloke som ordnat förberedelserna så noga, blir mer och mer desperat, men när han frågar om Tor möjligtvis är feg viker sig denne. Tävlingarna kan starta.

Loke erbjuder sig att äta i kapp med någon av jättarna. På väg till matsalen lägger Tjalve och Röskva märke till några korpar som de tycker liknar Hugin och Munin. Loke presenteras för sin medtävlare, Loge och de sätter sig till bords. De börjar båda två att äta i en hisklig fart och når mitten av mattråget samtidigt. Enda skillnaden är att Loge även ätit upp sin del av tråget. Jättarna vinner första ronden och nästa gren blir löpning. Tjalve ska springa mot en jätte i samma storlek, Huge. När startsignalen går av rusar Tjalve iväg, medan Huge blir stående på stället. Tor hejar vilt. Men precis när Tjalve är före målstrecket flyttar sig Huge i ljusets hastighet i mål. Tor blir arg och säger att nu börjar det bli dags att han får visa vad han kan. Utgårdaloke nickar och ber sina tjänare hämta mjödhornet. Mjödhornet visar sig vara det största någon av gudarna sett, men Tor talar om att han är törstig så det ska nog gå bra. Han börjar dricka, men måste snart avbryta för att hämta luft.

Samtidigt ser Tjalve Hugin och Munin igen. De kraxar och visar honom bordet där kappätningen ägde rum. Bordet är helt förkolnat i den änden Loge åt från. Tjalve förstår att jättarna fuskat och försöker väcka den mätta Loke. Tor drar ett djupt andtag och tar en andra klunk, men inte nu heller lyckas han tömma hornet. Tredje klunken likaså och han ställer ned hornet. Jättarna jublar. Tjalve går fram till hornet för att se hur mycket mjöd Tor lämnade kvar och upptäcker då att man kan höra havet brusa däri. Utgårdaloke sjasar dock snabbt iväg honom. Han deklarerar för Tor att nästa gren är tyngdlyftning. Tors uppdrag är att lyfta Utgårdalokes katt. Tor fnyser, men går fram till katten. När han lyfter den sträcker katten på sig och blir längre och längre. Hur högt han än håller katten har den alla ben i marken. Tjalve som smyger omkring i Utgård ser genom en spegel att Tor inte alls lyfter någon katt, utan självaste Midgårdsormen. När Tor efter en stund lyckas lyfta kattens ena ben blir jättarna oroliga och avbryter kampen.

Tor talar om att han nu vill slåss, det kan ändå inte finnas någon som slåss bättre än han i Utgård. Tja, säger Utgårdaloke. Du kan ju alltid börja med min gamla farmor, Elle. Tor säger att han inte slåss mot kvinnor. Han vill möta Utgårdaloke man mot man, men Elle ställer sig i vägen. När Tor ska lyfta undan henne blir han stående med ett förvånat uttryck i ansiktet. Han kan inte rubba henne. Han försöker igen utan att lyckas. Plötsligt tar Elle tag i honom och Tjalve och Röskva ser till sin förfäran hur Tor börjar åldras. Det går snabbt och efter en stund släpper Elle Tor som blir liggande på marken. Jättarna går triumferande därifrån och förtrollningen bryts steg för steg tills Tor slutligen sakta kan resa sig upp. Utgårdaloke suckar, och eftersom det uppenbarligen inte finns något sätt att bli av med Tor, talar han om att kvällsmaten serveras om en stund. För ni måste ju äta innan ni reser hem imorgon. Med Quark, tillägger han.

Gudarna äter och går tidigt i sängs. Då äntligen får Tjalve chansen att berätta för Tor vad han vet, att Loge var eld, att mjödet var havet och att katten var Midgårdsormen. Tor sade då att det ändå inte fanns någon ursäkt för att ha besegrades av en gammal tant, Elle. Namnet Elle fick Loke att reagera. Elle, var inte det gudinnan över ålderdomen? När Tor fick reda på detta blev han lättad, men sedan arg. Han grabbade hammaren och var precis på väg ut genom dörren när Loke hejdade honom. Loke som alltid varit mästare på att lura folk viskade något i hans öra. Tor nickade gillande, lade undan hammaren och la sig i sin säng för att sova vidare. Tidigt nästa morgon var det dags för avfärd och gudarna, människobarnen och Quark stod uppradade utanför Utgårds mur. Med Tor på säkert avstånd ropar Utgårdaloke att han faktiskt har lurats lite. Han talar om det som gudarna redan visste, men även att Huge som Tjalve sprang mot var hans tanke. Loke ropade tillbaka och undrade om de hade upptäckt gudarnas lilla trolleritrix än? Jättarna tittar förvånat på när Quark som står bredvid gudarna förvandlas till en höna. Detta, skriker Loke, är en höna. Quark blir kvar hos er i Utgård. Sedan lämnar gudarna Jotunheim.


Tor och Midgårdsormen

En dag hade Tor begett sig till jättarnas land Jotunheim. Med sig hade han Tyr och syftet med resan var att besöka Tyrs styvfar Hymer. Hymer hade en stor kittel, Sjökokaren, som var hela en mil djup. Den ville asarna låna till Ägirs ölgillen. Tyrs mor, en ljus och gyllene kvinna tog emot dem och bad dem att gömma sig bakom de andra kittlarna tills Hymer kom hem. När Hymer senare på dagen kom hem från sin sjöfärd med istapparna glittrande i skägget, märke han genast att något inte var som det skulle. Hans eldblick krossade alla kärlen förutom Sjökokaren och asarna tittade fram. Hymer blängde på dem, men bjöd dem sedan på kvällsmat. Tor åt ensam två oxar. Nästa dag ville den snåle jätten att Tors skulle följa med honom och fiska, bete fick han skaffa själv. Tor gick då ut i Hymers beteshage och vred nacken av den kraftiga tjuren Himinrjod.

De rodde ut på sjön i en liten eka. Efter ett tag tyckte jätten att de kommit tillräckligt långt ut, men Tor rodde vidare. När han äntligen lade upp årorna hade Hymer från förstäven redan hunnit fånga in flera valar. Tor kastade ut från aktern och efter ett tag kände han hur det nappade. Tor började hala upp fisken, men det var ingen fisk, utan självaste Midgårdsormen. To...