Kurs Nationsbyggarna - en ö i den engelska kanalen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Oreo är en relativt stor ö. Den ligger i den Engelska Kanalen. Ytan är runt 10700 km² och invånarantalet har stigit upp till 150 000 personer under de senaste åren (på grund av att unge-fär varje familj har nu två barn), varav mindre än 30 % är barn och äldre personer.
De flesta som bor på Oreo livnär sig på fisket, turismen eller jordbruket. Fisket är populärast i Sei, eftersom den ligger lite mer avskilt från de andra städerna i Hawkins, men även Alex, som är den största hamnstaden och samtidigt handelsstad, har många fiskare.
Jordbruket är rikligast i den mellersta delen av Oreo, vid floden Jenisej. Därifrån får jordbru-karna sitt vatten som de behöver till odlingarna. Genom Jenisej transporterar man också ibland varor från huvudstaden Alina till de nedre delarna av ön med hjälp av båtar.
Turismen är belägen i Santa, men det görs utflykter till olika städer därifrån, och Shakespeare är en av de mest populära orterna ifall man är konstnär eller poet – man blir lätt inspirerad sägs det.
Oreos klimat är blåsigt eftersom ön ligger i engelska Kanalen, men det är ändå rätt varmt. Medeltemperaturen ligger runt 20 grader, och det växer rätt mycket på Oreo. Bland annat bu-skage, lövskog och blommor, men även vete, havre och grönsaker.

Basfakta

Staten och regeringen har delat in sitt ekonomiska och sociala system i en tri-angel. Den omfattar det civila samhället, marknaden och den offentliga sektorn. Den offentli-ga sektorn består av de statliga och kommunala politikerna, plus myndigheterna. Den civila sektorn består av familjen, individen, släkten, vännerna, föreningar och medier. Marknads-sektorn består av säljare och köpare, tjänster, arbetskraft och kapital. Denna triangel hjälper till att underhålla nationens ekonomi. I stadshuset finns också en karta över ekonomin till-gänglig, främst för eleverna i skolorna, men också för den som vill förstå hur Oreos ekonomi, och andra nationers också för den delen, fungerar (se bilaga 1).

Man har mycket bra tillgång till mat på Oreo. Det mesta som man behöver fram-ställer man själv. Till exempel från korna får man den mjölk man behöver, från fåren ull (vil-ket inte riktigt hör till maten då) och bönderna har också stora odlingar med sädesslag. Myck-et av den mat som man äter på Oreo har fått inspiration från det franska köket. Man äter tre rätter; förrätt, varmrätt och efterrätt. Man äter mycket vitt bröd (croissanter och batonger till exempel), dricker vin och äter en hel del ost också. Däremot äter man inte speciellt mycket kött.

Men också England har haft sitt inflytande på ön. Som exempel så har man goda bordsvanor och dricker ofta eftermiddagste. Byns äldre "damer" samlas för att skvallra om det senaste, och männen dricker ofta en öl på en så kallad "kvarterspub".

Från början, när Oreo började befolkas, fanns det en klyfta mellan de engelska och franska invandrarna. De som bor på ön nu har blandat sina kulturer och rötter, och det finns inget bråk mellan de olika folkslagen (som tillexempel på Irland).

Legenden

Det hade börjat för några hundra år sedan. En ung pojke, vid namn Richard Oreo, hade varit ute i morgondimman och fiskat. Han var en mycket ensam pojke, och var ofta ute i kanalen och fiskade, trots att hans mor ogillade det. Hon trodde alltid Richard skulle råka ut för någonting. Men hon visste inte hur skicklig han var på att ta sig fram i kanalen. Även när det märkliga fenomenet tidvatten fanns på plats.

Men å andra sidan, man visste inte heller alltid vad man kunde råka ut för. Det var en ovanligt dimmig, blåsig och kylig augustimorgon. Den nionde augusti 1805, för att vara exakt. Richards båt hade stött ihop med någonting. Richard vände sig om och undrade vart han nu hade kört på, men såg till sin förvåning bakom sig sand, inte sten. Men det kunde inte vara den engelska stranden, eftersom den bestod av branta och steniga kalkstensklippor. Och det kunde inte heller vara den franska – då den bestod av sandstränder. Nej, den här san-den var fylld med små stenar. Richards nyfikenhet växte, och han klev iland. Men slarvig var han inte heller – han band fast båten ordentligt i en av de större stenarna (vilka det fanns hela fem av), och tog med sig lyktan som låg i båten för att inte snubbla på kvistar och stenar och sand.

Sanden fortsatte en bra bit, men sedan började någonting som såg ut att vara en mur. Den ste-niga muren fortsatte en bra bit efter sanden, kanske runt fem kilometer – Richard var inte så bra på att avgöra avstånd och längder. Men ön visade sig inte heller att vara så liten som han hade trott, och när han väl var tillbaka där han hade börjat, vid båten, var solen redan högt uppe på himlen, och försökte tränga igenom de gråa molnen. Richard ställde sig och såg ut över kanalen, med dess vågor och vita skum. Samtidigt fylldes han av en lyckokänsla, och han hade helst inte velat lämna ön. Men hans mor skulle säkert snart börja undra var han var någonstans. Fast det brydde han sig inte så mycket om, han var bara hungrig.

Richard besökte aldrig mer ön, eller berättade för någon om den, förrän han var 85 år gammal. 1890 var hans barnbarn femton år gammal, och Richard tyckte det var dags att avslöja sin hemlighet. Han berättade om ön, och hur han hade blivit förtrollad av den. Några veckor sena-re dog han med ett lättat hjärta – han hade äntligen lyckats berätta för någon om sin ö.
Brandon Oreo var den första som fick ön i uppmärksamhet bland människor. Och det var då striden om ön började mellan England och Frankrike – en debatt i massmedia om vem ön egentligen tillhörde. Men munhugget blev svårare än de trodde. De fann aldrig ön. Brandon blev anklagad för att vara en lögnhals av tidningar och annan media, men han var ändå säker på sin sak. Och det ledde till att han på morgonen den fjärde juli begav sig tillsammans med sin bästa vän ut i kanalen för att hitta den ö – som nu gick under namnet "Oreos försvunna ö".
Den morgonen fann de ön, men när de senare under dagen i sällskap med kommunfullmäktige i Dorchester reste tillbaka, var ön försvunnen. Nu kunde de båda svära på att de sett ön, men ändå var kommunfullmäktigen skeptisk. De båda pojkarna begav sig istället till den franska kusten för att söka hjälp där. Inte heller där fick de någon hjälp. De hade redan läst i tidning-arna om de två galna pojkarna som hittat på en ö i den engelska kanalen.

Men pojkarna gav inte upp – Brandon Oreo och hans vän ankrade båten precis där, där de funnit ön. De hade med sig en enorm matsäck, för kanske väntetiden skulle bli lång. Och det blev den – de väntade i tolv timmar och tjugofem minuter på det som var otänkbart för kom-munfullmäktige och Frankrike. Ön reste sig ur havet. Det tog en tid, men tillslut låg de på grund.
De spenderade en hel dag på ön – eller så länge som en dag varade, i tolv timmar och tjugo-fem minuter. Och under de tolv timmarna funderade de över vad som kunde få ön att stanna uppe, ovanför tidvattnet. De bestämde sig för att pröva lyktmetoden, som Richard Oreo hade använt. Och när ytterligare en morgon hade gått, kom de tillbaka med en lykta, och vandrade runt ön. Konstigt nog, sjönk aldrig sjön mer under vattenytan.

Nu blev det däremot en tvist mellan Frankrike och England – vem av de båda nationerna tillhörde ön egentligen? Konflikterna fortsatte i år, men tillslut kom de överens – det fick bli en egen nation, även ifall de inte hade någon regent. Brandon Lee tvingades flytta ut till ön, han hade nu makten i sin hand, och fick göra vad han ville.

Städerna

I huvudstadsterritoriet Rice finns huvudstaden Alina, och dess två förorter Mo-omin och Valley. Tillsammans har de tre städerna en befolkning på 37500 personer. Alina är dock inte den viktigaste staden (hamnstaden Alex är den viktigaste), men kanske den mest intressanta. Dess gammaldags kultur är mycket intressant att titta på, och maten som är inspi-rerad av det franska köket mycket god, enligt de flesta. När man kommer till staden förväntar man sig kanske att den ska se ut som vilken som helst annan stad som är huvudstaden på en ö. Men ögat får skåda motsatsen. De äldre husen, de trånga gatorna och de låga husen ger en hemtrevlig känsla. Gatorna är stenbelagda och utanför står det ofta en eller annan tunna eller bock som bräker. De flesta familjer och par har valt att behålla denna äldre stil som livsstil, men man har på senare tid infört dusch, toalett och rinnande vatten i hushållen för att livet inte ska bli alltför svårt.
Santa, belägen i Trouville och turismens huvudstad har en modernare konstruk-tion. Man kan fortfarande inte hitta en McDonald’s i varje kvarter, men det finns modernare restauranger och köpcentrum, än de som finns i huvudstaden Alina.

Från Santa görs också de flesta utflykterna. Med båt kan man ta sig över Vinterviken till Ali-na för att uppleva dess gammaldags levnadssätt, men man kan också ta en häst och vagnfärd till Greenville för att beskåda blomodlingar och fåglar. Santa är alltså den ort dit turisterna kommer för att få uppleva någonting som är annorlunda mot vad de är vana vid, men ändå det som de kallar ”normalt”. Den mest populära turistattraktionen är ändå båtfärden till Klippiga Bergen som de kallas – en spännande resa till de mindre klipporna som finns i den nordöstra delen av landet.

Hawkins-området är det mest varierade området. Till den mindre men mysiga staden Shakespeare kommer många konstnärer, författare och poeter för att inspireras till sina verk. Shark och Pirate är platser för de som söker äventyr. Shark är den spännande staden som är havsinspirerad till fullo, och dykning är det många som prövar på. Pirate däremot har små klippor som är väldigt hala, men det finns en väldigt stor och intressant grotta, dit det också görs många utflykter.

Sei är fiskstaden där fiskarna håller till. Den är lite mer avlägsen och isolerad än de andra stä-derna, men inte heller något ställe som ingen känner till. Vägen mellan Sei och Alex är väl-digt livlig, eftersom fiskarna transporterar sin fisk som de tänker sälja till Alex.

Det mellersta området av landet, Jenisej, är jordbrukets källa. Från gränsen till Rice och Alexandria i sydväst börjar floden Jenisej sin vandring tvärs över Jenisej-territoriet och slutar lite utanför Shakespeare. Genom denna flod får de jordbrukare som bor i Georg, Marshall och Hillton sitt vatten. De livsmedel som jordbrukarna sedan producerar transporte-rar de till Alina, och det som de själva får behålla använder de till bakverk eller säljer i Alex.

Sammanhållningen mellan städerna är väldigt bra, inga samhällsklasser som till exempel att de som bor i Alina är "storstadssnobbar". Egentligen kunde man nästan rita en karta över hur det fungerar på Oreo. Sei säljer fisk som de fångar och Georg, Marshall och Hillton sitt livs-medel till Alex. Alex säljer sedan fisken och spannmålen vidare till handlare från Frankrike och England, eller också transporteras det överflödiga vidare till Alina. Från Alina köper se-dan affärer mat till de mindre butikerna som de har.

Religion

De flesta på Oreo har ingen speciell tro. Eller så är de också ateister. För befolkningen har övernaturliga krafter och gudarna ingen större betydelse. Men eftersom England är protestan-ter och Frankrike katoliker, så finns det fortfarande protestanter och katoliker på Oreo. Men eftersom det inte finns några klasskillnader, i alla fall större, så ser man inte ner på någon an-nan som tänker olika. Alltså är det fritt fram att ha en bibel i huset ifall man känner för det.

Staten, politiken och ekonomin (se bilagor också)

De två partierna på Oreo heter Mandarin och Orange. Mandarin är det borgerliga partiet och Orange det socialistiska. Orange är det parti som sägs vara på den vänstra sidan i vänster-högerskalan. De har som idé den demokratiska socialismen. Den innebär att demokratins ideal i växande utsträckning ska sätta sin prägel på alla samhällslivets områden, alltså även också arbetslivet. Socialdemokra-tin vill skapa ekonomisk, social och kulturell jämlikhet. I denna ideologi ligger också tanken på att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män. Man vill alltså inte ha ett splittrat samhälle med en härskande överklass och en maktlös underklass. ”Lika lön för lika arbete” blev ett av slagorden.

Orange är det parti som sägs vara på vänster sida, och som vill förbättra under-klassens ställning i samhället. Många av de idéer som Orange har är hämtade från marxismen, precis som de flesta andra socialistiska partier har gjort. Orange tycker alltså att dagens sam-hälle ska vara ett klasslöst samhälle, där produktionsmedlen ägs av staten och där den som inte arbetat vinner på någon annans arbete.

Mandarinens politik däremot bygger på liberala, gröna och konservativa idéer. Från liberalismen kommer yttrandefrihet och tilltron till marknadsekonomins principer om fri företagsamhet, medan lag och ordning, rättsamhälle, ansvaret för grundläggande värden och traditioner kan spåras från konservatismens idéer. Till denhär politiken är grunden tanken på ett starkt civilt samhälle, det vill säga ett samhälle med större frihet för de enskilda individer-na och ett samhälle där familjer och andra sociala ”nätverk” spelar en större roll. Man vill inte heller tillåta bilar tycke Mandarinen, eftersom de förorenar naturen.

Oreo är republik. Det vill säga att Oreo har en president. Presidenten på Oreo heter Taija Juurinen. Presidenten väljs vart fjärde år av folket.

I riksdagen sitter det tretton personer, en från varje stad eller kommun. Vart femte år väljs det av dem ut fem ministrar av dem som sitter i regeringen. De har sedan två uppgifter var att ta hand om under de följande åren. Skol- och kulturministern, närings- och handelsministern, justitie- och kommunikationsministern och utrikes- och statsministern som även tar hjälp av presidenten ibland.

Medier

Till varje familj eller individ delas Oreo Allehanda ut. Tidningen har ingen poli-tisk grundton. Den kommer ut fyra gånger i veckan – på måndagar, onsdagar, fredagar och söndagar. Detta på grund av att brist på skribenter. Tidningen innehåller rikligt med utrikes- och inrikesnyheter, en kulturbilaga som är tjockare på söndagar och sport. Näringslivsdelen kommer varje onsdag tillsammans med tidningen, och innehåller nyheter om företag och ak-tiekurser.
Andra medier är de två lokala radiostationerna som hörs över hela ön, och de tre lokala tv-kanalerna. Sedan kan man få in de franska och engelska kanalerna i tv:n ifall man vill det. Dagligen sänder tv:n nyheter, sport, ekonomi, film, dokumentärer och serier, både de som producerats på Oreo och importer. Inte heller tv:n har någon politisk underton, utan står på de båda partiernas sidor och presenterar ofta nyhetsinslag från bådas synvinkel.

Naturtillgångar

Energitillgångarna på Oreo är bland annat värmekraften, sol- och vindenergi och även tidvat-tenkraftverken (eftersom Oreo är belägen på den plats där tidvattnet är som störst). De an-vänds för att tillföra hushållen den elektricitet man behöver. Som livsmedelsresurser har man bland annat boskap i form av får, kor och grisar, som man får kött av, men också ull från få-ren. Fisket är en viktig tillgång för Oreo, samt odlingarna i Jenisej-området.

Topografi

Oreos nordliga kust är klippig och stenig, medan den södra har fina sandstränder. Detta beror på att Frankrike har vackra och långa sandstränder på sin nordliga kust, och England har klip-piga kalkstenar på sin sydliga. Den mellersta delen av landet är väldigt platt, och bra odlings-mark. Vattnet till odlingarna får de från Jenisej som rinner tvärs över ön som ett bälte.
De enda ”bergen” som finns är de så kallade ”Klippiga Bergen” som finns östliga delen av ön, och dit görs många turer från Santa.


Arbetsliv, utbildning och välfärdssystem

I skolan på Oreo går man från ettan till nian. Efter det får man välja ifall man vill vidareutbil-da sig och ha chans till ett stipendium till Oxford i England, eller om man vill sluta skolan efter nian och arbeta med jordbruk eller turism. Varje dag utom lördag och söndag går man i skolan från nio till fyra, de yngre barnen slutar dock lite tidigare.

En gång i månaden får man på lördagar delta på en föreläsning om någonting speciellt – oftast handlar det om ett tema som varit i skolan under den gånga månaden. Då föreläser lärarna om det speciella ämnet och sedan har man prov på vad man lärt sig under månaden. Betyg får man redan från första klass.

Man får lära sig grundämnena i skolan. Modersmålen är både engelska och franska, och de är obligatoriska. Likaså är samhällskunskap, matematik, naturkunskap, religionskunskap, idrott och hälsa obligatoriska. Man får också delta i en viss estetisk verksamhet. (se bilaga för ter-minsschema)

De som arbetar har olika tider beroende på vad de arbetar med och var de arbe-tar. Till exempel får reportrarna börja arbeta tidigare, och kanske också arbeta mer än diskar-na som arbetar på ett hotell i Santa, eftersom man har brist på reportrar och de måste skriva sina artiklar till tidni...