Våld ses som ett stort samhällsproblem och officiella orsaksförklaringar till våldsbrott anges vara "kontinentala umgängesvanor" och marginalisering. Detta är dock bara en del av sanningen eftersom den döljer förövarens kön. Utav alla våldsbrott som rapporteras begås över 90 procent av män, och jag har ifrågasatt varför inte denna överrepresentation av ett kön synliggörs. Det är nödvändigt att ifrågasätta genus relation till våld för att förstå vilka processer som bidrar till våld, och det är också anledningen till varför jag väljer att tala om maskulinitet istället för män. Att våldet framställs och behandlas som könsneutralt och att inte en uppenbar skillnad mellan män och kvinnor när det gäller våld ifrågasätts menar jag har stor betydelse för synen på våld i samhället. Mitt syfte är därför att med olika teorier belysa aspekter på varför ett genus dominerar när det gäller våld och analysera den eller de diskurser som inte ifrågasätter och/eller osynliggör detta förhållande och på så sätt producerar en föreställning som normaliserar sambandet mellan män och våld. I min undersökning har jag utgått från tre frågor: I vilken relation står maskulinitet till våld? På vilket sätt och varför osynliggörs och normaliseras relationen mellan maskulinitet och våld? Vilka samhälleliga konsekvenser får ett osynliggörande av genus relation till våld? Tyngdpunkten i undersökningen har varit att, med diskursanalysens verktyg, analysera hur de diskurser som utreder brott och våld framställer kön och genus, och tolka vilka konsekvenser olika diskursiva framställningar får. Diskursanalys är ett verktyg för att tolka vad som sägs och hur det sägs genom att språket representerar och konstituerar världen. Språket avspeglar inte neutralt omvärlden. I analysen har jag lagt speciell vikt vid begreppen: makt, objektivitet, ideologi, subjekt, sanning och kunskap. Det material jag valt att analysera är rapporter om våldsbrott från BRÅ (Brottsförebyggande rådet). Jag har genom analysen funnit att det råder en diskursordning inom den diskurs som rapporterar och analyserar brott, det vill säga att flera mer eller mindre motsägelsefulla diskurser existerar sida vid sida, i detta fall blandar man sociala och genetiska/biologiska perspektiv. Detta bidrar till en tvetydig hållning, vilket syns vid en jämförelse av rapporterna, och jag ser denna hållning som en möjlig anledning till varför man inte problematiserar kön eller genus. I rapporterna framhålls vidare inte subjektet och brott behandlas som neutrum vilket leder, menar jag, till att man producerar och reproducerar en föreställning om att män och våld kan betraktas som något normalt. Den neutrala hållningen, eller objektiviteten, bidrar vidare till att myter om samhället bevaras framför allt myten om den manliga sexualiteten som okontrollerbar och myten om jämställdhet. Detta sker, när det gäller den första myten, genom att genus ignoreras och inga orsaker till sexualbrott framhålls. När det gäller den andra menar jag att det finns tydliga svårigheter att problematisera ett kön i en jämställdhetsideologi. När kön oundvikligen måste synliggöras är vidare tenden...
