Örat

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ytterörat fångar upp ljudvågor som en tratt och leder dom in i hörselgången. Inne i hörselgången finns trumhinnan, som börjar vibrera när ljudvågorna träffar den. Trummhinnan gör så att hörselbenen bakom trumhinnan också börjar vibrera. Hammaren slår mot städet, som rör sig mot stigbygeln.

När stigbygeln börjar vibrera, påverkar den också snäckans membran. Snäckan är vätske fylld, så när vätskan börjar svänga påverkas sinnescellerna i snäckan. Svängningarna blir till nervimpulser som skickas iväg med hörselnerven till hjärnan.
I hjärnans hörselcentrum tolkas impulserna så att vi förstår vad vi hör.
Det finns ca. 15 000 sinnesceller i snäckan. De är känsliga för olika svängningar, det är därför kan vi skilja på höga och låga toner, bas och diskant. Örat kan uppfatta ljudvågor från 20 - 20 000 svängningar/sek.
Ljudvågor under 20 svängningar/sek kallas infraljud, och ljudvågor över 20 000 svängningar/sek kallas ultraljud.
Att mäta ”svängningar/sek” kallas frekvens, frekvens mäts i hertz (Hz). Frekvensen 520 Hz är samma sak som 520 svängningar/sek.

Balansorganet finns i vårt inneröra och består av 3 vätske fyllda kanaler med sinnesceller i, som står vinkelrätt mot varandra. När huvudet rör sig, rör sig också vätskan i kanalerna och retar sinnescellerna. Sinnescellerna för sedan information om kroppens rörelse genom balensnerven. Det finns också två kamrar som tillhör balansorganet. De sitter under kanalerna, och innehåller kalkkristaller och sinnesceller. När huvudet ändrar läge rör sig kristallerna och retar sinnescellerna, som skickar ut nervimpulser till hjärnan om hur huvudet lutar. Balansorganets information gör att vi lätt kan hålla balansen. Men om man åker tex. Ka...