Vilhelm Moberg

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:
Innan jag började den här uppsatsen om Vilhelm Moberg hade jag stora problem med vilken författare jag skulle välja. Vilhelm var för mig en känd författare, men jag hade ingen bestämd uppfattnig om hans författarstil. Han framstod som ett bra alternativ med alla sina utvandrarböcker. Nu i efterhand när jag lärt mig om hans liv och hans böcker är jag väldigt nöjd med mitt val. Vilhelm har levt under en intressant tid, och hans böcker utspelar sig också under denna tid. Jag hoppas att jag gjort ett bra val.

Mobergs liv:
författaren Carl Arthur Vilhelm Moberg föddes den 20 augusti år 1898 i Algutsboda, Småland. Han växte upp i ett litet soldattorp mitt inne i skogen tillsammans med sina sju syskon, sin mamma, och sin pappa.
Hans pappa var soldat vilket innebar att han hade en ganska fattig uppväxt. Det var inte lätt att få ekonomin att gå ihop. Som hjälp för att få familjen ekonomi att gå ihop gick Vilhelm i skolan bara fyra månader om året å bara två år. Resten av tiden var han hemma och hjälpe familjen med jordbruket, hushållet och lite andra saker.
När han var 11 år fick hans sitt första arbete på ett glasbruk. Jobbet innebar att bära in det nyblåsta glaset till avkyling.

Moberg som ung skribrent:
Vilhelm älskade skolan och ville lära sig allt som gick att lära sig. Det bästa han visste var att läsa. För att kunna låna så många böcker som möjligt från bibloteket skrev han olika namn på låneblanketten från människorna som levde i bygden. Ibland hände det att det slank med några personer som inte kunde läsa, eller till och med var döda. Tillsammans med några kompisar bildade han när han var tolv år
en bokklubb tillsamman med några kompisar där de samlades och lånade böcker av varandra. Vilhelm kom efter ett tag på att han ville skapa egna historier också. När han var tretton år deltog han i en pristävling om bästa historien av en ung skribrent i tidningen Brokiga Blad. Han skrev en liten novell om en man med alkoholproblem som tillslut drar sig ut ur sina problem och blir frisk. Det gick inte särskilt bra för Vilhelms bidrag som slutade på en 18:e plats av 20. Det pris han fick som tack för att han deltagit var en färgglad plansch över vilka svampar som var ätbara. Vilhelm åt inte ens svamp.
En gång när hans mamma hade tapetserat om hemma med tidningspapper såg Vilhelm att den senaste delen av äventyrsromanen Den hemlighetsfulla ön på väggen. För att kunna läsa fortsättningen på baksidan fick han lov att riva ned den, vilket hans mamma inte uppskattade särskilt mycket. Vilhelm läste allt som kom i hans väg.

Under den här tiden var det mycket populärt att flytta till Amerika. Människorna lämnade fattigdomen och hoppades på att få ett bättre liv i Amerika. Även Vilhelm tänkte flytta dit, dessutom hade han fått en gratis biljett av några släktingar han hade där. Tyvärr så var han den ende av de tre sönerna som fortfarande var vid liv. Vilhelms föräldrar blev förtvivlade när han berättade för dem att han tänkte åka till Amerika. De kom då med ett utmärkt erbjudande som han tog direkt.
Nämligen att de skulle betala in honom på högskolan som han verkligen ville gå på. Egentligen visste han att de inte hade råg med det, men hans pappa sålde en kull med smågrisar så de fick ihop pengar till studierna.
På högskolan fick han det bra. Han fick nya vänner och han hittade ett ställe som han tillbringade mycket tid i; skolbibloteket.
Inom en kort tid hade han läst nästan alla böcker. Ännu bättre med skolan var amatörteatern. Hans intresse för teater vaknade och han fick för sig att han skulle bli skådespelare. Inom kort hade han satt ut en annons med bild i tidningen för att hitta något teatersällskap som ville ha honom, men han fick inga svar. Han gav upp IDEÉN om att bli skådespelare. Efter högskolan började han att arbeta som skogshuggare för att få ihop pengar till att ta examen. År 1917, när han var 19 år och hade alla planer om examen framför sig, drabbades han av spanska sjukan och blev sängliggande i 6 månader. Han var vid flera tillfällen nära döden.
När han äntligen blev frisk kände han sig för gammal för att fortsätta studera, han ville hellre börja arbeta. Han bestämde sig för att försöka bli journalist. År 1919, när han var 21 år började han att arbeta som volontär på Vadstena Läns Tidning. Att arbeta som volontär gav inga pengar, så han började söka jobb på andra tidningar. Han fick efter ett tag ett jobb på tidningen Västra Östergötlands Tidning i Motala. Där skrev han artiklar, noveller, och berättelser om livet på landet. Han skrev alltid under pseudonymen ”Ville i Momåla”.
Efter några månader fick Vilhelm höra att tidningens ägare tyckte att Vilhelm var för kritiskt i sina artiklar. Det ledde till att han förbjöd Vilhelm att skriva om personer som ägaren kände. Detta kunde Vilhelm inte acceptera så han åkte hem till Småland igen och började arbeta på en annan tidning.
På det nya arbetet, som låg i Alvesta fick han en lön på 7 öre/raden. Det gjorde att han fick en inkomst så han kunde gifta sig med sin Margareta som han under en lång tid varit förlovad med. Så småningom fick de tre barn, två flickor och en pojke.

Framgångarna:
Trots att han då äntligen fått ett fast arbete med skaplig lön, kände han fortfarande draget till teater. Då och då fick han några småroller, men han insåg senare att han själv borde skriva pjäser. Han satte igång att skapa några pjäser som snabbt blev populära bland folket. Bland de mest kända är Kassabrist, och Marknadsafton. Efter ett tag började pengarna att rulla in och han sade upp sig från tidningen.
När nu dramatiseringen gått så bra tänkte Vilhelm att om han skrev böcker skulle de kanske gå lika bra det också. Så han började att skriva böcker. Han skickade in sina manuscript till en massa olika förlag, men de ville inte göra böcker av hans romaner.


År 1921 avbröts alla hans project under ett år, när han blev inkallad att göra militärtjänst i Växjö. Eftersom Vilhelm var PACIFIST så brydde han sig inte så mycket om vad han egentligen skulle göra där. Istället gick han ut till Folkets Park och dansade på kvällarna.
Han sattes i arrest, men det tyckte han var bara bra. Genom att sy in papper och pennor i madrassen så kunde han sitta och skriva där. Resultatet från den tiden blev boken I vapenrock och linnebyxor. Det är en bok som innehåller en massa komiska historier om befälens dumhet som sålde 800 exemplar.

Så fort han kom hem igen fortsatte han att skriva romaner och skicka in dem till olika förlag. 1923 gav han ut en samling bygdehistorier i 2000 exemplar. Han lyckades knappt sälja några exemplar alls.
Han blev inte av med dem förrän 10 år efter när han i en flytt hittade dem och slängde dem i sjön. Senare fick han höra att det utbrutit fiskepest.
Han fortsatte att skicka in sina romaner och år 1927 antog förlaget Bonnier äntligen hans roman Raskens som handlar om en soldat, hans fru, och deras barn. Folket älskade den och den blev en succé! Nu hade framgångarna börjat…

Författandet:
Vilhelm Moberg blev tillsammans med August Strindberg Sveriges mest kända författare. Alla Vilhelms böcker är romaner. Han skriver om fattigdom och elände och skillnaden att vara rik och att vara fattig.
Hans barndom har präglat hans sätt att skriva på, och även vad han valt att skriva om. Många av hans böcker är skrivna på småländska, vilket gjorde att jag inte förstod vissa repliker i romanen Mans kvinna som jag läst. Det finns en stark anknytning till naturen i Mobergs böcker. Han beskriver miljön, skogen, och dofterna tydligt. Personerna i böckerna är mycket väl beskrivna såväl utseendemässigt som känslomässigt. Efter att ha läst en bok av Vilhelm Moberg märker man att han kryper in i personernas huvud och kommer fram till vad de tänker. Han skriver sedan ned det i oförändrat skick. Resultatet blir levande och verkligt.
År 1933, när han var 35 år skrev han kärleksromanen Mans kvinna som jag senare ska recensera. Soldat med brutet gevär handlar om hans egna barndomsupplevelser.
1935-1939 skrev han triologin Sänkt sedebetyg, Sömnlös, & Giv oss jorden som handlar om Knut Toring och hans liv. Han är en pojke som älskar att läsa, och blir sedan journalist i Stockholm, och återvänder senare till det hårda, trygga bondelivet. Mitt under andra världskriget när Hitler regerade, skrev Vilhelm boken Rid i natt. I den boken visar han tydligt hans hat mot nazismen. Under den tiden skrev han också ett antal artiklar som han gav ut i en broschyr med namnet Sanningen kryper fram. Han var en av de få som vågade skriva om den svenska regeringen som lät tyskarna passera genom Sverige för att komma åt vårt grannland Norge. Det hela slutade med att Vilhelms böcker blev förbjudna i Tyskland.
Vilhelm hade ett stort intresse för historia. Den tid han var mest intresserad av var när svenskarna emigrerade till Amerika.
Han bestämde sig för att skriva en bok om utvandringen från Sverige till Amerika. Det gick lätt för honom att skriva om det han kände till och visste någonting om, men när han skulle skriva invandrarboken blev det svårare. Detta löste han genom att göra ett antal resor till Amerika för att lära sig lite mera om förhållandena där. Han hittade också ett antal gamla dagböcker, som människor skrivit från dagen de utvandrade från Sverige ända fram till deras död. Dessa dagböcker fick han stor nytta av åren 1947-1959 då han skrev hela utvandrarserien som blev att bestå av Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, & Sista brevet till Sverige. Denna utvandrarserie blev hela 1701 sidor tillsammans och är mest känd av allt han skrivit genom tiderna. Den största anledningen till att denna serie böev så känd är nog för att många människor har haft släktingar och hört berättats om hur de hade det. En annan andledning är vilhelms författarstil, som många människor drar sig till.
År 1999 gjorde Benny Andersson och Björn Ulvaeus sin succémusikal Kristina från Duvemåla som är baserad på Vilhelms utvandrarserie.
Vilhelm började på en roman, som dock aldrig blev färdig.

Sammanlagt skrev Vilhelm Moberg 18 romaner. Varav Raskens, Rid i natt, Mans kvinna, Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna, och Sista brevet till Sverige blev de mest kända och omtyckta. Många av hans böcker har blivit film eller dramatiserats och visats på både bio och i TV, bland annat Rid i natt, Invandrarna, och Utvandrarna.

Slutet:
Under 40-talet när andra världskriget bröt ut, var han stort engagerad i rättskandaler, han kämpade mot censur, rättsröta, och korruption, samt mot förtryck och maktmissbruk. Där framförde han tydligt sina åsikter.
Vilhelm började senare att delta i olika demonstrationer som t e x år 1968 då han deltog i ett demonstrationståg mot den grekiska militärjuntan.
Strax efter det köpte han en egen gård som han drev själv.
Hans liv blev tråkigt, han kände att han inte kunde skriva lika bra som förut, och ett liv utan att kunna skriva var för Vilhelm inget liv.
År 1973 orkade han inte leva längre så han skrev en lapp där det stod:
”Klockan är tjugo över sju, jag går att söka i sjön, sömnen utan slut.”
Han gick sedan ner i sjön och dränkte sig själv. Så slutade denna fantastiska författares liv.

Källförteckning:
I denna uppsats har jag använt mig av följande källor:
Böcker;
Ess i Svenska, skriven av Runo Lingskog.
Svenska författare, skriven av Rolf Falkenland.
Svenska och utländska författare, skriven av Rolf och Lilian Falkenland.

Jag har också tagit hjälp av internet på följande sidor;
www.svenskaemigrantinstitutet.g.se/sv8.html
www.forfattarcentrum.se



Avslutning:
I denna uppsats har jag berättat om Vilhelm Moberg. Hans uppväxt, liv, framgångar, författande, samt hur hans liv slutade.
Jag tycker att det har varit intressant att forska om honom. En del som var jobbig var när jag skulle leta fakta. Ibland stod händelserna i olika ordning i de olika faktakällorna. Jag fick då lite svårt att veta vilket jag skulle tro på, men jag hoppas att jag fått allt i rätt kronologisk ordning.
Vilhelm tycks ha haft ett krokigt liv. Med det menar jag att han inte alltid haft det så lätt. Ibland verkar det ha varit riktigt svårt att ta sig igenom livet, medan det verkar ha ...