Den svenska narkotikapolitiken är en av de mest restriktiva i världen. Oberoende av den hela tiden expanderande narkotikastrafflagen så har drogutvecklingen i Sverige följt de internationala trenderna på narkotikamarknaden. En markant ökning i antalet narkotika- debutanter kan ses på 1960-talet, följt av en nedgång under 1970-talet. En botten nås på mitten av 1980-talet. Samtidigt introduceras ”nollvisionen” i den svenska narkotikapolitiken. Trots denna visionen och de tillhörande ökningarna i preventiva åtgärder, ser man en kraftig ökning i antalet narkotikaanvändare från mitten av 1990-talet och fram till i dag.Dagens svenska narkotikapolitik lägger mycket fokus på att få tag på narkotikaanvändarna även om straff och tvång inte har varit de strategier som givit resultat, sett från ett historiskt perspektiv och i jämförelse med andra länder. Samtidigt visar Nederländerna, som ses som ett ultraliberalt land i narkotikafrågan, ett bättre resultat än ultrarestriktiva Sverige. Med ett bättre resultat menas färre missbrukare per 1000 invånare. Det faktum att Nederländerna har en högre frekvens av folk som regelbundet använder cannabis verkar inte ge ett högre antal narkotikamissbrukare.Med denna uppsats vill jag ställa frågan om de resurser som svenska staten i dag lägger på att hindra narkotikaanvändandet kan allokeras på ett annat sätt. I min forskning fann jag att orsakerna till utvecklandet av ett missbruk var marginalisering och social missanpassning, inte själva existensen av narkotika. Av den anledningen menar jag att fokus måste flyttas från narkotikamissbruket och till anledningarna till narkotikamissbruket.I min uppsats presenterar jag ett specifikt sätt att distribuera narkotika, nämligen genom specialiserade narkotikaaffärer där man behöver en licens för att köpa narkotika. Detta för att kunna kontrollera narkotikaanvändandet, hindra olaglig distribution av droger, samt för att erhålla information om användningsmönster och efterfrågan på narkotika. Detta system är också menat att hjälpa svenska staten att erbjuda hjälp till dem som behöver det.Jag har även gjort en kvalitativ kostnads- nyttoanalys om legaliseringen av narkotika, i vilken jag räknar upp de kostnader och nyttor detta kan ha för samhället.Min konklusion är dock att oberoende av de ekonomiska fördelar en legalisering skulle kunna ge, så finns det många omständigheter som jag inte kunnat värdera och vilka bör tas med när man tar detta beslut. Exempel på sådana kan vara hälsoeffekter oc...