Hiv/Aids

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Av: Annika Hammar
Tingvallagymnasiet
S3i
Innehållsförteckning:

Sida:

1. Framsida.
2. Innehållsförteckning.
3. Inledning samt frågeställningar.
4. När upptäcktes hiv/aids?, Sjukdomen uppmärksammas.
5. Liten uppmärksamhet, Vart har viruset sitt ursprung?, Virusets smittvägar.
6. Hur stor är risken att bli smittad?
7. Sjukdomens väg från Hiv till Aids.
8. Idag vågar hiv positiva bilda familj, Hur skyddas fostret från virus?
9. Vad händer efter födseln?, 11 människor smittas varje minut.
10. ”Det händer inte mig”, Epidemins utveckling i Sverige.
11. Mediciner på gott och ont, När ska man påbörja behandling?
12. Läkemedel, Kan man vara immun mot hiv viruset?
13. Framtiden.
14. Framtiden forts.
15. Avslutning med egna reflexioner.
16. Källförteckning.



Inledning:

Mitt val av ämne kan förklaras på så sätt att jag tycker hiv-viruset är väldigt intressant och samtidigt så vet vi alla att hiv är en mycket viktig fråga i dagsläget. Jag precis som dom flesta andra vet att hiv/aids är en oerhört komplicerad sjukdom. Att en stor del av dagens befolkning på vår jord bär på viruset jag också medveten om men jag ville veta vad som låg bakom denna brett spridda epidemi. Detta mystiska och komplicerade virus intresserade mig och jag ville helt enkelt lära mig mer. Exempelvis så förstod jag inte skillnaden på hiv och aids. Att hiv är viruset och aids är den döende sjukdomen man får om man bär på viruset alltför länge utan att få behandling. Jag hade först tänkt besvara en hel del frågor rörande hiv/aids men kom ganska snabbt på att det inte var möjligt, då det är ett väldigt stort ämnesval. Ganska snabbt förstod jag att jag var tvungen att begränsa mig.

I detta arbete kommer jag att besvara följande frågeställningar:

- När upptäcktes hiv/aids och vart har viruset sitt ursprung?

- Hur smittar hiv och vilka är de vanligaste smittvägarna?

- Hur stor är risken att bli smittad?

- Hur utvecklas hiv till aids?

- Kan hiv-positiva skaffa barn utan risk?

- Vart på jorden är människor mest drabbade?

- Är respekten för hiv tillräckligt stor?

- Hur ser hiv-utveckling ut i Sverige?

- När ska man påbörja behandling och vilka läkemedel finns?

- Kan man vara immun mot viruset?

- Hur ser forskarnas arbete ut och vilka framsteg har gjorts?

När upptäcktes hiv/aids?

Egentligen vet man inte exakt när och var människan kom i kontakt med viruset, det skedde antagligen mycket långt tillbaka i tiden. På den tiden då ingen kände till att det fanns nåt så kallat hiv virus som över huvud taget existerade och därmed kan man inte veta var, när och hur det skedde. Men vi vet någon gång långt tillbaka så smittades den första människan av hiv, men då helt ovetande.

Det var först år 1959 som en engelsk sjöman dog i aids. Men orsaken till hans död visste man inte då. Nu på senare tid har man kunnat konstatera att dödsorsaken var AIDS genom tester av sparat blod.

I maj 1980 kom en ung mycket mager man till New York Mount Sinai Medical Center. Han hade värk i hela kroppen, hosta, diarré, svettningar, svidande smärtor i mun och luftrör, dålig balans, feber glansiga ögon och sådan stor utmattning att han knappt kunde stå på sina egna ben. Tidigare hade han behandlats av läkare i månader för den feber som inte ville ge med sig. Dessutom var hans lymfkörtlar svullna, hans hud hade drabbats av diverse hudutslag.
Men ingen läkare hade hittills lyckats ställa en diagnos, alla dessa symptom på en gång var allt för främmande och ovetande för dåtidens läkare.

Man lät undersöka mannen mer noggrant. På sjukhuset fann man bakterier i hans lungor, svampar i tarmen och en mycket märklig tumörsjukdom som angriper hudens blodkärl. Torts att läkarna gav honom behandling och intensivvård så avled denna unga man helt utan diagnos. Läkarna hade helt ovetande skådat en mycket betydelsefull händelse o medicinens historia.


Sjukdomen uppmärksammas

Ett år efter att sjukhuset i New York fått besök av den unga mannen, det vill säga sommaren 1981 då sjukdomen blev en allmän nyhet. Man kunde då läsa om en ny märklig sjukdom som yttrade sig som vanliga former av lunginflammation och hudcancer. De som först drabbades var unga, välmående män som hade vissa saker gemensamt, de hade ett starkt nedsatt immunförsvar och att många var homo- eller bisexuella. Man misstänkte då att det kunde vara en ny epidemi som spred sig sexuellt.
I USA kallade man den nya troliga epidemin för ”gay related immunodeficiency”. Denna beteckning ledde till att sjukdomen främst knöts till homosexuella män. Precis som i USA fick den i Sverige ett liknande namn, ”bögpest”. Men nu på senare tid vet man att det var en lite snabbt dragen slutsats eftersom man snart märkte att det även drabbade narkotikamissbrukare genom att dela sprutor och de som fått hiv smittat blod genom blodtransfusion. Man kom då fram till att sjukdomen inte smittades enbart sexuellt utan även genom blod, den fick ett nytt namn, Aids ”Acquired Immune Defiency Syndrom”. Denna beteckning valde man för att skilja sjukdomen från olika medfödda immunbristtillstånd.
Vad som orsakade sjukdomen eller vart den kom ifrån visste man vid denna tidpunkt inte, man visste bara om den troliga smittvägen.

Det dröjde till år 1984 innan man kunde visa att det var ett virus som orsakade aids. Det nyupptäckta viruset döptes till en början till HTLV III, men ganska snart bytte viruset namn till hiv ”humant immundefekt virus”. (www.bms.se)
Liten uppmärksamhet

Just då var det inte många som lyssnade på nyheterna från USA när de slog larm. Ingen verkade märkbart intresserad, varken press, politiker eller allmänheten. Antagligen berodde detta på att sjukdomen förknippades med homosexuella och andra grupper i samhället som var speciellt utsatta. Blodbankerna förnekade att deras blod skulle kunna medföra någon risk och läkemedelsföretagen vägrade testa sina blodprodukter så länge det saknades bevis. Den homosexuella delen av jordens befolkning såg såklart deras livsstil som hotad och ville först
inte tro att smittan överfördes sexuellt. Än idag är det många som förknippar aids med homosexuella och ser därmed ingen risk att de själva skulle kunna bli smittade.


Vart har viruset sitt ursprung?

Är det nytt eller har det funnits hos mänskligheten länge? Man har kunnat visa att hiv viruset är nära släkt med siv viruset, ”simian immunodeficiency virus” som infekterar apor. Människorna levde förr mycket nära aporna och därmed har viruset spridits vidare, tex att man ätit apans kött. Olika apor har siv virus som skiljer sig från varandra. Precis som hos människan finns det två typer av hiv som man betecknar, HIV 1 och HIV 2. HIV 2 finns bara i begränsade områden av Västafrika medan HIV 1 är spritt i resten av världen. Man vet att HIV 1 kommer från en schimpans art som finns i västra ekvatorial Afrika medan HIV 2 kommer från en annan apa i ungefär samma geografiska område. Man kan tänka på att schimpanserna vars arvsanlag till ca 98% är identiska med människans inte blir sjuka av viruset. Vi vet att någon gång långt tillbaka i tiden har viruset förts över från apa till människa. Men exakt när vet man dock inte. Man kan inte utesluta att viruset kunnat föras över till människor för länge sedan men det saknas förutsättningar eftersom att människorna i dessa trakter levde mycket isolerat med mycket begränsade kontakter till omvärlden. Dagens utveckling med byggande av vägar och andra nya kommunikationer leder till ökad rörlighet. Kontakter mellan kontinenter har skapat förutsättningar för viruset att spridas. Det enda man kan säga är att denna epidemin är en unik företeelse, kanske för att vi fortfarande inte vet säkert den egentliga sanningen kring den första uppkomsten och dess spridning och om vi någon gång kommer få klarhet i saken?
(Vad vet jag om HIV och AIDS av Lars Moberg, http://hem.spray.se/kamy/queer/hiv.html)


Virusets smittvägar

I början av hiv epidemin fanns en stor rädsla för att hiv kunde smitta vid social kontakt. Än idag finns det människor som undviker hiv smittade, det tyder på brist på kunskap då man tidigt kunde bevisa att social kontakt inte var en risk att överföra viruset. Hiv smittar alltså inte via sociala kontakter, kyssar o kramar.

Hiv virus kan bara spridas genom höggradigt intima kontakter, huvudsakligen via samlag mellan kvinna och man eller mellan två män. Den vanligaste smittvägen är sexuellt umgänge, som oskyddat vaginal- och analsamlag. Oskyddat munsex är också en smittväg men den tros inte vara lika riskfylld. Oskyddat analsamlag är särskilt riskabelt, på grund av att mängden infekterbara celler är större eftersom tarmslemhinnan innehåller celltyper som ökar risken för hiv överföring. Dessa celltyper saknas i mun- och slidslemhinnan. En annan spridningsväg är genom infekterat blod eller blodprodukter. Hiv smittar inte genom sociala kontakter, som luftburen smitta, genom insekter eller myggor eller orörd eller oskadad hud. Normalt krävs det att man för in viruset djupt in, exempelvis med en infekterad knark sprute-nål. Om man får stänk av infekterat blod eller sperma i ögon och slemhinner så finns risk att man kan bli smittad, men det risken är ytterst liten. Virus kan nämligen inte föröka sig utanför infekterade celler till skillnad från bakterier och svampar kan.
Risken att bli smittad via en sexuell kontakt med en hiv positiv person ökar väsentligt om någon av parterna samtidigt har en könssjukdom eller sår på könsorganet. Så vet man med sig att man bär på en könssjukdom är det mycket viktigt att söka behandling snarast möjligt.


Hiv smittar:

· Genom sexuella kontakter utan skydd.
· Vid blodtransfusion av Hiv smittat blod.
· Genom injicerande av små mängder blod, exempelvis så narkomaner delar sprutor.
· Från mor till barn i fosterlivet, vid förlossning och amning.

I vår del av världen är risken att bli smittad genom blodtransfusioner är mycket liten. Men i andra delar av världen, bland annat i fattiga länder i Afrika är risken för hiv överföring genom blod mycket större. Finns vissa länder, bland annat Sverige, som delat ut nya, rena sprutor till narkomaner och där har smittspridningen minskat något.


Hur stor är risken att bli smittad?

När en person väl är infekterad med hiv, är han/hon smittsam för resten av sitt liv och kan då föra över viruset till andra. Varje oskyddat samlag medför dock inte att hiv sprids. Det finns ingen sexuellt överförbar sjukdom som har en hundraprocentig smittsamhet. När det gäller just hiv så är risken per samlag långt ifrån hundraprocentig.
I en studie bedöms risken per samlag med en hiv positiv partner vara i storleksordningen: Mellan 0,1 och 0,3 procent vid respektive analsamlag. Vid vaginalt samlag för kvinnan är risken 0,08 och 0,2 procent och för mannen är risken mellan 0,03 och 0,09. Man kan jämföra detta med en genomsnittlig risk för hiv smitta på 0,3 procent vid stickskador i vårdarbete och ungefär 0,6 procent vid sprutdelning. (Data från en CDC-rapport, offentliggjord vid 5th conference on retroviruses, Chicago, Abstract S 12; D. Smith)

Någon bedömning för hiv-risken vid oralsex anges inte på denna studie, men det betyder inte att oralsex saknar hiv-risk! För hiv-smitta via oralsex finns väl dokumenterad men risken är dock svårbedömd på grund av att de flesta som har sex inte bara har oralsex. Risken vid oralsex tros dock vara betydligt mindre än vid samlag. Man måste tänka på att dessa angivna sannolika hiv riskerna är endast en bedömning av genomsnittlig risk. Det har gjorts andra bedömningar med både högre och lägre uppskattning av risker. Om man har sexuellt umgänge med en partner som nyligen blivit smittad och har mycket höga virusnivåer, då kan risken för att smittan överförs vara större. (Vad vet jag om HIV och AIDS av Lars Moberg)







Uppskattning av olika smittvägars betydelse: (Sommaren 1998)

Smittvägar: Procent av antal hivsmittade:
Sexuellt umgänge 75-80%
Heterosexuellt 70%
Homosexuellt 5-10%
Mor till barn 8-10%
Sprutdelning bland narkomaner 5-10%
Blodtransfusioner 3-5%
Nålstick och annat inom sjukvård 0,1%

Kom ihåg att hiv är ett känsligt virus. Det är mycket känsligt för uttorkning och tål inte att vara utanför kroppen i mer än ett par sekunder, därför är risken att bli smittad på en offentlig toalett obefintlig.


Sjukdomens väg från Hiv till Aids

När en person smittats av hiv genom någon av de smittvägar som finns så angriper viruset först kroppens celler. Hiv viruset saknar en egen ämnesomsättning och kan då inte klara sig på egenhand utan måste ta sig in i en levande cell. I första hand angriper viruset vissa typer av vita blodkroppar, T-hjälpar lymocyter och makrofager. För att viruset sen ska kunna föröka sig genom delning måste Hiv när det väl tagit sig in i cellen omvandla sin arvsmassa så den blir samma som cellens, dvs DNA. Därefter kan viruset bygga sig in i värdcellens arvsmassa där det stannar och blir kvar för alltid. Endera ligger viruset bara där och vilar utan att föröka sig men den kan också göra cellen till en så kallad ”virusfabrik” och på så sätt sprida sig. Så länge inte viruset förökat sig märks den inte eftersom den tagit sig in i cellens arvsmassa. Människans immunförsvar märker då inte heller av att cellerna är infekterade och låter på så sätt bli att angripa dem. Hiv viruset förstör en mängd viktiga celler i immunförsvaret och när tillräckligt många celler har blivit förstörda, vilket brukar ta lång tid så är den drabbade mycket mottaglig för infektioner och tumörsjukdomar som man i vanliga fall kan stå emot.

De första symptomen på att immunförsvaret inte fungerar som det ska kan vara:

· Feber perioder och nattliga svettningar.
· Man känner sig trött och utmattad.
· Förstorade lymfkörtlar.
· Viktminskning.
· Svampinfektion.
· Förändringar i munslemhinnan som kan bero på svampinfektion.
· Förkylningsliknande perioder.
· Diarré perioder.
· Bältros eller andra hud förändringar.
· Huvudvärk och halsont.

Infektion med Hiv skiljer sig från de flesta andra virusinfektioner på några avgörande sätt. Någon eller några veckor efter smitt tillfället blir en del av de som Hiv-smittats sjuka men vissa visar ingen alls symptom. Hur stor del som blir sjuka vet man egentligen inte.
Har man har känts sig trött någon vecka och kanske drabbats av influensa så behöver självklart inte detta betyda att man har smittats av Hiv. Eftersom symptomen av en hiv infektion är huvudsakligen densamma som en vanlig influensa. Men vet man med sig att man haft oskyddat sex nyligen, oavsett i Sverige eller utomlands borde man uppsöka läkare för en undersökning. Både för ens egen skull och andras, då risken finns att man smittats av någon sexuellt överförbar sjukdom. Kom ihåg: Att sprida hiv medvetet är straffbart!
(http://hem.spray.se/kamy/queer/hiv.html)


Idag vågar Hiv-positiva bilda familj

År 1996 innan de nya medicinerna började användas var risken att smitta sitt barn genom graviditeten uppåt 25 procent. Men med tiden utvecklas inte bara samhället utan även mediciner inom läkarkonsten så idag är risken att smitta sitt barn minimal. Om kvinnan medicinerar rätt, föder med kejsarsnitt och inte ammar så är risken 1-2 procent. Man kan dock inte lova 0 procent.
Många kvinnor upptäcker att de bär på hiv viruset i samband med graviditeten. Just när de får detta besked så får de svårt att ta till sig att de inte ska dö, att det finns nya mediciner och behandlingar. På fem år har risken minskat avsevärt. Förr valde många att göra abort då de var rädda att dö innan barnet var fött eller att överföra smittan till barnet. På Huddinge sjukhus avbröts 117 graviditeter av 209 men idag väljer de flesta att behålla sitt barn.
- Jag vet inte om de här föräldrarna är mer tacksamma än andra för sina barn, men ibland känns det så (Christina Ottenblad, huddinge sjukhus).

I de flesta av fallen är det ofta bara en av föräldrarna som är smittad. Christina vill inte tala om några riskgrupper, hon menar på att de flesta har någon gång haft ett oskyddat samlag och man vet aldrig när oturen kan vara framme trots att risken inte är så stor i genomsnitt.

Hur skyddas fostret från virus?

· Vid vecka 26 får mamman bromsmediciner för att minska smittrisken.
· För att inte förlossningen skall starta så barnet kommer i kontakt med mammans förlossningskanal och utsätts för smitta bestäms kejsarsnitt två veckor föra beräknat födelsedatum.
· Några timmar före snittet får modern dropp med broms medicin.

Fakta:

· Ägget befruktas genom sperma från en frisk man, insemination av frisk sperma, eller tvättad sperma från en smittad man. Men här i Sverige tillåts inte spermatvätt, det är en ny teknik som gör att viruset i mannens sperma centrifugeras bort och sedan man paret själva inseminera spermierna med hjälp av en spruta eller en mjuk plastslang.
I Italien används denna teknik. Hittills har cirka 1500 inseminationer utförts på drygt 400 kvinnor. Av de 200 graviditeter det lett till har varken mamman eller barnet smittats. Vissa är kritiska mot denna nya teknik, de menar att det inte är tillräckligt säkert att man vet om sperman är fri från virus. I Japan har läkare nu meddelat att de lyckats tvätta sperman till hundra procent.

· Moderkakan är som en skyddande mur mot vissa partiklar såsom virus, men ger inget hundraprocentigt skydd.
· Ägget hos en hiv-positiv kvinna bär ingen smitta, virus befinner sig endast i blodet.


Vad händer efter födseln?

· Mamman får inte amma barnet.
· De första sex veckorna får barnet bromsmediciner var sjätte timme. Man vet dock inte om detta kan ge några biverkningar.
· Via blodprov kontrollerar man barnets hälsa. Hittar man inget virus efter sex månader anses barnet friskt. Men i Sverige kontrolleras barnet ändå upp till elva månader för att se så det gjort sig av med mammans antikroppar. (Aftonbladet 02.02.13)


11 människor smittas varje minut!

Över fem miljoner nya hiv fall har upptäckts i världen bara det senaste året och snabbast är spridningen i Östeueropa.

Av de 11 människor som smittas varje minut runt om jordklotet är hälften mellan 15 och 24 år. Totalt så lever ungefär 40 miljoner människor med sjukdomen. I vissa länder är tre av tio gravida kvinnor smittade och i brist på medicin avlider ofta föräldrarna tidigt.
De allra flesta människor som bär på hiv finns i Afrika, runt 13 miljoner afrikanska barn beräknas vara föräldralösa i dagsläget. Stor del av de barnen är även dom hiv smittade, oftast redan från födseln. Vi vet att Afrika ät en hårt hiv drabbad del av världen, i de värst drabbade länderna kommer en tredjedel av dagens 15 åringar dö i aids.
Men den snabbaste spridningen av hiv har Östeuropa, sådan ökning har man tidigare inte sett. En fjärdedel av alla smittade regioner fick smittan under förra året. I Ryssland har hiv fallen femtondubblats på bara tre år. År 1999 i Estland fanns tolv kända hiv fall med idag är det över tusen. Både i Estland och i Sverige anses den snabbaste smittspridningen ske bland missbrukare. Den största gruppen av smittade är fortfarande dom som fått hiv genom sexuella kontakter, de flesta får smittan utomlands i Sydostasien och Medelhavsländerna. Om man jämför Sverige med exempelvis Grekland så är skillnaderna stora, hiv är dubbelt så vanligt i Grekland än här. I Spanien är det sju gånger så vanligt och i Portugal finns det nio gånger fler smittade.

· I u länderna smittas runt 600 000 nyfödda av hiv varje år. Som vanligt är det tyvärr dit de nya behandlingsmöjligheterna kommer sist.
· Flera länder har börjat med nationella åtgärdsprogram men det går långsamt. Att hindra smittan att föras över vid amning är fortfarande ett olöst problem.
· I Sverige sker ökningen bland sprutnarkomaner.
· Även en ökning bland heterosexuella smittade. En ökning på 40 procent hos kvinnorna som ofta smittas utomlands i Thailand, Afrika och runt Medelhavet. Anledningen tros vara ändrade sexvanor och att alltfler struntar i att använda skydd.






”Det händer inte mig”

Med åren drabbas fler och fler med hiv, trots att vi idag har väldigt säkra skydd för att hindra att smittan sprids. Hur kan det vara så? En anledning är att dagens befolkning inte har tillräckligt stor respekt för hiv, många tänker, ”det händer inte mig”. Efter undersökningar har man kunnat se att svenskar tror att andra löper större risk än man själv gör.
Om man jämför med år 1967 då den första sexualvaneundersökningen genomfördes i Sverige och idag så har antalet samlagspartner per person ökat. Särskilt bland kvinnorna har en märkbar genomsnittlig ökning skett. Det är också en av de anledningar till att så pass många smittas med hiv varje dag.
Många verkar tänka på så sätt att, jag är svensk och bor i Sverige och här är det knappast stor risk att smittas med hiv. Det är väldigt dumt att tänka så, det kan vara ett sätt för människan att inte riktigt vilja veta att risken finns trots att man inte bor i Afrika. Mycket handlar nog egentligen om en rädsla och/eller brist på kunskap då många tänker, ”det händer inte mig”.
Om man tänker på att hälften av alla hiv infekterade i Sverige har smittats utomlands. Plus att vi har många invandrare som kanske redan bär på hiv när de kommer hit från länder som är hårt drabbade av hiv och aids, så är inte Sverige längre ett riskfritt land gällande hiv. Studier visar att människor i Sverige har bra kunskap om hur hiv överförs. Det finns också missuppfattningar, eller handlar det kanske om rädsla och ångest för det okända? En av sju tror nämligen att hiv kan smitta via offentliga toaletter och en av fyra tror att insekter kan sprida hiv. Detta verkar dock bottna i brist på kunskap då dessa uppfattningar är vanligare bland de som har genomgått en kortare utbildning jämfört med universitetsutbildade personer.

Att kondom är ett säkert skydd mot hiv smitta håller 70-80% av svenskarna med om men trots det har inte kondomanvändningen ökat. Av en undersökning kan man se att män mellan 20-24 år är och kvinnor i åldern 18-19 år är sämst på att skydda sig vid tillfälliga sexuella kontakter. Just detta anses som ett stort problem då respekten för hiv inte verkar vara så stor.
Man har på förslag att det borde införas en obligatorisk hiv testning av de invandrare som kommer till Sverige från områden där hiv smitta är vanlig. Men borde det inte då vara obligatoriskt även för en svensk medborgare som varit utanför landets gränser på semester att testa sig också? (Hiv Aktuellt nr1 2002)


Epidemins utveckling i Sverige

I Sverige har Hiv/AIDS haft en lugnare utveckling än de flesta andra länder. Ändå rapporteras det ca.30 nya fall varje månad. 1996 hade 4366 fall av hiv smitta rapporterats till Smittskyddsinstitutet i Solna, av dessa hade 1445 redan utvecklat AIDS.

År 1982 fick en patient i Sverige för första gången diagnosen AIDS som hade utvecklats av en infektion med Hiv. Men man förstod allvaret först ett par år senare. Det var ju faktiskt en epidemi som även fått fästa i vårt land och måste bekämpas med alla medel.

Som alla vet finns det ännu inget botemedel eller vaccin som utrotar hiv viruset, därför kommer hiv viruset finnas kvar i generationer framöver om inget vaccin framtas. Många oroas av samarbetet inom EU, att det skulle leda till en tolerant syn på narkotikamissbruket som skulle försämra situationen. Men man kan inte lägga hela ”skulden” på narkotikamissbruket, då det varje månad 4-5 personer smittas i Sverige genom heterosexuella kontakter.

I Sverige arbetar man förebyggande mot Hiv. Det har förts en kamp mot sjukdomen sedan
-85 som har bidragit till att vi befinner oss i en bättre situation idag än de flesta andra länder. Allmänheten har i regel god kunskap om hur Hiv smittar och hur man skyddar sig. Arbetet i Sverige är väl organiserat. Landstingen och kommunerna har i regel egna program med kontakter direkt ut till hälsa och sjukvården, socialtjänsten, skolan, ungdomsmottagningarna, militära förband, frivilligorganisationernas lokalavdelningar, idrottsrörelsen, flyktingförläggningar. I Sverige erbjuds bland annat: Tidig sexualundervisning i skolorna som har byggts upp under mer än 40 års tid, gratis och anonym testning på ett stort antal olika mottagningar inom hälso- och sjukvården. Denna sort av förebyggande arbete borde genomföras även i de mest drabbade länder. Kostnaderna kan dock vara ett problem för de fattigare länderna. I Sverige satsar staten stora summor på det förebyggande arbetet mot Hiv och AIDS. Om smittspridningen kan stoppas eller i alla fall begränsas så betyder det att vi inte bara slipper svårt mänskligt lidande utan också höga vårdkostnader. Vården av en enda HIV-smittad beräknas kosta mellan en och två miljoner totalt under hela sjukdomstiden.


Mediciner på gott och ont

De senaste åren har mycket stora framsteg gjorts beträffande behandlingen av hiv. Sedan 1996 när nya läkemedel kom så insjuknar allt färre i hiv-relaterade sjukdomar och de hiv-positiva lever allt längre. De nya aidsfallen har minskat dramatiskt. Medicinerna botar inte hiv men bromsar upp sjukdomen.
Samtidigt blev det möjligt att göra virus mätningar i blodprover vilket medförde förbättrade möjligheter att bedöma både behov av att sätta in behandling och effekten av given behandling. Man har med åren lärt sig att kombinera olika mediciner med varandra för att uppnå så bra behandlingsresultat som möjligt.
Att påbörja en behandling kräver stor noggrannhet och vilja. Patienten måste vara medveten om att behandlingsresultat visar sig om man följer ordinationer som ges av läkare. Om man missköter behandlingen kan viruset snabbare bli resistent och gör medicinerna mindre verksamma. Genom att hoppa över doser av läkemedlet så sätter viruset genast igång med ny virusproduktion. Behandlingen är krävande för patienten och en del klarar inte av det. Flera får besvärliga biverkningar som diarré, illamående och diabetes. Det gör det komplicerat att ta hiv mediciner under lång tid. Man tror också att smittsamheten minskar när man tar medicinerna som man ska, men det är inte bevisat. (www.hiv.nu)


När ska man påbörja behandling?

Det finns ingen speciell tidpunkt när man ska börja behandlingen. Det varierar från person tillperson, det beror helt på hur stor virusmängden i blodet är. Man gör en mätning av virusmängden och av antalet hjälparceller. Antalet hjälparceller är ett uttryck för hur mycket skada som redan åstadkommits av hiv-infektionen. Man rekommenderar behandling till alla hiv-infekterade som har mer än 10-20 tusen viruskopior per milliliter blod eller mindre än 500 hjälparceller per ml blod. Det finns andra skäl till att påbörja behandling, som att man börjar visa tecken på ett dåligt fungerande immunförsvar, oberoende av antalet virusmängd och antalet hjälparceller. Varför man använder dessa virusprover för att avgöra om det är dags för behandling beror på att man sett ett starkt samband mellan mängden virus och risken att insjukna i aids. När man tar ställning till att påbörja behandling så bygger det inte enbart på lab-prover utan de individuella förutsättningarna hos varje enskild individ.
En av de många frågor som forskarna tampas med är om de skador som hiv orsakar på immunförsvaret är oåterkalleliga eller om det finns möjligheter att kunna återställa immunförsvaret med behandling? Detta är ett område som nu studeras mycket intensivt. Man har hittills kunnat se att de är möjligt. Det finns en del hiv smittade individer som har varit smittade i många år utan att utveckla några tecken på försämrat immunförsvar helt utan behandling. Den enda grupp som man har visat framgångar med är de som får behandling strax efter smittotillfället. En sak är säker, att det aldrig är för sent att påbörja en behandling då mycket svårt sjuka personer med dåligt immunförsvar har kunnat behandlats, med ett mycket bra resultat. Men man måste tänka på att det är inte lämpligt att vänta med behandlingen tills man är svårt sjuk. (www.rfsl.se/abpos/med_nuk.html)


Läkemedel

Dagens läkemedel mot hiv ger en full effekt om de kombineras rätt med varandra. Kombinationsbehandlingen gör att hiv viruset försvinner från blodet, vilket innebär att viruset fryser helt under tiden som patienten tar medicinen. Så fort patienten slutar så ökar åter igen hiv mängden i blodet. Så i dagsläget kan man leva med hiv utan att drabbas av aids. Ges behandling med ett enda läkemedel så har den endast en kortvarig positiv effekt. Hiv viruset bildar ofantliga mängder nya partiklar varje dag och har därmed en förmåga att utveckla mutationer (en ändring i arvsanlagen) och bli resistent (ge nedsatt effekt på viruset) mot det givna läkemedlet. Därför krävs att man kombinerar medicinerna på rätt sätt för att undvika att hiv viruset blir resistent.

Det finns idag tre olika grupper av läkemedel mot hiv:

Nukleosidanaloger som liknar de naturliga byggstenarna DNA och RNA. Genom en process omvandlas RNA till DNA. Det bildas nya ”falska byggstenar” som hindrar att DNA-kedjan byggs vidare och hindrar därmed att nya viruspartiklar bildas.

NNRTI (non nucleoside reverse transcriptase inhibitors) är ett läkemedel som verkar på samma ställe som föregående läkemedlet men en lite annorlunda verkningsmekanism. Det blockerar själva enzymet och förhindrar då bildning av ny DNA.

Proteshämmare fungerar genom att blockera ett enzym som gör att stora äggvitor klyvs i mindre beståndsdelar för att kunna bilda nya fungerande viruspartiklar. Man hindrar helt enkelt nybildningen av viruspartiklar. (www.rfsl.se/abpos/med_nuk.html


Kan man vara immun mot hiv viruset?

Man har kunnat konstatera att det finns människor som uppenbarligen är immuna mot hiv viruset. Studier bland prostituerade i Afrika har visat att en grupp besläktade kvinnor saknar ett protein som är livsviktigt för hiv viruset. Samma upptäckt har gjort bland amerikanska forskare. Tro det eller ej, men här på jorden finns människor som inte blir infekterade oavsett hur ofta eller hur mycket de blir exponerade för hiv viruset. Man tror att det rör sig om en mindre genskada som sannolikt också kan förklara varför en del hiv infekterade inte utvecklar aids. Men detta är inte särskilt vanlig, ungefär 1% av den vita befolkningen anses bära på denna genskada. Det är nog den enda skada jag själv ser som positiv. Men bland afrikaner är förekomsten betydligt lägre och bland asiater har man inte hittat någon med denna typ av genskada. Om forskarna kan finna vad det är i dessa människor som gör att de inte smittas så kan den kunskap säkerligen användas för att få svaren på alla olösta frågor och skapa ett vaccin. Som i de flesta fall handlar även detta om ekonomi, det krävs mycket pengar inom forskning. Som alla vet är inte Hiv det enda problemet i världen just nu men jag själv personligen tycker att, ska man lägga pengarna på något så borde detta vara ett förstahandsalternativ!? (Franska dagstidningen Le Monde, juli –96)


Framtiden…

För ungefär 15 år sedan visste ingen vad hiv var och vad som gjorde att friska unga män helt plötsligt fick flera och dödliga sjukdomar. Idag vet vi att detta berodde på att immunförsvaret helt hade försvunnit av hiv virusets nedbrytande effekt. Under dessa år har man lyckats hitta svaren på hur viruset överförs från människa till människa och hur det kan undvikas och hur man testar människor för att kunna se om man bär på viruset.
Men med åren har vi blivit medvetna om att bära på hiv inte betyder en väntan på döden och allt fler människor låter sig hiv testas och därmed finns det hopp för de smittade. Många har tidigare inte velat få besked om de är smittade eftersom det inte funnits något som botar, lindrar eller skjuter upp virusets nedbrytning av immunförsvaret. Helt enkelt har det handlat om rädsla eller att livsglädjen försvunnit så de känt att det inte fanns någon mening med att låta testa sig.
Forskarna gör hela tiden framsteg inom hiv och aids, det går sakta men huvudsaken är att forskningen går framåt. Man måste tänka på att det var inte så längesen hiv viruset var helt främmande för oss människor och att det idag finns bra mediciner som bromsar upp sjukdomen. Tack vare forskarna kan en hiv smittad idag leva ett vanligt liv precis som alla andra, till och med skaffa familj men dock är det än så länge inte helt riskfritt. Det forskarna jobbar på i dagsläget är främst att försöka ”lära känna” viruset ännu bättre så det tillslut kan tas fram ett vaccin för att kunna bota Hiv. Den frågan är tyvärr inte lätt men om man tänker på hur många människor som dog innan penicillinet fanns och jämfört det med dödsantalet på grund av dagens hiv epidemi så finns vissa likheter. Penicillinet ”uppfanns” sen av en ren tillfällighet. Så självklart finns det hopp om att kanske inom en snar framtid hitta det rätta läkemedlet för att bota hiv. Men en del forskare menar att även om inte vaccin kommer att bli verklighet inom den närmaste framtiden så hoppas man finna någonting som för att hiv smittan inte resulterar i det dödliga aids stadiet. Det är inte heller omöjligt att man i framtiden ska kunna kontrollera en person som bär på hiv smitta lika lätt som en person med diabetes.
Hittills har man funnit väldigt bra mediciner som bromsar upp sjukdomen men frågan är långt ifrån löst eftersom att 11 människor smittas varje minut i världen i genomsnitt. Men i de länder som har tillgång till läkemedel så fortsätter sjukligheten och dödligheten att minska. Tyvärr så är det de fattigaste länderna/världsdelarna på jorden som är mest drabbat och inte kan ta del av läkemedlen så mycket som man önskar. Forskarna vet fortfarande inte vilka biverkningar som nuvarande läkemedel kan orsaka på lång sikt. Nya biverkningar kan dyka upp och begränsa användbarheten av de hittills funna tillgängliga läkemedlen. Men man måste tänka positivt, nya läkemedel är under ständig utveckling. Man vill finna mer effektiva läkemedel som ger mindre biverkningar. Hittills har utvecklingen gått snabbt så man hoppas på att den ska fortsätta i samma takt och ge resultat. Eftersom det ännu inte kunnat framtas någonting som ska kunna bota hiv så jobbar man på dagens situation och hitta bättre behandlingsmöjligheter. Man hoppas också på att den stora majoriteten smittade, alltså d...