Under slutet av 1970-talet började det hållas debatter angående den dåliga redovisningskvaliténsamt den ökade ekonomiska brottsligheten. I och med detta började debattörer även diskuterarevisorns roll och funktion. Detta medförde att man först införde en upplysningsplikt som senareutvecklades till en anmälningsplikt som lagstadgades den 1 januari 1999. Tystnadsplikten som sedanlänge varit förankrad i revisorns yrkesroll kom nu i konflikt med den nya lagen. Däriblandrevisorerna själva, som menade att de inte ville agera som en moralisk polis. Samtidigt menaderevisorerna samt olika remissinstanser som FAR och SRS att anmälningsplikten skulle medförabristfällig information från klienten då de inte skulle vara villiga att utge tillräckligt med informationav rädsla för att bli anmälda, vilket därmed skulle medföra svårigheter för revisorn att utförasitt arbete. Däremot ansåg regeringen att revisorn var det främsta arbetsverktyget i kampen motekonomisk brottslighet, då de som enda yrkesgrupp har total insyn i bolagens verksamhet.Samtidigt har revisorns brottsförebyggande roll ifrågasatts på senare tid, då antalet anmälningarsom kommer från revisorn varit låg i jämförelse med dem som kommer från konkursförvaltareoch skatteförvaltningen. Likväl har anmälningarna från revisorer drastiskt ökat sedan år 2004.Därför har vi i denna studie haft som syfte att undersöka vilka faktorer som påverkar revisornsagerande i tillämpningen av anmälningsplikt och tystnadsplikt. I denna tillämpning uppstår oftaen konflikt av moralisk och etisk natur gentemot klienten. Samtidigt krävs det att revisorn är juridisktkapabel till att avgöra om ett brott föreligger. Detta beror då på den utbildning denne erhållit,vilket enligt tidigare studier inom ämnet skiljer sig åt mellan stora- och små revisionsbyråer. Justörre osäkerhet revisorn känner i fråga om ett brott föreligger desto högre bevisgrad tenderardenne också att kräva.För att undersöka dessa faktorer i förhållande till revisorns agerande inför tillämpningen av anmälningspliktoch tystnadsplikt har vi valt att utföra en kvantitativ studie. Detta har vi gjort medhjälp av en enkätundersökning som riktats till fem stora- och fem små revisionsbyråer med avgränsningtill Jönköpings stad. Förutom slutna frågor har vi inkluderat öppna tillämpningsfall direkttagna ur Ekobrottsmyndighetens rapport- ”revisorns åtgärder vid misstanke om brott”. Resultatenfrån enkätundersökningen har sedan framställts i stapeldiagram utförda i Excel.ivFör att få en bakgrund till de data vi erhållit behövs en relevant teoretisk referensram. Den främstakällan till revisorns åtgärder vid brottsmisstanke finner vi i ABL. Dock har det utvecklats omfattanderättspraxis samt rekvisit för att underlätta revisorns avgörande vid misstanke om brott.Dessutom har EBM givit revisorn vägledning i form av riktlinjer för bevisgrad och mer grundläggandedefinitioner av de rekvisit som berör en anmälan eftersom lagen lämnat dessa till godrevisorssed att avgöra. Dessutom är det relevant för vår studie att finna hur etik och moral påverkarrevisorn i affärssammanhang samt den utbildning denne erhållit angående anmälningsplikt.Vår undersökning visar att nästintill samtliga respondenter erhållit en utbildning om anmälningspliktmen att majoriteten trots detta kräver en betydligt högre bevisgrad än EBMs riktlinjer för attagera på brottsmisstanke. Samtidigt tror vi att revisorn tar på sig en yrkesroll och överlägger alltetiskt ansvar på revisionsbyrån, då kommentarerna till tillämpningsfallen visar att revisorernaskulle valt att agera utan att ta hänsyn till det etiska i situationen. Revisorns agerande påverkas avstorleken på revisionsbyrån, då det visar sig att respondenterna från de små revisionsbyråernahaft en större praktisk användning av anmälningsplikten, vilket därtill i vår mening kan bero påden externa utbildning de fått. Samtidigt tror vi att vår undersökning indikerar på att stora revisionsbyråerha...
