Påskön

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En staty med bara huvudet över marken.

År 500 när den polynesiske hövdingen Hotu Mataua enligt legenden styrde sin färd mot ön Rapa Nui som den först kallades la han grunden till en av historiens mest fängslande kulturer. Tillsammans med hans följeslagare blev dom de första nybyggarna här.
Namnet Påskön kom med de holländska upptäcktsresande som landsteg här på påskdagen 1772.
Längs sidan av en vulkankrater började öborna skapa dom resliga figurerna ”levande ansikten” som blivit en symbol för ön. Med stenhackor skapade dom först framsidan, därefter höggs de stora stenblocken ur klippan. Sedan fraktades de stora statyerna helt utan hjul till 120 olika stenplattor utmed havsstranden, detta till minne av förfäderna. Statyerna fick ett öga av vit korall med en pupill av röda eller svarta stenar. De olika stammarna tävlade sinsemellan med att hugga allt väldigare statyer.
Sen kom Påsköns öde på 1680 talet då ön härjades av inbördeskrig. Skördar skövlades, skogar höggs ner och statyer vältes. Hundratals figurer, en del halvklara låg kringströdda här och var. Allt slutade med att detta märkliga folk las i ett dike brändes till döds av det andra folket på ön. Sjukdomar från Europa och Peruanska slavräder gjorde så att Påskön aldrig hämtade sig igen. Traditionen att skulptera i stenblock har sedan dess aldrig återuppstått.

Européerna besökte ön år 1772
Holländarna färdades på påskdagen 1770 med sina tre fartyg mot denna ö som tidigare inte markerats på någon karta. Dom såg då rader av stora kolossala stenstatyer som var resta med ryggen mot havet. De vaktades av präster som hade en hy som var lika vit som européernas och de hade stora skivor som trängde ut örsnibbarna. Den övriga befolkningen beskrev holländarna som blandad, många av de vithyade var rödhåriga.
Nästa expedition som anlände Påskön var Gonzálesexpiditionen 1772. Gonzáles marscherade till öns östsida där han reste tre kors och lät öborna underteckna annekteringen eftersom han funnit att de hade ett eget skriftspråk (rongo rongo tavlor).

Statyer längs havs kusten med ryggarna mot havet.



4 år senare…
…efter det Spanska besöket så ankom engelsmannen Cook med två naturforskare till ön.
De hade läst holländarna och Gonzáles skildringar så Cook anlände med stora förväntningar. Men deras besvikelse kom när de nådde ön, både ön och dess befolkning tycktes helt förändrade, bara 4 år efter det Spanska besöket. Öbornas förhållande var mycket svåra, marken var torr och stenig. Den enda grödan var sötpotatisen som nätt och jämt räckte till. Cook var den förste som såg de stora statyerna omkullvräkta med den röda tuffsen som huvudbonad utspridd över tempelplatsen. Då undrade de såklart om en naturkatastrof drabbat folket.
Men modern forskning visar dock att en rad stammkrig rasat på ön efter långöronens nederlag 100 år tidigare….
Trots att Cook hade en tahitisk tolk till hjälp ändå knappt förstod någonting av det lokala språket. Det enda som han lyckades få fram var en enskild staty som hade ett eget namn och var rest till minne av en avliden hövding.



Statyerna
Idag är arkeologerna övertygade om att statyerna (moaier) föreställde avlidna hövdingar eller gudar. Moaierna bar namn av gamla hjältar och då vet man vad de föreställde.
En teori går ut på att vid en tid så ar Påskön så överbefolkat så det enda man kunde sysselsätta sig med var tillverkning av dessa stora stenskulpturer.
Hur dom kunde forsla statyerna ut till havskanten är ett mysterium. Forskare har försökt att släpa statyerna men har kommit fram till att det måste ha gått till på ett annat sätt. Enligt gamla sägnerna så gick statyerna själva till sina platser. Vid statyernas fot fann man hörnen nötta och bortslagna vilket stödde teorin att de kan ha förflyttats i upprätt ställning.
Men egentligen är det alltså inge som vet hur det kan ha gått till att flytta ett så pass tung föremål så lång bit!?
Idag vet man i alla fall att det tog ungefär 1 år att göra en staty med hjälp av 20 personer.


Stenbrottet där de
berömda statyerna
höggs ut


Bosättningar
De olika hustyper som man fann på ön var tre olika. Dessa har man mätt och tecknat av.
*En typ byggd av böjda renar och torrvass, den var väldigt lång, låg och smal. Den liknade mest en uppochnervänd kanot som kunde vara upp till 100 meter lång.
*Den andra typen var helt byggd i sten med tjocka murade väggar täckta med stenplattor.
*Så fanns det en tredje typ som var en underjordisk boning, osynlig från markytan, med en fyrkantig ingång som ledde ner i en sluttande tunnel och slutade i en stenklädd ingång.



Det fanns också undergjordiska gångar längre inåt land där det fanns gömställen.
Några grottor var kända av alla, andra hade hemliga ingångar, där familjeskatter gömdes, en enda sten var tillräcklig för att täcka ingången till en grotta. Ibland hann de äldsta och visaste i släkten inte berätta var ingångarna fanns innan de dog.
Groteska figurer har hittats i grottorna som man kallar Moai Kavakava figurer. De föreställer alltid en lång, böjd, mager man med långa öron, bockskägg, böjd näsa, revben, korta ben med omskuret könsorgan.


Påskön idag…
På denna triangelformade ö som ligger utanför Chiles bor idag ungefär 3000 personer, alla bor i det lilla samhället, Hanga Roa på öns västkust.
Invånarna betalar ingen skatt och man livnär sig på turism och nästan all mat importeras från fastlandet.
När man landar på Påskön efter 29 timmars restid från Arlanda möts man av polynesisk dans och blomsterkransar, men det har egentligen ingenting med deras kultur att göra, skulle de ha de så skulle man bemötas av ihärdigt stenkastande från befolkning. Men som tur är så har man lånat denna nya sed av Hawaii.
Nu i efterhand har man rest en del av de statyer som för längesen vräkts ner.
Under 1992-93 restes 15 moaier med hjälp av japanska pengar som var mycket kostsamt. Planerna om att hjälpa ön tillbaka mer till sitt gamla jag är inget som nu kan genoföras, bristen på pengar är en anledning och att skeppa två stora lyftkranar långt ut i Stilla Havet är ju såklart inte gratis. Staty...