Bakgrund och problem: I takt med att fokus i den moderna ekonomin har skiftat från
tillverkande industri till tjänsteproduktion så har vårt samhälle i enlighet med detta fått
karaktären av en mer kunskapsbaserad ekonomi. På senare tid har forskare kunnat visa att
design som en kunskapsresurs är ett konkurrensmedel och att det finns ett positivt samband
mellan lönsamhet och design. Då det kan konstateras att design är viktigt ur ett
konkurrensperspektiv och att design de facto genererar ett värde, är det för en investerare
viktigt att detta värderas på ett relevant sätt och sedermera redovisas i företagens finansiella
rapportering. Det är således, ur företagens perspektiv, viktigt att lämpliga värderingsprinciper
som leder till relevant information regleras i standarder för redovisning för att möjliggöra
detta. Redovisningen tillåter idag att en internt upparbetad immateriell tillgång, såsom design,
värderas och redovisas initialt till sitt anskaffningsvärde. Efterföljande värdering ska även den
ske till anskaffningsvärde minskat med ackumulerade avskrivningar. Alternativet vore att
redovisa tillgången till ett verkligt värde men detta kräver enligt nuvarande regelverk en aktiv
marknad vilket emellanåt saknas för internt upparbetade immateriella tillgångar.
Det övergripande kravet på redovisningen, enligt internationella redovisningsstandarder är att
den finansiella informationen ska vara relevant för att en extern användare ska kunna fatta
ekonomiska beslut baserade på informationen. Det sätt som redovisningen behandlar internt
upparbetade immateriella tillgångar idag kan inte anses gynna relevansen av den finansiella
informationen. Detta då verkligt värde, vilket anses mer relevant för en extern användare vid
ekonomiska beslut, inte får användas vid värdering av en sådan tillgång. Utifrån att den
finansiella informationen ska vara relevant och då design blivit allt viktigare som ett
konkurrensmedel samt det positiva samband som påvisats mellan design och lönsamhet har vi
formulerat följande frågeställning:
Hur kan design som en internt upparbetad immateriell tillgång identifieras och värderas
utifrån kravet på relevant finansiell information?
Syfte: Genom en fallstudie av ett företag kommer vi ur ett företags perspektiv att beskriva (1)
hur design kan fastställas som en immateriell tillgång; (2) huruvida vedertagna
värderingsmetoder inom redovisning är tillämpliga vid värdering och omvärdering av design
som en internt upparbetad immateriell tillgång och (3) hur design som en internt upparbetad
immateriell tillgång kan utgöra finansiell information utifrån egenskapen relevans.
Design på balansräkningen
Avgränsningar: Uppsatsen beskriver hur ett företag kan identifiera, värdera och redovisa en
internt upparbetad immateriell tillgång i form av industridesign. Andra internt upparbetade
immateriella tillgångar berörs ej. Den produkt som är grunden för vår fallstudie syftar endast
till att fungera som ett belysande exempel.
Metod: Valet föll på att utföra en fallstudie för att på lämpligt sätt få svar på vår
frågeställning och uppfylla tillhörande syften. SKF Mekan ansågs vara ett relativt stort och
etablerat företag och förmodades därmed kunna tillhandahålla relevant information. Företaget
använder sig av industridesign i sin produktutveckling för ett kullagerhus, SNL Large, vars
formgivning ansågs kunna konkretisera vår studie, dels för oss själva, dels för våra läsare.
Referensramens synsätt är vald utifrån internationella redovisningsstandarder, design och dess
ekonomiska lönsamhet samt värderingsmodeller för immateriella tillgångar. Val av
intervjupersoner föll naturligt på relevanta personer i form av SKF Mekans marknads- och
produktchef och ekonomichef där vi under intervjuprocessen arbetade med en öppen
frågeguide för att erhålla respondenternas synsätt snarare än vårt eget. Slutligen bearbetas och
presenteras empirin utifrån uppsatsens tre delsyften för att ge en logisk struktur.
Resultat och slutsatser: Utifrån analysen av vår fallstudie har vi kunnat konstatera att design
kan klassas som en immateriell tillgång då den uppfyller krav enligt redovisningens krav på
identifikation, kontroll och förväntade framtida ekonomiska fördelar. Vidare kan konstateras
att tillgängliga värderingsmodeller är tillämpliga och att dessa ger avsevärda skillnader i
tillgångens värde. Nuvarande redovisningsprinciper tillåter för internt upparbetade
immateriella tillgångar en initial värdering endast till anskaffningsvärde respektive
omvärdering till anskaffningsvärde minskat med ackumulerade avskrivningar. Uppsatsens
tillämpade alternativa redovisningsprinciper, i enlighet med föreslagna vidareutvecklingar av
regelverket från IASB och FASB, visar på att en värdering till verkligt värde enligt
direktkassaflödesmetoden tar hänsyn till förväntande intäkter och risker som design är
förknippad med. Analysen belyser samtidigt vikten att vara uppmärksam på att värderingen
bygger på vissa antaganden och att värderingen därmed måste vara aktuell och omvärdering
göras regelbundet. Vidare beskriver analysen att en redovisning av design till verkligt värde är
ett steg till en mer relevant finansiell information men att det samtidigt kan påverka
tillförlitligheten negativt. I sammanhanget har analysen även gett indikationer på att det inom
företag finns en inneboende försiktighet på grund av nuvarande redovisningsprinciper. Vi
menar på att för att kunna uppnå en mer relevant finansiell information måste företag anamma
argumentationen kring verkliga värden och de bedömningar som krävs för att uppnå relevans.
Slutligen menar vi att, utifrån vår fallstudie av design, så bör en internt upparbetad
immateriellt tillgång generellt sätt redovisas till verkligt värde för att uppnå kravet på en
relevant finansiell informat...
