Proletärbarn

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I boken får vi följa Jan Fridmans liv från den bråkiga barndomen, första förälskelsen, och till sist livets höst.

När Jan är 16 år flyttar familjen till ett brukssamhälle där fadern blev kol- och sågverksarbetare. För att lättare bli bekant går Jan med i den Socialistiska Ungdomsklubben, som var en naturlig samlingspunkt för de jämnåriga i trakten. Men han finner istället sympati för Arvika Kalle – traktens hatade kommunistledare. När omgivningen, inklusive Jans socialistiske far, får reda på att han tar parti för kommunistspacket blir han omedelbart utesluten ur SDUK.
Jan blir reglerad från folkskolan för att ha spräckt en nazists skalle och tillsammans med hans bäste vän och politiske vägledare Fredrik driver Jan omkring först på landet och sedan i staden. De råkar i slagsmål och arresteras otaliga gånger för att bucklat på Hitlers svenska gossar och blir snart kända som traktens politiska bråkmakare. Åren som aktiv kommunist skulle komma att förfölja Jan genom hela livet, och även göra honom för evigt utstött ur den stundvis falska gemenskapen på fabriken han senare får jobb på.

De två vännerna skiljs åt när Fredrik blir satt i fängelse för ett misslyckat bombförsök. När kriget bryter ut på allvar blir Jan först inkallad, men snart hämtas han av två civilklädda poliser och förs till ett interneringsläger som efter att ha klassats som samhällsfarlig. Efter flera års terror mot internerna förflyttas lägrets nazistiske kommendant, och istället kommer en fänrik, som faktiskt behandlar internerna som människor. Jan får ofta permission när han blir bjuden hem till trädhuggningsinstruktören Sundström. Familjen är väldigt fattig men de nio barnen pysslas väl om av den outtröttlige modern Lily. Jan blir bra vän med äldsta dottern Elvy, och vänskapen utvecklas efter en tid till en blyg förälskelse.

Kriget är slut, och alla internerna släpps fira. Jan flyttar till Göteborg och Elvy kommer efter så fort han lyckas ordna husrum. Jan jobbar på en fabrik som tillverkar korvar och Elvy börjar jobba nattskift som diskerska på en krog. Genom en kontakt på Lilys jobb får de tag på en enrummare på Östergatan 13. De köper möbler genom avbetalning och känner sig lite rädda för om de ska klara av att betala tillbaka allt, men är ändå förväntansfulla över vad framtiden bringar.
I resten av boken får vi följa Jans ganska monotoma vardag på fabriken, och livet hemma på Östergatan 13. På grund av hans tidigare politiska karriär vill ingen på fabriken ha med honom att göra, och Jan förblir kvar nere i källaren där bara nykomlingar bruka vara. Elvy däremot jobbade ihärdigt och utmärkte sig på krogen. Hon hade ärvt sin mors outtröttliga kraft och var fast besluten om att bli något i livet. Gång på gång blir hon befodrad och pratar ofta med Jan om dagens spännande händelser på krogen. Jan däremot nämner sällan fabriken men Elvy avfärdar det med att fabriken kanske inte var så spännande men att Jan säkert trvides.
Efter flera år tillsammans kommer plötsligt beskedet att Elvy är med barn. De båda blir överväldigade och snart har de byrålådan full med små hemstickade tröjor. För Jan var det ren lycka att han skulle bli far. Men just som det såg ut att de skulle bli en familj på tre får Elvy missfall. För Elvy går livet vidare men Jan tar det hårdare. I boken blir det heller inga mer gravidititeter.

Erik Johansson berättar på ett vardagligt och lite melankoliskt sätt om dessa två proletärbarns liv. Då och då har d...