August Strindbergs kvinnosyn

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Strindberg hade försmak för kvinnor som var starka och hade en egen vilja. Han kände inte för de som var svaga och tillät sig vara underdåniga. Han träffade första gången den finlandssvenska adelskvinnan Siri von Essen år 1875 då hon fortfarande hade ett äktenskap med en annan man. Hon var engagerad i kvinnofrågan och stod för att kvinnan skulle dela makten lika med mannen. Hon ansåg följande ”Det är orätt att uppfostra qvinnan till mannens sällskap, hon bör liksom han i första hand vara medborgare – sedan maka och mor”.
Siri von Essens väninna ”Ina Forstén” hade läst upp Strindbergs verk ”Mäster Olof” för henne och intalade Strindbergs goda syn på kvinnan. Detta förhållande kan höra samman med hans roman ”Röda rummet” (1879) där han tar upp hustrun till Nicholaus Falck som gifte sig med förpliktelsen att ha ett förhållande där båda hade lika mycket rättighet. År 1876 gifte sig Strindberg med Siri von Essen med löftet att hon skulle få sin önskan uppfylld att få bli skådespelare. Strindberg ville egentligen att hon skulle bli författare. De fick tillsammans fyra barn och detta är nog hans mest omtalade (och längsta) förhållande. Under år 1883 gick Strindberg i exil och flyttade med hustrun och sina tre barn (det fjärde avled strax efter giftermålet) till olika pensionat i Schweiz, Frankrike, Tyskland och Danmark.
Detta fungerade inte så bra, August utnyttjade hennes talang och drömmar för att sätta sig i kontroll över henne. Det hände även att Strindberg slog sin hustru när han inte var på god sida med sina sinnen. Meningarna går, från olika källor, isär om Strindbergs kvinnosyn. Det sägs att han innan och under äktenskapet med Siri von Essen ville se jämlikhet mellan kvinnan och mannen men ändrade uppfattning efter förändringar i sitt fortsatta liv. En del saker talar för att han alltid haft sin negativa inställning och egentligen bara försökt få en fin fasad putsad för Siri von Essen då hon som nämnt var engagerad i kvinnofrågan. Efter ett visst utbrott mot Siri skall han ha sagt/gjort följande:
"Retad ända in i genitalkörtlarna reste jag till Genéve och tog en läkare med mig till en bordell. Avlade krafprovet - för övrigt ej första gången... Undersökte min säd som befanns vara fruktsam och mättes i upprört tillstand 16 x 4 centimeter ..."
Siri skiljde sig från Strindberg år 1891 vilket medförde att hans kritiska syn på kvinnan blev värre, denna kvinnosyn skulle bli känd över Europa. Strindberg led negativt av de omständigheter som drabbade honom pga. detta och flyttade år 1892 till Berlin. Året efter att han flyttade till Berlin (1893), gifte han sig med en Österrikisk journalist ”Frieda Uhl” och får ett gemensamt barn med namnet Kerstin. Efter fem år i Berlin beslutar Strindberg sig att flytta till Paris och förhållandet med Frieda blir därför kortvarigt. Här börjar den så kallade Infernokrisen och han tillbringar några år i Frankrike där han bland annat, åren 1884-1886, skrev novellsamlingarna ”Giftas 1” och 2. Dessa handlar om förhållanden och kärlek där Strindberg tar upp kvinnosynen och den kristna religionen mycket kritiskt. Han skall ha skrivit: "Finns det nagon så elak, småaktig, lumpen, hård, hjärtlös som kvinnan?" i förordet till ”Giftas 2”. Två år senare skriver han ”Fröken Julie” som handlar, delvis kanske om han själv, om kampen med ett par från två olika samhällsklasser. År 1900 skriver han ”Dödsdansen” som i stor del handlar om kärlekshat och hemska förhållanden.
År 1901 när han befinner sig i Danmark och skriver en pjäs med namnet ”Ett drömspel” ska han vid ett tillfälle ha frågat en dam som var aktör i skådespeleriet: "Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?". Harriet Bosse neg och svarade "Ja!". Han gifter sig samma år med denna norska skådespelare. Harriet var endast 23 år då de gifte sig och lämnar en åldersskillnad på 29 år. Detta skulle komma att bli hans värsta förhållande. Harriet var mycket intresserad sitt yrke som skådespelare och brydde sig mer om det som framtid än att vara hemmafru och sköta en familj åt Strindberg. Problemen började arta sig efter bara några månader och år 1903 hade Harriet Bosse flyttat för sig själv, först 1908 var skilsmässan ett faktum. Han fick ett barn även med fru Bosse som fick namnet Anne-Marie. Strindberg flyttade efter skilsmässan till Drottninggatan 85 i Stockholm, även känt som ”Blå tornet”. Strindberg levde därefter sina sista år som eremit.
August huvudsakliga problem med sina kärleksförhållanden var att han ansåg att hans hustru skulle vara hemmafru vilket inte var godtagbart, i alla fall inte av de han valde att gifta sig med. Man kan tro att August såg det som en utmaning att söka en psykiskt stark hustru som skulle infinna sig att leva som hans husfru. Alla de problem som uppstod i förhållandet skyllde han på hustrun, han blev allt mer kritisk mot kvinnan efterhand hans förhållanden rasade. Läser man citat han har skrivit finns det mer orsak till att hans kritiska kvinnosyn alltid funnits där. Innan ”Giftas” skall han ha skrivit:
"Jag vill anbefalla lagstiftarna att noga besinna konsekvenserna av att ge medborgerliga rättigheter åt halvapor, lägre stående varelser, sjuka barn, sjuka och galna tretton gånger om året vid tiden för menstruation, fullkomligt vansinniga under resten av graviditeten... brottslingar, kriminella, av instinkt elaka djur ..."
Strindberg skrev, år 1882, verket ”Fru Bengts hustru” som handlar om två makar som skulle till att bli osams. Läsaren får tro att det är Bengt som är orsaken till osämja och den kommande skilsmässan då han är den utlösande faktorn, men i annan tolkning beskyller Strindberg problemen på hustrun Margit som inte ska ha velat se verkligheten i ögonen. Man jämför henne som en romantiker och Bengt som en realist. Margit var inte intresserad av den hårda verkligheten och Bengts kärlek till henne gjorde att han lät henne få drömma och hoppades att det skulle gå inom sin tid. Detta gick inte så bra och då äktenskapet utgick från att hon skulle lämna Herr Bengt om han inte höll sina löften så var skilsmässan ett faktum. De skulle dock återförenas ett kort tag senare.
Strindberg ger i sin helhet det intrycket att kvinnan ska ha samma roll som mannens i det avseende att de skall arbeta lika mycket. Kvinnan skall arbeta i hemmet och sköta dess uppgifter medan mannen skall sköta uppgifter ute. Han verkar istället mest intresserad att förespråka jämlikhet i den kroppsliga lustan, att det ska vara lättare (mer acceptabelt) för männen att ha sex med kvinnorna utan äktenskap. Strindberg verkade under hela sin tid ha ett stort intresse för det sexuella hos kvinnor och besökte ofta bordeller och hade lösa förbindelser. Meningarna går isär huruvida han är en kvinnohjälte eller kvinnohatare, klart är att han inte respekterade förhållanden och att hans idealkvinna skulle arbeta i hemmet. Han hade ett mycket starkt behov av moderskapskänsla, vilket kanske kan förklaras med att hans moder dog redan när han var 13 år gammal. I ”Tjänstekvinnans son” berättar han också att ”han inte fått umgås tillräckligt mycket med flickor”. Han behövde...