Redogörelse för Romantiskt författande med Allan Poes

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Poe sätter spänning hos läsaren med att tala om att han skall dö imorgon och vill lätta sitt samvete idag. Man vet inte om han syftar kalenderdagen ”imorgon” eller om han menar ”imorgon” som sitt livslopp. Rubriken på berättelsen får mig att känna spänning när han berättar hur mycket han var djurvän och hade mycket djur, sist nämner han att han hade en svart katt, vilket var det första man förväntade sig få nämnt. Han berättar händelser väldigt plötsligt. Plötsliga svängningar som gör att man inte riktigt säkert vet när han ”slår till” i berättelsen. Väldigt stämningsgivande var det att läsa om kattavtrycket i väggen och den vita fläcken på den andre kattens päls vilket höll läsningen på en fortsatt spänd nivå.
Han beskriver sig själv som psykiskt ostabil. Han har en sjukdom av alkoholskada vilket gör att man förväntar sig att det kan komma ovanliga händelser. Att han till exempel begravde yxan i sin hustrus hjärna istället för katten, för att hon hade hindrat honom. Hans plötsliga lugn över händelsen, att han visar stolthet över sitt mord och hur han lyckats röja undan det klargör att han faktiskt är psykiskt ostabil och läsaren verifierar resten av berättelsen med det.
Man ser att Poe tillhör romantikens författare på hur han målar upp tillvaron som mystisk och beskriver sig själv i berättelsen med egenskaper som gör att han inte passar in i det vanliga samhället. Han nämner den svarta katten som ett ockult objekt i tillvaron, hur han känner en inre rädsla för katten som han inte kan förklara. Katten vars vita fläck ändrar form rycker med läsaren i övernaturlighet. Det är typiskt för romantikens författare att ge sina berättelser en känsla av att ta ett steg ifrån verkligheten, att känna på och vara på okänd mark. I romantikens författande kombineras mycket spänning, kärlek, hat och dramatik om vartannat, detta ser man väldigt tydligt i ”Svarta katten”. Det sker heller inga samtal där han berättar om någon åsikt eller känsla. Allt han berättar är hans egna inre tankar, fram tills slutet av berättelsen där Poes lugn plötsligt, av en händelse, vrålar ut i vredeskänslor över kattens exi...