Den fria viljan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag tänker utarbeta den här texten som en utredande uppsats angående den fria viljan. Har man verkligen makten att bestämma själv om sin framtid? Eller är allt redan förbestämt för länge sedan? Eller finns det något annan förklarning som är mer sannolik?
Jag har alltid trott att vi människor haft en egen, fri vilja att fatta egna beslut. Det har mest att göra med att jag tycker det skulle vara obehagligt att veta att man inte har något val, och att vad man än gör så kommer ändå samma resultat ut av det hela. Man vill ju gärna tro att man alltid har en chans att få allt att gå bra.

Men egentligen så kan man inte veta om fria viljan existerar eller om den inte gör det. Det finns ingen möjlighet att veta hur det står till, man kan bara gissa och anta.
I den här texten tänker jag redogöra för de tre viktigaste synsätten på den fria viljan och beskriva vilken av dem jag tycker är mest trolig; determinismen, indeterminismen och fatalismen.
Bakomliggande orsaker har alltid stor betydelse för vilket beslut man ska fatta. Orsaker så som uppfostran, arvsanlag, erfarenheter, sociala omständigheter hjälper en att fatta de beslut som man måste fatta. Men vissa anser att dessa faktorer inte bara påverkar ens val utan också bestämmer dem. De tror alltså att det inte finns någon chans att handla på något annat sätt än vad man gjorde. De tror alltså på determinismen.
Jag tar ett exempel för att kunna förklara det hela närmare:
Jag är ute på en nattklubb och dansar och så kommer en främling och bjuder mig på en drink. Jag vet att han kommer bli jobbig och kräva någonting tillbaka om jag tackar ja till drinken, ändå tar jag emot den.

Frågan är nu om jag kunde ha gjort på något annat sätt än att tagit emot drinken. De som följer determinismen tror inte det. De menar alltså att alla beslut man tar grundar sig i händelser som skett tidigare.

I detta fall så kan grunderna till mitt beslut vara att jag tex. uppfostrats att lita väldigt mycket på främmande människor, eller att jag på en kort tid gjort av med väldigt mycket pengar och inte vill slösa något mer, eller helt enkelt att jag inte har erfarenheter av att det skulle innerbära någon fara att låtas sig bjudas på drinkar av främlingar eller om främlingen såg bra och pålitlig ut. All denna bakgrund ger tillsammans en bild av varför jag tog emot drinken. Om omständigheterna varit annorlunda så hade jag kanske inte litat på honom så mycket, kanske om jag hade haft mer pengar på mig, eller en misstänksam kompis i släptåget så kanske jag inte tagit emot den. Men hade jag kunnat göra på annat sätt i samma situation? Har man verkligen total möjlighet att välja fritt vad man ska göra ända fram till att man beslutat?
Det är enligt mig ganska självklart att man måste väva in bakomliggande omständigheter när man ska ta reda på varför en person gjorde på det ena eller andra sättet. Men det är svårt att veta till hur stor grad dessa omständigheter bestämmer.
Jag tycker tex. att psykologi är väldigt intressant och fascinerande och har bla. läst om försvarsmekanismer. Det handlar om att många delar av ens handlande utför man bara för att skydda sig själv, tex. att progressera sin ilska från någon man är rädd för till någon som inte kan försvara sig själv.
Om dessa psykologiska tankar är sanna så är det ännu ett bevis för att bakomliggande orsaker faktiskt har stor makt över en.

Newton menar att ”alla fysiska kroppar är underordnade naturlagar/ naturliga orsaker.” Människans kropp är ju fysiska, alltså borde vi också vara underordnad naturlagar!
Fransmannen LaPlace som levde på 17-1800 talet var ännu mer strikt determinist och han menade att om man kunde känna till alla partiklars rörelse och deras läge så skulle man kunna förutse allt som skulle komma i universum.

Dessa olika inriktningarna av determinism har en del saker som skiljer sig mellan dem, men de anser alla att det är konstigt att människor har egen vilja medan inga andra föremål har det eller ens andra djur. Ett träd kan inte bara sluta växa för att den får lust, lika lite som vatten kan rinna upp och ned. Även djurens styrs till stor del av instinkter.

Men jag menar att man inte alls kan jämföra en människas tankeverksamhet med en process som tex. en blommas liv. Alla blommor går igenom samma livscykel De är frön, de blommar upp och de vissnar. De har ingen kraft att förändra sig eller bli något annat än en blomma. Det är annorlunda med människor. Vi kan röra på oss, fundera och räkna ut saker. Vi är mer komplicerade än någonsin en blomma eller ens solens bana kan bli, därför tvivlar jag på att man någonsin kan förutsätta alla framtida händelser och vad alla människor ska ta sig till i framtiden. Även om det vore så att allt man tar sig för har en bakomliggande orsak så tror jag ändå inte att man skulle kunna förutsäga framtiden. Man kan aldrig i förväg veta hur en sak ska påverka en person på för sätt och därför kan man inte heller förutse framtiden. Även om jag trodde på att det vi gjorde var förutbestämt till viss del så skulle jag aldrig kunna tro att det berodde på hur partiklar rörde sig och liknande utan snarare på ens inre psykologi. Jag är som sagt mycket intresserad av psykologi och det här området har ganska mycket med det att göra.
De yttre omständigheter som råder, de minnen och tankar man har med sig sedan tidigare, samt ens inre kvalitéer hjälper en att ta beslut, och jag kan inte förstå vart partikelstudier kommer in i bilden.

Men när det gäller determinismen så finns det ett problem. Om det nu är så att allt man gör är förutbestämt så kan man omöjligt mena att människor ska straffas för handlingar de var determinerade till att göra från första början. Det är som att straffa ett träd för att det växer. Vårt samhälle skulle aldrig fungera om alla började avsäga sig skulden till de brott man utförde. Det skulle också kunna bli en orsak för människor att bete sig hur som helst utan att behöva tänka på konsekvenserna. Jag tror inte att man bara kan ta hänsyn till bakgrunden till ens handlande. Jag har fortfarande en känsla av att jag tror på den fria vilja trotts att determinismen har en del intressanta idéer.

En forskare; Werner Heisenberg som levde på 1900 talet ansåg att det fanns små partiklar som inte rörde sig efter något mönster utan snarare rörde sig lite slumpmässigt. Om detta visade sig stämma, om det gick att bevisa att det fanns delar som inte alltid reagerade likadant som i en kedja så skulle det också finnas plats för den fria viljan.
Jag tror inte heller på den teorin att bara eftersom universum sett likadant ut så länge så kommer det att fortsätta uppträda så. Bara för att solen gått upp varge morgon så betyder det inte att den alltid kommer att göra det. Bara för att man lyckats med ett experiment ovanligt många gånger betyder det inte att de alltid kommer att lyckas. Jag tror på en viss slump, dvs att allt inte är förutbestämt. Vem kan tex. veta hur ett tärningskast ska utgå?

Öde är när allt som kommer att hända är förutbestämt, slumpen är snarare då man inte kan veta något om det som ska hända. Ta tex. lotteri som exempel. Man kan inte i förväg veta om man ska vinna eller förlora. På samma sätt kanske människors beslut fungerar också. Att det inte finns någon möjlighet att veta i förväg vad ett val ska bestå av.

Men betyder verkligen det faktum att det finns en slump att det också finns en fri vilja? Jag vet inte om man kan blanda ihop de olika sakerna. Bara för att slumpen finns så betyder det inte att den fria vilja finns. Om ens val styrs av slumpen så har man ju lika lite att säga till om som om allt var orsaksbestämt. Det vore som om man kastade en tärning varenda gång man skulle fatta ett beslut och sedan gjorde det som tärningen sade. För att gå från slump till öde:
Fatalisterna tror att allt är förutbestämt men varken av tidigare händelser i människans liv eller av partiklarnas läge i universum utan snarare av en större makt som har all makt i sina händer och har bestämt hur allt ska se ut i framtiden.

Denna makt känner jag inte så mycket till om. Jag vet att endel anser att kristendomen och Islam har det här synsättet men det är inte riktigt sant. De tror snarare att gud gav människan fri vilja att göra vad de behagar. Det är där ett av deras problem ligger också. Hur kombinerar man tron på en stor och allsmäktig gud med tron på människans fria vilja? Om gud är allsmäktig så borde människorna bara vara marionetter!
Jag menar att det är så att gud skapade människan och gav den en fri vilja. Sedan har gud makt att kontakta människor, prata med dem och förändra naturen. Tex. syndafloder och liknande, men han kan inte styra över människors vilja. De som vill följa gud gör det alltså av egen vilja och inte för att de är tvingade. Så enligt dessa religioner där man skulle kunna tro att fria viljan var något som inte troddes på, där är denna tro störst.
Indeterminismen är den sista teorin som jag tänker fördjupa mig i. Den som verkligen förespråkade denna teori var Jean-Paul Sartre.

Han menar att även om ens naturliga förutsättningar kan lägga krokben för en så har man ändå eget val. Även om de som inte har så mycket pengar kanske har färre val än den som är född rik så har han ändå valmöjligheter. Jag kan hålla med honom, det är lättare att skylla på det ena och det andra än att själv ta tag i sitt eget liv och göra förändringar.
Alla människor är födda fria och med egna tankar. De är ofta tillbakahållna av sina naturliga förutsättningar men jag tror att de flesta kan ställa sig över dessa. Jag tror verkligen inte heller att partiklarnas rörelse har något att göra med om man har fri vilja eller inte och om det finns en gud så tror jag inte att han har förutbestämt våra liv.
Slumpen bestämmer inte heller våra beslut, ingen gör det utom vi själva. Vissa har mer viljestyrka än andra anser jag.

Eftersom jag fortfarande tror på den fria viljan så håller jag mest med indeterminismen. Jag läste att Sartre menade att människan hela tiden strävade efter att komma vidare, nå nya och bättre saker och nästan aldrig blev nöjd. Det kan jag känna igen, man vill hela tiden planera framtiden och de flesta människorna har väldigt svårt att leva i nuet. Men det kanske är viktigt att hela tiden sträva vidare, om man inte gjorde det så skulle allt stanna upp.

Den fria viljan ger ångest skrev Sartre om, det var ett av det stora problemen. När man ...