Språkklyftor i Sverige

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Språkklyftor finns det på många sätt i våran vardag. Farmor har sitt något enklare språk utan något märkbart innehåll av inlånade fackord, svordomar och bryter det mer på sin medfödda dialekt. Styvmorbror och fars farbror talar mer utförligt och betraktas mer som en gentleman då man hör deras sätt att bygga meningar på. Det finns mer nyanser i deras tal. Är man på staden så hör man kanske två eller tre stycke invandrare som pratar en bristfällig svenska med brytning.

Generellt använder svenska ungdomar ett annat språk, det innehåller fler svordomar och facktermer än dagens medelåldrade personer. Det är i många fall mycket kortare och enklare än det vuxnas språk då det talas mycket med kroppen och med blickar. Något ord tillsammans med en blick kan säga flera rader av tal. Det kräver i vissa fall att man är bekant med varandra och förstår varandras mer ”personliga” språk. ”Cool grej” skulle sällan användas av andra än ungdomar och används enklare än ”En häftig sak” eller ”Den här saken var häftig”. Medan det senare oxå är beroende av tidsformen ”var häftig” eller ”är häftig” så duger ”cool grej” till båda tidsformerna. Om man tilltalar någon:
- ”Cool grej”, så svarar denne;
- ”Skaapligt”

Så har vi förkortat ner samtalet som annars skulle kunna låta så här:
- ”Den där saken är häftig”
- ”Det håller jag med om”

Även alternativet att S ler finurligt och pekar på en sak, K nickar med huvudet och kisar med ögonen, skulle ge samma betydelse som samtalet ovan. Jag tycker kroppsspråket är ett bra inslag i våra liv. Det ger lite mer anonymitet i vårat allt mer krävande samhälle och gör det lättare att kommunicera även i trängda lägen utan att behöva överrösta eller störa andra. Största problemet i våran språkförändring är svordomar. Att dom kommit till är bara orsaken, problemet ligger i att de som vill styra språket inte vill släppa in dessa hemska ord i våran tillvaro. Man säger idag hora, fitta, bög och homo till varandra och även till vuxna. Detta är givetvis inte bra, men problemet är just skillnaden på hur de vuxna översätter ordens betydelse mot för hur ungdomarna gör det.

Media är en stor orsak till denna språkklyfta, vi får intryck från filmer, TV och tidningar där det oftast är tvunget att överdramatisera för att vi ska bli intresserade. Tiden har oxå sin betydelse eftersom människan ständigt strävar efter något lättare och effektivare. Fackuttryck får vi från yrkesliv och från moderna utbildningar. Datorsamhället medför massor av nya uttryck, jag skulle kunna spå att om t.ex. 30 år så är svenskan inte vårat primära språk i längre då det kommer att vara opraktiskt att använda ett språk som inte fungerar internationellt.

Hur skulle vi då kunna få dessa språkklyftor att fungera tillsammans? Att svordomar kommit in i vardagens språk är något vi får acceptera. Det vore mest värt ...