Klassfesten

5975 visningar
uppladdat: 2002-12-19
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
RAMBERÄTTELSE I SVENSKA


Hon kände hur tröttheten kom över henne. Sara var på väg hem från sitt arbete efter en lång och arbetsam arbetsdag. Det var en mörk höstkväll och regnet strilade ner över framrutan.
Undrar hur personalen kommer att ta den nya omorganisationen, tänkte Sara. Hon kunde inte låta bli att tycka synd om vissa ur personalen tex Astrid.

Astrid den ambitiösa och plikttrogna kvinnan som levde för sitt arbete men som hade så svårt för förändringar. Sara kunde låta bli att le vid åtanken av sin underställda, Astrid. Men verkligheten ser annorlunda ut idag och man har olika förutsättningar, suckade hon. Hon önskade att hon kunde göra tillvaron lättare för kära Astrid. Men bolaget hade redan tagit beslut i styrelsen. Alla sekreterare måste antingen placeras om till andra arbetsuppgifter eller sägas upp.

- Mamma , mamma titta vilken fin snögubbe jag gjort! Sara hade parkerat sin bil vid dagisparkeringen och möttes av sonen Andreas. Andreas var jättestolt över sitt arbete. Snögubben bestod av tre stora snöbollar som satts ihop till en gubbe och hade stenar till ögon och en stor orange morot till näsa. Andreas pladdrade på i bilen hela vägen hem. Han berättade att de skulle ha luciatåg på dagis och Andreas skulle vara stalledrängen Staffan. Andreas var mycket stolt över att just han hade fått uppdraget.

Sara log. Andreas hade alltid varit en glad och positiv kille. Sara kände åter tröttheten och hon lutade sig tillbaka när hon körde hem till familjens villa. Tänk om bara kunde får resa bort, byta miljö eller åtminstone gå på en fest, tänkte Sara. Som vanligt hämtade hon posten. Med Andreas hoppande och pladdrande intill sig gick hon trädgårdsgången upp mot huset. Det var ett handskrivet brev till Sara Nyman. Hon öppnade brevet innan hon låste upp.

Det var en inbjudan till en klassfest. Herregud det var ju 30 år sedan jag slutade skolan i Alunda, tänkte Sara. Jag har inte träffat många av mina klasskompisar. Bara Helena som slunkit in då hon och hennes familj hade bilsemester i Norrland. Sara hade flyttat till Luleå efter gymnasiet. På Universitetet hade hon träffat sin man Jesper. De levde ett tryggt och harmoniskt liv. De var båda utbildade och högavlönade. Först hade de köpt villa sen kom barnen, Petra och Andreas. Sara tyckte själv hon hade det bra. Jesper var en bra man och en bra pappa till barnen. Men Sara visste inte om hon varit riktigt kär i sin man. Sådär passionerat som förr i tiden….

Sara blev jätteglad över inbjudan till klassfesten. Det var många år sedan hon skänkt sina gamla klasskamrater en tanke. Hon hade letat efter klassfoton hemma hos sig men inte funnit några. Hon åkte hem till sin mamma där hon trodde de kunde finnas. Mycket riktigt. Uppe på vinden hos sina föräldrar hittade hon lådan med foton och andra minnen från sin ungdomstid. Där överst i lådan låg foton från hennes högstadietid. Sara tog packen med foton med sig och gick ner till vardagsrummet. Där lade hon sig bekvämt i soffan och började gå igenom fotonen.

Sara hade två bästisar i 9:an, Sofie och Helena. Hon hittade ett kort på Helena. Helena hade aldrig haft något förhållande med någon kille men hade i alla år varit förälskad i Stefan. Helena var blond och hade en liten uppnäsa som hon då var mycket bekymrad över. Sofie däremot hade varit ombytlig. Hon tog aldrig tagit någon kille på allvar. Sofie hade varit mycket populär bland killarna. Alltid glad och mycket söt. Sara hade varit ganska söt men var lite mer tystlåten.

Hon fastnade för ett kort där de alla tre satt på Stora torget i Uppsala. De åt på varsin mjukglass som de köpt på Saffets. Sara kom ihåg den eftermiddagen där de suttit och fnittrat och väntat på några killar. De hade skolkat från kemin och lurade kemiläraren att de varit hemma hos Helenas mamma som fått en akut hjärtinfarkt. De hade inte kommit på något bättre att säga då de kom tillbaka till skolan. Sara kom ihåg hur mycket hon hade skämts.

Sara hittade klassfotot från 9:an. Där var Kristin. Henne hade man ju faktiskt sett på TV flera gånger. Hon var sångartist. Kanske inte den mest kända men ändå. Redan i skolan tyckte hon om att ha folk omkring sig och vara i centrum. Kanske var det därför hon trivdes på scen. Där var Peter. Peter var duktig i skolan men kanske lite dryg. Han pratade mest om sitt och hade inget som helst intresse av andra eller deras åsikter. Fotot intill Peter kände hon igen.

Det var ”Honken” Han hade tagit självmord i 25 års åldern då hans flickvän gått ifrån honom. Men ” Honken” hade varit en speciell kille som hade problem. Sara kom ihåg att han ofta ville slåss på fester. Hans pappa var inte snäll mot honom. Han fick ofta stryk i synnerhet då gubben druckit.

Sara lät blicken gå vidare till Monika. Monika var mörkhyad och svarthårig och hade stora vita tänder. Klassens stora stjärna. Helena hade berättat att Monika nu arbetade som lärare och var bosatt i Uppsala. Sara och Monika var aldrig riktiga kompisar. Nej, Sara hade mest varit med Sofie och Helena. Men Monika var helt klart en schyste tjej. Bredvid Monikas foto var Carola. Bild hade alltid varit Carolas bästa ämne och Sara hade varit avundsjuk på henne för hon ritade och tecknade så bra. Bakom klassfotot låg ett stort foto på en ung ljus kille med stort leende. Sara kände mycket väl igen honom. Ohh va snygg han var, tänkte Sara.

Det var Paul. Hon hade varit jätte förälskad i Paul. Hon kom ihåg pirret och glädjen när han för första gången bjöd upp henne. Paul och Sara hade varit tillsammans under hela nian. Sara hade varit i sjunde himlen. Hon hade varit helt övertygad om att hon och Paul skulle gifta sig och skaffa barn. Men så blev det inte. Paul gjorde slut en vecka innan de slutade nian. Sara trodde då att hela hennes värld skulle rasa samman. Hela sommarlovet hade varit pest för henne. Hon hade gråtit och gråtit. Som tur var hade hennes pappa fått en tjänst i Luleå så de flyttade dit när Sara började gymnasiet.


Sara lutade sig tillbaka i soffan och slöt sina ögon och minnena kom upp. Hon hade länge varit intresserad av Paul. Hon hade köpt ett foto på honom från fotografen som gjorde skolfotonen. Hon cyklade ofta förbi hans föräldrahem för att få se honom. Hon visste precis vilken tid han hade vilka ämnen.

Sara somnade och drömde om kvällen då Paul och hon hade blivit ihop. Det var disko i skolan. Sara hade köpt nya kläder. Hon tyckte själv att hon passade i dem. Hon hade köpt ett par tajta jeans som var utsvängda och ett vitt linne som lämnade magen bar. Hon hade låtit sitt mörka långa hår vara utsläppt så det hängde nerför axlarna. Hon hade varit jättenervös för om hon skulle få dansa med Paul eller det värsta tänkbara om han skulle vara intresserad av någon annan tjej……

Diskjokeyn började spela. E-type böts av med Madonna. Madonna böts av med Back Street Boys. Dansgolvet var fullt och Sara blev uppbjuden och hade jätteroligt. Hon dansade dans efter dans. Sara stod och pratade med Helena.

- Får jag lov! Sara vände sig om och möttes av Paul leende.
- Javisst sade hon och de klev ut på dansgolvet.

Paul hade tydligen gått på danskurs för hanhöll i henne ”rätt” och dansade mjukt och med känsla. Efter en stund slappade Sara av och lät sig föras runt på dansgolvet. Paul och Sara dansade dans efter dans. Till en början höll de i varandra lite på avstånd men allt eftersom tryckte de sig allt närmare varandra. Sara kände att det pirrade i magen och önskade att detta aldrig skulle ta slut. Sara var överlycklig. Paul var lättsam, hade humor och utstrålning. Han bjöd henne på coca-cola vid fiket och de hade verkligen jätteroligt.

- Jag har tittat efter dig innan jag äntligen fick syn på dig. Du är jättesöt ikväll Sara, sade Paul.
- Tack, sa Sara.
- Jag hoppades att du skulle komma på diskot, sa Paul. Dennis har sagt att du är har en kille som bor i Uppsala, stämmer det?

Sara kunde inte låta bli att fnissa till. Paul trodde att hon var tillsammans med en kille i Uppsala. Hon hade förvisso åkt till Uppsala tillsammans med Helena och Sofie, då de skolkade men den killen var inget för henne.

- Nej jag har ingen kille i Uppsala. Jag har ingen kille alls. När hon sagt det rodnade hon över hur löjlig hon måste låta. Men Paul bara log mot henne.
Diskot stängde och folk började dra sig hemåt. Hon och Paul hade stått utanför och hållit om varandra. Det kändes som om hon aldrig ville att kvällen skulle ta slut
.
Paul följde med Sara hem till Helena där Sara skulle sova. Helena var ensam hemma.
Paul sov tillsammans med Sara i Helenas gästsäng på 90 cm.

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Klassfesten

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2009-06-01

    ollolololo

Källhänvisning

Inactive member [2002-12-19]   Klassfesten
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1445 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×