Salomon August Andrée

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1854 den 18 oktober föddes Salomon August Titulus Lurifax Andrée, han är numer fem av 7 syskon, och bodde med far och moder Claes och Mina, i Gränna, mittimott den fastighet som nu är Andréemuseet.

Han föddes under industrialisering och banker börjar dyka upp lite här och var. Under hans uppväxt får han uppleva mycket nytt som t.ex. Elektriskt ljus och åka tåg.

Andrée börjar 1863 som blev en väldigt långa studie tid, först 3 år Gränna Pedagogi, sen bar det av till Jönköpings högre allmänna läroverk, där han tillbringade 4 år. Men han tog aldrig studenten men kunde ändå komma inte på Teknologiska institutet förberedande kurs. Han ville blir ingenjör, så det bar av till Stockholm och Teknologiska institutet.

När han gick på Teknologiska institutet lärde han känna Georg Pauli och Carl Erik Svenoni.
Georg Pauli var konstnär och har målat en del tavlor och kyrkor, har tex. målat altaret till Norrahammars kyrka i Jönköping, och hans son Göran Pauli ritade kyrkan.
Carl Erik Svenoni lärde han känna väldigt bra och blev brevkamrat under en lång tid, och det finns många brev kvar som de 2 skrev till varandra. Carl Erik Svenoni blev även vän till Andrées familj.

Efter den förberedande kusen så flyttar Andrée till Stockholm för att börja på Teknologiska institutet. Han hade lätt för studierna och blev snabbt omtyckt av lärarna.
1874 har han tagit ingenjörsexamen med toppbetyg.

Andrée 2 syskon, Theodor, August, Ivan Andrée.

1876 åker Andrée till Amerika, närmare bestämt till Philadelphia. Det är här han först kommer i kontakt med luftballongen, under den pågående världsutställningen som visar hur långt människan har kommit inom mekaniska och andra tekniska saker så som ångmaskinen.
Efter ett halv år i det förlovade landet, kom Andrée hem till Sverige, uttröttade och något fattigare.

Fram till 1878 så har han små jobb men det är nu han känner sig beredd på att starta ett eget företag och det gör han med hans kollega Möller. De startar Möller & Andrée.
Det är en mekanisk verkstad och tråddrageri, men den gick inte så bra som Andrée hade hoppats på. Företaget gick i konkurs.
Han sa att ´på grund av min oerfarenhet och de exempellöst tryckta tiderna´, som företaget gick i konkurs.

När han kom hem från Amerika, 1882 så fick han ett erbjudande av Dr Nils Ekholm, att följa med en expedition till Spetsbergen. Han fick ansvaret för tekniska utrustningen och att studera yrsnö och atmosfärisk elektricitet.

Det fanns 14 stationer på Arktis och Antarktis, som tillhörde diverse nationer. Anledningen de fanns där var för att göra meteorologiska observationer, men även undersöka jordmagnetism och norrsken. Andrée befann sig på Kapp Thordsen i drygt ett år innan han kom hem till Sverige.

När han kom hem till Sverige flyttade han till Stockholm, och fick jobb som assistent på Teknologiska institutet, åt hans gamle lärare G R Dahlander.
Han jobbade även som material- och kassaförvaltare på Tekniska skolan.
Sen 1884 får han en tjänst på Patentverket i Stockholm, föreståndare för den tekniska avdelningen. Han jobbar där i 2 år, tills han blir befordrad till överingenjör, och skaffar sig visit kort och kallade sig S A Andrée

Chefen för Patentverket Hugo Hamilton, märkte precis som många andra Andrées intresse för uppfinningar och det tekniska, och det var på Andrées förslag som Svenska Uppfinnarföreningen bildades. Meningen med föreningen var att ´befordra uppfinnande och uppfinningars tillgodogörande samt verka för patentväsendets utveckling’.

Föreningen brukade ha möten med uppfinnare och där Andrée träffade uppfinnare som berättade om deras uppfinningar, som kunde göra livet enklare för människan. Där träffade han uppfinnare som L M Eriksson och Alfred Nobel för att nämna några.

När han jobbade på Patentverket fick han resa ganska mycket, han fick bland att resa till Paris 1889 och se Eiffeltornet. Under denna tiden skrev han även krönikor och insändare till bland annat Aftonbladet.
Oftast handlade de om uppfinningar och andra tekniska saker som var Andrées stora passion.
Han var även Stockholms ledamot stadsfullmäktige mellan 1891-94. Han var dessutom lärare i experimentalfysik mellan 1886-89 vid Tekniska skolan.

Under ett möte med Kråkorna, ett sällskap där välutbildade män med samma tanke, att försöka upplysa arbetsklassen, där framförde han sin idé om att flyga ensam på med en luftballong från Stockholm, över Östersjön, till den finska skärgården. Och efter donationer hade han råd att lyfta.

1894 uppfanns det nya metoder att styra ballongen, släplina och segel. Och Andrée var självklart snabbt igång och gjorde en ny resa från Stockholm till Gotland. Under den färden gjorde han även en del observationer. Även den ballongfärden gick bra.
Han satte även skandinaviskt ballonghöjdrekord på 4387 meter.

1895 lämnade Andrée in en plan om att utforska polarområden i en luftballong till Vetenskapsakademin.

Efter donationer från bland annat Kung Oskar och Alfred Nobel, så hade tillräckligt med pengar att finansiera resan.

Ballongen beställdes hos Henri Lachambres företag Ateliers Aérostatiques de Lachambre, fick namnet Örnen. Ballongen som rymde 4300 kubikmeter vätgas, dess diameter var 20,5 meter, för att sy ihop hela ballongen krävdes 8 miljoner sömhål. Ballongen var tillverkades av kinesiskt siden och var tredubbelt i sin övre hälft. Men istället för ha toppventilen överst, hade man 2 ventiler lite längre ner på ballongen. För att förhindra att massor av snö lagras på toppen av ballongen hade man lackerat siden (fernissat). Då hade ytan mindre friktion och snön stannade inte på toppen.

Korgen som de åkte i, även kallas för gondol, var heltäckt, gjord av kastanjeträd, var cylinderformad och hade plats för allt nödvändigt, dvs. instrument, proviant medicin och självklart besättningen. Den nedre delen av gondolen var kojplats och förråd. För att det inte skulle bli magnetisk kompass störning var allt som var av metall och järn utanför gondolen. Ballongen hade tre stycken släplinor och åtta ballastlinor.
Nätet som gick runt ballongen var impregnerade mot kyla.

Det var två stycken som skulle följa med Andrée på hans Nordpolen resa. Det var fysikern Nils Strindberg som han lärde känna från expeditionen på Spetsbergen samt Knut Fraenckel.
Från början var det meningen att metrologen Nils Ekholm skulle följa med. Men han hoppade av, för han menade att osäkerheten var alltför stor.

Platsen han skulle starta sin resa från Danskön som tillhörde ögruppen Spetsbergen. Efter avskedsfesten i Stockholm och Göteborg så bara det av. Med fartyget Vigo, så åkte de till Danskön. 1896 den 30 juni var det meningen att de skulle påbörja som resa, men det kom ingen gynnsam vind. De väntade 3 veckor innan de fick vända hem igen. Det var nu Nils Ekholm hoppade av och ersattes av Knut Fraenckel.

Den 30 maj 1897, återvända besättningen med ballongen Örnen, till Danskön. Även denna gång fick de vänta, men den 11 juli, blev vädret bra och de kunde de ta loss förtöjningen.
Ballongen lyfte och kom en bit innan ballastlinorna släpade i vattnet och till om med gondolen var i vattnet. De fick släppa 200 kg ballast innan de lyfte igen.
Men vad de inte såg, som medhjälparna såg, var att de hade tappart släplinorna.
Ett norskt fartyg sköt ner en brevduva med meddelande från Andrée ’Allt väl, detta är tredje duvposten’.

Redan efter 3 dagar tvingades luftballongen landa på isen efter att gasförlust och på grund av nedisning, endast 400 km från startplatsen i Danskön.
De tre männen började efter några dagar sin vandrig tillbaka. De fyllde vars en kälke med drygt 210 kilo vikt var, men minskades till 130 efter som det inte var det lättaste att dra så mycket över det ojämna underlaget.

Deras mål var att nå till Kap Flora på Frans Josefs land, där det fanns en station med förnödenheter som hade lagts dit till expeditionen. Men isdriften fick männen att hela tiden att gå på motsatt håll. I augusti månad beslutade de att vända riktning och gå mot Sjuöarna istället.

De gick runt i 6 veckor innan de förstod att inte skulle komma tillbaka till civilisationen och beslutade att försöka övervintra på ett stort isflak som drev söderut. De lyckades bygga en hydda som de kallade ’hemmet’.
Redan efter någon vecka hade flaket drivit till Vitön. Isflaket splittrades isflaket och förstörde deras några dagar gamla hydda, samt att deras förråd förstördes.

3 dagar tog de sig iland på Vitön. Och nu var det grymt kallt på nätterna. De hade överlevt på björnar de lyckas skjuta. Sen hade de ätit rått kött som var trikininfekterat, och de mådde väldigt dåligt av trikinförgiftning.

U...