Slang

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vad är slang?
Ibland används ordet slang i betydelsen vardagligt språk. I den användningen står slang för ett visst ordförråd och speciella former och uttal. Ofta menar man det språk som används i vardagligt tal av personer med låg social status, speciellt om de bor i storstäderna.

Vanligen menar man med slang enbart ord som inte är accepterade i mera vårdat språk. Trots det så går det inte att dra en tydlig gräns mellan slangord och andra ord. Olika människor kan ha ganska olika uppfattningar om ett ord är slang eller inte. Ofta är det så att ord som äldre tycker är slang, tycker yngre är ett vanligt ord.

Till en del beror detta på att ett ord som ofta används som slang i en generation, så småningom mister något av sin slangprägel. Många ursprungliga slangord har i slutändan hamnat i det allmänspråk som vi alla accepterar som normalt talspråk, och en del accepteras också så småningom i vårdat skriftspråk. På 1910-talet ansågs t.ex. bil och fimp vara slang och detsamma gäller permanenta på 1930-talet. Idag säger ingen automobil, cigarettstump eller permanentondulera. Också bussig, stilig, snygg och tjej var slangord vid 1900-talets början, men idag är de snarare vardagliga ord och flera av dem används också i skrift.

Hur kommer slangord till?
De flesta tror nog att de flesta slangord kommer från engelskan, s.k. inlån. Men inlån är ingenting nytt. Under 1800-talet var en mängd mer eller mindre förvrängda ord med ursprung från franskan vanliga i det folkliga språket i Stockholm, och omkring sekelskiftet 1900 fanns det en hel del engelska ord som jobb, dress, steppa, keps, looka, smart m.m. många äldre slangord har troligtvis sitt ursprung i finskan, t.ex. kova ’pengar’, kola ’dö’ och kul. Också från romani, zigenarnas språk, har vi fått många slangord. Som t.ex. tjej och lattjo. Slangord har också kommit ur dialekter, som t.ex. kille, kis, fika, karda har kommit ur västgötaskan. Många av dessa ord användes till en början som mer eller mindre hemliga ord i speciella kretsar och spreds så småningom till allmänheten. Över huvud taget har slangord en tendens att ”vandra”, så att det ibland kan vara svårt att veta varifrån de ursprungligen kommer.

Varför används slang?
De allra flesta av oss använder ibland ord och uttryck som på något sätt avviker från standardspråket och som kanske kan karakteriseras som slang, till exempel ord som jycke, unge, dagis, sticka, fixa osv. Genom att använda sådana ord skapas en viss intim ton, dvs. man markerar att man nu talar informellt och kanske också att vi är vänskapligt inställda till lyssnaren. De flesta vuxna använder också i sitt yrke ord och begrepp som kan kallas yrkesslang, t.ex. förkortningar eller förvrängningar av olika slag, ofta tekniska termer. Ofta förstår man dom inte om man är utomstående. När man talar med arbetskamrater och använder sådana ord markerar man att man tillhör en grupp av yrkesutövare.

Detta informella och gruppsammanhållande drag är typiskt också för ungdomar. Genom att använda olika slangord markerar man gemenskap och tillhörighet till gruppen unga.

Onödiga småord
Ett drag i ungdomsspråket som ibland går under beteckningen slang är småord som liksom, va, ba, ju, då, alltså och många andra. Ord som dessa kan verka onödiga , speciellt om man jämför yttranden där de förekommer med hur samma innehåll skulle ha uttryckts i skriftspråk. Se t.ex. på följande två versioner:

Talspråk:
Så typ om de ringer nån så säjer rom så’är ba spelar du nå instrument typ ba

Skriftspråk:
Om någon ringer säger han: ”Spelar du något instrument?”

I talspråksversionen finns 8 ord som inte finns i skriftspråksversionen. Men skriftspråket har ju också möjlighet att sätta tecken som kolon, frågetecken m.m. som man inte kan göra i talspråk.

Hur onödiga dessa småord än kan förefalla så bör man inte utan vidare anta att de enbart utgör exempel på tomt pratande, och inte är de unika för ungdomsspråket. Liksom används även av vuxna, men kanske mer sällan. Ju förekommer i de flesta typer av talspråk. I vuxenspråket förekommer för övrigt också uttryck som inte heller de har så mycket innehåll, t.ex. jag menar, vet du, förstår du, så att säga. De förekommer också i andra språk, som engelskans you know och I mean.

Varför används orden?
Ett förslag är att den som ofta använder ord som liksom eller ba har ett bristande ordförråd och därför tar man till tomma utfyllningsord. En annan, och lite vänligare tolkning, är att användningen av orden är ett tecken på talarens osäkerhet. De skulle i så fall kunna utgöra en sorts signaler som talaren ger ifrån sig när han vill ha feed-back i form av instämmande ljud, blickar m.m. osv. från samtalspartnern ...