Könsroller- arv eller fostran?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En rosa och en blå, det var färgerna på min och min brors overaller när vi var små. Vem som hade vilken overall är inte speciellt svårt att gissa. Precis som de flesta andra spädbarn tilldelades jag som flicka den rosa färgen, eftersom flickor helt enkelt ”tycker bättre om rosa”. Eller är det verkligen så? Tycker flickor bättre om rosa? Är det inte så att flickorna bara förväntas tycka bättre om rosa än pojkar? Kanske fick jag den rosa overallen och min bror den blå just av den anledningen att omgivningen skulle se att det var jag som är flickan och han som är pojken, eftersom skillnaden är svår att se på spädbarn. Jag skulle vilja säga att inget utav dessa svar är rätt, sanningen är i själva verket den att i det ögonblick man föds och det upptäcks vilket kön man tillhör tilldelas man en könsroll som kommer att följa med livet ut.
Frågan som väcks är till hur stor del är dessa könsroller, eller genus som en del föredrar att kalla dem, förutbestämda? Hur mycket har omgivningen påverkat oss, eller rättare sagt hur mycket påverkar vi varandra?
De senaste decennierna har vi försökt förändra, eller åtminstone påverka dessa könsroller. Feminismen kom till som påstod sig vilja att könsrollerna utrotas totalt, men är detta verkligen möjligt? Vad som är kvinnligt och manligt har visserligen förändrats till viss del och gränserna har inom vissa områden mer eller mindre suddats ut men den fakta som dessa artiklar pekar på visar att rollerna finns kvar, även om ”planhalvorna” flyttats en aning. Klyftan finns fortfarande kvar mellan oss.
Bland 70-talisterna kan man se ett mönster, framförallt bland kvinnorna, som skiljer sig markant mot hur kvinnor i de tidigare generationerna betedde sig. Könsrollerna är ofta ”upp och ner vända” och värderingarna annorlunda. Undersökningar visar på att de egenskaper som kvinnor under 70-talet letar efter hos en man ofta är mer ytligt förankrade än de egenskaper som kvinnor födda tidigare önskat. En kvinna född under 70-talet dömer statistiskt sett mannens utseende stenhårt och kroppens kvaliteter står ofta i centrum. På ett ibland vulgärt sätt uttrycker 70-tals kvinnan hur hon vill att t.ex. mannens bakre delar ska vara skapade. Det är nästan som om hon ville ge igen för alla de ytliga krav som många män ställt på kvinnor genom tiderna. Effekten av kvinnans nya värderingar blev till viss del det som man hade önskat. Enligt en del undersökningar kunde män som var födda under 70-talet ofta tänka sig att stanna hemma med barnen och sköta hushållsarbetet, medan kvinnan var ute och försörjde familjen. Mannens krav på kvinnan såg dessutom ofta annorlunda ut, Drömprinsessan behövde inte längre vara det vackraste han någonsin skådat, så länge hon var snäll, omtänksam och intelligent så kunde han nöja sig med ett medelmåttigt utseende.
Resultat av denna strävan för jämlikhet blev inte riktigt så som feministerna hade tänkt sig. Ytligheten är ett tecken på att kvinnans ”revolution” mot den mansdominerade världen mer blev en slags hämnd än något annat. En hård syn på relationen mellan män och kvinnor skapades. Den gamla tidens oskyldiga uppvaktning och romantik ansågs vara en del i de värderingar som kyskheten och moralens predikanter präntade in de unga flickornas huvuden. Detta tyckte man inte var något annat än männens medel för att hålla kvinnorna och deras sexualitet på plats
Till viss del ska skillnaderna finnas där. Kvinnor och män är olika och kommer förbli olika. Tråkigt vore det ju annars. Forskare har blivit förvånade över resultaten som visar att könsrollerna är så pass genetiskt grundade som de faktiskt är. Att flickor oftast väljer att leka med dockor och pojkar med bilar har ett syfte som...