Industrin i Litauen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det sydligaste av de tre länderna i Baltikum heter Litauen. Dess grannländer heter Lettland, Polen och Vitryssland och det ligger på kuststräckan mot Östersjön.

Litauens historia har under det senaste århundradet varit präglat av svält, fattigdom och osjälvständighet. Precis som de två andra baltstaterna har det varit styrt både av Hitler och hans tredje rike och av det kommunistiska Sovjet och under en period var det t.o.m. delat mellan de båda stormakterna, men Nazityskland tog tillslut den fullständiga makten i de tre baltstaterna och behöll den ända till andra världskrigets slut. Under Hitlers jude- och minoritetsbefolkningsutrotning blev baltstaternas judiska och zigenarbefolkning både massakrerad och rent utav utrotad till stor del. De små baltstaterna hade inte mycket till försvar och blev därför väldigt utnyttjade av de olika stormakterna som ockuperade dem genom tiderna.

Baltstaterna användes inom Sovjet som försörjning för andra områden i den stora staten. Litauens befolkning fick tillverka tekniska, mekaniska och andra slags varor som det stora riket kunde tänkas behöva. Elektronikkunskaperna hos befolkningen ansågs också vara relativt utvecklade och utnyttjades även de för Sovjets behov. Litauens jordbrukssamhälle med många små gårdar utspridda här och var gjordes helt om. Sovjet skapade stora högeffektiva jordbruk, istället för de små, som försåg Sovjet och framförallt Moskva med olika jordbruksprodukter.
Sovjet hade makten i Litauen ända tills 1991. Det kan anses att Sovjets inverkan på Litauen inte endast var negativ då Sovjet gav Litauen bl.a. en lokaliseringsplan för industrin, ett väl utbyggt vägnät och fungerande regionalpolitik, självklart för den egna statens skull och inte för den lilla delen Litauen, men detta gav dock landet större möjligheter än många av de andra sovjetstaterna. Om man jämnför Litauens befolknings levnadsförhållanden med de andra Sovjetstaternas så hade Litauens befolkning det relativt bra. Litauen försåg Sovjet med kött- och mejerivaror och deras elektronik och mekanikvaror ansågs komma Sovjet till nytta. I utbyte fick de energi i form av olja och hjälp med utvecklingen. Litauen blev helt enkelt en del av den centralplanerade Sovjetiska ekonomin och blev därför bl.a. väldigt isolerad från resten världen. Detta har satt djupa spår i såväl det litauiska samhället som dess ekonomi och dess kultur. Enligt litauerna själva så var Sovjets ockupation inget annat än ”utplundring och ett avbrott i mellankrigstidens ekonomiska utveckling”. Sovjets förtryck innebar bl.a. att c:a 30000 människor skickades till Sibiriens arbetslägers omänskliga förhållanden 1941 och framförallt att varje individ inte hade rätt att leva som den själv ville. Det var ingen demokrati i Litauen under denna period, vilket vi idag enligt vår egen erfarenhet vet är det enda statsskicket som får ett land att utvecklas på alla sätt, industriellt så väl som kulturellt.

När Litauen slutligen blev fritt officiellt 1991 så påverkade frigörandet inte landets utveckling speciellt bra, till att börja med. Utan handeln med Sovjet och framförallt Moskva, försvann också energiförsörjningen som Sovjet tidigare hade stått för. Det nu frigjorda landet hade inte råd med marknadens energipriser och hade inte heller några egna energikällor. Deras största handelsvaror, kött och mejeriprodukter var inte heller speciellt attraktiva för den internationella marknaden, utan de fick istället liberalisera hela systemet, både ekonomiskt och politiskt för att det hela skulle fungera. Företagen privatiserades, en egen valuta, Litas, infördes 1994 och det innebar att den litauiska valutan hade en fast växelkurs mot den amerikanska dollarn. Men, eftersom utländska företag inte fick äga egendom i Litauen förrän 1996, så har det ändå inte gått speciellt fort för Litauens ekonomiska och industriella utveckling i jämnförelse med t.ex. Estland.

Idag så är Litauens största handelsvaror tjänster av olika slag i form av olika småföretag som t.ex. restauranger, butiker, dataföretag, med mera. Alla dessa olika småföretag kräver personal som är relativt utbildad och anpassad till den internationella marknaden. Jordbruket och energitillverkningen har det dock inte gått speciellt bra för. Produktionen är låg och det krävs ett omfattande reformarbete för att få produktionen på fötter igen. Idag läggs stora bidrag till från staten, men lönsamheten är ändå dålig. Den produktionen som också ökar, i takt med tjänstesektorn, är textil- och trävaruproduktionen. Idag så har utländska investerare mer och mer börjat intressera sig för Litauen , framförallt från amerikanska, tyska, svenska och brittiska företag.

Men, trots att utvecklingen går åt rätt håll, så är Litauen trots allt det land som är minst industrialiserat av de tre baltstaterna.

Politiken i Litauen är svagt utvecklad. Det ledande partiet, ”Arbetarpartiet” betecknar sig självt som socialdemokratiskt och är för en liberal reformering av landets ekonomi. Det största partiet i det borgerliga blocket är det konservativa partiet ”Fäderneslandsunionen”. Efter många år med ett kommunistiskt styre är det kanske inte så konstigt att det går bra för det borgerliga blocket, då folket antagligen ansåg att den Sovjetiska politiken inte hade några bra effekter på deras land. Istället väljer man ju då säkerligen ett parti som är raka motsatsen för att vara helt säker på att det inte ska bli som förut. Men, enligt mi...