Trägudars land

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

(Stycke 1; s.5, rad 1:) ”Boplatsen var väl dold bland barrträden och den som färdades på viken nedanför måste veta att den fanns där för att upptäcka den. Men inifrån det största av timmerhusen hade man god utsikt över sjön genom ett par gluggar på sydsidan… ”
Så börjar denna roman, med en mycket realistisk och detaljerad beskrivning av en gård och dess omgivningar i 800-talets Sverige.

Anledningen till att jag valde just det här stycket ur texten till att börja med är att jag tycker det är en mycket målande beskrivning som nämner alla praktiska föremål på boplatsen och som på så sätt får läsaren att förstå vad som fanns att göra där. Den ger läsaren en stark bild av hur livet kanske såg ut för de flesta människorna i Sverige under den här perioden..
Genom ett spädbarns skrik så är läsaren plötsligt indragen i den dramatiska handlingen. Den lugna inledningen blir plötsligt till en händelserik, men också mycket, historiskt sett, informationsrik berättelse.

Berättelsen om Ausi och Holme och deras kamp för deras barns liv, men också för deras egen frihet och komplicerade kärlek.

Jag tycker också att det är intressant att de, trots brist på kunskap, enligt författaren någonstans inuti vet att människor en gång bodde i grottor. De måste i sådant fall ha varit en kunskap som färdats nedåt i generationerna och på något sätt var självklar för de flesta. Därför har jag valt nästa stycke ur boken.

(Stycke 2; s.29, rad 24:) ”I längden kunde de inte bo i en grotta heller. Så hade folk gjort förr men då visste man inte bättre. Kanske hade det bott människor till och med i den här grottan.”

Grottan är Ausis och Holmes första tillflykt efter rymningen från boplatsen och flera gånger i boken så tänker båda tillbaka på tiden i grottan med värme, eftersom deras relation verkar vara som mest kärleksfull då.

Men, en grotta kunde inte vara hem åt den lilla familjen när den nordiska vinterkölden återkom och om någon av hövdingens krigare skulle få för sig att vandra i närheten. Då Stenulf dyker upp inser de att de måste bryta upp. De flyr vidare i all hast med en av hövdingens båtar och hamnar i en av Sveriges dåvarande städer, som för ett antal år sedan på nytt har blivit känd, då arkeologer upptäckte rester av den en bit under markytan. Jag syftar förstås på Birka, som idag är en välbesökt utgrävningsplats.

(Stycke 3; s.69, rad 19:) ”De såg människor i jämn ström mellan husen och stranden, många med stora bördor. Över slätten på västra sidan kom några ryttare. Kring hela platsen gick en hög palissad med torn här och där, troligen vid portarna. Riktigt folktom var inte stranden på något ställe, men där de rodde i land var det som lugnast. Några barn som lekte, ett par små åkerlappar och bortom dem ett litet hus. En liten fiskebåt låg uppdragen i sanden.”
Detta är Holmes och Ausis syn när de når Birkas strand, enligt författaren. Jag tycker att dessa mycket detaljerade beskrivningar får staden Birka att växa fram i mitt bildminne och nu kan jag förstå åtminstone lite grand av hur staden egentligen såg ut.

De möter främlingen och anländer samtidigt som Holme och Ausi till Birka. Han är en kristen missionär och han gör Ausi mycket berörd av att Kristendomens Gud älskar alla, oavsett kön, ålder och rang i samhället. De bosätter sig i Birka, precis som främlingen och Ausi låter då döpa sig.

Främlingen är en av de många missionärer som for till ”Hedningarna i norden” för att försöka omvända dem. Just den munk som boken beskriver misslyckades, men någon eller några efter honom gjorde inte det, vilket förändrade hela Sveriges samhälle och framtid.
Anledningen att främlingens anhängare övergav honom är att de inte förstod varför ”hans” Gud inte ”gjorde” något, det vill säga skapade mirakel eller något åt det hållet, som bevis på sin existens. Jag tror att de hade svårt att förstå abstrakt tänkande på samma sätt som de kristna gjorde. Jag tror också att detta berodde på att kulturen i nord är mycket yngre än i de sydligare länderna, då klimatet har varit för kallt här. Detta gjorde kanske att människorna inte hade utrymme i sina hårda liv för att fundera över begrepp som kärlek och empati. Det var fortfarande djurens lag ”äta eller ätas” som gällde i vår kalla nord under dessa århundrade, tror jag.

Under en av vintrarna då Holme och Ausi bor i Birka ska ”Niodagarsblotet” ske, de vill säga en religiös offerfest då Gudarna i templet ska blidkas.
Främlingen vars misslyckande börjar bli mer och mer uppenbart ser sin sista chans att ”visa ljuset för hedningarna” genom att göra något drastiskt under blotet, med risk för att själv dö martyrdöden.

(Stycke 4, s.134, rad 12 :) ”En tanke pinade och oroade honom ännu. Skulle han tvingas bli dagens sista offer, att leva och bevittna hela den hemska slakten då raden av djur långsamt tömdes på sitt blod. Måtte de ta människan först denna dag. Massorna tätnade och de förnämsta började redan ta plats på de främsta bänkraderna. Det blåste litet svalt och kvinnorna hade schalar med gyllene spännen över axlarna. Från offerlunden kom ibland en rå, unken lukt med vinden.”

Detta är missionärens tankar strax före att han ska bli offrad åt de nordiska Gudarna.
Jag tycker att dess beskrivning ger en realistisk syn på hur de här bloten kanske gick till då de utfördes och därför kanske bild på hur våra religiösa traditioner en gång gick till i vår kalla nord. Det sägs ju att det i boken nämnda ”midvinterblotet” är en av föregångarna till vad vi idag kallar julafton och att det är därför vår julafton är annorlunda mot andra kristna länder. Vårt ”kyliga lynne” är det ju ingen tvekan om att vi har kvar, men det kanske är det som har gjort att vi är så framgångsrika inom dagens yrken häruppe i högan nord. Vi är vana vid hårt arbete under hårda klimatförhållanden sedan långt tillbaka i tiden helt enkelt, vilket inte alltid ger en så mycket tid över att ha roligt och tänka efter på.

Nej, jag kanske har fel, jag vet inte riktigt. Men, det är just det som är effekten av den här boken: man börjar fundera på vad man egentligen kommer ifrån och hur mycket vi i Sverige på 2000-talet har gemensamt med de som levde här för 1200 år s...