Vill bara hjälpa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag vill bara hjälpa
Tyst! Säg inget! Titta bara in i mina ögon och fantisera dig bort. Till fjärran länder, där allt är lugnt. Gråt inte mera. Var inte ledsen. Jag vet att livet kan vara tufft ibland, men man måste kunna leva med både motgångar och medgångar. Som man säger, efter regn kommer sol.
Fantisera nu. Var är du någonstans? Är du ensam eller med någon du tycker om? Är du med mig? Plockar du gyllengula äpplen på rosenstjälkar? Simmar du i ett hav fullt av solsken? Springer du på en äng full av blåklint? Sover du under himlens klara stjärnljus eller rider du på en vit hingst ovanför molnen?

Du ser så ledsen ut. Vad har hänt? Jag såg inte vad som hände, det var så mörkt. Jag kände inte vad du kände. Jag kan bara se i ljuset. Ena dagen så sken du som solen och skrattade och man kunde läsa i dina ögon att allt smakade som sockervadd. Men nu, förändring över bara en natt. Dina ögon är svarta och du ler inte längre. Allt du säger låter som en orm som väser. Vart tog sockervadden vägen? Var finns den vackra flickan som tog in allt det vackra och lyste med sin närvaro. Allt du tar i vissnar och dör. Varför?

Allt var så mörkt. Jag såg inte. Varför får ingen ta i dig längre? Varför drar du dig undan? Du sluter dig längre och längre in i dig själv och snart finns du inte längre. Jag vill bara hjälpa…
Du har inga vänner längre. Vad har hänt? Varför är du så elak? Minsta beröring svider i dig och du ryggar tillbaka. Men du kan inte ge upp så lätt. Du kan inte sluta leva. Jag vet att denna lilla flicka finns och vill komma fram igen men hon kvävs mer och mer.

Berätta för mig, har någon gjort dig illa? Tagit i dig för hårt i mörkret, när ingen har sett? Skrämt dig och skrikit åt dig? Vem har tagit ljuset ur dina ögon?

Var det den dagen då fåglarna slutade att sjunga och himlen färgades svart, då åskan slog ned? Var det när han försvann? Sluta vara så hård. Du är kall som is och hård som sten. Prata med mig! Det är det enda jag begär. Jag vill att du ska börja att leva igen, vara som du var förut. Jag saknar dig. Du säger att du mår bra men jag ser. Jag ser i ljuset att du inte vill. Du vill inte leva längre. Men du måste, jag behöver dig. Du är mitt ljus. Du är den enda som får mig att orka upp på morgonen. Jag vill inte att du ska försvinna du också för jag vill inte bli som du är nu!

Titta in i mina ögon och säg att du inte vill leva längre så tror jag dig. Men det hindrar mig inte från att fantisera. Om dig och mig. Under körsbärsträden i Nangijala. Blunda nu… Fanti-sera med mig! Ser du hur solens sista strålar speglas i vattnet innan den går ner. Ser du? Du är inte ensam, jag finns också. Jag vill leva i dig, tillsammans. Vi måste leva! Leva…

Sådär… Torka dina tårar. Le, du ska gå ut nu och möta världen tillsammans med mig. Vi har inte givit upp. Eller hur? Du och jag ska kämpa mot det onda och låta det goda segra. Du och jag, vi.

Titta upp. Ser du himlen? Den är blå nu, och hör, fåglarna sjunger igen. Kanske för dig, kan-ske för oss. Vi behöver inte fantisera för att se äpplen och körsbär i trädens kronor, och andas in doften av liv. Förs...