Omskriven novell: Fallet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Karaktär: stupränna
Fallet

Jag hör att farbror Bolek har bett Patrik, den lilla pojken i grannlägenheten, att komma in. Bolek säger att han ska bjuda på en läsk. Pyttsan, här sitter jag i solskenet och håller på att dö av värmeslag och så ska Bolek bjuda Patrik på en läsk! Men vad vill Patrik egentligen?

Bolek och han diskuterar om att bada. Vad då? Ska Patrik ut och bada också! Jag skulle göra allt för att bli människa. Men vilken otur han har då. För där ligger ju Patriks husnyckel, då kommer han inte in!! Ha, ha! Men vad säger Bolek? Han säger att han har varit lindansare, det tror inte jag ett dugg på! Han säger att han ska hämta Patriks badkläder så att Patrik ,den snorungen, får bada i alla fall. Bolek säger att han ska gå på mig! Visst, att han klarar av att gå på mig utan att jag brakar, det är ju noll chans. Han ger sig ut på mig i alla fall. Han kommer inte att klara det, han kommer att falla!!

Ett steg närmre, ett steg närmre, ja han är över!! Hurra!!! Men vad är det här då? Är balkongdörren låst?
Ska han bli tvungen att gå tillbaka på mig hela vägen igen? Han klarade det ju en gång, kanske klarar han det igen…
Ett steg, ett steg, ett steg, KRASCH! Jag känner hur jag börjar att falla samman. Patrik, du måste rädda Bolek!
Stå inte bara där, Bolek kanske inte känner att jag håller att på att gå sönder men det gör jag, rädda honom då?
Ta hans hand, vad som helst!!
Nu är det för sent, duktigt Patrik, bra.

KRASCH!!!!!!!

Jag hänger längs väggen och ser Bolek falla ner från ett fyra våningar högt hus. Hans skrik är hjärtskärande när han faller mot asfalten…
Nu ligger han livlös på marken och jag ser Patrik komma utspringande från entrén. Han springer och gömmer sig i buskarna. Han är rädd, väldigt rädd.
Vad kan jag göra? Just det, inget…Jag är inte en männi...