FN - Historia 2001

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Generalsekreteraren

Generalsekreteraren är högste tjänsteman och den som representerar organisationen utåt och har till uppgift att leda sekretariatet och tjäna medlemsstaterna.
Det har hittills bara varit män som varit generalsekreterare för FN, och bland dom en svensk, Dag Hammarskjöld, som satt från 1953 till 1961. Han har även ett bibliotek i FN:s högkvarter i New York, uppkallat efter honom; the Dag Hammarskjöld Library.

Boutros Boutros-Ghali, Egypten, var generalsekreterare fr o m 1992 t o m 1997.

Efter honom tog Kofi Annan, Ghana, över. Och han har sedan dess suttit som generalsekreterare för FN.
- Kofi Annan fick Nobels Fredspris år 2001


Reformpaketet
När Kofi Annan kom som nyvald generalsekreterare till FN 1997, var förväntningarna höga, och pressen stor på honom. FN behövde förbättras, det visste han om, och kom en vacker dag med ett reformpaket i famnen.

Han införde en ny ledningsstruktur som innebar att FN delats in i fyra olika huvudområden som alla leds av en verkställande kommité; Fred och Säkerhet, Utvecklingsfrågor, Ekonomiska och Sociala frågor samt Humanitära frågor.

Han ville att FN:s arbete för utveckling, internationell fred och säkerhet, att främja och att förespråka mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och jämlikhet, tolerans och mänsklig värdighet i enighet med FN-stadgan, skulle förstärkas.

Det ingick också en massa olika fomer av ekonomiska nedskärningar i hans paket,
p g a FN:s ekonomiska kriser.
T ex genom att skriva ut FN:s dokument ut på internet, för att spara tryckkostnader, och det sparar ju även på miljöns resurser.

I Kofi Annans reformpaket ingick också att tusen sekreteriatposter försvann. Även detta för att minska på kostnaderna.

För att lösa problemen med akut pengabrist föreslog han också att det ska bildas en särskild kreditfond bestående av frivilliga bidrag från medlemsländerna. De pengarna kan FN använda vid behov, t ex i väntan på att ett land ska betala sina bidrag till budgeten.
Det förslaget har man ännu idag inte enats kring, eftersom t ex USA riskerar att förlora sitt inflytande.

Ett annat av Annans förslag går ut på att alla nya projekt som antas ska förses med ett slutdatum, för att projekt inte ska dra ut på tiden och bli för resurskrävande.



De biträdande organen
I takt med att FN:s ekonomiska och sociala verksamhet vidgats har fler och fler s k biträdande organ bildats för att ta hand om specifika frågor t ex flyktingar, barn, ekonomisk utveckling, katastrofhjälp o s v.
Till de största och mest kända av de biträdande organen hör flyktingkommissariatet, UNHCR, FN:s utvecklingsprogram, UNDP, och FN:S barnfond, UNICEF.
De biträdande organen har egna styrelser och chefer och finansieras huvudsakligen genom frivilliga bidrag.

Människorättskommissarien
Första Människorättskommissarie för FN var josé Ayala Lasso. Han avgick oväntat i mars 1997, och efterträddes av den irländske Mary Robinson i september.

”Jag tänker vara en stark moralisk röst till försvar för offren för förtryck, diskriminering och utstötning – var de än finns och vilket övergrepp de än fallit offer för.”
Mary Robinson, november 1997.

Hon deklarerade klart och tydligt att hon var en pådrivande kraft som skulle stimulera och samordna integrationen av de mänskliga rättigheterna i ”den väva av organ som arbetar med ekonomsik utveckling, befolkningsrfrågor, häls, kvinnor och bran, utbildning, flyktingar och interflyktingar.

Hon sa att rättigheternas allmängiltighet låg henne varmt om hjärtat och lovade att sätta särskild vikt vid de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna samt betonade sin vilja att offentligt påtala övergrepp.

Kvinnors Rättigheter
FN-stadgan slår fast jämställdheten mellan kvinnor och män, men ändå gick det nästan femtio år innan jämställdheten togs upp av FN-organen. I Peking 1995, på FN:S fjärde världskonferens om kvinnor, gav staten ett klart besked att göra kvinnors rättigheter till mänskliga rättigheter.

189 medlemsländer
FN hade 165 st medlemsländer innan år 1992. Men sedan dess har siffran ökat till 189 st, en ökning på 24 länder. Därmed inkluderas alla världens länder, förutom Schweiz, Taiwan och Vatikanstaten.

Budgeten
Det centrala FN har en särskild s k reguljär budget som antas av generalförsamlingen för två år i taget. Den ska bl a täcka kostnaderna för huvudorganens verksamhet på en lång rad områden.

Huvuddelen av den reguljära budgeten ska täckas av obligatoriska bidrag från medlemsländerna. Varje land ska alltså betala en i förväg fastställd andel av budgeten.

Minimibidraget är 0,001 procent av budgeten, maximigränsen 25 procent. År 1999
t ex stod Sverige för 1,08 procent av budgeten, medan USA stod för 25 procent av hela budgeten. Storleken på medlemsländernas bidrag beslutas utifrån deras möjligheter att betala. Kvoterna utgår från medelvärdet av landets BNI* under ett antal år och faktorer som en låg inkomst per invånare eller hög utlandsskuld vägs in.

* = bruttonationalinkomsten, är enkelt uttryckt BNP plus faktorinkomster (löner, kapital- och företagarinkomster) från utlandet minus faktorinkomster till utlandet.

Stormakterna i säkerhetsrådet betalar alltså mer än övriga medlemsländer, däribland USA.
Att det ligger en stor fara i att USA ensamt står för så stor del av budgeten fick FN erfara första gången i mitten av 1980-talet. 1986 betalade bara landet hälften av det obligatoriska bidraget. Resultatet blev att FN:s redan dåliga finanser förvärrades dramatiskt.
Mot slutet av 1980-talet ändrade USA ställning, betalade sina obligatoriska bidrag och började betala tillbaka sina skulder. Men under början av 1990-talet började dock USA återigen hålla inne med sin betalning.

Vid slutet av 1990-talet var FN:s finansiella problem katastrofala. Sedan 1997 hade den reguljära verksamheten haft ett så stort underskott att man tvingats låna pengar från budgeten för de fredsbevarande insatserna. Men mot slutet av 1990-talet blev även denna möjlighet begränsad, sedan de fredsbevarande budgeten krympt, framför allt p g a det minskade antalet fredsbevarande insatser.

I februari 1999 var medlemsländerna skyldiga FN totalt 2,9 miljarder dollar. Av denna skuld stod USA för två tredjedelar (1,7 miljarder dollar). 1998 betalade USA precis in så mycket till FN för att inte förlora sin röst i generalförsamlingen. För om medlemmar med skulder stora eller större än bidragen för de två föregående åren, förlorar man sin rösträtt.
1997 bidrog mångmiljardären Ted Turner med 1 miljard dollar till FN:s arbete för miljö och humanitära frågor. Det kom som ett mycket välbehövligt tillskott i kassan.

Men länder fortsätter att inte betala avgifterna i tid, och i juli 2001 var medlemmarna skyldiga 4,3 miljarder för nuvarande och tidigare bidrag.

USA är ännu skyldiga FN 2,3 miljarder för nuvarande och tidigare, bidrag. Skulden inkluderar över 462 miljoner dollar till den reguljära budgeten, över 1,8 miljarder dollar till fredsbevarande operationer, och 37 miljoner dollar för internationella domstolar.
Varför länderna inte betalar avgifterna i tid, kan bero på många olika faktorer, allt ifrån nationella budgetära teknikaliteter till ren fattigdom. Andra håller inne pengarna som en påtryckningstaktik eller för att markera sin politiska makt.
Men ändå, så har antalet länder som betalar in den obligatoriska avgiften, ökat sedan 1994. Då var det bara 75 länder som betalade i tid, medan det var 115 länder som betalade i tid år 2001.

I Kofi Annans reformpaket presenterade han en s k kreditfond (som du kunnat läsa lite mer om tidigare) för akut penningbrist,
Därifrån kan FN ta pengar när det behövs.

Men trots det är FN:s ekonomi väldigt stram. Tvåårsbudgeten för år 2001-02 är
100 miljoner dollar mindre, än budgeten för 1994-95. Pengarna räcker helt enkelt inte till, nästan 1000 tjänster har tagits bort och reducerat personalen till omkring 8900 från att ha varit 12000 i mitten av 1980-talet.

Fredsbevarande operationer

I FN:s stadga står det inget om fredsbevarande operationer.
De fredsbevarande insatserna har följt FN:s grundsats att inte ingripa i ett lands inre angelägenheter. Operationerna beslutas och genomförs därför med de inblandade länders samtycke. De internationella FN trupperna sätts in när de berörda länderna kommit överens om eldupphör och en fredsprocess är runt knuten.
Totalt har 53 fredsbevarande operationer upprättats sedan 1948. Och av dom är det 25 stycken som upprättats ...