Under 90-talet började spelförläggare att inkludera varumärken i sina spel för att göra dem mera autentiska för spelaren. Från att i början ha varit tvungna att betala licenspengar för att använda företagens varumärken kontaktar idag annonsörer de största spelförläggarna för att synas i deras konsol- och dataspel. Produktplaceringen är idag, utöver att bidra med realism till spelet, också ett sätt för spelförlag att finansiera spelen eller att i utbyte själva synas i annonsörens mediekanaler. Idag finns produktplacering representerat mestadels i sportspel där reklamen anses bidra till realism, men det förekommer även produktplacering i andra spelgenrer. Syftet med denna uppsats har varit att försöka redogöra för produktplacering i konsol- och dataspel som ett fenomen. Vi har även försökt finna kriterier för lyckad produktplacering och utröna i vilka spelgenrer detta kan anses vara lämpligt. Till hjälp har ett antal olika teoretiska modeller varit användbara, bland annat hybrid kommunikation, produktplacering genom transformation samt en modell för kategorier av produktplacering. Gemensamt för samtliga av dessa modeller är att de alla är utformade efter produktplacering i film och TV. För att få en bild av problemet har även artiklar och akademiska rapporter använts. Primärdata baseras på en egen undersökning där vi har spelat ett antal spel och sedan identifierat produktplaceringar samt fem intervjuer med personer insatta i konsol- och dataspelsbranschen. Resultatet av denna undersökning och dessa intervjuer har sedan använts i uppsatsen, dels i analysen och slutdiskussionen, dels i bakgrunden. Vår huvudsakliga slutsats beträffande i vilken typ av spelgenre produktplacering passar bäst är verklighets- och simulatorspel, dit sport och racingspel hör. Det finns dock ett antal andra genrer där det lämpar sig. Det ställs emellertid högre krav på spelförläggare, tillverkare och produktplacerande företag. Denna slutsats grundar vi dels på de åsikter vi mött i...
